Av Ya’akov

Koranen och judiska patriarker och profeter

Första gången en jude läser Koranen blir han ofta förvånad av det faktum att Koranen inte fokuserar på Muhammad, Ismael eller det arabiska folket. Istället så fokuserar Koranen primärt på de judiska patriarkerna och profeterna.

Judarnas fader nämns flest gånger i Koranen

Av de profeter som omtalas i Koranen, så talas det mest om profeten Moses, även mera än profeten Muhammad, när hans liv, resor och relationer med Israels barn.

176 verser i Koranen nämner profeten Moses namn:

002.051 002.053 002.054 002.055 002.060 002.061 002.067 002.068 002.069 002.071 002.087 002.092 002.108 002.136 002.246 002.248 003.003 003.084 003.093 004.153 004.164 005.020 005.022 005.024 005.044 006.084 006.091 006.154 007.103 007.104 007.107 007.115 007.116 007.117 007.122 007.127 007.128 007.131 007.132 007.134 007.138 007.142 007.143 007.144 007.148 007.150 007.151 007.154 007.155 007.159 007.160 010.075 010.077 010.080 010.081 010.083 010.084 010.087 010.088 010.089 011.017 011.096 011.110 014.005 014.006 014.008 017.002 017.101 017.102 018.060 018.062 018.064 018.066 018.069 018.071 018.073 018.074 018.076 018.077 019.051 020.009 020.011 020.017 020.019 020.025 020.036 020.040 020.045 020.049 020.057 020.059 020.061 020.065 020.067 020.070 020.077 020.083 020.086 020.088 020.091 020.092 020.095 020.097 021.048 021.105 022.044 023.045 023.049 025.035 026.010 026.018 026.020 026.024 026.026 026.028 026.030 026.032 026.043 026.045 026.048 026.052 026.053 026.061 026.062 026.063 026.064 026.065 026.066 027.007 027.009 027.010 028.003 028.007 028.008 028.010 028.011 028.015 028.018 028.019 028.020 028.029 028.030 028.031 028.036 028.037 028.038 028.043 028.044 028.046 028.048 028.076 029.039 032.023 033.007 033.069 037.114 037.120 040.023 040.026 040.027 040.037 040.053 041.045 042.013 043.046 043.052 043.054 046.012 046.030 051.038 053.036 061.005 062.005 079.015 079.020 087.019 Översättningen av Koranen

Medan endast 4 nämner profeten Muhammad (fred vare med honom).

Koranen lär att judar är Elohims (Guds) utvalda folk.

’’Israeliter! Minns mina välgärningar mot er och hur Jag visade er en sådan nåd som Jag inte har visat något annat folk.’’
 4:47 och 2:122

‘’OCH MOSES sade till folket: ‘’Minns Guds välgärningar mot er, mitt folk, hur Han lät profeter uppstå bland er och gjorde er till herrar i eget hus och skänkte er det som Han inte har skänkt något (annat) folk i världen!’’
 5:20

’’Så räddade Vi Israels barn från det förnedrande straffarbete som Farao (lät dem utstå) – han var en förtryckare som gick till de värsta överdrifter – ja, med (Vår) kunskap valde Vi dem (och satte dem) högre än jordens alla folk.’’
 44:30-32

’’VI GAV Israels barn Skriften och rätt att styra och döma (i enlighet med Guds och Vi lät profeter uppstå bland dem: och Vi sörjde för dem med goda och nyttiga ting och Vi visade dem sådan nåd som Vi inte visat något annat folk.’’
 45:16

Koranen och judisk liturgi

Den första suran i Koranen kan väl jämföras med traditionell judisk liturgi. Traditionella judiska välsignelser börjar generellt med:

’’Baruch Atta Adonai, Eloheynu Melech HaOlam

Välsignad är du Herren vår Gud, Kung av universums/världen’’

Sura 1:1 lyder (på hebreiska)

’’Baruch L’Elohim Ribon HaOlamim

Välsignelser till Elohim, Världarnas Mästare’’

Faktum är att det finns ingenting i Sura 1 (bortsett från att den är en del av Koranen) som skulle förhindra den från att yttras som en judisk bön. Den skulle med lätthet kunna hittas i en judisk bönebok om det inte var för det faktum att någon skulle kunna säga...’’vänta lite nu, det där är från Koranen!’’

Talmud, Midrashim, Targums och Koranen

Många Koran berättelser och uttalanden finns i Mishnah, Talmud, Midrashim och Targums.

Islamiska lärare har ofta dessvärre lärt ut att extra bibliska traditioner i Judendomen är falska och inte är till något värde för de troende. Tvärtom, så klargör Koranen att många av de extra bibliska judiska traditionerna som bevarats i Midsahim, Talmud, Mishna mfl innehåller sanning.

Ett primärt exempel är berättelsen om Abraham och hans fader som var statytillverkare. Samma fundamentala berättelse återfinns i Talmud, Midrash Rabbah och Midras Sefer Ha-Yashar. Det förekommer också i Koranen men det förekommer inte alls i Bibeln.

Berättelsen återfinns på följande sätt i Midrash Rabbah. Terah var en statydyrkare en gång gick han sin väg och lämnade Abraham att sälja hans statyer. När en köpare kom, frågade Abraham honom om hans ålder. Om han fick svaret – jag är femtio, eller sextio år. Då sade Abraham ’’Ve över den man som är sextio som önskar att dyrka dagens arbete’’ så köparen gick skamsen därifrån. En gång kom en kvinna, med en tallrik med vete och sade, ’’Här ställ detta framför dem’’ men Abraham tog en pinne och slog ner alla statyerna, och satte sedan pinnen i händerna på den störste statyn. När hans fader återvände sade han ’’Vem har gjort detta?’’

Då svarade Abraham, ’’Varför ska jag förneka det? En kvinna kom med en tallrik med vete och bad mig att sätta den framför dem. Jag hade skräckslagen gjort det så när var och en av dem ville äta före den andre, och den störste stod dem alla med pinnen som han hade i sin hand. Terah sade: ’’Vad är det du hittar på för något?’’

’’Kan de förstå?’’ Abraham svarade, ’’Hör dina öron inte vad din mun säger?’’ Terah tog honom med sig och lämnade över honom till Nimrod, som sade: ‘’Vi ska dyrka eld.’’ Abraham sade: ‘’Hellre vatten, som utplånar.’’ Nimrod svarade: ’’Vatten då.’’ ’’Hellre molnen som bär vatten.’’ ’’Molnen då.’’ ’’Hellre vinden som sprider molnen.’’ ’’Vinden då’’ ’’Heller män, som uthärdar vinden.’’ Nu blev Nimrod arg och sade:

’’Du bara pratar. Jag dyrkar eld och kommer att kasta dig i den. Guden som du dyrkar kan komma och rädda dig ifrån den.’’ Abraham kastades i en glödande smältugn, men räddades från den. (Madrash Rabbah on Gen. Paragraph 38 ).

En jämförelse med denna historia med en parallell berättelse i Koranen visar unika likheter i Koranen och Midrash som inte framträder någonstans i Bibeln.

Det koraniska redogörelsen om Abraham och statyerna börjar i sura 6:74 där Abraham citeras sägande ’’Gör du bilder till föremål för dyrkan?’’ och detta tema utökas sedan i sura 21:51-71. Det är samma tema som i Midrash där Abraham bestämmer över sin faders statyer.

Det delade temat i Midrashic redogörelsen:

Det är Midrashic redogörelsen som citeras här och dess koraniska motsvarighet återfinns i verserna mellan citattecknen.

• Abrahams fader anklagas för att vara en statydyrkare. ’’Till sin fader och till sin fader sade han: ’’Vad föreställer dessa statyer som ni dyrkar med sådan hängivenhet?’’ Koranen 21:52
• ’ ’Jag ska vid Gud sannerligen ta itu med era avgudar så snart ni vänder ryggen till!’’ Koranen 21:57
• Abraham förstör alla statyer utom den störste. ’’Och så slog han dem alla i stycken, alla utom den förnämste av dem.’’ Koranen 21:58
• ’’(När de såg förödelsen) sade de: ‘’Vem har gjort detta mot våra gudar?’’ Koranen 21:59
• (I den koraniska redogörelsen ställs detta krav av hans fader och av folket.) Abraham gör anspråk. ’’Nej, det var denne, den förnämste av dem, som gjorde det.’’ Koranen 21:63
  
• Abraham grips och först till dom. ’’Låt oss bränna honom (på bål)...’’ Koranen 21:68 Koranen nämner inte namnet på den som skulle straffa Abraham.
• Abraham räddas från elden. ‘’..men (Vi korsade deras planer och) lät dem stå som förlorare...’’ Koranen 21:69

Ovanstående är unikt båda i Koranen och i Midrashic redogörelser.

De förekommer inte någonstans i Bibeln.

Ett annat exempel är berättelsen om Drottningen av Sheba (i sura 27:20-44) vilken för övrigt endast återfinns i Midrash inflikad i en Targum till Ester:

’’Då svarade den vilda tuppen inför kung Salomon, sägande till honom, ’’Hör mina ord, min Herre, Oh kung, låt dina öron lyssna till vad jag har att säga. Har inte tre månader passerat då jag har rådgivit. Mina ord är sanningen; jag åt inte mat, inte heller drack jag vatten före jag flög överallt i hela världen och inspekterade den, sägande; Finns det ett land vars ledare inte är underdånig för min Herre, O kung? Då jag lade märke till ett visst land i Öster, dess namn var staden av Qitor, vars damm är så värdefullt och vars guld och silver finns såsom gödsel på gatorna.

De vet ingenting om att föra krig; de klarar inte av att dra pilbågen. Dock såg jag en ensam kvinna regera över dem och hennes namn var Drottningen av Sheba.

Då blev kungens skrivare inkallade och de skrev ett brev och band fast brevet vid vingen av den vilda tuppen, vilken fortsatte att stiga mot himlen och svävade högt. Den flög sedan bland fåglarna som fortsatte att följa dess flygning; de fortsatte fram till staden av Qitor i landet av Sheba. Mot gryningen gick Drottningen av Sheba ut för att dyrka havet (?) – när plötsligt fåglarna fördunklade solskenet, vilket fick henne att ta tag i sina kläder och riva sönder dem. Varpå hon blev förbluffad. När hon var i sitt förbluffade tillstånd, sänkte sig den vilda tuppen ner mot henne, och hon såg att ett brev var fäst vid dess vinge.

Så hon lossade det och läste det, och vad stod det i det? – Från mig, kungariket av Salomon,: Fred vare med dig, fred vare med dina prinsar.

Som du vet; så har Den Ende, Välsignad vare Han, utsett mig att regera över de vilda odjuren, över fjäderfän i himlen och över demoner och andar.

Nu kommer alla kungar i Öst, i Väst, i Syd och i Norr för att hälsa på mig. Nu vill jag att du ska komma och hälsa på mig, jag kommer att visa dig en större ära än alla de som jag varit värd för.

Men om du inte önskar att komma och hälsa på mig, kommer jag att skicka kungar och legioner emot dig, vilka tillhör kung Salomon.

De vilda odjuren är kungarna, fjäderfäna i himlen är angriparna, arméerrna är andarna, och demonerna och Lilitherna är legionerna som kommer att strypa er i era sängar i era hus, de vilda odjuren kommer att döda er på fälten, himlens fjäderfän kommer att äta ert kött.

När Drottningen av Sheba läste orden i brevet, tog hon tag i sina kläder och slet sönder dem. Hon samlade sedan sina äldre och prinsar och sade till dem; ’‘Vet ni vad kung Salomon sade till mig?’’ Dom svarade, ’’Vi känner inte kung Salomon och vi erkänner inte hans kungarike.’’

Men hon litade inte på dem och beaktade inte deras ord. Hon inkallade alla havets fartyg och lät dem lastas med armband, pärlor och värdefulla ädelstenar. Hon skrev sedan ett brev till kung Salomon...

’’Och nu med bön och åkallan och jag vill förklara mig inför dig, jag kommer att komma till dig vid slutet av tre gångna år,’’ När så de tre åren hade gått mot sitt slut så kom Drottningen av Sheba till kung Salomon.

Nu när kungen hörde att hon skulle komma till honom, reste sig kung Salomon och gick för att sätta sig i badhuset. Nar Drottningen såg att kungen satt i ett badhus, så tänkte hon för sig själv att kungen måste sitta i vatten, Så hon lyfte upp sin klädsel och vadade över.

Då märkte han håret på hennes ben, till vilket kung Salomon svarade genom att säga: ’’Din skönhet är en kvinnas skönhet, men ditt hår är männens hår. Hår är vackert för en man men skamligt för en kvinna.’’ Varvid Drottningen av Sheba svarade honom: O herre kung ’’Jag ska berätta tre gåtor för dig; om du kan lösa dem åt mig så kommer jag att erkänna att du är en vis man, men om du inte kan det, så är du som resten av mänskligheten...’’

Varvid sade hon till honom: ’’Jag skulle inte ha trott det. Lovvärda är dessa dina tjänare.’’ Därvid förde han henne in i det kungliga palatset. Nu när Drottningen av Sheba såg kung Salomons storhet och ära, så ärade hon den Ende som hade skapat honom, genom att säga: ’’Välsignad vare Herren, din Gud som har utvalt dig och satt dig på tronen för Hans kungarike för att ge rättfärdighet och rättvisa’.. Sedan gav hon kungen en hel del guld medan kungen gav henne vad hon önskade.

Ett sista exemplet i sura 5:27-32 vilken är den koraniska berättelsen om Kain och Abel. Till en början så delar Torah och Koranen i grund och botten berättelsen, i vers 31 så skiljer de sig dock åt.

’’Och Gud sände en korp, som krafsade i jorden och visade honom hur han kunde dölja broderns nakna kropp.’’
 Sura 5:31

Parallellen mellan Koranen och den judiska Midrash, i ‘’Pirke Rabbi Eliezer’’. I Pirke Rabii Eliezer finns följande berättelse:

Adam och hans följeslagare satt och grät och sörjde för honom (Abel) och visste inte vad de skulle göra med honom eftersom begravning var okänt för dem. Då kom en korp, vars följeslagare hade dött, den tog dess kropp, skrapade i jorden, och gömde den framför deras ögon; då sade Adam ’’Jag ska göra som den här korpen har gjort’’ och han tog Abels lik, grävde i jorden och gömde den. Likheten är uppenbar. Enda skillnaden är att Koranen säger att Kain utförde begravningen, och Midrash säger att Adam utförde begravningen.

Nästa Koranvers illustrerar än mer denna punkt:

’’Av denna orsak föreskrev Vi för Israels barn att om någon dödar en människa, som inte själv har dödat någon eller försökt störa ordningen på jorden och sprida sedefördärv, skall det anses som om han hade dödat hela människosläktet. Och om någon räddar ett människoliv, skall det anses som om han hade räddat hela människosläktet.’’
 Sura 5:32

Från början verkar det inte finnas något samband mellan verserna 31 och 32. Varför livet eller döden av någon skulle vara som en frälsning eller förödelse för hela människosläktet klargörs inte i Koranen. När vi vänder oss till en annan judisk förteckningen Mishnah, hittar vi en länk mellan berättelsen och vad sedan följer.

Det finns i fallet när Kain mördade sin broder, Herren sade: ”Vad har du gjort? Din brors blod ropar till mig från marken.’’ (1 :a Mosebok 4 :10).

Det sägs inte blod i singularis, utan blod i pluralis, hans eget blod och blodet av hans säd. Människan skapades ensam för att visa att den som dödar en enda person ska det räknas som om hans dräpt hela rasen, men för den som bevarat livet av en enda person räknas de som om han har bevarat hela rasen. (m. Sanhedrin 4:5)

För ordet för blod är i pluralis i 1:a Mosebok 4:10 lär Mishah att alla Abels ättlingar ha blivit dödade tillsammans med honom vilket antyder att vilket mord eller räddande av liv har en universell innebörd.

Här är en möjlighet när studerandet av Mishnah sprider ljus och ger en större förståelse av Koranen.

Koranen: Förutsagd av de judiska profeterna i Tanak

Uppenbarad till en analfabet

Och ger man den till en som inte är läskunnig och ber honom läsa, så svarar han: ”Jag kan inte läsa.” Jesaja 29:12

Uppenbarelse från Kedar

’’Jag är Herren, detta är mitt namn. Jag delar inte min ära med någon, inte min berömmelse med gudabilder.

Det som förut var är förbi, nu förkunnar jag något nytt. Innan det ännu spirat kungör jag det för er.

Sjung till Herrens ära, sjung en ny sång, sjung hans lov över hela jorden. Må havet brusa och allt det rymmer, fjärran länder jubla och de som bor där.

Må öknen och dess städer ropa, byarna där Kedar bor. Må folket i Sela glädjas, höja jubelrop från bergens krön. Ge Herren äran, lovprisa honom i fjärran länder!’’ Jesaja 42:8-12

Gud uppenbarades i Kedars land, till profeten Muhammad (fred vare med honom) en ättling till Kedar – an ’’ny sång’’, Koranen, på kedariternas språk. Koranens verser reciteras på liknande sätt som poem.

Uppenbarelse steg för steg och på ett nytt språk

’’Abrakadabra, abrakadabra, lite här, lite där!”

Ja, på obegripligt språk och främmande tungomål skall Herren tala till detta folk,

Han som sade till dem: ”Här är viloplatsen, låt den trötte vila! Här är vederkvickelse.” Men de ville inte lyssna.

För dem blir Herrens ord abrakadabra, abrakadabra, lite här, lite där. Då skall de snava och falla omkull, de skall krossas, snärjas och fångas.’’ Jesaja 28:10-13

Slutsats, Koranen är en bok för judar, Allah älskar judar och har skickat den Heliga Koranen som vägledning till judarna.

Uppenbarad för någon som Moses

I 5:e Mosebok 18, säger Moses att Gud sade till honom:

’’Jag skall låta en profet lik dig träda fram ur deras bröders led. Jag skall lägga mina ord i hans mun, och han skall förkunna för dem allt vad jag befaller honom.

Men om någon inte lyssnar till mina ord, de ord han talar i mitt namn, skall jag utkräva vedergällning av den mannen.’’ 5:e Mosebok 18:18-19

Utifrån dessa verser kan vi dra slutsatsen att profeten i hans profetia måste ha följande tre kännetecken:

1. Att han ska vara som Moses.
2. Att han ska kommer för Israeliternas bröder, dvs Ismaeliterna
3. Att Gud kommer att lägga Hans ord i munnen på denne profet och att han kommer att framföra vad Gud beordrar honom.

Låt oss undersöka de tre kännetecknen lite närmare.

1. En profet som Moses

Det finns knappast några profeter som liknar Moses och Muhammad. Båda gavs en omfattande lag och livsvillkor. Båda mötte sina fiender och var mirakulöst framgångsrika. Båda accepterades som profeter och statsmän. Båda emigrerade efter konspirationer att mörda dem. Analogierna mellan Moses och Jesus överser inte bara med de nämnda likheterna utan även andra som är avgörande. Dessa inkluderar en naturlig födsel, ett familjeliv, Moses och Muhammeds dog naturligt, inte Jesus. Dessutom ansågs Jesus av sina följeslagare vara Guds Son och inte exklusivt Guds profet, som Moses och Muhammed var och som muslimer tror att Jesus var. Så denna profetia refererar till profeten Muhammad och inte till Jesus, eftersom Muhammad är mer lik Moses än vad Jesus är.

Johannes gospel visar att judarna väntade på uppfyllandet av tre utmärkande profetior. Den första vara ankomsten av Kristus. Det andra var ankomsten av Elijah. Det tredje var ankomsten av Profeten. Det är uppenbart att utifrån dessa tre frågor som ställdes till Johannes Döparen:

’’Och detta var Johannes vittnesbörd när judarna i Jerusalem sände präster och leviter för att fråga honom: ”Vem är du?”

Han bekände och förnekade inte, han bekände: ”Jag är inte Messias.”

De frågade: ”Vad är du då? Är du Elia?” Han svarade: ”Nej, det är jag inte.” — ”Är du Profeten?” — ”Nej”, svarade han.’’ Johannes 1:19-21

Om vi tittar i en Bibel med hänvisningar, så står det i marginalanteckningarna där orden för ’’Profeten’’ står i Johannes 1:21, att dessa ord refererar till en profetia i 5:e Moseboken 18:15 och 18:18. Vi kan därav dra slutsatsen att detta att Jesus Kristus inte är den profet som nämns i 5:e Mosebok 18:18.

2. Från Israeliternas bröder

Abraham hade två söner, Ismael och Isak (1:a Mosebok 21). Ismael blev förfader för den arabiska nationen, och Isak blev förfader till den judiska nationen. Profeten som omtalas skulle inte komma från judarna själva, utan från deras bröder, dvs Ismaeliterna. Muhammad, en ättling till Ismael, är sannerligen denna profet.

Jesaja 42:1-13 talar om Guds tjänare, Hans ’’utvalde’’ och ’’budbärare’’ som kommer att komma med en lag.

’’Han skall inte tyna bort eller knäckas, innan han fört rätten till seger på jorden.

Fjärran länder väntar på hans undervisning.’’ Jesaja 42:4

Vers 11 förbinder den väntade med Kedars ättlingar. Vem är Kedar?

Enligt 1:a Mosebok 25:13, var Kedar den andre sonen till Ismael, förfader till profeten Muhammad (fred vare med honom).

’’Detta är Ismaels söner med namnen i åldersordning: Nevajot, hans förstfödde, Kedar, Adbeel, Mivsam’’.

3. Gud kommer att lägga Hans ord i munnen på denne profet

Guds ord (den Heliga Koranen) lades sannerligen i Muhammads mun. Gud skickade ängeln Gabriel för att lära Muhammad Guds exakta ord (den Heliga Koranen) och frågade honom att diktera dem för de som hörde honom. Orden är därför inte hans egna. De kom inte från hans egna tankar, utan sattes i hans mun av ängeln Gabriel. Under Muhammads livstid, och under hans övervakning, memoriserades och skrevs de ner av hans följeslagare.

Profetian i 5:e Moseboken nämner också att denne profet kommer att tala Guds ord i Guds namn. Om vi tittar i den Heliga Koranen så ser vi alla dess kapitel utom kapitel 9 föregås eller börjar med frasen ’’I Guds, Den Nåderikes, Den Barmhärtiges namn.’’

En annan indikering (förutom profetian i 5:e Moseboken) är att Jesaja binder budbäraren med Kedar med en ny sång (en skrift på ett nytt språk) som ska sjungas för Herren (Jesaja 42:10-11). Detta nämns mer tydligt i Jesajas profetia:

’’Ja, på obegripligt språk och främmande tungomål skall Herren tala till detta folk,’’ Jesaja 28:11

En annan relaterad punkt är att Koranen uppenbarades i sektioner under en 23 års period. Det är intressant att jämföra detta med Jesaja 28, som talar om samma sak.

’’Abrakadabra, abrakadabra, lite här, lite där!” Jesaja 28:10

Notera att Gud har sagt i profetian i 5:e Mosebok 18,

’’Ja, jag har utvalt honom för att hans barn och efterkommande skall lyda hans befallning att hålla sig till Herrens vägar och göra vad som är rätt och rättfärdigt. Då skall det gå i uppfyllelse som Herren har lovat Abraham.”

Detta betyder att den som tror på Bibeln måste tro på vad den här profeten säger, och denna profet is profeten Muhammad.

Källa: http://www.jews-for-allah.org/

Översättning: Islam-Svarar