Under denna lektion ska vi titta närmare på följande ayah (vers):

’’Om någon vill tvista med dig om detta, sedan du tagit emot den kunskap som har kommit dig till del, säg då: ’’Låt oss kalla våra söner och era söner, våra kvinnor och era kvinnor, ja, låt oss alla samlas och ödmjukt be Gud att Han avkunnar Sin dom, och låt oss nedkalla Guds fördömelse över alla som ljuger.’’  Koranen 3:61

Orsaken till uppenbarelsen av denna ayah (vers) var att Budbäraren (välsignelser och fred vare över honom) skickade ett brev till folket i Najran som låg på den södra delen av den arabiska halvön. De var araber som tagit Kristendomen till religion. I sitt brev lämnade han några alternativ - att omfamna Islam, betala Jizya eller kriga. Detta skedde efter slaget vid Tabuk under vilket romarna drog sig tillbaka från den muslimska armèn som slogs under ledarskap av Budbäraren (välsignelser och fred vare över honom).

Som ett svar på detta brev tog de ledarna i Najran beslutet att skicka en delegation till Budbäraren (välsigneler och fred vare med honom) i ett försök att bekanta sig med honom, hans budskap och religion för att sedan återvända hem igen med den information de fått.

Delegationen kom till Medina, träffade Budbäraren (välsignelser och fred vare över honom) och diskuterade religionen med honom. Under den långa diskussion som följde, svarade Budbärare (välsignelser och fred vare med honom) tills de frågade honom om Jesus (välsignelser och fred vare över honom) position för att kunna återvända hem med den korrekta informationen. Då de framlagt att ’’vi är nasarah och vi vill gärna höra vad du har att säga om honom’’ så sade Budbäraren (välsignelser och fred vare över honom) till dem: ’’just nu har jag ingen information om honom jag föreslår att ni stannar tills jag kan ge er vad Allah säger om Jesus.’’ Den kommande morgonen uppenbarade Allah för honom följande verser:

’’Inför Gud är Jesus till sin natur att likna vid Adam. Han skapade honom av jord och sade till honom: ’’Var!’’ och han är.
(Det är) sanningen från din Herre; hys inte minsta tvivel om detta!
Om någon vill tvista med dig om detta, sedan du tagit emot den kunskap som kommit dig till del, säg då: ’’Låt oss kalla våra söner och era söner, våra kvinnor och era kvinnor, ja, låt oss alla samlas och ödmjukt be Gud att Han avkunnar Sin dom, och låt oss nedkalla Guds fördömelse över alla som ljuger.’’  Koranen 3:59-61.

Men delegationen förnekade det som Allah hade uppenbarat om Jesus (välsignelser och fred vare med honom) och insisterade på deras tro var den rätta. De ansåg att Jesus (välsignelser och fred över honom) var Gud själv grundat på argumentet att han återuppväckte döda, helade de sjuka, och förutsade det okända. Då han inte hade någon mänsklig fader, så ansåg de att han var Guds son och därutöver en del av treenigheten. De förklarade treenigheten utifrån det faktum att när Jesus talade använde han pluralform genom att säga att ’’vi påbjöd’’, ’’vi skapade’’ och ’’vi beordrade’’. Om han var endast en skulle han ha sagt ’’jag påbjöd’’, ’’jag skapade’’ och ’’jag beordrade’’.

Nästa morgon kom Budbäraren (välsignelser och fred över honom) till mötesplatsen tillsammans med sina två sonsöner al-Hassan och al-Hussain, Fatima (hans dotter) gick efter honom och Ali Ibn Abi Talib (hennes man) gick efter henne. Han gav dem instruktioner – ’’när jag säger en dua’ (bön) så säg ameen’’. När delegationen såg detta, sa deras chef till de andra två: ’’Ni känner väl till att hela befolkningen i dalen (han refererade till folket i Najran) aldrig handlade förutom genom efter att ha hört min åsikt och mitt beslut och jag svär till Allah att jag ser detta bekymmersamt. Wallahi (jag svär till Allah) att om denne man är en kung, (då han var den närmaste arabiske grannen till dem och den förste att kritisera honom och förneka hans kallan), kommer han och hans följeslagare att ta mycket illa upp så de kommer inte att bli nöjda förrän de invaderar oss. Och om han är en profet och vi accepterar utmaningen att be till Allah att förbanna dem som ljuger, så kommer vi att bli helt förintade.’’

Hans två följeslagare sade till honom: ’’Oh Abu Mariam vad tycker du vi ska göra?’’ Han sade: ’’Jag tycker han ska döma vårt fall för han verkar vara en man som aldrig utfäster en orättvis dom.’’ De andra höll med honom. Hans namn var Shorahbeel. Han gick till Budbäraren (välsignelser och fred vare med honom) och sade till honom: ’’Jag har kommit fram till något bättre än att vidhålla den åsikt som du gav vilken är att göra dua’ (bön) för den ljugande parten så att den blir förbannad av Allah.’’

Budbäraren (välsignelser och fred vare över honom) sade: ’’Vad är alternativet?’’ Han sade: ’’Tillbringa dagen och natten fram till morgonen med att tänka ut en dom för oss. Vad du än kommer fram till angående oss kommer att genomföras.’’ Budbäraren (välsignelser och fred vare över honom) lade framför dem ett säkerhetsavtal genom vilket deras pengar blev säkrade om de betalade tusen dräkter (1) varje Rajab (islamisk månad) och varje Safar (islamisk månad).

De bad också att han skulle skicka med dem en ärlig man. Han valde ut Abu Ubaida Ibn AlJarrah och beskrev honom som beskyddare för denna Ummah (Hodhaifa/Bukhari, Muslim, Termidhi, Nasai och Ibn Majah).

I en annan återberättelse står det: För varje nation finns det en beskyddare och beskyddaren för denna Ummah är Abu Ubaida Ibn AlJarrah (Anas/Bukhari). Yunus Ibn Bakeer, som var en Nasari och omfamnade Islam, är den som relaterade till denna del av berättelsen (återberättat av Bayhaqi).

Efter att delegationen hade återvänt hem igen, så återvände biskopen av Najran med en delegation av eliten av samfundet åter igen till Budbäraren (välsignelser och fred vare över honom). Han försåg dem med husrum under några dagar. Vid deras avresa gav Budbäraren (välsignelser och fred vare över honom) ett skrivet avtal till biskopen Abi al Hareth och andra biskopar i Najran som skulle efterträda honom:

’’Bismillah ArRahman ArRaheem. Från profeten Muhammad till biskopen Abi Al Hareth, biskoparna i Najran, kyrkoherdar och munkar och allt som de äger, om det är lite eller mycket, har rätt till beskydd och säkerhet givet av Allah och Hans Budbärare. Ingen biskop, munk eller kyrkoherde ska tvingas, nu eller i framtiden efter Budbäraren av någon annan muslim, att ändra sin identitet eller sina positioner, förlora sina rättigheter, auktoritet eller etablerade status. De skall fortsätta att ta del av Allahs beskydd och Hans Budbärares beskydd så länge som de antar en positiv inställning, så länge som de framlägger korrekta beslut utan att vara orättvisa eller orsaka orättvisa för andra.’’
Mogheerah Ibn Sho’ba skrev ner avtalet.

(1) Dräkter/klädesplagg - folket av Najran var kunniga i sömnad och de betalade med dräkter istället för pengar.

(Speciellt tack till broder Hussain Eassa och syster Muslimah)

Översättning: Islam-Svarar