Muhammad och lögnerna

De har också hittat på öknamn och förtal gentemot profeten Muhammad (fred vare med honom). Denna artikel bör kunna hjälpa till för att kunna reflektera och presentera polemiska attacker som görs av kristna mot profeten (fred vare med honom).

De kristna missionärernas språk

Förfader till anti islamisk polemik var Johannes av Damaskus (675-749) och när den kristna polemiken startade för ett antal sekel sedan under Korstågens era, börjades det att förlöjliga Islam och profeten (fred vare med honom). Han gjorde gällande i sin bok Da Haeresbius, att Koranen inte uppenbarades utan skapades av profeten (fred vare med honom), och att han fick hjälp av en kristen munk, Bahira, för att använda Gamla Testamentet och Nya Testamentet för att skapa en ny skrift. Han gjorde också ansråk på att profeten (fred vare med honom) hittade på verser i Koranen för att tillfredsställa sina behov, och att dessa hade ofta samband med lust och sexuell avvikelse.

Andra har anammat Johannes av Damaskus när det gäller spridandet av ideér som visar Islam som en underlägsen religion, i huvudsak har det gjorts av Maracei, Hottinger, Nicholas de Cuse, Prideaux och andra. (1). Senare under det europeiska samlandet av kolonial makt i Asien och Afrika, så har kristna återigen givit sig på Islam. De flesta av de muslimska länderna föll under direkt europeiskt styre. Det blev sedan taktik av de koloniala regeringarna, och de stöddes av kyrkan, att framställa muslimer som barbariska och försöka att förstöra islamiska institutioner, sedvänjor och influenser.

De flesta av oss kanske inte känner till att ordet Maometis härrör från Mahomet, där ordet Maometis betyder odjurets antal, med andra benämningen 666 som det handlar om i Uppenbarelseboken. Detta är resultatet av att den Helige Anden inspirerade kristna. De hittade på alla möjliga historier för att skada profeten (fred vare med honom) och för att kunna förvränga Islam och sedan kalla det en ’satanisk’ religion.

Som har noterats av Maulana Abdul Hassan Ali Nadwi:
’’De skriftlärda, missionärerna och europeiska författare har presenterat både profeten och hans budskap i chockerande avskyvärda färger, och resultatet har blivit förvånande falska och grundlösa uttalanden som sedan har vunnit laga kraft.’’ (2)

Vi måste enhälligt vara eniga med orientalisten W. Montgomery Watt när han säger att:

Av världens alla största män har ingen varit så skadlig som Muhammad. Det är inte svårt att se hur det blivit så. Under sekler var Islam en stor fiende till Kristendom, för Kristendomen stod indirekt i kontakt med andra organiserade stater som var jämförbara i makt med muslimerna. Det Bysantiska riket, efter att det hade förlorat sina provinser i Syrien och Egypten och blev attackerat i Mindre Asien, med det västerländska Europa så var hotat mot dem via Spanien och Sicilien. Även före korstågens fokuserade på utdrivning av saracenerna från det Heliga Landet, vilket är medeltida krigspropaganda, bygges det upp ett begrepp om ’den stora fienden’. Vid en tidpunkt förvandlades Muhammad till Mahound, mörkrets prins. Vid 1100-talet var idén om Islam och muslimer vanlig hos de korstågande armeérna och de hade förställningar som t.ex. att de hade en dålig inverkan på moralen. Korsfararna hade ledits att tro det värsta om sina fiender, och de hittade många ridderliga knektar bland dem, och de fylldes med misstro för auktoriteterna inom sin egen religion. (3)

Det var under Korstågen som de mest avskyvärda anklagelserna riktades mot profeten (fred vare med honom) och Islam. Karen Armstrong berättar om detta:

Biografier av Muhammad av kristna beskriver profetens sexliv på ett sätt som avslöjar mer om deras egna sexuella problem än några fakta om profetens liv. Koranen sägs berätta helt felaktigt, att homosexualitet går att förlåta och att den uppmuntrar onaturliga former av samlag. En lärd gjorde gällande att lustens orenhet hos muslimer var outsäglig; de var djupt försänkta i denna smuts från fotsulorna upp till huvudet. Snart skulle kyrkan anklaga de utanför Kristendomen för överdriven och onaturliga sexuella utövanden och kristna på 1900-talet när kristna brännmärkte ’’hörsägen’’ i Islam genom att förbanna det som de ansåg vara dess sexuella lössläppthet. (4)

Brännmärkningen av ’’sexuell lössläppthet’’ som Korsfararna givit till ’’dessa fördömda muslimerna’’ bekräftas vidare av den dominikanske munken Hubert av Lyons (1300-talet) som sa att:

Inte heller lärde Mahomet ut något med stränghet....utan han tillät många förnöjelser, vilket involverande många kvinnor, förnedring av dem och liknande....många kristna byter och kommer att byta till saraceérnas religion.’’ (5)

På 1500-talet började den protestantiska rörelsen ta form under Luther (1483-1546) och Calvin (1509-1564). Deras attityd skilde sig inte från de kristna katolikernas som de hade brutit sig ut från. Martin Luthers attityd gentemot Islam visar sig i dessa ord:

...Den som slåss mot turkarna (muslimerna)...ska anse sig slåss mot Guds fiender och de är en hädare av Kristus, verkligen de är djävulen själv....(6)

Calvins attityd gentemot Islam var inte annorlunda. Bland protestanterna i Tyskland, användes orden Mahoun och Mahound för att referera till profeten (fred vare med honom) vilket på tyska betyder hund. På skottiska betyder ordet djävulen, med vilket man skrämmer barn.

Ett flertal exempel på grundlösa anspråk om profeten (fred vare med honom) har skrivits av kristna missionärer och orientalister, här några exempel:

* Dante Alighieri, en poet från Florens Italien, som i sin episka dikt kallad La Divina Commedia eller The Divine Comedy, sa att på en av hans besök såg han profeten i den fjärde nivån i Helvetet.

* Rolland skrev också flera texter i sina poem om krig som Charlemagne hade med muslimerna och hur han förstörde statyerna som de dyrkade. Vidare skrev Rolland att muslimerna i Andalusien (muslimska Spanien) dyrkade en treenighet av statyer vid namnen Mahome, Tarfagan och Abulun.

* D.S. Margoliuth skrev i sin The Biography of Mohammad att profeten var ’’en person som använder besvärjelser. Han hade hemliga möten liknande frimurarmöten och hans följeslagare hade igenkännande tecken, med andra ord dom drog ut änden av deras turban.’’

* H.A. Lammens, en kyrklig jesuitisk pastor, skrev att Muhammad (fred vare med honom) ’’åt mycket, gav efter för sina (sexuella) begär och dog p.g.a. en magsjukdom.’’

* Papa Bardoux skrev att profeten var ’’en Saharas propagerare och dog p.g.a. förgiftning.’’

* Prideaux skrev, bland flera andra följande: ’’Islam är en religion för djävulens utövare. Muslimerna är en okunnig ras och Koranen är från början till slut fylld med omöjliga historier.’’ (7)

När man läser allt detta, så undrar man om de kristnas Helige Ande eller Djävulen själv har ’’inspirerat’’ dem till deras ömkliga gärningar. Den som har ens den minimala kunskapen om Islam kan lätt se att dessa anklagelser är klara lögner. Dock hindrar det inte kristna från att upprepa dessa om och om igen.

Det finns dock människor som har studerat profetens (fred vare med honom) liv såväl som Islam. Dom har inte de hinder som de missionärer har som har nämnts här. Montgomery Watt sammanfattar efter att ha undersökt de varierande angklagelserna om vällustighet:

På sin tid var Muhammad en social reformerare, verkligen en reformerare även inom moralens sfär. Han skapade ett nytt system för social trygghet och en ny familjestruktur, båda dessa var en stor förbättring mot hur det var tidigare. På detta sätt ingav han för samhällena den bästa moraliska aspekten för en nomad, och etablerade en religiös och social infattning för en sjättedel av mänskligheten idag. Det är inte ett arbete av en förrädare eller en vällusting. 

(Thomas Carlyle talade också om när det gäller västerländskt förtal av profeten (fred vare med honom):

Vår nuvarande hypotes när det gäller Mahomet, är att han var en intrigant bedragare, en inkarnerad falskhet, att hans religion endast var en röra av kvacksalveri och enfald, börjar numera att bli ohållbar för många. Lögnerna som välmenande entuiaster har samlat runt denne man är skamliga bara för oss själva. En tyst stor själ, när det gäller det kan man inte vara annat än ärlig. Han ett ljus för världen, världens Skapare ville ha det så. (9)

Roger DuPasquier som instämmer med Watt, påpekar följande:

Generellt måste man olyckligt instämma med en orientalist som Montgomery Watt när han skriver att ’’av alla stora män i världen, så har ingen annan haft så inte många utsatts för så mycket förtal som Muhammad.’’ Efter att länge ha studerat profeten liv och arbete, så tillägger den brittiske araben att ’’det är svårt att förstå hur det har blivit så’’, när han funnit endast antagande förklaringar i det faktum att Kristendomen under sekler har behandlat Islam som sin värsta fiende. Och även om europeér idag ser på Islam och dess ’grundare’ på ett något mer objektivt sätt, ’’så återstår många forntida fördomar fortfarande.’’ (10)

Korstågen är inte över

Även idag i denna moderna era, så kan vi fortfarande lägga märke till att de som är värst på att sprida förtal om profetens (fred vare med honom) karaktär är kristna, i vissa fall utifrån ett politiskt korrekt språk. Dessa nedsättande namn hittades på av ’’älska din granne’’, ’’vänd andra kinden till’’ kristna som bibehöll en öppen taktik av förtal gentemot Islam och Muhammad (fred vare med honom) genom hela medeltiden. Uppenbarligen existerar denna taktik även idag, om än i på ett mer sofistikerat sätt. Så sent som 1989, kunde följande läsas:

Det muslimska samhället ser djupt motbjudande ut...det ser motbjudande ut för det är motbjudande...En västerlänning som gör anspråk på att beundra det muslimska samhället, och som fortfarande följer västerländska värderingar, är antingen en hycklare eller ett dumhuvud eller lite av både och...det arabiska och muslimska samhället är sjukt, och har länge varit sjukt. (11)

Det har gjorts anspråk om pedofili, en ledare för kamel banditer och en anti Kristus av kristna, som regelbundet genom nyhetgrupper och diskussionsforum på internet, är vanligt antingen utifrån egensinnig okunnighet eller av annan orsak. För att inte nämna att det finns ett antal kristna som njuter av att misstolka Koranens verser och hadith, de är t.o.m. beredda att gå så långt som att pålägga ’’kristologi’’ i Koranen och sedan göra anspråk på att Koranen ’’stödjer’’ den kristna doktrinen när det gäller arvssynd och treenighet.

Finns det en orsak bakom missförstånden när det gäller Islam? Norman A. Daniel noterar att:

Väst har format en mer eller mindre oföränderlig påbud av sin tro om Islam; det har själv beslutat vad Islam är, och har format det utifrån det vilket har resulterat i en avsevärd skillnad i synen på det, så att muslimer har svårt att känna igen sig....Det viktiga är att det passar väst. För dess behov...Det gav Kristendomen självrespekt när den handskas med civlisationen utifrån ett överlägset sätt.’’ (12)

Rana Kabbani förklarar vidare när det gäller orsakerna till varför muslimer och öst ofta framställs på det sättet och sammanfattar det på detta sätt:

Om det kunde föreslås att människor i öst är slampaktiga, upptagna med sex, våldsamma och oförmögna till självstyre, då kommer imperialisten att känna sig rättfärdigad för att träda in och regera. Politisk dominans och ekonomiskt utnyttjande behöver den kosmetiska ramen av missionens civilisering för att verka fullt...Bilden av den europeiska kolonisatören måste förbi ädel: han kom inte för att exploatera, utan som en upplysare. (13)

Så ingenting har förändrats från Korsårstiden tills dagens datum. ’’Korstågen’’ är fortfarande inte över, men har ersatt svärdet med ’’missionerings taktik’’ och argument insvepta i en bedrägligt sätt för att kunna dupera det muslimska sinnet. Efter att ha deltagit i nyhetsgrupper som soc.religion.islam, alt.religion.islam och andra diskussionsforum under mer än ett år, kan den slutsatsen lätt dras.

Slutsats

Det kommer alltid att vara kristna missionärers mål att se på muslimska länder som ’’den sista fronten’’ för att skapa förvirring hos okunniga muslimer och slutligen konvertera dem till deras sak. Kyrkorna i väst töms, en del t.o.m. säljs för att bli nya moskeér, men missionärerna blickar österut för deras ’’utvidgning’’. I Koranen har Gud den Allsmäktige varnat muslimerna för detta.

’’OCH DE säger: ’’Bli jude’’ eller ’’Bli kristen’’, för att få rätt vägledning!’’ Säg: ’’Nej, (vi följer) Abrahams rena, ursprungliga tro, han som inte hörde till dem som dyrkar avgudar.’’ Koranen 2:135

’’OCH DE säger: ’’Ingen skall stiga in i paradiset som inte är jude – eller kristen. Det är vad de önskar och hoppas. Säg: ‘Lägg fram era bevis, om det ni säger är sant.’’ Koranen 2:111.

Dock undrar man: om Islam endast var en falsk tro med komplicerade doktriner som inte är logiska, hur kommer det sig att så många människor, från västerländska orientalister till kristna missionärer, måste uttala så många osanningar om den? Om Islam verkligen var från Djävulen, så behöver man inte ett djävulskt sätt för att kämpa emot det – att förklara sanningen skulle vara tillräckligt. Orsaken är enkel, Islams ultimata sanning står på fast grund och dess enkla men oföränderliga tro på en enda Gud är orubblig. Inte konstigt att en del kristna, efter att ha kämpat med ’’mentala dialekter’’ för att förklara treenigheten under så lång tid, slutligen blir antingen en ateist eller vänder sig till Islam!

Det är detta som missionärerna från Korstågens era till modern tid, fruktar. Det finns mycket sanning i uttalandet att Islam är den mest missförstådda religionen i världen. Men om muslimer anstränger sig att korrigera bilden av Islam, kommer lögnerna till slut att förskingras och sanningen får träda fram, om Gud så vill.

Och Allah vet bäst!

Referenser

(1) H. Zainal Abidin Abbas, Sejarah dan Perjuangan Nabi Muhammad, Jld 1, sidorna 28-32

(2) Maulana Abul Hasan Ali Nadwi, Speaking Plainly to the West, sidan 35

(3) W. M. Watt, Muhammad At Medina, 1956

(4) Karen Armstrong, Holy War: The Crusades and their Impact on Today's World, 1992

(5) Norman Daniel, Heroes and Saracens: An Interpretation of the Chansons de Geste, 1984

(6) E. Grislis, Luther and the Turks, The Muslim World, Vol. LXIV, No.3 (juli, 1974), sidan 183.

(7) H. Zainal Abidin Abbas, Op. Cit.

(8 ) W. M. Watt, Op. Cit.

(9) Thomas Carlyle, Heroes and Hero Worship and the Heroic in History

(10) Roger DuPasquier, Unveiling Islam, sidan 47

(11) Connor Cruise O' Brian, The Times (London), maj 1989

(12) Norman A. Daniel, Islam and the West: The Making of an Image, sidan 270

(13) Rana Kabbani, Imperial Fiction: Europe's Myths of the Orient, sidan 6

Källa: Bismikaallahuma.org
(översatt av syster umm Zakaria)