Av M.S.M. Saifullah

Bland västerländska lärda så har Dhul-Qarnayn (den tvåhornade) i Koranen 18:82 vållat stor debatt. Debatten gäller inte bara Dhul-Qarnayns identitet men också källorna till den koraniska berättelsen. Vem var han? Var han verkligen Alexander den Store? Hammer-Purgstall var av åsikten att Dhul-Qarnayn var en av de gamla jemeniska kungarna. (1) Graf undantog den åsikten och citerade passagen från Ephippus och Clement som refererade till föreställningen av Alexander var son till Ammon med två horn. Han drog slutsatsen att Dhul-Qarnayns identitet är Alexander. (2) Grafs slutsats provocerade fram meningsskiljaktigheten som Redslob hade. Redslob, som citerade Daniels profetia där kungen av Medes och Persien tolkas som den tvåhornade väduren, och som föreslog att Dhul-Qarnayn var den persiske Cyrus. (3) Beer hade åsikten att Dhul-Qarnayn i Koranen hade antagit formen av den sedan länge väntade judiska frälsaren eller messias. (4) Och andra som Geiger har försökt att länka samman Dhul-Qarnayn med Moses. (5) Bland de västerländska lärda så fastslogs slutligen Dhul-Qarnayns identitet av Nöldeke som framlade att Dhul-Qarnay var ingen annan än Alexander och källan till den koraniska berättelsen var den syrianska ’’the Christian Legend’’ som tillskrivs Jacob av Serug (död 512 e.Kr.). Nöldeke daterar ’’the Christian Legend’’ till 514-515 e.Kr. (6) Ett liknande anspråk som identifierar Dhul-Qarnayn med Alexander gjordes av Newton och andra kristna missionärer/apologeter. (7) Nöldekes framställan accepterades av många lärda (8 ) tills det upptäcktes att den interna bevisningen av ’’the Christian Legend’’ förslog ett datum efter Islams inträde.

Daterandet av ’’The Christian Legend’’ tillskriven Jacob av Serug

Dateringen av ’’the Christian Legend’’ grundades på en studie av dess interna bevisning. Mot slutet av texten nämns det att vid passerandet av år 826, så kommer hunnerna att bryta fram och de kommer att underkuva människor.

’’Och kung Alexander hämtade (en gravör) och ristade in på porten: ’’Hunnerna ska framskrida och erövra romarnas och persernas länder, och skall kasta pilar mot dem...., och skall återvända och träda in i deras vunna land. Jag har också skrivit att, som slutsats vid åttahundratjugosex år, ska hunnerna framskrida på den smala väg som går fram mitt emot Haloras, där Tigris rinner fram som den flod som driver en kvarn, och de skall ta tillfånga nationerna och skall stänga av vägarna och skall få jorden att skälva när de framskrider. Och igen har jag skrivit och gjort känt och profeterat att det kommer att ske, som slutsats vid niohundrafyrtio år...en annan kung, när världen skall komma till sitt slut vid Guds härskaren över skapelsens beordran.’’ (9)

Denna passage anses av alla studenter att vara av fundamental kronologisk betydelse. Om vi beräknar enligt selkuidernas era, efterträdare till Alexander (dvs från 311), 515 e.Kr. vilket var datumet för den stora sabiriska invasionen. (10). Denna vaticinatio ex eventu (dvs en profetia eller förutsägelse efter händelsen) profeteras i ’’the Christian Legen’’. Med hänsyn till att denna profetia (eller förutsägelse), så hade Nöldeke åsikten att ‘the Christian Legend’’ skrivits runt år 515 e.Kr.

Hur är det med den andra förutsägelsen eller profetian i inskriften; år 940? År 629 e.Kr. (dvs 940-311) motsvarar den grekiska eran 940. Nöldeke ansåg att det var en genuin profetia (eller förutsägelse). Han tillstår även att kazarerna, allierade till kejsare Herakles, invaderade Armenien genom Kaukasus år 627 e.Kr. Detta datum, vidhåller dock Nöldeke refererar inte till till början av kampanjen (såsom ’’the Christian Legend’’ vill få oss att anta), utan snarare till slutfasen av ett förlängt bysantiskt-persiskt krig. Därför är det enligt Nöldekes åsikt, datumen 940 i den grekiska eran (= 627 e.Kr.) endast godtyckligt, och ska naturligtvis vara en möjlig genuin profetia.

Hunnius har övertygande argumenterat emot Nöldekes datering av ’’the Christan Legend’’. Han visade på att vissa delar pekar till den kazariska invasionen år 629 e.Kr. (11). Czeglédy, som använder sig av Kmoskós tes, argumenterade också för att ’’the Christian Legend’’ och det metriska resonemanget som framlagts av Jacob av Serug blev klart i sin slutliga form först efter 628 e.Kr. och att det argumentet är avgörande.

’’..det är än mer beklagligt att Kmoskós framställningar, som sätter stopp för dispyten, inte publicerades tidigare än för endast ett fåtal år sedan och även då endast i utdrag. Kmoskó har en hel serie av argument för att bevisa att både den metriska legenden och prosa texten i densamma innehåller påtagliga referenser till de krig som utkämpades av Khosrav II och Herakles. Eftersom båda varianterna, i deras nuvarande form, innehåller variation av legenden som kom att bli en slutlig bearbetning efter 628. Kmoskós argument är sannerligen avgörande. En bearbetning av detta slag är ett naturligt fenomen i apokalyptisk litteratur; efter passerandet av det datum som förutspåtts i den senaste profetian, efterföljande bearbetare infogar nya profetior i texten.’’ (12)

Denna identifiering ger oss endast datumet 628 som terminus a quo (en sista begränsande punkten i tiden). På liknande sätt säger Gero;

’’Flera av inslagen i texten (dvs the Christian Legend) förekommer också i den koraniska berättelsen – de berömda Alexanders horn, resan till väst och sedan till öst, och självfallet det centrala temat vid porten, som kommer att öppnas vid ett apokalyptiskt Endzeit genom gudomligt påbud. Men även om det har föreslagits av Nöldeke och sedan dess ofta upprepats, så kvalificerar sig inte arbetet som en direkt källa för ’’den två hornade’’ Alexander i Koranen, åtminstone inte i dess nuvarande form; nyligen gjorda undersökningar indikerar en ex eventu kunskap om den kazariska invasionen av Armenien år 629 e.Kr. Prosa legenden (neshana) stod sedan på tur som litterär källa av den syriska metriska homiliska föredraget som tillskrivs Jacob av Sarug (sjätte århundradet) i manuskriften. Poemet skrevs dock under det sjuhundrade århundradet, strax före den muslimska erövringen av Mesopotamien och Palestina.’’ (13)

Sir Wallsi Budge indikerade för länge sedan att ‘’the Christian Legend’’ har omarbetats och är tyngd av tillägg, och att arbetet av Jacob av Serug är osannolikt;

’’Denna sammansättningen verkar vara en förkortad form av den som är känd för oss som har givits i den metriska fördraget om Alexander som tillskrivs Jacob av Serug; båda dessa arbeten är i sin tur baserade på kapitlen xxxvii-xxxix i den andra boken av ’’Pseudo-Callistenes according to Muller’s greek MS.C.’’ ’’The Christian Legend’’ har tyngts av många tillägg, uppenbarligen arbete av den kristne redigeraren som inte har någon som helst relevans till berättelsen. Å andra sidan har många passager som tex berättelsen om hans nedstigning i havet i en glasbur helt utelämnats. Namnen på platserna som ges till oss i denna legend verkar indikera att den drogs upp vid en mycket sen tidpunkt; att det är Jacob av Serugs arbete är osannolikt.’’ (14)

Nyligen omfattande studier som gjorts när det gäller inflytandet av syriska Pseudo-Callisthenes om Koranen 18:60-102 (vilket inkluderar berättelsen om Dhul-Qarnayn) av Wheeler har visat att det var de koraniska kommentarerna och inte Koranen som anammade berättelsen om Alexander bland andra österländska berättelser för att förklara verserna 18:60-102. Wheelers slutsats kan visas på följande sätt; (15)  

Slutsatser

Det har gjorts gällande av Nöldeke och efterföljande lärda att den koraniska berättelsen om Dhul-Qarnayn lånades från ’’the Christian Legend’’ som tillskrivs Jacob av Serug. Interna bevis visar dock att den skrevs efter 628 e.Kr. Undersökningar av Hunnius, Kmoskó och Czeglédy har slutgiltligt visat att nedtecknaren hade ex eventu (dvs en profetia eller förutsägelse efter händelsen) kunskap om kazarernas invasion av Armenien. Texten förser inte med något datum med vilket terminus ad quem (en slutlig tidpunkt) kan fastställas.

Det är inte bara viktigt att känna till datum för sammanställningen av det enskilda arbetet som används för att etablera teorier när det gäller lån av text, utan att också förstå skillnaden mellan Koranen och de koraniska kommentarerna.

Referenser och noteringar

(1) F. v. Hammer-Purgstall, "Auszüge Aus Saalebi's Buche Der Stützen Des Sich Beziehenden Und Dessen Worauf Es Sich Bezieht", Zeitschrift Der Deutschen Morgenländischen Gesellschaft, 1852, Volym 6, s. 506.

(2) K. H. Graf, "Ueber Den "Zweihörnten" Des Koran", Zeitschrift Der Deutschen Morgenländischen Gesellschaft, 1854, Volum 8, s. 442-449.

(3) G. M. Redslob, "Ueber Den "Zweihörnigen" Des Koran", Zeitschrift Der Deutschen Morgenländischen Gesellschaft, 1855, Volym 9, s. 214-223.

(4) B. Beer, "Welchen Aufschluss Geben Jüdische Quellen Über Den "Zweihörnigen" Des Koran?", Zeitschrift Der Deutschen Morgenländischen Gesellschaft, 1855, Volym 9, s. 785-794.

(5) A. Geiger, Judaism And Islam (English Translation Of Was hat Mohammed aus dem Judenthume aufgenommen?), 1970, Ktav Publishing House Inc.: New York, s. 135-136.

(6) Th. Nöldeke, "Beiträge Zur Geschichte Des Alexanderroman", Denkschriften Der Kaiserlichen Akademie Der Wissenschaften, Philosophisch-Historische Classe, 1890, Voly, 37, s. 31; Theodor Noldeke, "The Koran", Encyclopædia Britannica, 1893, Volym 16, Adam And Charles Black: Edinburgh, s. 600. Denna artikel har återtryckts många gånger med mindre förändringar. Se. T. Nöldeke (J. S. Black [Trans.]), Sketches From Eastern History, 1892, Adam and Charles Black: London & Edinburgh, p. 30. Denna artikel har återtryckts och redigerats av N. A. Newman, The Qur'an: An Introductory Essay By Theodor Nöldeke, 1992, Interdisciplinary Biblical Research Institute: Hatfield (PA), s. 9; Also see Theodor Nöldeke, "The Koran" i Ibn Warraq, The Origins Of The Koran: Classic Essays On Islam's Holy Book, 1998, Prometheus Books, s. 43; Se också Theodor Nöldeke, "The Koran" in C. Turner (Ed.), The Koran: Critical Concepts In Islamic Studies, 2004, Volym I (Provenance and Transmission), RoutledgeCurzon: London & New York, s. 77-78.

(7) `Abdallah `Abd al-Fadi, Is The Qur'an Infallible?, 1995, Light of Life: Villach (Austria), s. 84-86; R. F. Safa, Inside Islam: Exposing And Reaching For The World Of Islam, 1996, Creation House: Orlando (FL), p. 71; M. Elass, Understanding the Koran: A Quick Christian Guide To The Muslim Holy Book, 2004, Zondervan: Grand Rapids (MI), s. 99. Elass säger att ‘’den tidigare kopplingen blir dock besvärande för de senare muslimska lärda, för Alexander var en hednisk avgudadyrkare, och det går inte för sig att kanonisera en hednisk kung som en sann profet till Allah.’’ Det är inte speciellt förvånande att Elass inte förser med källan till den tidiga ’’kopplingen’’ som leder till ’’besvärande’’. R. Morey, The Islamic Invasion: Confronting The World's Fastest Growing Religion, 1992, Harvest House Publishers: Eugene (OR), s. 144-145. Robert Morey gör anspråk på att ‘’ett av de största felen i Koranen gäller Alexander den Störste som kallas för Zul-qarnain.’’ N. A. Newman, Muhammad, The Qur'an & Islam, 1996, Interdisciplinary Biblical Research Institute: Hatfield (PA), s. 377. Citerande Nöldeke och Schwally, säger Newman att den ‘’koraniska berättelsen är baserad på den syriska Alexander den Stores legend som har skrivits under 515-516 e.Kr.’’; Abdullah Al-Araby, Islam Unveiled, 2002 (10th Edition), The Pen Vs. The Sword: Los Angeles (CA), p. 44; D. Ali & R. Spencer, Inside Islam: A Guide To Catholics, 2003, Ascension Press: West Chester (PA), s. 73. Enligt Daniel Ali och Robert Spencer, säger Koranen ‘’anspråk på att Alexander den Store var en muslim i berättelsen om Zul-qarnain (sura 18:89-98 ), som muslimska exegeter både forntida och moderna identifierar som Alexander. Sådana anslag av historiska gestalter kan vara förståeliga när det gäller en person som Abraham, men Alexander var inte ens en monoteist.’’

(8 ) Se tex: I. Friedländer, Die Chadhirlegende Und Der Alexanderroman, 1913, Druck Und Verlag Von B. G. Teubner: Leipzig, p. 278; J. Horovitz, Koranische Untersuchungen, 1926, Walter De Gruyter: Berlin & Leipzig, s. 111; A. R. Anderson, "Alexander's Horns", Transactions And Proceedings Of The American Philological Association, 1927, Volym LVIII, s. 110-111; A. R. Anderson, Alexander's Gate, Gog And Magog, And The Inclosed Nations, 1932, The Mediaeval Academy Of America: Cambridge, MA, pp. 29-30; C. C. Torrey, The Jewish Foundation Of Islam, 1967, Ktav Publishing House, Inc.: New York, p. 35 and 125.; A. Jeffery, The Koran: Selected Suras, 1958, The Heritage Press: New York, NY, s. 220, n. 9; J. A. Boyle, "The Alexander Romance In The East And West", Bulletin Of The John Rylands University Library Of Manchester, 1977, Volume 60, pp. 19-20.; M. S. Southgate, Iskandarnamah: A Persian Medieval Alexander Romance, 1978, Columbia University Press, New York, p. 201; Ibn Warraq, Why I Am Not A Muslim, 1995, Prometheus Books: Amherst, NY, s. 61; A. Rippin, Muslims: Their Religious Beliefs And Practices, 2003, Routledge, s. 22.

(9) E. A. W. Budge, The History Of Alexander The Great Being The Syriac Version Of The Pseudo-Callisthenes, 1889, Cambridge: At The University Press, s. 154.

(10) K. Czeglédy, "The Syriac Legend Concerning Alexander The Great", Acta Orientalia Academiae Scientiarum Hungaricae, 1957, Volym 7, s. 246.

(11) C. Hunnius, Das Syrische Alexanderlied, 1905, Göttingen, s. 21-24.

(12) K. Czeglédy, "The Syriac Legend Concerning Alexander The Great", Acta Orientalia Academiae Scientiarum Hungaricae, op cit., pp. 246-247. Czeglédy diskuterar också Kmoskós argumentering gällande metrisk fördrag utav Jacob av Serug i "Monographs On Syriac And Muhammadan Sources In The Literary Remains Of M. Kmoskó", Acta Orientalia Academiae Scientiarum Hungaricae, 1954, Volume 4, pp. 35-36. När det gäller diskussion om den syriska prosa legenden refereras till s. 31-34.

(13) S. Gero, "The Legend Of Alexander The Great In The Christian Orient", Bulletin Of The John Rylands University Library Of Manchester, 1993, Volym 75, s. 7.

(14) E. A. W. Budge, The History Of Alexander The Great Being The Syriac Version Of The Pseudo-Callisthenes, op cit., s. lxxvii.

(15) B. M. Wheeler in "Moses Or Alexander? Early Islamic Exegesis Of Qur'an 18:60-65", Journal Of Near Eastern Studies, 1998, Volym 57, s. 203.

Källa: islamiacwareness.org

Översättning : Islam-Svarar