I Bibeln finns det flera män som skriver om Gud och det finns på ett par ställen Guds ord som talar till människan och på andra ställen finns det en del män som skriver historia. Bibeln innehåller 66 små böcker. Ungefär 18 av dem börjar på följande sätt: Detta är uppenbarelsen som Gud gav till den och den... Resten gör inget anspråk på ursprung. I början av Jona börjar den tex med att säga: Herrens ord kom till Jona, son till Amittaj sägande...citat och sedan fortsätter det under två eller tre sidor,

Om man jämför det med en av de fyra redogörelserna för Jesu (fred vare med honom) liv, så börjar Lukas med att säga: ’’många människor har skrivit om denne man, så det är passande för mig att också göra det’’. Det är allt....inget anspråk görs angående ’’dessa ord gavs till mig av Gud därför finns de för er det är en uppenbarelse’’ ingenting nämns om det.

Bibeln innehåller inte någon självreferens, dvs ordet ’’Bibel’’ finns inte i Bibeln. Ingenstans talar Bibeln om sig själv. En del skrifter utpekas ibland i Bibeln, som säger: Här där den talar om sig själv, men vi måste titta noga. 2:a Timotej 3:16 är favoriten där det står: ’’All skrift är inspirerad av Gud’’ och det finns de som skulle säga, det är här som Bibeln talar om sig själv, den säger att den är inspirerad av Gud, allt i den. Men om man läser meningen noga sägs det till Timotej: ’’Sedan du var en ung man har du studerat de heliga skrifterna, alla skrifter inpsirerade av Gud’’ osv... När Timotej var en ung man så existerade inte Nya Testamentet, det enda som härstammar som han talar om är om de skrifter – vilka var endast en del av Bibeln – före den tiden. Det kan inte ha inneburit hela Bibeln.

Det finns i slutet av Bibeln en vers som säger ’’Låt den som tar bort något från denna bok eller lägger till något till denna bok vara förbannad.’’ Det är också något som utpekas för mig när det säger: Låt ingen förändra denna bok, det talar om den sista boken, nummer 66, Uppenbarelseboken. Ser man till referenser så kommer man att upptäcka att Uppenbarelseboken skrevs före vissa delar av Bibeln ännu hade skrivits. Den finns idag sist i Bibeln, men det finns andra delar som har kommit senare, så det kan inte referera till hela boken.

Det är ett extremt utgångsläge som en del kristna grupper har angående Bibeln, att den i sin helhet, från pärm till pärm är Guds uppenbarade ord, men i samband med att detta sägs så nämns det att Bibeln i sin helhet är Guds ord; utan några misstag i dess ursprungliga text. Så om man pekar ut några misstag i Bibeln som finns där så får man veta att dessa misstag inte fanns där i det ursprungliga manuskriftet, de har smugit sig in det är därför de finns där idag. Det ställningstagandet ger dem problem.

Det finns en vers i Bibeln, Jesaja 40:8 som är så välkänd att en del Biblar har tryckt den på insidan av förstasidan som en introduktion och den säger: ’’Gräset torkar, blomman vissnar, men vår Guds ord består i evighet’’. Här görs anspråk på att Bibeln är Guds vilja som kommer att vara för evigt, det kommer inte att förvanskas, det kommer inte att förloras. Så om man idag hittar ett misstag i Bibeln har man två valmöjligheter. Antingen var det löftet falskt när Gud sade att Guds ord består i evighet, så misstog Han sig, eller den del som är ett misstag var inte en del av Guds ord från första början, eftersom löftet var att det skulle beskyddas, det skulle inte förvanskas.

Jag har föreslagit många gånger att det finns misstag i Bibeln och anklagelserna återkommer fort: visa mig ett. Det finns hundratals. Ett par kan specificeras. I tex 2 Samuelsboken 10:18 finns en beskrivning av ett utkämpat krig av David som säger att han dödade 700 män och att han också dödade 40.000 män på hästryggen. I 1 Krönikeboken 19 nämns samma episod som säger att han dödade 7000 män och att de 40.000 männen inte satt på hästryggen, de gick. Poängen är vad är skillnaden mellan fotgängare eller inte är väldigt fundamental.

Matteus 27:5 säger att Judas Iskariot dog när han hängde sig själv. Apostlagärningarna 1 säger att han föll framstupa så att inälvorna rann ut. Om man studerar logik så kommer man snart fram till vad som kallas ’’obeslutsamma proportioner’’ eller ’’betydelselösa meningar’’ eller uttalanden som inte kan beslutas eftersom det inte finns något sammanhängande. Ett av de klassiska exemplen är något som kallas för Effeminites paradox. Denne man var kretensare och han sade ’’Kretensare ljuger alltid’’, så var det ett sant eller falskt uttalande?

Om han var en kretensare och han sade att de alltid ljuger, ljuger han då? Om han inte ljuger så säger han sanningen och då ljuger kretensare inte alltid! Det kan alltså inte vara sant och det kan inte vara osant, uttalandet slår tillbaka mot sig själv. Det är som att säga ’’Vad jag säger till dig nu är osant’’ skulle du tro på det eller inte? Så uttalandet har inte ett sant innehåll. Det kan inte vara sant och det kan inte vara osant. Om det är sant är det alltid osant. Om det är osant är det också sant.

I Titusbrevet 1:12 är författaren Paulus och han talar om kretensarna. Han säger att en av deras egna män – en profet – sade att ’’kretensarna ljuger alltid’’ och han säger att vad denne man säger är sant. Det är ett litet misstag, men poängen är att det är ett mänskligt misstag, något som inte går att finna om man noga undersöker det sanna innehållet i uttalandet. Det kan inte vara ett sant uttalande.

Åter till Koranen. Som nämnts tidigare så är den som talar i Koranen – i första person – Gud. Boken gör anspråk rakt igenom att det är Guds ord. Den nämner sig själv 70 gånger som ’Koranen’. Den talar om sitt eget innehåll. Den har referenser till sig själv. Koranen säger i den första suran efter Fatiha att:

’’DENNA Skrift – här råder inget tvivel – är en vägledning för dem som fruktar Gud’’ Koranen 2:1 osv.

Den börjar på det sättet och fortsätter på det sättet och understryker det.

Det finns ett mycket förvånande uttalande i Koranen när man kommer till den fjärde suran 82:a versen som säger till dem som säger att Koranen är någonting annat än Guds ord. Den utmanar dem genom att säga:

’’Ägnar de ingen eftertanke åt det som Koranen (innehåller)? De skulle säkert ha funnit många motsägelser i den, om den inte varit från Gud.’’ Koranen 4:82

En del av läsarna är säkert studenter - skulle ni våga lämna in ett papper efter att ha avslutat ett forskningsarbete eller liknande och skriva längst ner ’’ni kommer inte att hitta några fel i detta’’. Skulle ni våga utmana professorn på det sättet? Koranen gör det. Den säger: Om du verkligen tror att du vet var detta kom ifrån börja då leta efter misstag eftersom du inte kommer att hitta några. En annan intressant sak som Koranen gör är att den citerar dess kritiker. De föreslag som ev framkommit varifrån boken kommer, har Koranen redan nämnt och besvarat. Ofta kan man hitta en vers som säger någonting liknande detta: Om de säger så och så, säg till dem så och så. Det finns alltid ett svar. Mer än det – Koranen gör anspråk på att bevisen av sitt ursprung finns i sig själv, och om du tittar på den här boken kommer du att bli övertygad.

Så skillnaden mellan Kristendomen och Islam handlar om skillnaden i auktoritet och sökande av auktoritet. Den kristne söker i Bibeln och muslimer söker i Koranen. Man kan inte sluta genom att säga: Detta är sant för min bok säger så, och någon annan säger det är sant för min bok säger på ett annat sätt, man kan inte sluta vid det tillfället och Koranen gör inte det. Andra kan utpeka några ord där det sägs stå att Jesus sade och säger detta vilket bevisar det jag säger. Men en muslim tittar inte endast på sin bok och säger: Nej, nej Koranen säger detta, eftersom Koranen inte bara förnekar någonting som Bibeln säger och säger någonting annat istället. Koranen kommer med motbevis, den är en vägledning så som den säger i början (Huda lil mutakeen).

Så för varje förslag som kommer upp: Min Bibeln säger så och så, säger inte Koranen bara: Nej det är inte sant, utan den säger: Om de säger så och så fråga dem då det och det. Det finns tex en vers som jämför Jesus och Adam (fred vare med dem). Det finns de som kanske säger att Jesus måste ha varit Gud (Guds Son) eftersom han inte hade någon fader. Han hade en kvinna som var hans moder, men det fanns ingen mänsklig fader. Det var Gud som gav honom livet, så han måste vara Guds son. Koranen påminner den kristne i en kort mening att komma ihåg Adam – vem var hans fader? – och därutöver, vem var hans moder? Han hade inte fader heller och inte ens en moder, så vad gör det honom till? Så Adam går att jämföra med Jesus, de var ingenting och de blev någonting; de dyrkade Gud.

Så Koranen kräver inte tro – Koranen inbjuder till tro, och här ar den fundamentala skillnaden. Det framläggs inte endast som; Det här är vad du ska tro på, utan genom Koranen så finns uttalanden alltid: Har du människa tänkt på detta och detta, har du funderat över detta och detta. Det är alltid en inbjudan att titta på bevisen och sedan; vad tror du nu?

Citaten i Bibeln tar ofta formen av vad som kallas för argumentation, speciellt vädjande. Speciellt vädjande är när implikationer inte är i överensstämmande. När man tar något och säger; Nåväl det måste betyda det här, men man använder inte samma argumentation för någonting annat. För att ge ett exempel, jag har sett det många gånger i olika publikationer som säger att Jesus måste ha varit Gud eftersom han utförde mirakel. Å andra sidan vet vi att inte finns något mirakel som utförts av Jesus som inte redan skulle finnas noterat i Gamla Testamentet och ha utförts av någon av profeterna. Det finns bla Elias som sägs ha kurerat en spetälsk, upprest en död pojke till liv och ha flerdubblat bröd för att folk skulle äta – tre av favoritmiraklerna citerade av Jesus. Om miraklerna utfördes av Jesus och det bevisar att han var Gud, varför bevisar det då inte att Elias var Gud? Detta är speciellt vädjande. Slutsatserna är inte konsekventa. Om detta antyder det så måste det även antyda något annat.

Det finns de som säger att Jesus var Gud eftersom han togs upp till himlen. Men Bibeln säger också att Elia inte dog utan togs upp levande till himlen av Gud. Om det är sant eller inte är svårt att veta, men poängen är att det bevisar att Jesus är Gud för att han tas upp till himlen, varför bevisar det inte att också Elia var Gud? Samma sak hände honom.

En gång skrev jag till en man, som skrev en bok om Kristendom och jag nämnde en del av det som jag nyss nämnt. Hans svar till mig var att jag gjorde saker och ting besvärliga för mig själv, att det finns delar i Bibeln som är kristallklara och att det finns delar som är svåra, och att mitt problem var att jag tittade på de svåra delarna istället för på de klara.

Problemet är att det är en övning i självbedrägeri – varför är en del delar klara och en del svåra? Det beror på att någon har beslutat vad detta klart betyder, och det gör det väldigt svårt. För att ge ett exempel; Johannes kapitel 14 sade en man till Jesus: ’’Visa oss Gud’’ och Jesus sade; ’’Om ni har sett mig har ni sett Gud’’. Nu utan att läsa vidare säger den kristne: Se, Jesus gjorde anspråk på att vara Gud, han sade om ni har sett mig så har ni sett Gud. Om detta är kristallklart då står man där med en svår del när man går tillbaka bara ett par sidor till kapitel 5 när en annan man kommer till Jesus och säger ’’visa oss Gud’’ och han säger ’’ni har aldrig sett Gud ni har aldrig hört hans röst’’. Så vad menar han där om han vid ett tillfälle säger att han är Gud? Uppenbarligen blir det svårt när man ska besluta vad det första betyder. Om man läser vidare i kapitel 14 så ser man att han vidare sade var; det närmaste ni kommer att se Gud är de gärningar som ni ser mig göra.

Det är ett faktum att orden ’’Guds son’’ inte går att finna uttalat av Jesus någonstans i de tre första evangelie rapporterna, han kallade alltid sig själv för människosonen. Och det är ett lustigt sätt att resonera som jag ofta lagt märke till att det sägs vara etablerat i Bibeln att han gjorde anspråk på att vara Gud, pga hur judarna reagerade. De säger tex att han sade så och så och att judarna sa att han hädade, han hävdade att han var Gud och de försökte att stena honom. Så de argumenterar att han måste ha gjort anspråk på att vara Gud eftersom judarna försökte att döda honom. De säger att det är vad han gjorde anspråk på. Men det intressanta är att allt bevis är byggt på det faktum att en person säger: Jag trodde att Jesus var Guds son eftersom judarna försökte att döda honom eftersom det är vad det sägs att han brukade säga. Hans fiender brukade säga det, så han måste ha sagt det, det är vad det går ut på.

Å andra sidan har vi Jesus ord som säger att han höll lagen, Moses lag och vi har uttalanden i Bibeln, varför dödade judarna honom? Därför att han bröt Mose lag. Uppenbarligen missförstod judarna honom, om han lovade att han skulle hålla lagen, men de dödade honom eftersom han bröt lagen, så då måste de ha missförstått honom eller så ljög de om honom.

När jag talar om Bibeln och citerar en olika verser och då brukar jag ofta anklagas för att ta saker ur sitt sammanhang, vilket betyder ta bort något från det som det talade om och ha givit det en annan betydelse. Jag föredrar att inte svara på anklagelsen som sådan, men det verkar inte som om många reflekterar över att de som skrev delar av Bibeln måste ha varit skyldiga till detsamma. Kanske en del av dessa skrivare trodde på något specifikt och för att bevisa det från deras skrifter – det Gamla Testamentet, hebreiska texter – som citerats utanför sitt sammanhang bevisar deras ståndpunkt. Det finns såna exempel.

I Matteus 2 sägs det att kungen ville döda det lilla barnet Jesus så han reste med sin familj till Egypten, och de stannade där tills kungen dog och återvände sedan. När den som skrivit Matteus beskriver händelseförloppet att han reste till Egypten och återvände, sade han: ’’Detta var för att uppfylla en profetia som är skriven’’ och sedan citerar han Hosea 11 ’’från Egypten kallade jag min son’’. Så han säger att eftersom Jesus reste till Egypten och sedan återvände därifrån och vi kan läsa denna passage i den hebreiska skriften ’’från Egypten kallade jag min son’’ så måste Jesus ha varit Guds son. Om man tittar på vad han citerat så har han citerat från Hosea 11:1 andra delen av en hel mening, hel meningen lyder: ’’När Israel var ung fick jag honom kär, och från Egypten kallade jag min son.’’ Nationen Israel anses vara Guds son.

Moses blev tillsagd att gå till Farao och att säga till honom: Om du rör den nationens folk, rör du min son; varna honom, varnade Farao: rör inte vid den nationen, kalla den nationen för ’’Guds son’’. Så det är det enda som talas om i Hosea 11:1. ‘’från Egypten kallade jag min son’’ kan endast referera till nationen Israel. Jag tog upp detta vid ett tidigare tillfälle, varvid en ung kvinna motsatte sig detta och menade att Israel är ett symboliskt namn för Jesus. Det får man svårt att hitta bekräfelse för i Bibeln, för det finns inte där. Man kan slå upp ett register i en Bibeln och leta sig fram till ordet ’’Israel’’ överallt där ordet förekommer och det går inte att finna någonstans att ordet Israel skulle vara i samband med Jesus.

Men låt oss säga att det är sant, den andra versen (Hosea 11:2) säger: ’’Men ju mer jag kallar på dem, desto mer går de bort från mig. De offrar åt baalsgudarna och tänder offereld åt belätena’’. För det är detta som israeliterna var skyldiga till, väldigt ofta återföll de till statydyrkan. Så om ’’Israel’’ verkligen betydde Jesus och det betyder att Jesus är Guds son som återvände från Egypten så måste det också betyda att Jesus då och då brukade buga sig ner inför statyn Bal. Man måste vara konsekvent, och fullfölja vad som sägs. Så poängen är att vem som än skrev Matteus och kapitel 2 försökte att bevisa en punkt genom att citera något utanför sitt sammanhang, och han tillintegjorde sig själv, då det inte är logiskt om man reflekterar över det.

Nu återkommer jag till anspråket som Koranen gör att det har interna bevis för dess ursprung. Det finns många sätt att ta itu med detta. Som ett exempel - jag väljer ut någon person och säger: Vet du att jag kände din fader, så kommer han att tvivla på det eftersom han aldrig har sett mig med hans fader. Han skulle säga: Hur ser han ut, är han lång, kort, bär han glasögon? Osv och om jag skulle ge honom rätt svar så skulle han rätt snart bli övertygad. ’’Ja du har träffat honom’’, Om man antar samma sorts tänkane när man läser Koranen, så säger boken att att den kommer från den som fanns där före universum började. Så man borde fråga denna någon; Så berätta något för mig som bevisar det. Berätta något för mig som visar mig att du måste ha varit där när universum började. Vi kan hitta två olika verser som säger att all skapelse började från en enda punkt, och från denna punkt utvidgas det.

1978 gavs Nobelpriset till två personer som bevisade att så är fallet. Det är universums Big Bang ursprung. Det bestämdes av det stora antalet radiomottagare som de har för telefonbolagens räkning som var känsliga nog att uppfatta överförringarna från satelliterna och de fortsatte att uppfatta ljud i bakgrunden som de inte kunde redogöras för. Tills den enda förklaringen kunde vara att det är den kvarlämnade energin från den ursprungliga explosionen som passar in exakt som kan förutsägas av matematiska beräkningar av vad det kan vara om universum började från en enda punkt och därefter exploderade. Så de bekräftade det, men 1978. Århundraden före detta säger Koranen att himlarna och jorden i början var ett och delades och den säger i en annan vers: ’’av himlarna utvidgar Vi den’.

Låt mig berätta om en undersökning som jag gjort, då det slog mig att det finns en hel del som man kan hitta i Koranen som bekräftar dess ursprung – internt bevis. Om Koranen är dikterad av en perfekt individ; den härrör från Gud, då borde det inte finnas något bortkastat utrymme, det borde vara betydelsefullt. Det borde inte finnas någonting som vi inte behöver som man kan skära av, och det borde inte saknas någonting. Så att allting som finns däri verkligen finns där av en specifik anledning. Och jag kom att tänka på versen som jag nämnde tidigare, som säger att Jesus liknar Adam. Det är en ekvation, där används ordet (mithel), den säger Jesus, Adam – lika.

Om man vänder sig till Koranens register, och slår upp namnet Isa finns det nämnt 25 gånger i Koranen, om man slår upp Adam finns det nämnt 25 gånger. De är lika, genom spridda referenser men 25 var. Var med i tanken och du kommer att hitta att i Koranen finns det vid 8 tillfällen platser där en vers säger att någonting är som någonting annat, och den använder detta (mithel), och tag vid varje sådant tillfälle och tag båda sidor av det ordet, vilket det än är, och slå upp det i registret och det kommer tex att visa sig bli 110 gånger och slå upp det andra ordet och det kommer att resultera i detsamma. Detta är verkligen ett projekt i koordination om man försöker att skriva en bok på det sättet själv. Så att där du råkar att nämna att något är så och så, så måste du kontrollera registret, filsystem, eller dina IBM kort eller vad det nu är, för att vara säker på att i denna bok har du nämnt dem båda samma antal gånger. Men det är vad du hittar i Koranen.

Vad jag talar om är byggt utifrån vad som kallas logik; användande och nämnandet av ord. När man använder ett ord, använder man dess betydelse. När man nämner ett ord, så talar man om dess symbolik men utan dess betydele. Tex om jag säger att Toronto är en stor stad – så använder jag ordet Toronto eftersom jag menar att Toronto är en stor stad. Men om jag säger att Toronto innehåller 7 bokstäver, då talar jag inte om platsen Toronto, utan jag talar om ordet i sig – Toronto. Så uppenbarelsen handlar om resonemang, men är inte bortom förnuftet. Det betyder att vi inte lär hitta i Koranen något som är oresonabelt, men vi kan hitta något som vi inte själva hade kunnat lista ut.

Författaren av denna mening sade att om denna bok kom från någon annan än Gud själv så kommer vi att hitta i den flera Ikhtalafan (oegentligheter). Ordet Ikhtilaf finns många gånger i Koranen. Men ordet Ikhtalafan finns bara nämnt en gång i Koranen. Så det finns inte många Ikhtilafan i Koranen det finns bara en – i den mening där det nämns. Så det är lätt att se hur saker och ting ställs samman perfekt. Det har föreslagits till människorna: Hitta ett fel. Människan kan inte hitta ett fel, och det är väldigt tydligt, eftersom den här meningen också kan betyda: hitta många Iktilafan och så kollar man i registret för att se om det går att hitta många av dem och det finns bara ett...

Författaren av denna artikel är dr Gary Miller (Abdul-Ahad Omar) en fd missionär som har omfamnat Islam. Artikeln publicerad 10.12.2003

Översättning: Islam-Svarar