Kommentar till Koranen 4:34

Av Dr. Ahmad Shafaat

’’MÄNNEN SKALL ha ansvar för och omsorg om kvinnorna med (den styrka och) de andra företräden som Gud har gett dem, och i egenskap av (kvinnornas) försörjare. Rättfärdiga kvinnor förrättar ödmjukt sin andakt (inför Gud) och döljer (för andra) det som Gud har dolt.

Om ni ser tecken på illvilja hos dem, förmana dem då och varna dem och (om detta inte hjälper) håll er borta från deras nattläger och (som sista utväg) tillrättavisa dem handgripligen. Om de sedan visar sig medgörliga, sök då inte sak med dem. Gud är upphöjd, stor (i försvaret av de svagare).’’ Koranen 4:34

Avsikten med denna artikel är att ge en detaljerad kommentar till versen för att skapa bättre förståelse.

Versen börjar med uttalandet att ’’männen är qawwamun över kvinnorna’’. Roten till nyckelordet, qawwamun (pluralis av qawwam) är qama vilket betyder ’’att stå eller att få någonting att stå eller att etablera någonting’’. Det används ofta i Koranen i den betydelsen att etablera religion eller bön. Ett relaterande ord är qa’im vilket betyder ’’en som står eller får någonting att stå’’. Qawwam är en förstärkande partikelform av qa’im och ger en känsla av kontinuitet av den handling som den berör. Så det betyder att någon som kontinuerligt står över någonting (som tex en vakt eller vaktmästare) eller någon som kontinuerligt gör något stående, dvs bibehåller det. När det gäller användandet i Koranen av qawwam och relaterade ord, så finns det nästan alltid en närvaro av ägandeidé. Tex, aqamah av salah (bön) betyder inte bara att be utan också att be ordentligt. Funktionen av qawwam förstås också i Koranen som kännetecknande av rättvisa. Således är det bara i 4:34 och 5:8 som de enda verser i Koranen där detta ord används, sägs till de troende:

’’Troende! Var qawwamin med rättvisa...’’

’’Troende! Var qawwamin för Gud är vittne till rättvisa...’’

Så att vara qawwam över någonting eller någon att vakta, bevara eller ta hand om detta någonting eller någon på ett korrekt och rättvist sätt. Om det finns ett ord att använda som bäst beskriver det så borde det vara beskyddare.

Efter att ha sagt att män är qawwamun över kvinnor går versen vidare att berätta att det är så. Två orsaker anges

1. ’’..med (den styrka och) de andra företräden som Gud har gett dem,..’’. Det anges inte uttryckligen här vem som har mer företräden än den andre, men att döma av textens innehåll kan det förstås att männen är den som har företräden framför kvinnorna. Men på vilket sätt? Återigen ges inget svar i versen eller på annat ställe i Koranen. Men vi kan rättfärdigt utgå från den referens som är den fysiska styrka och energi där män i allmänhet överträffar kvinnor och vilket gör det möjligt för män att beskydda kvinnor mot en del av de faror som de kan utsättas för i samhället och att tillgodose en del av deras behov.

Av uttalandet att Gud har givit företräde till männen framför kvinnorna i vissa fall, ska vi inte dra slutsatsen, som många mindre nogräknade läsare av Koranen gör, att Islam anser män vara överlägsna kvinnor. För detta uttalande utesluter inte möjligheten att i vissa andra fall har kvinnor företräde framför männen. Undersökningar visar att kvinnor generellt är mer tålmodiga än män, mer omsorgsfulla och har en mer utvecklad intuition än män.

Därutöver klargör Koranen att medan det finns många företräden från Gud som Han ger Sina skapelser i olika mått, finns det bara ett företräde som avgör överlägsenheten av en människa över en annan och det är taqwa eller Gudsmedvetenhet. Således är rikedom, styrka, hälsa, intelligens, ställning, utbildning osv alla företräden från Gud men vi kan inte säga att en person som är rik är överlägsen en person som är fattig, en stark person är inte överlägsen en person som är fysiskt kraftslös osv. Vi kan endast säga att en person som är muttaqi är överlägsen en person som är mindre muttaqi. Koranen säger:

’’Inför Gud är den bäste av er den vars gudsfruktan är djupast. Gud vet allt, är underrättad om allt.’’ Koranen 49:13

Taqwa (rättfärdighet, Gudsmedvetenhet) är de gudomliga företräden från Gud av vilken den rätta användningen av alla andra föresträden från Gud är beroende av. Desto mera av taqwa som en person har, desto mera företräden ger Gud honom.

Så det faktum att män har fått företräden i några fall mer än kvinnor betyder inte automatiskt att mannen är överlägsen kvinnan. Det är bara när hans taqwa är större än hennes som han kan anses vara henne överlägsen. Och när en persons taqwa ökar till en givande nivå är frågan om hans överlägsenhet inte intressant för honom, för han eller hon inser att all ära tillkommer Gud.

2. Den första orsaken till att män är qawwamun över kvinnor är att deras fysiska möjligheter att beskydda kvinnor. Det andra är att männen spenderar utifrån sin rikedom. Även om Kornanen tillåter kvinnor att förtjäna och äga rikedom, så förväntas det att män generellt ska tjäna mera än kvinnor. Det betyder att de generellt är ansvariga för de ekonomiska behov som kvinnor har och det ansvaret gör dem också qawwamun.

När vi tittar på männen som qawwamun över kvinnor ska vi inte begränsa deras roll till endast beskyddare och försörjare. Att ta hand om kvinnor kräver mer än att försäkra dem om deras fysiska säkerhet och förse dem med mat och bostad. Det kräver också att se till att deras psykologiska och känslomässiga behov som behov av kärlek tillfredsställs (30:21). Så mannens roll i förhållandet mellan man och kvinna (som man och fru) innebär generellt tre ting; att beskydda kvinnan, se till hennes ekonomiska behov och ge henne kärlek.

Vad är kvinnans roll i detta förhållande? Ett kort uttlande om detta i denna vers:

’’Rättfärdiga kvinnor förrättar ödmjukt (qanitat) sin andakt (inför Gud) och döljer (för andra) det som Gud har dolt.’’

Qanit betyder någon som är någon hängiven och utifrån kärlek och hänvigenhet lyder honom eller henne. Utanför versens ramar går ordet att hitta i varierande former, förekommer sju gånger och används för både män och kvinnor. I sex fall av sju, så är föremålet för hängivenheten och lydnaden förstådd att vara Gud, på ett ställe är det Gud och Hans Budbärare. Av den anledningen betyder qanitat helt enkelt ’’hängiven till Gud’’. Inom textens innehåll så kan tanken om hängivenhet och lydnad även till mannen läggas in i betydelsen.

I) ’’Auktoriteten’’ för en man ska inte ses i termerna som auktoriteten hos en ledare eller chef. Den mycket personliga naturen i ett förhållande mellan man och fru och kärleken och ömheten som karaktiserar ett förhållande (30:21) ska reflekteras i det sätt som mannen utövar sin auktoritet. I synnerhet ska han alltid ta med i beräkningen hennes känslor i allt. I Islam är även ledare och chefer beordrade att ta med i beräkningen åsikterna från de som de bestämmer över; när det gäller män så är det i ännu högre grad nädvändigt och naturligt. Likväl så bör lydnanden från frun för mannen reflektera den personliga och ömsinta naturen i deras förhållande. Det ska inte vara en påtvingad lydnad utan snarare komma naturligt pga av hennes kärlek och respekt för mannen.

II) Om frun inte tillräckligt kan älska och respektera mannen för att kunna ge honom den lydnad han förväntar sig, så kan hon välja att söka skilsmässa som kommer att ges henne.

III) Mannens beslutsfattandets ’’auktoritet’’ ska begränsas till området ansvar (dvs i samhället i stort, famljebudgeten osv) och ska inte genomtränga alla områden.

IV) Kvinnans lydnad till mannen, liksom all lydnad i Islam, är i det som är rätt och korrekt. Frun ska inte lyda när det handlar om opassande, oislamiska krav från mannen tex om han begär att hon inte ska bära hijab.

’’ döljer (för andra) det som Gud har dolt ’’ betyder att beskydda mannens heder och egendom såväl som fruns egen lojalitet mot honom. ’’Även det som är osynligt’’ (li al-ghayb) hänvisar till mannens heder och egendom när han inte är där såväl som fruns hemliga känslor och tankar som mannen inte kan förnimma även om han är närvarande. Så i utbyte mot kärlek, säkerhet och ekonomisk försörjning som männen ger sina fruar, så bör rättfärdiga fruar ge deras män kärlek, lojalitet och lydnad och se efter deras intressen med innerliget.

Detta beskriver dock en idealisk situation, en ömsint man som tar hand om sin fru och frun som ger honom kärlek, lydnad och stöd. I den här situationen behöver paret inga äktenskapslagar. Mannen tex behöver inte påminnas om att ta hand om frun, för det gör han naturligt pga av sin kärlek till henne. Likadant behöver frun inte påminnas att lyda sin man och att vara honom trogen för det är den naturliga följden av den kärlek och respekt som hon känner för honom. Det är värt att notera fram till denna punkt ger Koranen inga påbud. Den använder snarare ett beskrivande språk: ’’män är qawwamun...’’, ‘’rättfärdiga kvinnor är qanitat...’’. Med andra ord så beskriver versen förhållandet mellan mannen och frun såsom naturen har beslutat det att vara.

Dessvärre i många förhållanden mellan man och fru, pga av svaghet från eller eller båda sidor, så kommer det tillkorta som ovan har beskrivits. I många fall kan mannen och frun framgångsrikt göra små justeringar för att anpassa sig. I många andra fall blir en sådan justering svår. Resten av versen rör dessa omständigheter.

’’Om ni ser tecken på illvilja (nushuz) hos dem..’’ Före förklaringen av detta, är det viktigt att förklara betydelsen av nyckelordet nushuz. Den bokstavliga betydelsen av ordet är ’’uppror’’. Men uppror mot vem och på vilket sätt? Vi ska inte fundera i termerna att göra uppror mot en ledare som är diktator och dra slutsatsen att det handlar om frun som är olydig mot något som mannen påbjudit. Det beror på att samma ord nushuz används om mannen i vers 128 i samma sura 4, där det står ’’Om en kvinna fruktar hård behandling (nushuz) från mannens sida...’’. Så nuzhus är någonting som kan fruktas av mannen för fruns del eller av frun när det gäller hennes man. Det kan därför inte förstås i termer av ledare-undersåte förhållande. För att korrekt förstå betydelsen av ordet, måste det noteras att både när det gäller denna vers och i versen 128 så följs referensen nushuz av en referens att bryta upp äktenskapet (se verserna 35 och 130 i samma sura). Om detta hålls i minnet så blir det uppenbart att nushuz betyder den typ av uppförande från mannens sida eller frun som är så störande för den andra att det blir svårt för dem att leva tillsammans.

Ett uppförande av en gift part som kan bli störande för den andra är något av följande:

1) Det finns ingen illvilja hos den part som är störande. Utan beror på någon oförenlighet mellan de två eller ett misslyckande för den ena parten att förstå den andra som en av dem anser någon aspekt hos den andra vara störande.

2) Den ena parten med flit uppför sig eller fortsätter att uppföra sig på ett sätt som stör den andra parten. I detta fall finns det uppenbarligen illvilja från den ena parten mot den andra.

Nushuz handlar endast om den andra typen av dessa beteenden, för endast en avsiktlig illvilja baserad på illvilja kan beskrivas som ’’uppror’’.

Det finns också ett mått av relativitet med nushuz i den meningen att nushuz inte nödvändigtvis utgör samma sak för alla personer. Av den anledningen så är bedömandet att ens make/maka har gjort sig skyldig till nushuz subjektiv och personlig. Det är därför versen säger: ’’Om ni ser tecken på illvilja...’’ istället för exempel, ’’Om ni ser illvilja...’’, I Koranen betecknar ’’ni ser (fruktar)’’ något subjektivt men troligt, kunskap eller bedömande av någonting.

I korthet, nushuz är ett uppförande från en av de invovlerade i äktenskapet som av illvilja allvarligt stör den andra.

Låt oss gå vidare med versen och se vad den föreslår när det gäller ’’de kvinnor från vilka ni fruktar illvilja’’ (3). Tre steg rekommenderas ’’...förmana dem då och varna dem och (om detta inte hjälper) håll er borta från deras nattläger och (som sista utväg) tillrättavisa dem handgripligen.’’

När det inte finns någon illvilja från kvinnans sida gentemot mannen och han tycker det är svårt med hennes uppförande, kan han förstås skilja sig från henne. Men äktenskapliga problem börjar oftast med att ingen av parterna egentligen vill bryta upp äktenskapet om inte situationen åtminstone från en av parterna är ohållbar. De tre stegen som rekommenderas i versen gäller under dessa omständigheter.

’’Håll er borta från deras nattläger’’. Det finns mycket som mannen kan åstadkomma genom att tala med sin fru på rätt sätt. Men om han misslyckas, ska han försöka att avstå från att dela säng med henne och även göra annat som hör ihop med en sådan handling, tex undvika att prata med henne. Om det någonsin har funnits kärlek mellan de två, kommer denna separation medan de bor ihop, att kunna få kärleken att återvända och blossa upp. Ett resultat av detta kan bli att fru blir mer villig att ända sitt sätt och mannen kan också börja se saker och ting på ett annat sätt. För att denna separation ska fungera är det givet att mannen bör kunna ha kontroll över sina sexuella behov. I annat fall kan han tvingas till att avsluta separationen före det har fått någon positiv effekt på hans fru.

När det gäller slående, bör följande punkter noteras:

a) Enligt en del av profetens traditioner sa profeten (fred vare med honom) i sitt berömda tal vid tillfället för hans sista pilgrimsfärd att slående enligt denna vers ska vara ghayr mubarrih, dvs på ett sådant sätt att det inte ska ge någon skada, märke. Utifrån detta har en del lärda så som Tabari och Razi sagt att det ska vara i stort sett symboliskt och ska ske ’’med en rullad sjal’’ eller ’’med en miswak eller något liknande’’. För att få en effekt av dess orsak ovh för att skaka om frun ur hennes illvilliga handlande är det viktigt att det ska vara en energisk demonstration av ilska, frustration och kärlek från mannens sida. Med andra ord, det ska varken allvarligt skada frun eller förminska det till meningslösa rörelser i en avsaknad av känslor.

d) En del fuqaha (muslimska jurister) är av åsikten att slå är tillåtet men inte tillrådligt. De grundar sin syn på det faktum att profeten (fred vare med honom) intensivt misstyckte till den typen av handlingar. Men att säga att slå endast är tillåtet men aldrig tillrådligt är som att säga att det aldrig finns något gott i det men mannen kan icke desto mindre ha det som en utväg om han vill; med andra ord han kan slå sin fru utan någon orsak. Detta är dock inte möjligt att vara hämtat från Guds Bok. Vi kan förvänta oss att Koranen nämner slående endast om det finns någon visdom i att nämna det. Det finns två möjliga punkter av visdom i att nämna det.

För det andra omnämndet av slåendet må ha visdom, och ironiskt nog så för att beskydda fruar från det som kallas hustrumisshandel. Koranen bekämpar inte alltid oönskat uppförande genom rättsligt förbud utan genom andra medel. Erfarenhet visar också att rättsligt förbud av handlingar inte alltid är det mest effektiva sättet att stoppa det. Koranen visar att genom att kräva att före något slående måste det ske förmaning och separation i sängen, vilket ger ett mer effektivt medel mot hustrumisshandel, eftersom misshandel är ett resultat av okontrollerad ilska eller aggression och denna ilska eller aggression kan stävjas under tiden för förmaning och separation i sängen. Ingen statistik finns men jag känner mig övertygad om att om vi gör undersökningar om beteendet hos män i olika religiösa grupper under en längre period och över en större del av jordens länder, kommer vi att komma fram till att incidenter när det gäller fall av hustrumisshandel och andra former av grymheter mot kvinnor skulle vara färre både i antal och i konsekvens, bland muslimerna än i andra grupper.

’’Om de sedan visar sig medgörliga, sök då inte sak med dem.’’ Här betyder ’’medgörliga/lydiga’’ att frun accepterar mannens krav eller förväntningar. ’’Sök då inte sak med dem’’ betyder att frun har övergivit nushuz och återvänt till den anständiga väg som en part i ett äktenskap ska ha gentemot den andra, mannen ska förlåta det som varit och börja en ny sida.

’’Gud är upphöjd, stor.’ Dessa ord gäller både mannen och frun. Över dem båda finns Gud i vilkens namn de förenades i detta äktenskap. Mannen ska inte glömma att den större fysiska styrkan och den överlägsna ekonomiska makten vilken ger honom ett visst företräde i äktenskapet, givits till honom av Gud. Han ska därför inte försöka att driva detta företräde till orättfärdiga gränser. I synnerhet ska han inte förvänta sig att vara herre och mästare över sin fru.

På samma gång ska frun inse att hennes oanständiga uppförande orsakar olycka för familjen, henne själv, till mannen och barnen och andra nära släktingar. Hon kan inte göra detta utan att dra på sig missnöje från Gud och utan att betala för det på något sätt.

Notera att denna hadith är i överenstämmelse med Koranen iom att den inte beordrar kvinna att vara lydig mot sin man utan bara enkelt anser att sådan lydnad är en önskvärd egenskap hos frun.

(5) I filmer tex ser man ofta följande typ av scen: en man och en kvinna älskar varandra men i en del ting vill kvinnan helt enkelt inte lyssna på mannen även om hon i sitt inre förstår att mannen tänker på det bästa för dem båda. Mannen försöker på alla ömsinta sätt att få kvinnan att förstå hans ståndpunkt utan att nå framgång. När mannen till slut blir frustrerad blir han arg och slår till kvinnan. Detta skakar om kvinnan så hon kommer ur det tillstånd hon var i och omfamnar honom och både mår bättre än tidigare. Självklart är filmer ingen vägvisare för oss men ibland påvisar de det mänskliga beteendet som det är och livet som det är.

Detta har först publicerats i Al-Ummah, Montreal, Kanada 1984. Copyright Dr. Ahmad Shafaat.

Artikeln får återges för dawah orsaker med korrekta referenser.

(översatt av syster umm Zakaria)

Kommentar till Koranen 4:34