Påverkades profeten Muhammad av judar eller kristna?

Anklagelser

Orientalisterna gör gällande att profeten Muhammad (fred var över honom) påverkades av judisk-kristna influenser under sin tid och att Koranen reflekterar denna påverkan. Det föreslås att profeten Muhammad skulle stöta på två stora problem om han skulle anta Judendom eller Kristendom.

Om han blev kristen, skulle han ta den kristna bysantiska regimen till Mecka, vilket inte skulle tolereras av folket i Mecka. Det andra problemet var att han inte skulle kunna låtsas att han visste mer än de äldre medlemmarna och prästerna inom dessa religioner – Judendom och Kristendom. Sålunda i inget av fallen skulle han kunna få ledarskapet. Därför påstår orientalister att profeten (fred vare över honom) beslutade sig för att ta efter Moses (fred vare över honom) och Jesus (fred vare över honom) för han såg att de var män och han kunde göra vad dom hade gjort.

Orientalister gör gällande att den monoteistska influensen av Islam skedde pga kristnas och judars närvaro i Mecka. Dom förelog också att det fanns en monoteistisk informatör från en av dessa religioner. Vid ett annat tillfälle föreslog dom att det som profeten mottog från sin informatör ’’skulle vara faktiskt kunskap’’ men ’’betydelsen och tolkningen av fakta’’ kom till honom ’’på vanligt sätt genom uppenbarelse’’. Dom föreslår att den gradvis växande korrektheten i Koranens berättelser tillhörande bibliska berättelser är bevis för att profeten Muhammad (fred vare över honom) fick dessa berättelser från en informatör.

Det påstår att Koranen kopierar samtida fel som ursprungligen finns i judisk-kristna skrifter.

Motbevis

Profeten vara bara 12 år gammal när han träffade Baheera (en kristen munk) en kort stund när han var på väg till Syrien. Ett sådant kort möte skulle inte ha varit tillräckligt för att diskutera religiösa doktriner. Det är ologiskt att en så ung pojke skulle diskutera religiösa doktriner och skrifters profetior om den kommande budbäraren.

Orientalister erkänner en del av detta möte men misslyckas med att erkänna andra aspekter som talar om:

-Baheeras kunskap angående profetian i skrifterna gällande ankomsten av den nye profeten

-Baheeras igenkännade av profetskapets tecken hos Muhammad

-Baheeras råd till Abu Talib att återvända hem med pojken

När följande information nådde William Muir (en skottisk orientalist 1819-1905 e.Kr.) så försökte han förklara det som ett misstag eller en förfalskning av en beräknande munk. För att nedtona betydelsen av Baheeras igenkännadne av profetskapets tecken, skrev Muir en fotnot att rapporten var full av orimligheter, men då han senare insåg sin våghalsighet, utelämnade han fotnoten i senare utgåvor utan att ändra huvudtexten.

Det är väl känt att en handelskaravan som brukade resa i öknen skulle koncentrera sin handel till endast befolkade områden, och undvek att vandra runt i öde områden och bland ruiner eller tomma kyrkoförsamlingar, men här föreslås att så skulle ha skett för att göra en ung pojke glad. Dock föreslår Muir att karavanen passerade nära Petra, Jerash, Ammon och andra ruinstäder och att dessa syner påverkade den unge Muhammad.

I Mecka fanns det bara ett par kristna och de var enkla människor, de var antingen slavar eller drev detaljhandel och de flesta var invandrare. Endast en eller två ursprungsinnevånare i Mecka såsom ’Utmaan bin Al-Huyayrith och Waraqah bin Nawfal hade blivit kristna, den förstnämnda pga personliga och politska skäl, den sistnämnda pga av hans sökan efter en bättre tro. Det meckanska samhället hade andrahands kunskap om det vå religionerna Judendom och Kristendom.

Frågan är, skulle en gestalt med kunskap och intelligens som profeten Muhammad, fortsätta att lägga fram en ny religion och utmana trovärdigheten i båda de härskande systemen i Judendom och Kristendom endast grundat på hörsägen och ytlig kunskap om dem, som orientalister föreslår?

Orientalisterna är inte konsekventa i sina anklagelser,

-Profeten var ambitiös och därför tillräckligt försiktig att undvika det som skulle ha fått en politisk innebörd om han omfamnat antingen Judendom eller Kristendom.

-Han var oförsiktig i införandet av en ny religion grundad på information som han plockat upp från basar skvaller och från judiska historieberättare vid vin affärerna.

Monoteistisk judisk-kristen påverkan

Det är naivt att säga att Islam är en blandning av andrahands information om Judendom och Kristendom med aningen stänk av arabiska inslag. Det är absurt att föreslå att profeten (fred vare över honom) hade kunskap om de två religiösa systemen.

Begreppet profetskap, minnet av Ibrahim (Abraham fred vare över honom) som en profet och grundare av Kaba, en som araberna universellt vördade, såväl som riterna vid Hajj (pilgrimsfärden till Kaba) infört av Ibrahim (fred vare över honom) fanns utan tvekan före judars och kristnas tid. För-islamiska araber, oberoende av judisk och kristen påverkan kände till begreppet Allah som den högste Guden. Ibrahims (fred vare över honom) läror hade funnit fäste långt före ankomsten av Judendom eller Kristendom och araberna var redan bekanta med ordet ’’Haneef’’ som någon som dyrkar En Gud.

Profeten (fred vare över honom) anklagade de samtida arberna, judarna och kristna för att ha avvikit från de ursprungliga lärorna som deras profeter givit dom och dom hade istället fördärvat dessa läror till mångudadyrkan. Han förkastade också det som gjorde anspråk på att vara läror från deras skrifter. Så han kan inte vara feltolkad för att ha frambringat den monoteistiska tanken från judiskt-kristet inflytande.

Koranen vidhåller inte att dess lära är en ny religion. Utan istället stödjer och återruppväcker de ursprungliga läror som Gud givit genom alla profeter till alla nationer. Den gör anspråk på att dess läror är desamma som Ibrahims (Abraham), Musa (Moses) och Isa (Jesus) (fred vare över dem), och den talar om dem på ett strålande sätt. Då orientalisterna är eniga om det faktum att profeten Muhammad (fred vare över honom) inte hade läst någon av skrifterna, så måste hans kunskapskälla vara någonting annat.

Förnekandet av de bibliska lärorna om sonen eller fadern som Gud förkastades även i de meckanska surorna (kapitel i Koranen) långt före profetens utvandring till Medina. Därför är det inet korrekt att säga att dessa självförnekelser kom till, vid separation från judar och kristna i Medina.

Det var omöjligt att ens få en glimt av monoteism under den tiden endast genom att iaktta judar och kristna. Det praktiska utförande av dessa två religiösa grupper hade fallit ned till en försämring i korruption och vidskepelse, som gör klara avsteg från monoteism.

De varierande reformer som gjorts i Kristendom, i synnerhet när det gäller ikoner och den reformation som startades av Martin Luther vittnar om vilken förändring som kristna och Kristendom har kommit till. Så på sätt och vis, trots dessa reformer och det efterföljande trycket när det gäller monoteism, inkluderande doktrinerna treenighet och Jesus (fred vare över honom) gudomlighet i stort, så resulterar det i en kompromisslös monoteim som förkunnas och utbreds via Islam. Med andra ord det var Islam som påverkade återupplivandet av Kristendomen och inte tvärtom.

 Traditionen att profeten (fred vare över honom) hörde Qayss bin Saa’idah predika på ’Ukaaths marknad är förfalskad och förkastad då en av dess återberättare, Muhammad bin Hallaaj Al-Laakhmi är en bekräftad lögnare. Förslaget att profeten (fred vare över honom) lärde sig av Zayd bin Haarithah förkastas beroende på att Zayd kom till profeten (fred vare över honom) som en liten pojke och kan därför inte ha lärt ut Kristendom till sin fosterfar. Därutöver hade Zayd en innerlig tro till profetens budskap och följde honom fram till fram till hans död.

Anklagelserna att profeten (fred vare över honom) mottog instruktioner från Waraqah bin Nawfal om Kristendomen förnekas eftersom skulle det ha varit sant så skulle Quraysh ha gjort en stor affär av det. Påståendet att profeten (fred vare över honom) fick instruktioner av en utlänning, finns redan besvarat i Koranen, och diskuteras inte här. Om någon av de kristna eller judarna i Mecka skulle ha försett profeten (fred vare över honom) med information om andra religioner, skulle dom inte ha haft förtroende för profetens uppdrag och skulle aldrig själva ha blivit muslimer.

Stammarna i Mecka torterade flera av dessa konvertiter i hopp om att få ett medgivande att profeten Muhammad (fred vare över honom) skulle ha fått hjälp av dem. Jaabir var ett av offren som utsattes för förtryck och när han förföljdes och torterades, gav det betydelsefulla svaret, ’’Det är inte jag som lär Muhammad, snarare är det han som lär och vägleder mig.’’ (Tafsir Al-Qurtubi).

En del av dessa punkter har besvarats av dr. Jamal Badawi, en ryktbar talare för Islam i Kanada, och han har sagt följande som är värt att notera. ’’Det skulle vara höjden av inbillning att påstå att profeten Muhammad (fred vare över honom) genom sina tillfälliga samtal med judar och kristna, medan han var upptagen med sin karavan, skulle ha kunnat lära sig tillräckligt mycket om någon av religionerna för att kunna formulera en ny kraftfull och livsduglig religion, en uppgift som kräver kollektiva ansträngningar av lärda under århundraden.’’

Utöver detta så uppstår det frågor. Dr Jamal Badawi lägger fram följande sex frågor.

1. Vad beror det på, att trots överflödet av historiskt material över profeten Muhammads liv(fred vare över honom) och trots den forskning som pågått under århundraden av hans kritiker, att det då inte var möjligt att upptäcka de mystiska lärare som påståtts ha lärt Muhammad (fred vare över honom) allt det som han lärde sig?

2. Det är känt att Muhammad, motsattes, förlöjligades och förföljdes under nära 13 år av sina egna samtida. Skulle det inte ha varit lätt för hans fiender att bevisa för massorna att profeten Muhammads (fred vare över honom) anspråk på uppenbarelse var helt och hållet ett påhitt? Var det inte möjligt för dem att avslöja ett namn på den som de påstod var den mänskliga källan bakom hans läror? En del av hans motståndare som gjorde det antagandet ändrade senare åsikt och anklagade honom istället för att använda magi eller att han var besatt av ondska.

3. Profeten Muhammad (fred vare över honom) växte upp bland sitt folk och varje aspekt av hans liv var synligt för dem, speciellt när det gäller öppenheten i det karakteristiska stammarnas liv i öknen. Hur kunde hans samtida, inklusive många av hans nära anhöriga som kände honom väl, tro på hans uppriktighet om de skulle ha haft minsta tvivel om att han sökte stöd för ideér som någon lärare skulle ha lärt honom, utan att bry sig om att ge dom äran för det?

4. Vilken sorts lärare skulle ha kunnat lära Muhammad (fred vare över honom) en sammanhängande och komplett religion som ändrade historiens riktning? Varför talade han eller de (om det fanns några) inte emot den påstådda studenten som fortsatte att lära från dem, medan han ignorerade dem och gjorde anspråk på en gudomlig källa för sina läror?

5. Hur kunde många judar och kristna bland hans samtida bli muslimer och tro på hans uppriktighet, om dom visste att han kopierade från deras skrifter eller lärde sig utav deras präster och rabbiner?

6. Det är känt att en del av de koraniska uppenbarelserna kom till profeten Muhammad (fred vare över honom), i närvaro av andra människor. Koranen uppenbarades under 23 år. Om profeten (fred vare över honom) hade en lärare, var fanns han? Hur kunde profeten ha gömt undan läraren under en så lång tid? Å andra sidan, hur kunde profeten Muhammad (fred vare över honom) som konstant var omgärdad av sina följeslagare, regelbundet gå iväg på hemliga möten till en mystisk lärare under en 23 års period, utan att en enda gång ’tas på bar gärning’’?

Gradvis stigande noggrannhet i Koranen

Islams läror i Koranen såsom regler och plikter har fördelats ut gradvis under en 23 års period, och arrangerangerandet av de uppenbarade verserna och kapitlen är enligt behovet i samhället under den tiden. Ett bra exempel är varningen mot berusningsmedel i Koranen, och hur de slutligen förbjöds. Förbudet kom inte plötsligt. Samhället förbereddes först andligen för att acceptera ett sånt förbud, och när förbudet sattes in, accepterades det öppet och medgivande. Detta kan se ut som stigande noggrannhet för en del orientalister som vill göra en affär av det, men det är inte så. Dock är det värt att notera att en del orientalister har börjat att förkasta den typen av tänkande.

Koranen är inte ursprungligen från judisk-kristna skrifter som det görs anspråk av utav orientalisterna och som bekräftas av följande.

En del av den information som ges i Koranen nämns inte i Bibeln:

- En del av profeterna som nämns i Koranen, Hud (för Thamud) och Saalih (för Aad) (fred vare över dem) nämns inte ens i Bibeln.

- Information som ges i Koranen om profeten Ibrahim (Abraham) (fred vare över honom) särskilt när det gäller hans lära om monoteism och den strävan, nämns inte ens i Bibeln.

- Händelsen när Isa (Jesus) (fred vare över honom) talar från vaggan och bekräftar sin mammas ärbarhet, här han ger liv till fåglar genom Guds tillåtelse och som tillverkats av leran, bordet med mat som sänks ner från himlen.

- Musa (Moses) (fred vare över honom) som reser till ‘’mötesplatsen för de två haven’’.

- Faraos plan att döda Musa (fred vare över honom) och att en ’troende’ i Faraos hov avrådde honom från att göra det.

- Musa (fred vare över honom) som fick 12 källor att öppna sig för var och en av de judiska stammarna.

- Magikerna i Faraos hov som dog för sin tro på Gud.

- Tillfällen när Koranen motsäger utsagor i Bibeln.

- Noahs (Noak fred vare över honom) predikan var specifik monoteistisk enligt Koranen.

- Koranen förnekar kategoriskt begreppet treenighet och bekräftar att Isa (fred vare över honom) inte var något annat än en profet – inte Gud, inte son till Gud och inte någon del av treenigheten.

- Koranen förnekar kategoriskt att Isa (fred vare över honom) blev korsfäst eller dödad.

- Koranen påpekar att alla profeter (fred vare med dem) var ädla män skickade av Allah och rentvår alla profeterna från onda avsikter och handlingar, som står att läsa i Bibeln.

- Koranen bevittnar att alla Guds profeter (fred vare över dem) var uppriktiga med sina uppdrag som de skickades med av Gud, och de förrådde aldrig sitt uppdrag som det föreslås i Biblen i fallet med Musa och Harun (Aron) (fred vare över dem) eller syndade som i fallet Lut (Lot), Dawod (David), Suleiman (Salomon) (fred vare med dem) och andra.

Mer detaljer ges i Koranen och jämförs med Bibeln

1. Incidenter som hör samman med Noah.

2. Maryam (Maria) som ombes att be till Allah – vilket antyder att hon var en människa som behövde Guds barmhärtighet.

3. Hela berättelsen om Yusuf (Josef) berättas i en andlig atmosfär med detaljer om hans liv som inte står att finna i Bibeln.

Det är sant att en del av de historiska händelserna nämns i både Bibeln och Koranen, men det betyder inte att Koranen har valt ut dessa från andra källor. Istället är det en bekräftelse av händelser i det förgångna men nu utifrån en klar vision. Det fanns inget bibliotek eller museum i Mecka och profeten (fred vare över honom) kunde inte läsa eller skriva. Det fanns inga lärda eller filoger i Mecka som kunde reda ut hemligheterna runt profetens (fred vare över honom) forntida verk.

Medan orientalister erkänner att det finns nya element i Koranen, så verkar dom aldrig ha tillägnat någon uppmärksamhet för att finna vad som är källan till dessa element. Om dom skulle ha gjort det, så skulle orientalisterna säkerligen ha haft orsak att se att de med sina antagande som de så länge har laborerat med så ivrigt, borde granskas.

Källa: Islamweb.net

(översättning till svenska av syster umm Zakaria)