Alexandria biblioteket

En av de vanliga anklagelserna som framförs emot Islam och muslimer är att A’mr Ibn Al A’as tände eld på Alexandria biblioteket. Denna anklagelse sägs stödjas med ett antal texter vilka inkluderar historiska referenser sammanställda av muslimer och nasareéiska historiker. De använder som ett av argumenten en del av innehållet som finns i Abdul Latif Al Baghdadis bok (1231 e:kr.) ’’Mukhtasar Al Dowal’’.
Det är ett bevisat faktum att A’mr Ibn Al A’as var den förste av muslimerna som kom till Egypten år 642 e.Kr. Om man granskar dessa två årtal som nämnts så visar det sig att den förste som skrev om detta var Abdul Latif Al Baghdadi 600 år senare. Notera också att historiker som föregått honom aldrig har refererat till en sådan anklagelse även om de i detalj att bemött när araberna kom till Egypten. Bland dessa historiker fanns Said Bin al Batrique (905 e.Kr), Tabari, Al Yaqoubi, Al bladhry, Ibn Abdel Hakam, Al Kandi och andra. Författare under de två århundraden före araberna kom till Egypten introducerade aldrig någon information om ett allmänt bibliotek, det gjorde inte heller Hanna Al Noquious som har tagit upp detta ämne om när araberna kom till Egypten och ändå så har han aldrig refererat till att ett bibliotek har satts i brand.Gustaf Le Bonn har bekräftat i hans bok ’’Hadarat Al Arab’’ som trycktes i Paris år 1884 (sidan 208) följande:
’’Biblioteket existerade inte under den tiden när araberna kom till Egypten, eftersom det brändes ner redan år 48 f.Kr. när Julius Caesar kom till Alexandria.’’
Butler har i hans bok ’’Fath Al Arab limasr’’ (sidan 303-307) bekräftat samma faktum men har lagt till att Julius Caesar satt fången i Brokiyon distriktet år 48 f.Kr. omringad av egyptier och under ledarskap av Akhilas. Han satte sedan eld på fartygsdockorna i hamnen för att inte inge Julius någon förhoppning om att han skulle ändra sin kurs. Det berättas att elden spred sig tills elden nådde biblioteket (här menar han bibliotekets museum eller huvudbiblioteket) då det helt brändes ner eller blev totaltförstört under trehundratalet.
Butler fortsätter sitt försvar genom att skriva: ’’Dotterbiblioteket som etablerades i Sirapium utgjordes av ett antal rum som var förenade med Sirapium templet som eldsattes under tiden för Teodosius år 391 e.Kr. av kristna som handlade under ledarskapet av deras ledare Theophilius.
Gibbon har i hans bok ’’Edmihlal wa soquout Al Embratoriayah Al Romaniyah’’ vol 9, sidan 275 skrivit följande:
’’Biblioteket brändes ner år 387-395 e.Kr. under Theodosius era.’’
Vad är det som bevisar auktoriteten i de anspråk som görs av en romersk resande vid namn Orazios som besökte Egypten i början av det 4:e århundradet och som skrev om det år 416 e.Kr? Han skrev att det enda han kunde hitta i detta bibliotek var tomma hyllor.
Gorgy Zeidan, citerar i den 3:e volymen av hans bok ’’Al Tamadun Al Islami’’ (sidorna 42-43) Abu Al Farag Al Malti (nasareén) och detta är vad Maraqizi citerade av det som skrivits av honom – att Yohana Al Nahawy gjorde anspråk på att biblioteket under Ptolomeo Philadelfos era innehöll mer än 50120 böcker som alla brändes 6 månader efter att de hade blivit distribuerade till 4000 ugnar i badhus.
Ett antal historiker motsätter sig historien som den berättats av Abu Al Farag av olika anledningar som alla är ologiska:
Yohanna Al Lloghawy dog 30 eller 40 år före araberna kom till Egypten.
Hur kan A’mr Ibn Al A’as avse att bränna böcker som sedan levererats till badhus som betjänades av egyptiska nasareér och även tagande i beaktande att detta bibliotek innehöll ovärderliga böcker och egendomar?
Var det inte möjligt för badhusägarna att sälja böckerna och på så sätt tjäna pengar?
Kunde ingen av de välbeställda personerna, så som Yohanna Al Loghawy köpa dem?
Böckerna var tillverkade av Kaghed papper som inte passar för att fatta eld.
Det är väl känt att muslimerna alltid har arbetat med att sprida kunskap sedan slaget vid Badr. Ett exempel är att en krigsfånge frisläpptes i ersättning mot att undervisa 10 muslimer.
En som noga granskar vilket anspråk som görs av Yohanna Al Nahawy till A’mr Ibn Al A’as som säger att dessa böcker är ovärderliga och obetalbara. A’mr skulle inte bränna upp dem eftersom det var en egyptisk kopts egendom av penningvärde och A’mr förband sig med ett avtal som krävde beskydd av kopter och deras pengar.
A’mr IbnAl A’as gottgjorde de norra egyptierna för de romerska skadorna som de hade lidit under den andra attacken mot Egypten som en del av hans plan som siktade mot att dra de romerska styrkorna bort från Alexandria. Därför är det långsökt att anta att han kränkte sin överenskommelse med dem och skadade deras egendom och pengar.
Budbäraren (välsignelser och fred vare över honom) såg blad från Bibeln tillsammans med Omar Ibn Al Khattab och beordrade inte att de skulle brännas ner eller förstöras. Vid ett annat tillfälle, frågade Budbäraren (välsignelser och fred vare över honom) judarna om regeln gällade de som begick Zina (äktenskapsbrott) enligt Torah, de läste svaret från boken i deras hand. Han beordrade inte någon att ta bort den eller bränna den.
Även om Bibeln innehåller tydliga texter som pekar mot Shirk eller Kufr (otro), och andra som öppet förtalar profeterna, som refererar till incestfall (en fader som begår Zina med sina döttrar, eller en svärfar med sin sonhustru), och inte vid ett enda tillfälle brände en muslim en kopia av Bibeln. Varken Koranen eller Sunnah innehåller ett sådant påbud.
År 830 e.Kr. etablerade Al Maamoun i Baghdad ‘’Baytul Hekmah’’ vilket är ett allmänt bibliotek, en plats för kunskap och ett översättningskontor. Det anses vara den bästa kulturella byggnaden som etablerats efter Alexandria biblioteket. Därför är det osannolikt för en muslim som är beordrad att lära, läsa, forska och reflektera att bränna böcker som innehåller kunskap.
Många araber studerade främmande språk och översatte böcker i stort antal skrivna av kända lärda under den grekiska eran, arabiska lärda sponsrade affärsmännens resor till Indien och Bysantien för att forska och köpa böcker.
Jag ska citera några av dessa skrivelser från en bok som heter ’’Shamsu ’l-Arab Tasta’u ’ala al-Gharb’’ men som ordagrant översätts med ’’Shammsullah’’, auktoriserad av Zigrid Honka som skrivit:
Muslimska lärda var mycket angelägna om att erhålla och studera grekiska och romerska vetenskapsböcker. Exempel inkluderar den store lärde Mussa Bin Shaker och hans tre söner Mohamed, Ahmed och Hassan som levde under kalifen Maamouns era. De var oövertäffliga när det gällde astrologi, studerandet av atmosfären och i matematik. De brukade stå för utgifterna av de resor som de skickade sina följeslagare på till Bysantien för att de där skulle köpa, översätta och ha nytta av böcker och vetenskap. Om Islam skulle innehålla en text som förbjuder en sådan aktivitet, skulle de inte ha begått synden att söka efter kunskap och översätta böcker.
Lärda som Khuwarzmi var ivriga att ha tillgång till indiska och andra vetenskapsböcker. Han kände till Ptolemaios böcker som introducerade matematiska tabeller och algebra. Han var även den som korrigerade dem.
Thabet Bin Qorrah översatte för Bani Mussa ett stort antal astrologisk, matematisk och medicinsk litteratur skrivet av Apolonios, Archimedes, Aqlidis, Theodosius, Aristotales, Aflaton, Jalinos, Abu Qrat och Ptolemaios. Han redigerade också översättningar av Hunayn Bin Ishaq och hans son. Efter det gav han sig på att skriva betydelsefull litteratur. Han författade 150 böcker på arabiska och 10 böcker på arameiska i ämnena astrologi, matematik och medicin. Det är som ett bevis på hur respektfullt araberna ansåg vetenskap vara. Det skulle vara svårt, för en person vid sina sinnens fulla bruk, att tro att muslimerna skull bränna ner ett så berömt bibliotek som det i Alexandra och sedan skulle deras lärda ta sig besväret att leta efter litteratur av samma lärda som de böcker som de hade bränt?!
Var väst tacksamma för detta? Nej.
De svepte undan den arabiska identiteten så att Islam inte skulle stå skinande i mörkret påtvingat av präster, biskopar och påvar tillhörande den Nasareéiska religionen gällande alla dem som introducerade vetenskapliga fakta som motsäger Bibeln eller som avslöjar okunnigheten hos de som reciterar den.
Av den orsaken kallade de Al Khowarzmi för Algoizmus, Ibn Sina för Arsitofolis eller Avicienne och Ibn Rush för Averoes.
För att sammanfatta så citerar jag vad Aldo Mieli skrivit i hans värdefulla bok ‘’Al Ilm Indal Arab’’.
’’Under det första århundradet av abbasidernas kalifat (början av det 7:e århundradet), så var översättare som arbetade med grekiska/arameiska/arabiska de främsta och de var det i synnerhet inom det vetenskapliga området.’’
Denna grupp av lärda och översättare inkluderade nasareér och judar som arbetade under gynnsamma förhållanden i kalifat palatset. Det är ologiskt att bränna alla deras böcker och slå bort deras kunskap och sedan noga efterfölja deras lärda. Exempel på dessa lärda inkluderar Theophyl Bin Tomah Al Rahawy som var en kristen maronit som dog år 785 e.Kr., Gerges Bin Bekhteoshaa som dog år 771 e.Kr., och Abu Yahia Al Batriq som dog år 800 e.Kr. (Sidan 184 i ’’Shams Al A’rab Toshreq a’la Al Gharb).
Källa: skrivet av broder Abu Bakr.
Översättning: Islam-Svarar


