Faraos ånger när han stod inför döden?

M S M Saifullah

Enligt de kristna missionärerna:

Enligt Sura 10:90-92, ångrade Farao sig när han stod ”med döden i sikte” och blev räddad. Men Sura 4:18 säger att något sådant inte kan hända.

Jag är faktiskt inte säker vad det betyder när Allah sade som svar till hans ånger och trosbekännelse att ”(Din kropp skall Vi rädda idag...)"

10:100 säger verkligen att ”Nej, ingen kommer till tro utan Guds vilja” och vers 103 bekräftar att ”det är för Oss något ovillkorligt att de troende räddas!”. Och i 10:90 erkänner Farao klart och tydligt ”Jag tror att ingen gud finns utom Den som Israels barn tror på, och jag är en av dem som underkastar sig Hans vilja!” Så, enligt 100 och 103 var detta ett verk av Allah och han kommer befria honom. Men 4:18 säger att detta är omöjligt.

Motbeviset

Det som de kristna missionärerna nu lämnat oklart ganska avsiktligt är vad som menas med att Farao blev ”räddad” i versen 10:90-02. Om vi läser versen igen:

OCH VI förde Israels barn genom havet, förföljda av en förbittrad Farao och hans armé; och när [de framvällande] vattenmassorna hotade att dränka honom ropade han ”Jag tror att ingen gud finns utom Den som Israels barn tror på, och jag är en av dem som underkastar sig Hans vilja!” [Gud sade:] ”Nu [tror du]! Förut trotsade du Mig och var och en av dem som stör ordningen och sprider fördärv [på jorden]! Din kropp skall Vi rädda idag för att göra dig till ett tecken för dina efterkommande, även om många människor är likgiltiga för Våra tecken.” [Koranen 10:90-92]

Det är tydligt att det var Faraos döda kropp som blev räddad och att han inte blev räddad från helveteselden. Detta på grund av att Farao bara ångrade sig när döden närmade sig honom. Och ånger när man står inför döden är inte accepterat såsom Allah säger:

Men vägen tillbaka till Gud genom ånger är öppen enbart för dem som av oförstånd begår en dålig handling och sedan ångrar [den], innan deras tid är ute. Gud vänder Sig till dem och innesluter dem på nytt i Sin nåd; Gud är allvetande, vis. Ångerns väg är inte öppen för den som [ständigt] begår dåliga handlingar och först då döden når honom säger: ”Nu känner jag ånger! och inte heller för dem som dör som förnekare av sanningen; för dem har Vi ett plågsamt straff i beredskap. [Koranen 4:17–18]

Detta kan bli ytterligare tydliggjort genom att man jämför verserna 10:90-02, 4:17–18 med 28:38.

Och Farao sade: ”Såvitt jag vet finns det för er, stormän, ingen annan gud än jag. Låt då tända tegelugnarna, Haman, och bygg ett torn åt mig så högt att jag kan stiga upp till Moses gud. Men jag misstänker att han är en av dem som far med lögn.” Han och hans män uppträdde med oberättigat högmod på denna jord; de trodde inte att de skulle föras åter till Oss [för räkenskap och dom]. Vi lät [straffet] drabba honom och hans män och de störtades i havet [och dränktes]; se vilket slut och de störtades i havet [och dränktes]; se vilket slut de fick som begick sådan orätt! Vi gjorde dem till förebilder [för dem] som leder [andra] till helvetet; och på Uppståndelsens dag skall de inte finna hjälpare. Vår förbannelse följde dem i denna värld och på Uppståndelsens dag skall de vara bland dem som är utestängda från Vår nåd. [28:38]

Det är lönt att poängtera här att denna metod av exeges, med användandet av inre samband, dvs. al-Qur'ân yufassiru bacduhu bacdan (olika delar av Koranen förklarar varandra), används mycket i berättelserna om Profeterna och folket i det förflutna.

Vissa teman har behandlats i mer än en plats i Koranen, inkluderat till exempel Guds makt och nåd, nästkommande livet, tidigare profeters berättelser, etc.

Kortfattningen eller utbredandet på en plats eller en annan beror på muqtadâ'i 'l-hâl, och ett utvecklat uttalande på en plats klargörs i en annan.

Och Allah vet bäst!

Källa: islamic-awareness.org

(Översatt av Umm Noor)