Avrättningen av Ka’ab bin Al-Ashraf

Av Mohd Elfie Nieshaem Juferi

De kristna missionärerna och Islams fiender har gjort gällande att profeten Muhammad (fred vare med honom) var en ’’mördare’’ som brukade ’’döda sina motståndare mitt i natten genom att använda bedrägeri och lögn’’.

De åberopar händelsen när det gäller avrättningen av Ka’ab bin Al-Ashraf som bevis för det. Vårt påstående är att det är trångsynta personer som missbrukar historiska händelser och vad dessa handlar om. Detta beror på att de inte är medvetna om omständigheterna som ledde fram till avrättningen, eller varför profeten (fred vare med honom) tillät detta att ske. Det är därför vår önskan att diskutera detta ämne utifrån dess rätta perspektiv, och genomskåda deras lögner, med Allahs vilja.

Vem var Ka’ah bin Al-Ashraf?

Ka’ab Al-Ashraf var en jude. Han brukade förnedra muslimer, och speciellt muslimska kvinnor. Han dödades senare av en muslim, med tillåtelse av profeten (fred vare med honom). Detta finns att läsa i Sirat Rasul Allah av Ibn Ishaq. (1)

Följande är vad som skedde:

Profeten frågade vem som skulle befria Ka’ab från den här världen. En muslimsk man svarade att han skulle göra det. Den muslim som gick med på att göra detta åt inget på tre dagar (förutom det absolut nödvändigaste). När detta meddelades till profeten, frågade han honom om orsaken. Mannen sa att han hade tagit på sitt ansvar (att döda Ka’ab) och han kunde inte göra det. Så muslimen bad profeten om tillåtelse att uttala lögner eller att bedra Ka’ab. Profeten gav honom den tillåtelsen. Muslimen gick till Ka’ab sa något bedrägligt och fick honom att komma ut ur sitt hus och då dödade han honom.

Vad som sägs från anti islamsikt håll är att profeten (fred vare med honom) gav en annen man tillåtelse att utföra dödandet och gav honom tillåtelse att ljuga.

Först måste inses att muslimernas situation vara mycket osäker, även i efterdyningarna av deras seger vid Badr. Även om meckanska Quraysh hade besegrats och hade dragit sig tillbaka till staden för att slicka sina sår och sörja sina döda, så stod muslimerna fortfarande inför interna åsiktsskillnader i Medina. Muslimerna hade just uteslutit Banu Qaynuqa från deras hem efter att öppet ha deklarerat krig mot profeten (fred vare med honom) och det tidiga muslimska samfundet. Banu Qaynuga var de första judarna att bryta avtal med muslimerna och gå i krig och måste tas om hand snabbt för att kväva alla tankar hos andra judiska stammar att uppvigla krig mot muslimerna. (2) Det var i sammanhang med detta som Ka’ab bin Al-Ashraf utnyttjade situationen, genom att fara ut mot profeten och recitera verserna om de sörjande Quraysh och de dräptes vid Badr. Bland verser som nämnts är:

Badrs kvarn pumpar ut dess folks blod

Vid händelser som Badr ska du snyfta och gråta

De bästa av människor blev dräpta runt dess cisterner

Tyck inte att det är konstigt att dess prinser lämnades liggande.

Så många ädla stiliga män,

De hemlösa flyktingarna dräptes,

Frikostiga när stjärnorna inte gav något regn,

Som bar andras bördor, bestämmande och tagande deras del,

En del människor vars ilska gläder mig säger,

’’Ka’ab b al-Ashraf är fullständigt nedslagen’’.

Dom har rätt. Å att jorden när de dödades

Har delat sig och uppslukat dess folk,

Att han som spred ryktet har blivit genomträngd

Eller levt hopkurad blind och döv.

Det berättades för mig att Banu’l-Mughira blev förödmjukad

Och blev tagen av Abu’l-Hakims död

Och de två sönerna till Rabi’a med honom,

Och Munabbih och de andra fick inte ta emot (sådan ära) som dom som blev dräpta. (3)

I den sista strofen i detta poem av Ka’ab överskred han den gräns av det avtal som tidigare hade skrivits mellan muslimerna och hans stam med följande tillägg:

Det berättades för mig att al-Harith ibn Hashim

Går det bra för och han samlar trupper

För att besöka Yathrib med armeér,

För endast de nobla, stiliga männen beskyddar det högsta ryktet. (4)

Vidare har Ka’ab skrivit flera kärleksverser för att förtala muslimska kvinnors heder under namnet Ummu’lFadl bint al-Harith:

Ger du dig iväg utan att stanna i dalen

Och lämnande Ummu’l-Fadl i Mecka?

Ut borde komma hon som köpte från flaskhandlaren,

Henna och hårfärgning,

Vad ligger mitt emellan ankeln och armbågen i rörelse

När hon försöker att stå och inte kan. (5)

Betydelsen av ‘’vad som ligger mellan ankeln och armbågen i rörelse’’ förklaras i fotnoten av översättaren av Ibn Ishaq’s Sirat Rasul Allah som:

Antagligen så är det hennes bakdel som avses; den är mellan hennes ankel och hennes armbåge när hon sätter sig ner. Stora och tunga bakdelar var tecken på kvinnlig skönhet bland de tidiga araberna. (6)

En poet från för-islamisk tid uttrycker den arabiska känslosamheten av kyskhet och dygd i en vers, som skildrar en vacker bild av en arabisk kvinna: ’’Om min blick möter blicken hos en närbelägen ungmö, jag kastar mina ögon lågt tills hennes boning tar henne till sig.’’ Så det var i sammanhanget av ovanstående tillägg som gjordes av Ka’ab bin Al-Ashraf som var orsaken till att muslimerna upprördes när deras kvinnor blev vanärade och allmänheten krävde att han skulle straffas.

Straffbart förräderi

Som vi har nämnt tidigare, så stred Ka’abs handlande emot en klausul undertecknat mellan muslimerna och judarna i Medinah. Det relevanta förbehållet är följande:

Lojalitet är skydd mot förräderi. De frigivna från Thalaba är sig själva. De nära vännerna är sig själva. Ingen av dom ska delta i krig utom med tillåtelse av Muhammad, men han ska inte förhindras från att hämnas de sårade. Den som dräper en man utan varning dräper sig själv och hela sitt hushåll, såvida det inte var av en som felat mot honom, för Gud kommer att acceptera detta. Judarna måste ta hand om sina utgifter och muslimerna om sina utgifter. Var och en av dem måste hjälpa den andre mot den som attackerar folket som omnämns i detta dokument. De måste söka råd av varandra och konsultera varandra, och lojalitet är ett skydd mot förräderi. En man är inte ansvarig för hans allierades missdåd. De som utsätts för felaktigheter måste få hjälp. Judarna måste betala tillsammans med de troende så länge som kriget varar. Yathrib ska vara en helgedom för människorna som ingår i detta dokument. En främling under beskydd ska vara som hans värd och inte göra någon skada och inte begå något brott. En kvinna ska endast ges beskydd med medgivande från hennes familj. Om någon dispyt eller kontrovers uppstår som kan leda till problem måste det refereras till Gud och till Muhammad, Guds apostel. Gud accepterar det som är närmast till hängivenhet och godhet i detta dokument. Quraysh och de som hjälper dem ska inte ges beskydd.

Hans handlingar var riktat direkt till samfundet, av vilket han var en medlem. Det är därför klart att Ka’ab bin Al-Ashrafs motstånd mot det muslimska samfundet var pga hans eget agerande, och han skyddades inte längre av avtalet som han själv hade kränkt. Akram Diya’ al-Umari noterar:

Avrättningen av Ibn al-Ashraf kan ses som en handling av förräderi, men i en vidare reflektion inser man att Ibn Ashraf var part i avtalet enligt de dokument som judarna av Banu al Nadir och andra var bundna till. Genom att förtala profeten som var statsöverhuvud, och genom att visa sin sympati för muslimernas fiender (beklagande deras död och sporra dom mot muslimerna), hade Ibn al Ashraf brutit avtalet och deklarerat krig mot muslimerna, och hans blod kunde spillas utan att bestraffas. När det gäller att han blev bedragen och dödad av de som han hade litat på, så är sådana handlingar tillåtna (ja’iz) i de fall när det gäller de som förklarat krig mot muslimerna, och det utfördes på order av budbäraren (Se al Tahawi, Mushkil al-Athar). Budbäraren gav dock inte Banu al Nadir skulden för Ibn al Ashrafs brott; det räckte att avrätta honom för förräderi. Profeten förnyade istället avtalet med Banu al Nadir. (7)

En del kan dock protestera emot att Ka’ab bin Al-Ashraf bara skrev ’’poesi’’ inom ramen för ’’yttrandefriheten’’, och därför inte ’’skadade’’ någon runt honom. De som säger det förstår inte betydelsen av den hädelse som Ka’ab bin Al-Ashrafs poesi var. Arabisk poesi kan vara mycket inflytelsrik och kan inte ses på utifrån hur poesi är utformat på andra språk. Som Philip K. Hitti noterar,

Inget folk i världen har kanske manifesterat med sådan entuiastiskt literära uttryck och blir så rörda av ord, uttalade eller skrivna, som araberna. Andra språk verkar ha svårt att påverka användarnas sinnen som det oetmotståndliga inflytandet arabiskan utgör. (8 )

Efter att ha uppmärksammat Ka’ab bin Al-Ashrafs eggamde handlingar och falska angklagelser gentemot muslimska kvinnor, säger Haykal att,

Läsaren är kanske medveten om arabisk sedvänja och etik när det gäller detta, och kan förstå muslimernas ängslan över sådana falska anklagelser riktade mot deras kvinnors heder. (9)

Mycket troligt kommer läsaren att hålla med oss om att ’’yttrandefriheten’’ verkligen inte inkluderar rättigheten att förtala en annans heder, eller att egga till angrepp gentemot en legitim regering är acceptabel. Så det är klart att enligt dagens moderna terminologi, så kommer bin Al-Ashraf vederbörligen att anklagas för upproriskhet gentemot staten och för att kränkande av muslimska kvinnor.

En allmän rättegång för krigsbrott?

Stridslystna har utmärkt denna avrättning som ett ‘’lönnmord’’. Och för att en muslim skickades i hemlighet att döda en kriminell, och med sina fördomar mot profeten (fred vare med honom) stängde dom sina ögon för rättvisan i domen, och nödvändigheten av en snabb och hemlig avrättning. Då fanns det inget polishäkte, ingen juridisk tribunal, inte ens en krigsdomstol, för att handlägga enstaka brott. I frånvaron av en statlig avrättare, kunde vem som helst bli en att en avrättare för lagen. Denne man hade brutit deras formella pakt – det var omöjligt att arrestera honom, eller utföra avrättningen i det öppna inför hans klaner, utan att det skulle ha resulterat i onödigt blodspill och vara upphov till en blodsfejd och för evig vendetta. Staten krävde att i nödlägen skulle det göras som var nödvändigt och det skulle göras snabbt och ljudlöst när allmän opinion hade anklagat och fördömt.

Sammanfattning

Det är klart att när det gäller avrättningen av Ka’ab Al-Ashraf, så skedde det i avskräckande syfte och gällande ett brott som begicks mot allmänhetens välbefinnande eller som gjort intrång på given lag. När det gäller de straff som gavs till Islams fiender, får vi inte glömma, för det första att det var politiska handlingar som gjordes nödvändiga av tidens villkor; för det andra att ingen av dem var överdrivet oacceptabla sedvänjor att använda på den tiden. Och Allah vet bäst!

(1) Vi har förlitat oss på översättningen av Ibn Ishaqs Sirat Rasul Allah av A. Guillaume, ’’Muhammads liv’’ (Oxford University Press 1978)

(2) Ibid sidan 363

(3) Ibid

(4) Ibid

(5) Ibid sidan 366

(7) Akram Diya al Umari, ’’Medina vid profeten Muhammads tid’’ (International Institute of Islamic Thought 1998)

(8 ) Philip K. Hitti, ’’Arabernas historia’’ 10:e utgåvan (Macmillan Press 1970) sidan 90

(9) M.H. Haykal, ’’Muhammads liv’’ (North American Trust Publications, 1976) sidan 244

(översatt till svenska av syster umm Zakaria)