Var profeten Muhammad saws orättvis mot judarna?

När dom tågade in på arabisk mark, föredrog en del av dom att stanna i Khaybar och Fadak medan andra föredrog att resa vidare tills dom slog sig ner i staden Yathrib, som senare skulle komma att kallas Medina. Därför att referera till Arabien och speciellt Medina som deras modersland går att ifrågasätta.

Redan från början började judarna att utveckla en vänlig relation med deras arabska grannar som däremot inte alltid var fridfulla. Självfallet kunde de språket och andra och tredje generationen judar kunde också språket. Men dom ansågs fortfarande vara judar och inte Aws eller Khazraj, som var de två huvudstammar som fanns i Medina på den tiden.

De tre största grupperingarna av Medina judar var kända som tre olika stammar: Banu An-Nadir, Banu Qurizhah och Banu Qaynuqa. Dessa tre stammars områden var unika på många sätt, de undvek bl.a. att gifta sig med araber.

I sina dialoger med araberna brukade judarna tala om att det snart skulle komma en profet härstammande från dom och att han skulle leda dem att förnedra de arabiska statydyrkarna. Dom fortsatte att repetera denna dröm framför sin grannar tills profeten Muhammad saws dök upp och kom till Medina. Då ändrades allting för dom och de började att förneka sin dröm och de poängterade att han inte var den sedan länge väntade profeten utan bara en falskt profet som framställde ett antal falskheter sammanställda av arabiska samtida.

Dom visste i sina hjärtan att han var en profet och inte en lögnare, ändå valde dom att vara arroganta hellre än ge upp för sanningen. Dom undrade varför den profet dom så länge hade väntat på var arab. Enligt judarnas åsikt så var det dom själva som förtjänade den äran, och när dom såg favören hamna hos någon annan, beslöt dom sig för att förgöra det.

Två av deras rabbiner samtalade när profeten nådde Medina och den ena av dom sa till den andre, ’’Är det han?’’ Den andre svarade, ‘’Ja det är han.’’ Den förste fortsatte, ‘’Är du säker på att det är han?’’ och fick svaret, ’’Vid Gud jag känner honom lika väl som jag känner min egen son.’’ ’’Så vad ska du göra med honom?’’ Och det slutliga svaret var, ’’Jag ska känna fiendeskap gentemot honom tills jag dör.’’ (Källa, Saifur Rahman al-Mubarakfuri, Ar-Rahiq Al-Makhtum, Dar As-Salam 1998 p. 145)

När profeten hade slagit sig ner i Medina, ville han skapa ett mänskligt samfund där man samarbetade och ville samtidigt etablera ett exemplariskt socialt samhälle vid en tidpunkt då dessa fattiga araber inte ens kunde ana vad ett civilt samhälle kunde innebära. För första gången i historien, etablerade han Medinas pakt eller som skulle kunna kallas för konstitutionen för samexistens.

I denna konstitution, kom alla parter – inklusive muslimer, judar och andra (hedniska) araber – överens om att dom skulle leva i Medina tillsammans som ett samfund och skulle försvara det om det råkade bli anfallet och skulle aldrig hjälpa någon utomstående mot någon av de andra som undertecknade avtalet och skulle aldrig förråda det överenskomna.

Ändå vid första kritiska tillfället började judarna att vanhedra samhället när en av dom, när han visste att dom andra stod bakom honom, attackerade en muslimsk kvinna som gick för att köpa något i en judisk affär i det judiska distriktet Banu Qaynuga. Dom ställde till med kaos och splittring i samhället. (Källa, Saifur Rahman al-Mubarakfuri, Ar-Rahiq Al-Makhtum, Dar As-Salam 1998 p. 191)

För att stoppa kaoset och för att kunna låta samhället njuta av den fridfullhet som undertecknats i avtalet, gav profeten saws dom valet att lämna Medina eller annars skulle de människor vars barn dödades börja hämnas på dom. Det beslutades att dom skulle lämna Medina, och det var verkligen det bästa och lättaste valet. Det behövdes inget rättfärdiggörande då deras överträdelse redan var klarlagd.

Förhållandet mellan judarna i stammen Banu An-Nadir och araberna var inte mycket bättre. Banu An-Nadir konspirerade att döda profeten saws när han skulle samtala med dom. Hotet var således mot ledaren för det muslimska samfundet och statsöverhuvudet; det var en konspiration som reflekterade hur mycket hat dom bar på gentemot profeten saws och hur förrädiska dom var.

Således blev dom tvungna att lämna Medina, inte pga av profeten saws utan pga av deras eget handlande. Koranen berättar i början av surah Al-Hashr att de troende aldrig trodde att judarna skulle lämna Medina och inte ens planerade för det. Och när profeten saws gav dom valet, valde dom att lämna Medina. Det var det minsta straffet som dom kunde få.

Banu Quraizhah å andra sidan stannade i Medina, men återigen höll de inte sitt ord och bröt avtalet. Dom hjälpte en allians av armeêr bestående av Quraish och andra arabiska hedningar som kom för att attackera Medina.

Den muslimska armên som högst kan beräknas ha bestått av endast ettusen man, hade att möta motståndarna som var tiotusen och fullt beväpnade. Muslimerna måste gräva ett dike i ett desperat försök att skydda sig själva, och helt plötsligt upptäckte dom att deras grannar (judarna) som hade anförtrotts att försvara längst bak, istället hjälpte fienden.

Det var med Allahs SWT nåd som de allierade backade utan att ha slagits och Han blåste rädsla i deras hjärtan, men den oförlåtliga överträdelse som dessa förrädiska judar hade gjort passerade inte obemärkt. Profeten saws gick till dem och bad dom välja någon som kunde utdela en dom i deras fall. Banu Quraizhah valde Sa’d ibn Mu’adh för dom visste att han var deras vän och skulle vara rättvis mot dom. Sa’d valde ett straff från deras egen heliga skrift, Torah; att männen skulle dödas och kvinnorna och barnen skulle bli slavar.

När detta framkom så ville flera av profeten saws följeslagare som drevs av känslan av barmhärtighet, medla för att kunna få amnesti utfärdat från profeten saws. Men Banu Quraishah sa, ''Nej, vi kommer aldrig att överträda Torahs dom.’’ Den dom som utfärdades av Sa’d är från Torah, och inget liknande straff finns i islamiska källor. En del av judarna valde att be om förlåtelse och blev undantagna från att dödas, men många andra valde att dödas i enlighet med Torah. Om dom skulle ha valt att bli förlåtna av profeten saws skulle han ha förlåtit dom, men arrogans tog dom till deras öde.

Även de judar som reste för att slå sig ner i norr med andra judar i Khaybar, slutade inte att konspirera och röra upp fiendskap gentemot det ökande antalet muslimer i det muslimska samfundet i Medina. Dessa åtgärder nådde en sådan nivå att slutsatsen kan dras att dom var ett stort hot mot säkerheten i samhället och måste därför bemötas utifrån det.

Källa: Ahmad Sa’d Islamonline.net

....................................

När det gäller profetens saws generella behandling av judarna så finns det många exempel som visar hans vänlighet gentemot dem. Ett exempel är en ung judisk pojke som brukade hjälpa profeten saws och när pojken blev sjuk så besökte profeten saws honom.

Det finns nedtecknat att ett begravningståg med en avliden jude vid ett tillfälle passerade framför profeten saws och han ställde sig upp. Profeten saws tillfrågades, ’’Varför ställde du dig upp för ett judiskt begravningsfölje?’’ Profeten saws svarade, ’’Är det inte en mänsklig själ?’’ (hadith från Al-Bukhari)

Det finns nedtecknat att profeten Muhammad saws hade en judisk granne som brukade slänga sopor framför profeten saws, men en dag när profeten fick höra att hans judiske granne var sjuk gick han och besökte honom.

För att visa sin närhet till judarna gifte sig profeten med Safiyyah bint Huyay, dotter till ledaren för den judiska stammen Banu An-Nadir. Hon tillfångatogs under slaget vid Khaybar. För att visa Islams storsinthet, befriande profeten saws henne och gifte sig med henne.

Källa: Mohsen Haredy, Islamonline.net
(översatt till svenska av syster umm Zakaria)