Volym 1, bok 1, nummer 1– 6

Volym 1, Bok 1, Nummer 1:

Berättat av Umar bin Al-Khattab:

Jag hörde Allah´s budbärare säga,”belöningen av gärningar beror på avsikten och varje person kommer att belönas i enlighet med syftet han hade. Så, vem som än emigrerade för världsliga förmåner eller för en kvinna att gifta sig med, hans utvandring var för vad han emigrerade för.”

Volym 1, Bok 1, Nummer 2:

Berättat av Aisha:

(Modern till de trofasta) Al-Harith bin Hisham frågade Allah´s budbärare ”O Allah´s budbärare! Hur kommer den Gudomliga uppenbarelsen till dig?” Allah´s budbärare svarade, ”Ibland kommer den (uppenbarad) som en ringande klocka, denna form av uppenbarelse är svårast av allt och detta tillstånd passerar när jag har förstått vad som har uppenbarats. Ibland kommer Ängeln i form av en människa och talar till mig och jag förstår allt han säger.” Aisha lade till: Sanningen är att jag såg Profeten få en Gudomlig uppenbarelse under en mycket kall dag och jag noterade svetten droppa från hans panna (då uppenbarelsen var över).

Volym 1, Bok 1, Nummer 3:

Berättat av Aisha:

(Modern till de trofasta) Inledningen till den Gudomliga uppenbarelserna för Allah´s budbärare var i form av goda drömmar vilka blev sanna likt klart dagsljus, och sedan skänktes kärleken till avskildhet för honom. Han brukade dra sig tillbaka i Hira grottan där han brukade dyrka (Allah ensam) oavbrutet i många dagar före han längtade efter att se sin familj. Han brukade ta med sig mat till resan för sin vistelse och senare återvända till (hans fru) Khadija för att ta emot hans mat om igen, tills plötsligen Sanningen kom ner över honom medan han befann sig i grottan Hira. Ängeln kom till honom och bad honom att läsa. Profeten svarade, ”Jag kan inte läsa.’’

Profeten la till, ”Ängeln tog tag i mig (med kraft) och pressade mig så hårt att jag inte kunde så mot mer. Han släppte mig sedan och frågade mig igen att läsa och jag svarade, ”Jag vet inte hur man läser.” Därpå tog han tag i mig igen och pressade mig en andra gång tills det kändes outhärdligt. Han släppte mig sedan och bad mig igen att läsa men än en gång svarade jag, ”Jag kan inte läsa (eller vad ska jag läsa)? Därpå tog han tag i mig en tredje gång och pressade mig, och släppte mig och sa, ”LÄS I din Herres namn, Han som har skapat – skapat människan av en grodd som sätter sig fast! Läs! Din Herre är den Främste Givaren,” (96:1, 96:2, 96:3) Sedan återvände Allah´s budbärare med uppenbarelsen och med sitt hjärta hårt bultande. Därefter gick han till Khadija bint Khuwailid och sa, ”Täck över mig! Täck över mig!” De täckte över honom tills hans fruktan var över och efter det berättade han allt för henne som hade hänt och sade, ”Jag fruktar att något kommer att hända mig.” Khadija svarade, ”Aldrig! Vid Allah, Allah kommer aldrig att vanära dig. Du håller en god relation med dina vänner och släkt, hjälper de fattiga och de utblottade, tjänar dina gäster med generositet och hjälper dem som är svårt nödställda.

Khadija följde sedan med honom till sin kusin Waraqa bin Naufal bin Asad bin Abdul Uzza, som under den förislamska perioden blev kristen och brukade skriva texter med hebreiska bokstäver. Han skulle skriva från Evangeliet på hebreiska så mycket som Allah önskade att han skulle skriva. Han var en gammal man och hade förlorat sin syn. Khadija sa till Waraqa, ”Lyssna till denna berättelse av din brorson, min kusin!” Waraqa frågade, ”Min brorson! Vad har du sett?” Allah´s budbärare beskrev allt han hade sett. Waraqa sa, ”Det är densamma som håller i hemligheterna (ängeln Gabriel) som Allah har sänt till Moses. Jag önskar jag var ung och kunde leva under den tiden då ditt folk kommer att vända sig ifrån dig.” Allah´s budbärare frågade, ”Kommer de att driva ut mig?” Waraqa svarade med bekräftande och sa, ”Alla (människor) som kom med någonting som liknar det som du har med dig blev behandlade med fientlighet, och om Jag skulle vara vid liv den dagen då du kommer att bli utstött av dem, skulle jag starkt stödja dig.” Men efter några dagar dog Waraqa och den Gudomliga uppenbarelserna upphörde för en tid.

Berättat av Jabir bin Abdullah Al-Ansari som talade om perioden då inspirationen upphörde att komma och då han nämner Profetens tal, ”Medan jag vandrade, hörde jag plötsligt en röst från himlen. Jag tittade upp och såg samma ängel som hade besökt mig vid grottan Hira sittande på en stol mellan himlen och jorden. Jag blev rädd för honom och återvände hem och sa, ’’Täck mig, täck mig (i en filt).’’ Och sedan uppenbarade Allah följande Heliga Vers (av Koranen):

’’DU SOM sveper in dig [i din ensamhet]! Stå upp och varna! Och prisa din Herres majestät! Och rensa ditt hjärta! Och fly från all hednisk smitta!’’ (74:1-5) Efter detta började uppenbarelserna återkomma starkare, mer frekvent och regelbundet.”

Volym 1, Bok 1, Nummer 4:

Berättat av Said bin Jubair:

Ibn Abbas förklarade om Allah´s uttalande: ”SKYNDA inte på din tunga [när du vill återge uppenbarelsens ord] för att snabbt få fram allt!” (75:16) och sa att ”Allah´s budbärare brukade ta emot uppenbarelsen med stora problem och brukade röra hans läppar (snabbt) tillsammans med den uppenbarande versen.”  Ibn Abbas rörde sina läppar och sa, ”Jag rör mina läppar framför dig som Allah´s budbärare brukade röra hans.” Said rörde sina läppar och sa: ”Jag rör mina läppar så som jag såg Ibn Abbas röra sina.” Ibn Abbas la till, ”Så Allah uppenbarade, ”SKYNDA inte på din tunga [när du återge uppenbarelsens ord] för att snabbt få fram allt! Det ankommer på Oss att samla [allt i ditt hjärta] och [att vaka över] läsningen”. (75:16-17) vilket betyder att Allah ville få honom (profeten) att komma ihåg en liten bit av Koranen utantill, vilket uppenbarades vid denna tid och recitera det. Allahs uttalande: ”När Vi läser den [för dig Muhammad], följ då uppmärksamt med i läsningen” (75:18) betyder, lyssna till det och var tyst. ”sedan är det Vår sak att göra dess mening klar.” (75:19) betyder, ’Sedan är det (för Allah) att få dig att recitera det (och dess betydelse kommer att bli klart av sig själv genom din tunga).’ Därefter brukade Allah´s budbärare lyssna till Gabriel varhelst han dök upp och efter hans avfärd reciterade han det precis som Gabriel hade reciterat det”

Volym 1, Bok 1, Nummer 5:

Berättat av Ibn Abbas:

Allah´s budbärare var den mest generösa av alla människor och han brukade nå höjdpunkten i sin generösitet vid månaden Ramadan då Gabriel mötte honom. Gabriel brukade möta honom varje natt under Ramadan för att lära honom Koranen. Allah´s budbärare var den mest generösa personen, t.o.m. mer generös än den starka och okontrollbara vinden (i sin vilja och skyndsamhet att få utföra välgörenhet).

Volym 1, Bok 1, Nummer 6:

Berättat av Abdullah bin Abbas:

Abu Sufyan bin Harb informerade mig om att Herakles hade sänt en budbärare till honom när han hade följt med en karavan från Quraish. De var köpmän som gjorde affärer i Sham (Syrien, Palestina, Libanon och Jordanien), vid den tid då Allah´s budbärare hade ingått krigsstillestånd med Abu Sufyan och de icke-troende Quraish. Så Abu Sufyan och hans sällskap åkte till Herakles vid Ilya (Jerusalem). Herakles kallade dem till domstolen och han hade alla Romerska ämbetsmän omkring sig. Han kallade påförbjudit sin översättare som översatte de frågor som Herakles ställde till dem, ”Vem av er står närmast i relation till den person som säger sig vara en Profet?” Abu Sufyan svarade, ”Jag är närmast i relation till honom (inom gruppen).”

Herakles sade, ”För honom (Abu Sufyan) närmare till mig och placera hans sällskap stående bakom honom.” Abu Sufyan la till, Herakles sade till sin översättare att han skulle säga till sällskapet om att han ville ställa några frågor till mig om denna man (Profeten) och att om jag berättade en lögn skulle de (mitt sällskap) säga emot mig.” Abu Sufyan la till, ”Vid Allah! Hade jag inte blivit rädd för mitt sällskap att adressera mig som lögnare, hade jag inte talat sanning om Profeten. Den första frågan han ställde mig om honom var:

’Vilken status har hans familj för dig’?

Jag svarade, ’Han tillhör en bra (ädel) familj bland oss’.

Herakles fortsatte att fråga, ’Har någon bland er någonsin gjort anspråk om detta tidigare (att vara en Profet) före honom’?

Jag svarade, ’Nej’.

Han sa, ’Var någon bland hans förfädrar en kung’?

Jag svarade, ’Nej’.

Herakles frågade, ’Följer de ädla eller fattiga honom’?

Jag svarade, ’Det är de fattiga som följer honom’.

Han sa, ’Är de som följer honom i ökande eller minskande antal (dag för dag)’?

Jag svarade, ’De ökar i antal.’

Han frågade sedan, ’Har någon bland dem som tar till sig hans religion blivit missnöjd och avsagt sig religionen i efterhand’?

Jag svarade, ’Nej’.

Herakles sade, ’Har du någonsin anklagat honom för att uttalat en lögn före han sa sig (vara en Profet)’?

Jag svarade, ’Nej’,

Herakles sade, ’Bryter han sina löften’?

Jag svarade, ’Nej. Vi har vapenvila med honom men vi vet inte vad han kommer att göra under den. Jag kan inte finna något tillfälle att säga någonting emot honom förutom detta’.

Herakles frågade, ’Har ni någonsin befunnit er i krig med honom’?

Jag svarade, ’Ja’.

Då sade han, ’Vem vann striderna’?

Jag svarade, ’Ibland vann han och ibland vi’.

Herakles sade, ’Vad beordrar han er  att göra’?

Jag sade, ’Han säger åt oss att dyrka Allah och Allah ensam och att inte dyrka någonting vid Hans sida, och att avsäga oss vad alla våra förfäder hade sagt. Han beordrar oss att be, att tala sanning, att vara kyska och att hålla goda relationer med våra vänner och släktingar.’

Herakles bad översättaren att framföra följande till mig, ’Jag frågade dig om hans familj och ditt svar var att han tillhörde en mycket ädel familj. Faktum är att alla budbärare kommer ifrån ädla familjer bland deras respektive folk. Jag frågade dig om någon annan bland er uttryckt något liknande, ditt svar var negativt. Om svaret hade varit bekräftande, hade jag trott att denna man hade följt någons tidigare uttalanden. Sen frågade jag dig om någon av hans förfädrar var kung. Ditt svar var negativt och om det hade varit bekräftande, hade jag trott att denna man ville ta tillbaka hans förfäders kungadöme.’

Jag frågade senare om han någonsin hade blivit anklagad för att berätta lögner och ditt svar var negativt. Så jag undrade hur en person som inte säger en lögn om andra någonsin kan säga en lögn om Allah. Jag frågade dig sedan dig om det var rika människor som följde honom eller fattiga. Du svarade att det var fattiga som följde honom. Faktum är att alla budbärare har följts av just denna klass av människor. Sedan frågade jag dig om hans anhängare var i ökande eller minskande antal och faktum är att detta är vägen för sann tro, tills den är fullföljd i alla aspekter. Senare frågade jag dig hurvida det var någon som efter har antagit hans religion, senare skulle ha avsagt sig hans religion. Ditt svar var negativt, och detta är (tecknet för) sann tro, då dess behag intar hjärtat och blandas med dem fullständigt. Jag frågade dig om han någonsin har bedragit. Du svarade negativt och likaså budbärarna bedrog aldrig. Sen frågade jag dig vad han har beordrat dig att göra. Du svarade att han har beordrat er att dyrka Allah och Allah ensam och att inte dyrka någonting vid Hans sida och har förbjuditförbjuditförmedlades er att dyrka idoler och beordrat er att be, att tala sanning och att vara kyska. Om det du säger är sant, kommer han mycket snart att lägga beslag på denna plats under mina fötter och jag visste det (från skrifterna) att han var på väg, men jag visste inte att han skulle komma ifrån er, och om jag kunde nå honom skulle jag definitivt omedelbart gå och möta honom och om jag var med honom, skulle jag säkerligen tvätta hans fötter. Herakles frågade sedan efter brevet adresserat från Allahs budbärare vilket förmedladesskulle av Dihya till guvernören av Busra och som hade vidarebefodrat det till Herakles för att han skulle läsa det. Innehållet i brevet var följande: ”I Guds, den Nåderikes, den Barmhärtiges namn (detta brev är) från Muhammad, slaven till Allah och Hans budbärare till Herakles, härskaren av Byzantine. Må fred vara med den som följer vägledningen. ändratsHärmed bjuder jag in dig till Islam, och om du blir en Muslim så kommer du att vara skyddad och Allah kommer att fördubbla din belöning, och om du avslår denna inbjudan till Islam kommer du att begå en synd genom att missleda ditt folk. (Och jag reciterar för dig Allah´s uttalande)

Säg: ”Efterföljare av äldre tiders uppenbarelser! Låt oss samlas kring en regel, gemensam för oss och för er – att vi inte skall dyrka någon utom Gud och inte sätta något vid Guds sida och inte erkänna andra människor som våra herrar och beskyddare i Guds ställer.” Och säg, om de vänder er ryggen: ”Vittna då, att det är vi som har underkastat oss Hans vilja.” (3:64)

Abu Sufyan la sedan till, ”Då Herakles hade avslutat sitt tal och läst brevet, hade sinnesstämningen ändratserövrare och det hördes gråt i den allmänna domstolen. Så vi tog oss ut från domstolen. Jag berättade för mitt sällskap att frågorna från Ibn-Abi-Kabsha (Profeten Muhammad) hade blivit så framträdande att även Kungen av Bani Al-Asfar (Bysantinen) var rädd för honom. Sedan blev jag säker på att han (Profeten) skulle bli erövrare i den närmaste framtid tills jag tog till mig Islam (Allah vägledde mig till detta).”

Återberättaren lägger till, “Ibn An-Nadhur var guvernör för Ilya (Jerusalem) och Herakles var ledare över de kristna i Sham. Ibn An-Nadhur berättade att en gång medan Herakles besökte ilya (Jerusalem), gick han upp på morgonen med en sorgsen känsla. Några av hans präster frågade honom varför han befann sig i detta tillstånd. Herakles var en siare och astrolog. Han svarade, ’Under natten, då jag tittade upp mot stjärnorna såg jag att ledaren för dem som praktiserar omskärelse hade framträtt (blivit erövrare). Vilka är de, vilka praktiserar omskärelse? Folket svarade, Förutom Judarna så finns det inga som praktiserar omskärelse, så du bör inte vara rädd för dem (Judarna). Det är bara att utfärda en order, att döda alla Judar som vistas i landet.’

Medan de diskuterade detta, kom det in en budbärare från kungen av Ghassan som skickats för att förmedla nyheten om Allahs budbärare till Herakles. När han hade tagit emot nyheten beordrade han (Herakles) folket att gå och se efter om budbäraren från Ghassan var omskuren eller inte. Efter att ha tittat på honom, berättade folket för Herakles att han var omskuren. Herakles frågade honom sedan om araberna. Budbäraren svarade, ’Araber praktiserar också omskärelse’.

(Efter att ha hört detta) sade Herakles att suveräniteten för araberna hade framkommit. Herakles skrev sedan ett brev till hans vänner i Rom som hade samma goda kunskap som Herakles. Herakles gav sig sedan iväg till Homs (en stad i Syrien) och stannade där tills han fick ett svar på sitt brev från sin vän, som höll med honom om hans åsikt om framträdandet av Profeten och det faktum att han var en Profet. Då bjöd Herakles in alla ledare i Bysantien för att samlas i hans palats i Homs. De träffades och han beordrade att alla dörrar skulle vara stängda till palatset. Sen kom han ut och sa, O Bysantiner! Om framgång är ert begär och om ni söker rätt vägledning och vill att era imperium ska kvarstå, då ge ett tecken om lojalitet till denna Profet (ta till er Islam).

(När Herakles åsikter hördes) sprang folket fram emot portarna till palatset som vilda djur men fann dörrarna vara låsta. Herakles insåg deras hat mot Islam och förlorade sen hoppet om att de skulle ansluta sig till Islam, så han beordrade att de skulle återföras till audiensen.

(När de återkom) sa han, ’Vad som har sagts var endast för att testa styrkan av övertygelse och jag har sett det.’ Folket böjde sig ner framför honom och var nöjda med honom, och detta var slutet om Herakles berättelse (i samband med hans tro).