I inledningen av detta framlägger de följande:

Vi fastställer fem fundamentala sanningar som gäller alla människan utan urskiljning:

1. Alla människor är födda fria och är likvärdiga i värdighet och rättigheter.
2. Det grundläggande i samhället är den mänskliga personen och regeringens legitima roll är att beskydda och hjälpa att fostra villkoren för mänsklig blomstring.
3. Människor har en medfödd önskan att söka sanningen om livets orsak och slutlighet.
   
4. Medvetandes frihet och religiös frihet är okränkbara rättigheter för människan.
5. Att döda i Guds namn är tvärtemot en tro på Gud och är det största bedrägeriet av universalitet av religiös tro.

Vi kämpar för att försvara oss själva och försvara dessa universella principer.

Punkterna 4 och 5 är de mest intressanta. Dessa författare måste erkänna att logiken av dessa inledande ord undgår dem. Hur blev tex punkt 5 en universell princip? (18 ) Det går definitivt emot vad väst har trott på under århundraden. I verkligheten, tills denna dag, är det inte en ’’universell princip’’ i väst – som man kan se då kristna har kämpat mot varandra i Nordirland och de som har begått mord vid abortkliniker i Guds namn. Det är förvånande att se att efter att ha nämnt de grundläggande principerna säger de att de kämpar ’’att försvara dessa universella principer.’’

Det minsta de skulle ha kunnat säga är att de tror att dessa principer är bra för hela mänskligheten och förtjänar ett stort stöd. Men det sätt som de har framlagt det på – och som har undertecknats av flera dignitärer – innehåller en fundamental logisk brist. Hur kan de ’’kämpa’’ för att försvara den ’’universella principen’’ av ’’dödande i Guds namn är tvärtemot till tro’’ medan att också kämpa för att försvara principerna för ’’religiös frihet’’ är en av de ’’okränkbara rättigheter för människan’’? Utifrån vad de har framlagt så kan man argumentera för att kämpa för Guds skull - emot dessa som dödar i Guds namn - eftersom dödande i Guds namn är motsatsen till att ha förtröstan till Gud, vilket de har uttalat.

Men vad har de gjort i realiteten? Allt de har gjort är att de ha placerat religionen – för vilken man inte är tillåten att kämpa – med några principer som de har beslutat, och för vilken man är tillåten att kämpa! Varför ska mer tyngd ges till deras uttänkta principer snarare än till de principer som man tror har uppenbarats från Gud? Är inte kämpande för människoskapade principer bara ett ’’sekulärt heligt krig’’?

I en av hans otaliga skrivelser har James Turner Johnson gjort en värdefull kommentar som belyser den självmotsägande inställning som dessa undertecknare har tagit. Han har skrivit,

När staten själv utvecklar en statsideologi, så uppstår något som liknar heligt krig resonemang vilket återförsäkrar sig själv i en sekulär förklädnad. Exempelvis så inkluderar det ideologier som nationalism, nazism, kommunism, etnicitet och även demokrati. Så väst har inte helt förnekat krig för religionen, för det finns något som påminner om det vilket lever kvar i form av krig för varierande berättigande ideologier. (19)

Nu framstår en mycket förvirrande fråga för alla som tror på Gud, vilket idag ser ut att vara majoriteten av mänskligheten; Hur kommer det sig att man inte är tillåten att kämpa för Guds religions skull – Gud som skapade och har närt mänskligheten – och samtidigt så anses det acceptabelt att idag kämpa i människostiftade ideologiers namn, så som ’’demokrati’’ eller ’’frihet’’? Det anses verkligen helt acceptabelt att idag kämpa för ’’nationer’’ skapade av människor. Människor går samman och formar en nation, ibland som ett resultat av godtyckliga historiska händelser, och ändå så anses det acceptabelt och logiskt för människor i den nationen att döda andra i krig som utförs i den nationens namn. Samma människor som försvarar den typen av krig, inklusive flera av undertecknarna till det ovan nämnda avhandlingen, kommer att fördöma dödande eller kämpande i religionens namn eller för Guds skull. Vilket är mer förnuftigt för den som tror på Gud, oavsett om han är en jude, kristen, muslimer eller annat?

Det hela blir även mer förvirrande för dessa som tror på Gud: En person kan sättas i livstids fängelse och även dömas till döden för förräderi, allt i statens namn, och ändå på samma gång i yttrandefrihetens namn, eftersom alla har rätt att säga vad de vill om Gud, religion eller egentligen om vad som helst. Den människostiftade enheten som kallas staten – som kanske inte ens existerar imorgon, så som Jugoslavien, eller även ge upp dess huvudsakliga ideologin, så som Sovjetunionen – har rätt att avrätta någon men Gud har ingen rätt att döma en individ till döden. (20) Det resulterar i en ganska hycklande situation. Om sådana rättigheter för stater accepteras så måste det också accepteras för Gud, speciellt om man har åsikten att Gud omfattar staten, samhället och den personliga hängivenheten som det är i fallet Islam.

Paradoxen när det gäller mänskliga rättigheter och religionsfrihet

De som opponerar sig mot lagen mot apostasy i Islam i ’’mänskliga rättigheters’’ namn har fastnat i en mycket intressant paradox. Enligt principen för religionsfrihet bör ingen ombes att ge upp någonting av det som de tror på, dock krävs det idag av muslimer att de inte ska tro på eller implementera den islamiska lagen som gäller apostasy. Med andra ord, i mänskliga rättigheters och religionsfrihetens namn, säger de att man inte har rätt att tro att någon ska avrättas för att förneka Islam som religion. Det liknar mycket det som Henry Ford har sagt, ’’Ni kan få modell T i den färg som ni vill, så länge som den inte är svart.’’ De definierar begränsningar för ens tro och de gör det i yttrandefrihetens namn. Företrädarna för mänskliga rättigheter har öppet förklarat sina åsikter: Om det finns en konflikt mellan mänsklig rättighet – dvs det som de anser vara mänskliga rättigheter – och någon religion eller livsväg så har mänskliga rättigheter företräde. Med andra ord, man har frihet att göra och tro vad man vill så länge som det är enlighet med det som det propagerats för – eller vågar man säga falska gudar – som mänskliga rättigheter godkänner. Ann Elizabeth Mayer tex har skrivit;

Muslimer kanske har en innerlig övertygelse att deras religiösa traditioner kräver avvikelser från internationell lag och sådana privata trosföreställningar måste respekteras. Situationen blir dock annorlunda när det handlar om att islamiska regler ska överträffa mänskliga rättigheter och ersätts för att gynna kampanjer eller när det sträcker sig till att ta ifrån andra deras rättigheter som de har rätt till under internationell lag eller när sådana trosföreställningar citeras för att stödja regeringens principer och lagar som kränker internationell deklaration av rättigheter. De hinder som det resulterar i när det gäller rättigheter och frihet sträcker sig långt bortom gränserna för skyddade av privata trosföreställningar och går in i områdena gällande politik och lag. (21)

Mayer gör anspråk att skriva mer utifrån en internationell betraktelse av lagen. Så nu har hon gått ifrån att deklarera religionsfrihet till att deklarera vilka sorters religioner fritt ska få existera och kunna praktiseras. Uppenbart är att den religion som gör anspråk på att ha något att göra med ’’politik’’ eller ’’lag’’ inte är en acceptabel religion. I ’’Women’s Rights Human Rights: International Feminist Perspectives’’ skrev Meyer en artikel i vilken hon skisserade en del av vad som måste rensas ut ifrån en islamiska världen pga av dess motsägelser med begreppet mänskliga rättigheter. Notera hur mycket av följande som tydligt och utan att ifrågasättas, kränker texter i Koranen eller Sunnah, lagar (i det muslimska Mellanöstern) som allmänt säger att frun måste lyda sin make, att kvinnor inte är tillåtna att arbeta utanför sitt hem utan deras mäns tillåtelse, att män får ha upp till fyra fruar, att en muslimsk kvinna inte kan gifta sig med en icke muslim, och att en kvinna är berättigad till bara hälften av arv än vad män ärver. Beroende på vilket land som det gäller, kan kvinnor vara tvungna att bära döljande klädesplagg offentligt...att deras vittnesmål i domstolen är uteslutet eller värderas till hälften av en mans, att de inte är tillåtna att resa utan tillstånd från manliga släktingar eller bara om de åtföljs av en manlig släkting...Uppenbarligen så är det svårt att rättfärdiga bevarandet av sådana lagar om man tog internationella lagar på allvar och som norm så som artikel 2 av CEDAW (Convention on the Elimination of all Forms of Discrimination Against Women, gällande från 1918), vilken uppmanar alla stater ’’att fullfölja med alla tillgängliga medel och utan försening en strategi för att eliminera diskriminering mot kvinnor.’’ (22)

På liknande sätt, så efter mötet vid the World Conference on Human Rights i Wien i juni 1993, skrev ‘’New York Times’’ att Washington varnade för att det skulle motarbeta alla försök att använda religiös och kulturella traditioner för att försvaga begreppet om universella rättigheter.’’ (23) Vid konferensen sa utrikesministern Warren Christopher att USA kommer att försvara universaliteten i dessa rättigheter mot de, som enligt honom anser att ’’mänskliga rättigheter bör tolkas olika i regioner med icke västerländska kulturer.’’ (24)

Det verkar att vad det är de säger är rätt tydligt: Även om religionsfrihet är en fundamental rättighet, så enligt den artikel som citerats här ovan, så före man verkligen är tillåten att tro på eller praktisera någon religion måste man kontrollera med experter på mänskliga rättigheter för att försäkra sig om att tro och praktik i den religionen är förenlig med fundamentala rättigheter. Om inte detta är en paradox så finns det ingenting som är det.

Följande fråga kvarstår: Vilken ’’rätt’’ har de att tvinga ett sådant paradoxalt tänkande på muslimerna och att de därmed kräver att muslimerna faktiskt ska ändra sin tro? Det verkar inte som det finns någon sådan ’’rätt’’ eftersom en sådan rätt endast skulle bidra till att motsäga en muslims ’’fundamentala mänskliga rättigheter’’!

Slutsats

Det är bortom räckvidden av denna artikel att ta upp alla de punkter som står i relation till frågan när det gäller lagen om apostasy i Islam (25) i ljuset av nutida tankar och attityder. Dock är ovanstående tillräckligt för att visa att det inte verkar finnas någon logiskt, historiskt eller filosofiskt argument som bevisar att den islamiska lagen om apostasy är oacceptabel eller irrationell, speciellt när den tillämpas inom de strikta gränserna för principerna av islamisk lag. Tron på den islamiska lagen om apostasy härstammar från den islamiska tron på Gud, Skaparen. Den härstammar från tron att Gud har rätt att upprätta lagar för Hans skapelser och att faktum är att Han är den bäste att stifta sådana lagar.

Det borde vara logiskt för den som tror på Gud. Även om det kan anses vara logiskt så är det argumentet frånstötande för många i väst, även de som tror på Gud. Dock har detta mer att göra med västs unika historia än med argumenteringslogik som framläggs. Väst erfor en period när många blev dödade i Guds namn och de erfor en period när de insåg att deras skrifter inte är från Gud, pga av deras motsägelse gentemot vetenskap. Båda av dess fakta ledde väst att flytta sig bort från ’’Guds lag’’ till människostiftade lagar. Man kan dock inte härleda ’’universella principer’’ från experimentet av de fåtal människorna. Men dessa fenomen har inte någon relevans till Islam. Därför finns det ingen logisk orsak för en muslim att inte tro på Islams skrifter, utan Koranen är en sann uppenbarelse från Gud.

Därför finns det ingen orsak för en muslim att sluta att tro på det faktum att den bästa laggivaren är Gud Själv.

Därför finns det ingen logisk orsak för en muslim att sluta att tro på den islamiska lagen som gäller apostasy som har förklarats av Guds profet Muhammad (Allahs fred och välsignelser var över honom).

Referenser

(1) Copyright 2006, Jamal Zarabozo, skrivet för Islamhouse.com

(2) Det bör noteras att denna hadith inte visar ’’visdomen’’ med denna lag. Således förklaras inte anledningen till varför en apostat ska dödas (annan än i det specifika fallet i den andra hadithen som gäller att överge samfundet). Därför kan diskussioner som rör orsaken bakom handlingen inte anses vara annat än spekulation och antaganden. Det här är en mycket viktigt punkt eftersom en del människor försöker att ’’försvara’’ denna lag genom att härleda till orsakerna bakom den, som tex det vanliga argumentet att apostasy är ett hot mot staten och är därför liktydigt med förräderi; därför har staten rätt att döda en sådan individ. Den här typen av rationellt argument kan ibland lättast besvaras genom att säga, ’’Jag tror inte att en individs avfall är ett hot mot staten.’’ Hela visdomen bakom denna regel finns inte förklarad för människor i Koranens eller Sunnahs texter. Det finns tex en möjlighet att den som växer upp och bor i en islamisk stat, inte har någon rationell ursäkt att ge upp religionen Islam och bli en apostat. Kanske är en sådan individs handlande så allvarligt att Gud, hans Skapare, anser att han inte längre förtjänar ett liv. Detta kan definitivt vara Guds privilegium utifrån ett islamiskt perspektiv. Så återigen författaren till detta uttalar inte att det är visdomen som ligger bakom lagen för apostasy utan säger bara att den sanna visdomen bakom lagen inte förklaras i texten och man måste vara försiktig med att säga vad orsaken är.

(3) Allah nämner på ett flertal ställen i Koranen att budbärare har sänts med klara bevis, vittnesbörd och tecken.

(4) Under senare tid har många forskare visat hur Koranens information är i överensstämmelse med moderna vetenskapliga rön, som antingen pekar mot aspekter i Koranen som inte har upptäckts förrän nyligen eller som pekar mot aspekter som människor brukade tro på men som det nu har framkommit var felaktigt. Den intresserade läsaren kan läsa tex Keith L. Moore, Abdul’Majeed A. Zindani och Mustafa A. Ahmed, ’’Quran and Modern Science: Correlation Studies’’ (Bridgeview, IL: Islamic Academy for Scientific Research, 1990), passim.

(5) En mycket viktig fråga som dessvärre ligger utanför vad denna korta artikel tar upp är: Hur och utifrån vilken grund avgör man vad som utgör vara en ’’fundamental mänsklig rättighet’’? Det islamiska svaret borde vara att fundamental mänsklig rättighet är dessa mänskliga rättigheter som Gud, deras Skapare har beviljat människor. För det andra så kanske svaret finns i någon teori om ’’naturlig lag’’ eller bara genom överenskommelse eller genom avtal. Även utifrån en sekulär synpunkt, är det svårt att etablera att någonting verkligen har en ’’fundamental mänsklig rättighet’’. En intressant diskussion som nyligen hölls poängterar den svårigheten och det har tagits upp av Larry Alexander, ’’Is There a Right of Freedom of Expression?’’ (New York: Cambridge University Press, 2005), passim.

(6) Andra viktiga internationella avtal inkluderar: the Convention on the Prevention and Punishment of the Crime of Genocide (1948), the International Convention on the elimination of All Forms of Racial Discrimination (1965), the UN Covenant on Civil and Political Rights (1966), the Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (1966), the Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against Women (1979), the Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (1984), and the Convention on the Rights of the Child (1989). Var och en av dessa har godkänts av ett flertal länder. Intressant är att the Convention on the Rights of the Child har godkänts av praktiskt taget varje land i världen förutom av USA, det land som är den accepterade ledaren av ’’familjen av civiliserade nationer’’ och Somalia, uppenbarligen en medlem som många i väst skulle antyda är bland de ’’barbariska’’ nationerna i världen.

(7) © 1993-2003 Microsoft Corporation. All rights reserved.

(8 ) Stephen Schwartz, ‘’The Two Faces of Islam: The House of Sa’ud from Tradition to Terror’’ (New York: Doubleday, 2002) sidan 134

(9) Det bör noteras att flera av dessa extremister senare begav sig till Afghanistan. För att läsa mera om utvecklingen av denna extremism under Nasser, se Abdul Rahmaan al’Luwaihiq ’’Religious Extremism in the Lives of Contemporary Muslims’’ (Denver, CO: Al’Basheer Company for Publications and Translations, 2001) sidorna 95-123

(10) Se ’’Time Magazine’’, den 6 mars, 2006, sidan 15

(11) Abramoff skandalen har visat att det även förekommer påtvingade aborter bland arbetskraften i Spanien, ett land som ägs av USA och därför kan det som tillverkas där kallas, ’’Made in the U.S.’’ Den arbetskraft som refereras till inkluderar ett stort antal unga kvinnor som har förts in från andra länder, så som Filippinerna.

(12) Författaren vill tacka Br. Hadi Hashmi för hans forskningsrapport, ’’Verses dealing with the Death Penalty for the Apostate’’

(13) Från ‘’The Bible Suite Collection’’ (ValuSoft, 2006) (i den svenska översättningen från www.bibeln.se)

(14) Ergun Mehmet Caner och Emir Fethi Caner, ’’Christian Jihad’’ (Grand Rapids, MI: Kregel Publications, 2004) sidan 183

(15) Man kan undra vad Martin Luther skulle ha haft att säga om dagens ‘’född på nytt’’ kristna

(16) Se ’’Caner and Caner’’ sidan 162

(17) Abu al’Fidaa Ismaaeel ibn Katheer ’’Al’Bidayyah wa la’Nihaayah’’ (Beirut: Maktabah al’Maarif, n.d.) volym 7 sidan 290

(18 ) Notera att avhandlingen aldrig specificerar vad ’’dödande i Guds namn’’ betyder. Om de hänvisar till någonting liknande Korstågen eller inkvisitionen, så har sådana händelser aldrig varit en del av islamiskt praktiserande och man kan hoppas att förnekande av sådant praktiserande skulle vara en universell princip. Om det däremot refereras till att människans tro på Gud och att det kräver att hon kanske måste döda en annan människa av en specifik orsak, då handlar det definitivt om arrogans från deras sida att göra anspråk på en sådan universell princip. Man skulle kunna med hjälp av Bibelns texter och den västerländska civilisationens historia argumentera för att bördan av bevisning finns hos de som gör anspråk på att Gud aldrig gottgör något dödande i Hans namn som motsätter sig det de som säger att sådant är en möjligt.

(19) James Turner Johnson, ’’The Holy War Idea in Western and Islamic Traditions’’ (University Park, PA: The Pennsylvania State University Press, 1997) sidan 60

(20) För att inte fortsätta denna diskussion än mer, bör det noteras att någon kan argumentera för att statens lagar sätts av individer för statens medlemmars bästa. Den premissen i sig själv går att ifrågasätta. Man kan därför lätt hävda – och historien vore ett starkt vittne – att statens lagar för det mesta sätts upp för att stödja den samtida kraftfulla eliten i staten, men med tillräckligt mycket ’’makt’’ som ges till andra för att blidka dem. (Jag tror det var James Madison som praktiskt taget framlade samma punkt i the Federalist Papers.) Det islamiska argumentet är att den troende ska ha sin förtröstan i Guds förmåga att framlägga lagar mer än han bör lägga sin förtröstan i sina begränsade möjligheter för människor att fastställa lagar för hela stater.

(21) Ann Elizabeth Mayer, ’’Islam and Human Rights’’ (Boulder, CO: Westview Press, 1999) sidan xv

(22) Ann Elizabeth Mayer, “Cultural Particularism as a Bar to Women’s Rights: Reflections on the Middle Eastern Experience,” i Julie Peters och Andrea Wolper, eds, ‘’Women’s Rights Human Rights: International Feminist Perspectives’’ (New York: Routledge, 1995) sidan 177. Notera att ett fåtal muslimska länder har ratificerat CEDAW och bland dessa som gjort det så har reservationer framlagts för en del av punkterna. Mayer argumenterar dock för att sådan reservationer inte är giltiga eftersom de är ’’oförenligt med objektet och orsaken till avtalet eller konventionen det gäller.’’ Mayer, ’’Cultural’’ sidan 178. Vad hon egentligen säger, vilket är helt rätt, är att muslimska länder borde vägra att underteckna sådana konventioner när de innehåller förolämpningar mot den islamiska religionen.

(23) Citerat i Noam Chomsky, ’’The Umbrella of U.S. Power: The Universal Declaration of Human Rights and the Contradictions of U.S. Policy (New York: Seven Stories Press, 1999) sidan 11

(24) Chomsky, sidan 12

(25) En viktig sak som inte har diskuterats här är frågan om villkoren för att anta ett hadd (föreskriven straffsats) i Islam. När det gäller alla de villkor som måste uppfyllas före ett hadd straff kan implementeras, så är frågan kan ett land som Afghanistan idag verkligen har rätt att implementera hadd straff för apostasy? Det är mycket möjligt att själva regeringen begår kufr (otro), för att inte tala om att öppna en dörr för alla sorters anti islamiska organisationer och människor som fritt arbetar i landet. Detta är ett mycket viktigt ämne och är ett av de som muslimska lärda idag måste diskutera i detalj pga av den skada som ett missbruk av hadd kan orsaka och det kan vara en stor risk för missbruk bland muslimer och Islam som helhet.

Källa: broder Jamal Zarabozo och publicerad av www.islamhouse.com

Översättning: Islam-Svarar

 Apostasy/avfall från Islam