Volym 1, Bok 3, Nummer 56 - 136

Volym 1, Bok 3, Nummer 57:

Berättat av Abdullah bin Amr:

En gång förblev Profeten bakom oss under en resa. Han deltog med oss medan vi utförde tvagning inför bönen vilken var försenad. Vi hade precis fört våra våta händer över våra fötter (och inte tvättat dem ordentligt) så Profeten tilltallade oss med en stark röst och sa två eller tre gånger: ”Spara era hälar från elden.”

Allah´s Budbärare sa, ”Bland dessa träd finns det ett träd vars löv inte faller och är som en Muslim. Säg mig namnet på detta träd.” Alla började att tänka på träden i ökenområderna. Och jag tänkte på dadelpalmen men kände mig blyg för att svara och de andra frågade, ”Vilket träd är det, O Allah´s Budbärare?” Han svarade ”Det är dadelpalmen.”

Profeten sa, ”Bland dessa träd finns det ett träd vars löv inte faller och är som en Muslim. Säg mig namnet på detta träd.” Alla började att tänka på träden i ökenområderna. Och jag tänkte på dadelpalmen. De andra frågade då, ”Snälla berätta för oss vilket träd det är, O Allah´s Budbärare?” Han svarade, ”Det är dadelpalmen.”

Samma som ovan, Hadith nummer 59

Samma som ovan, Hadith nummer 59.

Samma som ovan, Hadith nummer 59.

När vi satt med Profeten i moskén, kom det en man ridande på en kamel. Han gjorde så att hans kamel knäade ner i moskén, band dess framben och sade sedan: ”Vem av er är Muhammad?” Vid den tidpunkten satt Profeten bland oss (hans sällskap) och han lutade sig på sin arm. Vi svarade, ”Denna vite man som vilar lutar sig på sin arm.” Mannen tilltalade sedan honom, ”O Son av Abdul Muttalib.”

Profeten sa, ”Jag är här för att besvara dina frågor.” Mannen sa till Profeten, ”Jag vill fråga dig någonting och kommer att vara hård i min utfrågning. Så bli inte arg.” Profeten sa, ”Fråga vad du vill.” Mannen sa, ”Jag frågar dig vid din Herre, och Herren för dem som var före dig, har Allah sänt dig som en Budbärare till hela mänskligheten?” Profeten svarade, ”Vid Allah, ja.” Mannen fortsatte och sa, ”Jag frågar dig vid Allah. Har Allah beordrat dig att utföra fem böner varje dag och natt (24 timmar)?’’ Han svarade, ”Vid Allah, Ja.” Mannen fortsatte och sa, ”Jag frågar dig vid Allah! Har Allah beordrat dig att observera fastan under denna månad av året (Ramadan)?” Han svarade, ”Vid Allah, Ja.” Mannen fortsatte och sa sedan, ”Jag frågar dig vid Allah! Har Allah beordrat dig att ta Zakat (obligatorisk allmosa) från de rika människorna bland oss och dela ut det bland våra fattiga människor?” Profeten svarade, ”Vid Allah, ja.” Därefter sa denna man, ”Jag tror på allt det som du har förmedlat, och jag har blivit skickad av mitt folk som en budbärare, och jag är Dhimam bin Tha’laba från bröderna av Bani Sa’d bin Bakr.”

En gång gav Allah´s Budbärare ett brev till en person och beordrade honom att gå och överlämna det till Guvenören av Bahrain. (Han gjorde det) och Guvenören av Bahrain skickade det till Chousroes, som läste brevet och han rev det sedan i bitar. (Tidigare återberättare (Ibn Shihab) tror att Ibn Al-Musaiyab sa att Allah´s Budbärare åkallade Allah mot dem (sägande), ”Må Allah slita dem i bitar och skingra dem alla totalt.)”

En gång skrev Profeten ett brev eller hade för avsikt att skriva ett brev. Profeten fick veta att de (som styrde) inte skulle läsa breven om de inte var förseglade. Så Profeten lät göra en silver ring graverad med ”Muhammad Allah´s Budbärare”. Som om jag precis noterade dess vita glittrande i Profetens hand.

När Allah´s Budbärare satt i moskén med några människor, kom det tre män. Två av dem ställde sig framför Allah´s Budbärare och den tredje gick iväg. De två personerna fortsatte att stå framför Allah´s Budbärare för en stund och sen fann en av dem en plats i cirkeln och satte sig där medan den andre satt bakom sammanslutningen, och den tredje gick iväg. När Allah´s Budbärare avslutat sin predikan sa han, ”Ska jag berätta för er om dessa tre personer? En av dem återtog sig själv till Allah, så Allah tog honom till Hans nåd och barmhärtigehet och försåg honom, den andra kände sig blyg för Allah, så Allah skyddade Honom i Hans barmhärtighet (och bestraffade honom inte), medan den tredje vände sitt ansikte från Allah och gick iväg, så Allah vände också Hans ansikte från honom.”

En gång red Profeten sin kamel och en man höll i dess tyglar. Profeten frågade, ”Vilken dag är det idag?” Vi var tysta och tänkte att han kanske kommer att ge denna dag ett annat namn. Han sa, ”Är det inte dagen för Nahr (slakt av offerdjuren)?” Vi svarade, ”Ja.” Han fortsatte att fråga, ”Vilken månad är det?” Vi var tysta igen och tänkte att han kanske skulle ge den ett annat namn. Sen sa han, ”Är det inte månaden Dhul-Hijja?” Vi svarade, ”Ja.” Han sa, ”Sannerligen! Ert blod, egendom och ära är heligt för varandra (dvs Muslimer) som fromheten av denna dag är för er, under denna er månad och i denna er stad. Det är obligatoriskt för dem som är närvarande att informera dem som är frånvarande eftersom de som är frånvarande kanske förstår (vad jag har sagt) bättre än de närvarande lyssnarna.”

Profeten brukade ta hand om oss i predikan genom att välja en passande tid, så att vi kanske inte skulle bli uttråkade. (Han avhöll sig från att tjata på oss med predikningar och kunskap hela tiden).

Profeten sa, ”Underlätta saker för folket (beträffande religiösa angelägenheter), och gör det inte svårt för dem och ge dem goda nyheter och gör inte så att de springer iväg (från Islam).”

Abdullah brukade hålla ett religiöst tal till folket varje torsdag. En gång en man sa, ”O Aba Abdur-Rahman! (Vid Allah) Jag önskar att du kunde predika för oss dagligen.” Han svarade, ”Det enda som förhindrar mig att göra det, är att jag hatar att tråka ut er, och det råder inget tvivel om jag tar hand om er i predikningarna genom att välja en passande tid precis som Profeten brukade göra för oss, för fruktan av att tråka ut oss.”

Jag hörde Allah´s Budbärare säga, ”Om Allah vill göra gott för en person, så gör Han så att han förstår religionen. Jag är endast en förmedlare, men beviljandet är från Allah. (Och kom ihåg) att denna nation (av sanna Muslimer) kommer att fortsätta att följa Allah´s lära strikt och de kommer inte att bli skadade av någon som går på en annorlunda stig till Allah´s beordrande ( gällande Domedagen) är etablerad.”

Vi var tillsammans med Profeten och en blomställning av dadelpalmsträ fördes fram till honom. När han såg det sa han, ”Bland träden, finns det ett träd som påminner om en Muslim.” Jag ville säga att det var dadelpalmsträdet men eftersom jag var yngst av alla (av dem) höll jag tyst. Och sen sa Profeten, ”Det är dadelpalmträdet.”

Profeten sa, ”Önska inte att vara som någon annan förutom i två fall. (Den första är) en person vem Allah har skänkt rikedom och han spenderar det rättfärdigt, (den andra är) den som Allah har skänkt visdom (den Heliga Koranen) och han handlar i enlighet med den och lär ut den till andra.” (Fateh-alBari sidan 177 Vol. 1)

Att han hade en annan uppfattning än Hur bin Qais bin Hisn Al-Fazari beträffande följeslagaren till (Profeten) Moses. Ibn Abbas sa att han var Khadir. Under tiden passerade Ubai bin Ka’b förbi dem och Ibn Abbas kallade på honom, och sa ”Min vän (Hur) och jag har olika uppfattningar beträffande Moses följeslagare som Moses frågade om vägen att mötas. Har du hört Profeten nämna någonting om honom? Han sa, ”Ja. Jag hörde Allah´s Budbärare säga, ”När Moses satt i sällskap av några Israeliter, kom en man och frågade honom. ”Känner du till någon som har mer kunskap än dig?’’ Moses svarade, ”Nej.” Så Allah sände den Gudomliga Inspirationen till Moses: "Ja. Vår slav Khadir (har mer kunskap än dig.)" Moses frågade (Allah) hur han kunde möta honom (Khadir). Så Allah gjorde en fisk som ett tecken för honom och han blev sagd att när fisken var försvunnen, skulle han återvända (till platsen där han hade förlorat den) och där skulle han möta honom (Al-Khadir). Så Moses gick och letade efter tecknet av fisken i havet. Moses betjänt-pojke sa till honom: Kommer du ihåg när vi tog oss till stenarna, Jag glömde sannerligen bort fisken, ingen annan förutom Satan fick mig att glömma bort det. När Moses hörde detta sa han: Detta är just den plats Vi söker!’ (18:64) Och sedan återvände de tillbaka samma väg som de kommit, och fann Khadir. (Och) vad om hände dem sedan är berättat i den Heliga Koranen av Allah. (18:54 till 18:82)

En gång omfamnade Profeten mig och sa, ”O Allah! Skänk honom kunskapen om Boken (Koranen).”

En gång kom jag ridande på en åsna och hade (precis) uppnått åldern för puberteten. Allah´s Budbärare utförde bönen vid Mina. Det fanns ingen vägg framför honom och jag passerade framför några av raderna medan de utförde deras böner. Där lämnade jag åsnan lös för bete och jag ställde mig i raden, och ingen hade någon invändning mot detta.

Jag kommer ihåg när jag var en pojke på fem år, då tog Profeten vatten från en hink (som användes för att ta upp vatten från en källa) i hans mun och sputade det sedan i mitt ansikte.

Att han hade en annan åsikt än Hur bin Qais bin Hisn Al-Fazari gällande följeslagaren till Profeten Moses. Under tiden passerade Ubai bin Ka’b förbi dem och Ibn Abbas kallade honom och sa, ”Min vän (Hur) och jag har olika åsikter angående Moses följeslagare som Moses frågade om vägen att mötas. Har du hört Allah´s Budbärare säga någonting om honom? Ubai bin Ka’b sa, ”Ja, jag hörde Profeten säga någonting om honom (sägande) när Moses satt i sällskapet med några Israeliter, så kom en man och frågade honom: ”Känner du till någon som är mer lärd än dig?’’ Moses svarade: ”Nej.” Så Allah sände den Gudomliga Inspirationen till Moses: ’Ja,vår slav Khadir är mer lärd än dig.’ Moses frågade Allah hur han kunde möta honom (Al-Khadir). Så Allah gjorde en fisk till ett tecken för honom och han fick veta att när fisken är försvunnen, så skulle han återvända (till platsen där han hade förlorat den) och där skulle han möta honom (Al-Khadir). Så Moses gick för att leta efter tecknet av fisken i havet. Moses betjänt-pojke sa, ”Kommer du ihåg när vi tog oss till stenarna, jag glömde verkligen bort fisken, ingen annan än Satan gjorde så att jag glömde bort det. När Moses hörde detta sa han, ”Detta är vad vi har letat efter.’’ Så gick de tillbaka i samma fotspår och hittade Khadir. (Och) vad som hände dem senare är berättat i den Heliga Koranen av Allah.” (18:54 till 18:82)

Profeten sa, ”Exempel på den vägledning och kunskap som Allah har sänt mig med är som rikligt regn som faller mot jorden, en del av det var bördig jord som absorberade regnvattnet och bringade fram växtlighet och gräs i riklighet. (Och) en annan del av det var hårt och stod emot regnvattnet och Allah lät folket dra fördel av det och de utnyttjade det för att dricka av det, fick deras djur att dricka från det och avnände det till att bevattna marken för odlingarna. (Och) en del av det var obrukbart och kunde inte hålla vattnet eller frambringa växtlighet (den marken var inte till någon nytta). Det första är ett exempel på en person som förstår Allah´s religion och drar fördelar av det (av kunskapen) som Allah har uppenbarat genom mig och lär och sedan lär ut det till andra. Det sista exemplet är en person som inte bryr sig om det och inte tar Allah´s vägledning som uppenbarats genom mig (Han är som det ofruktbara landet.)”

Allah´s Budbärare sa, ”Från betydelserna av Domedagen är (följande):

1. Religiös kunskap kommer att fråntas (genom dödsfall av Religiösa lärda män).

2. (Religiös) okunnighet kommer att råda.

3. Att dricka Alkoholaktiga drycker (kommer att vara mycket vanligt).

4. Det kommer att vara allmänt förekommande med öppna illigala sexuella umgängen.’’

Jag kommer att berätta för er en Hadith och ingen annan än jag kommer att berätta för er om den. Jag hörde Allah´s Budbärare säga: Från betydelserna av Domedagen är (följande):

1. Religiös kunskap kommer att avta (genom dödsfall av religiösa lärda män).

2. Religiös okunnighet kommer att råda.

3. Det kommer att vara allmänt förekommande med öppna illigala sexuella umgängen.

4. Kvinnor kommer att öka i antal och män kommer att minska i antal så många som femtio kvinnor kommer att ses efter av en man.

Allah´s Budbärare sa, ”Medan jag sov, såg jag att ett glas full av mjölk fördes till mig och jag drack mig mätt av den tills jag noterade att (mjölken) dess vätska kom ut från mina naglar. Sen gav jag den återstående mjölken till Umar Ibn Al-Khattab.” Profetens följeslagare frågade, ”Hur har du tolkat (denna dröm)? O Allah´s Budbärare!” han svarade, ”(Det är religiös) kunskap.”

Allah´s Budbärare stannade till (en stund nära Jimar) vid Mina under hans sista Hajj för folket och de ställde frågor till honom. En man kom och sa, ”Jag glömde och lät raka mitt huvud före slaktningen av Hadi (offrandet av djuret).” Profeten sa, ”Det är ingen skada, gå och slakta det nu.” Sen kom en annan person och sa, ”Jag glömde och slaktade (kamelen) före Rami (kastandet av stenarna) mot Jamra.” Profeten sa, ”Gör Rami nu och det är ingen skada.”

Berättaren la till: Så den dagen, när Profeten blev tillfrågades om någonting (som gäller cermonierna vid Hajj) som utförts före eller efter dess tid, så var hans svar: ”Gör det (nu) och där är ingen skada skedd.”

Någon sa till Profeten (under hans sista Hajj), ”Jag utförde slakten före jag utförde Rami.” Profeten gjorde tecken med sin hand och sa, ”Det är ingen skada i detta.” Sen sade en annan person, ”Jag fick mitt huvud rakat före jag offrade.” Profeten gjorde tecken med sin hand och sa, ”Det är ingen skada i detta.”

Profeten sa, ”(Religiös) kunskap kommer att fråntas (genom döden av religiösa vetenskapsmän) okunnighet (i religion) och bedrövelser kommer att förekomma, och Hardj kommer att öka.” Det frågades, ”Vad är Hardj, O Allah´s Budbärare?” Han svarade genom att göra tecken med sin hand indikerande ”dödande.” (Fateh al-Bari sidan 192. vol 1)

Jag kom till Aisha medan hon utförde bönen, och sa till henne, ”Vad har hänt med människorna?” Hon pekade mot himlen. (Jag tittade mot moskén), och såg människorna utföra bönen. Aisha sa, ”Subhan Allah.” Jag sa till henne, ”Är det ett tecken?” Hon nickade med hennes huvud och menade, ”Ja.” Jag ställde mig då också (för bönen av förmörkelse) tills jag blev (nästan) medvetslös och senare hällde jag vatten över mitt huvud. Efter bönen, Profeten lovprisade och förhärligade Allah och sade,

”Just nu vid denna plats har jag sett något som jag aldrig har sett förut, inklusive Paradiset och Helvetet. Inget tvivel om att det har uppenbarats för mig att ni kommer att ställas inför rättegång i era gravar och dessa rättegångar kommer att vara som Masiah-ad-Dajjal prövningar eller nästan som det (källan till berättaren är inte säker vilket uttryck Asma använde). Ni kommer att bli tillfrågade, ”Vad vet ni om denna man (Profeten Muhammad)?” Sen kommer de rättrogna (eller Asma sa ett liknande ord) att svara, ”Han är Muhammad, Allah´s Budbärare som kom till oss med klara bevis och vägledning så vi accepterade hans lära och följde honom. Och han är Muhammad. Och han kommer att upprepa det tre gånger. Sen kommer änglarna att säga till honom, ”Sov i frid då vi har fått veta att du var en rättrogen.” Å andra sidan så kommer en hycklare eller en tveksam person att svara, ”Jag vet inte, men jag hörde folket säga någonting och så jag sa det. (samma sak).”

Jag var tolk mellan folket och Ibn Abbas. En gång sa Ibn Abbas att en deligation från Abdul Qais stammen kom till Profeten som frågade dem, ”Vilka är människorna (dvs ni)? (Eller) vilka är delegaterna?” De svarade, ”Vi är från Rabi’a´s stammen.” Då sa Profeten till dem, ”Välkomna, O människor (eller sa, ”O delegationen (av Abdul Qais).”) Ni kommer varken att vanhedras eller kommer att ångra er.” De sa, ”Vi har kommit till er från en plats långt borta och där finns den hedniska stammen Mudar som kommer i mellan er och oss och vi kan inte komma till er förutom under den heliga månaden. Så snälla beordra oss att göra någonting bra (religiös gärning) och att vi också kan informera vårt folk som vi har lämnat efter oss (hemma) och att vi kanske kan inta Paradiset (genom att följa de gärningarna.)” Profeten beordrade dem att göra fyra saker, och förbjöd dem från fyra saker. Han beordrade dem att tro på Allah Ensam, den Ärofulla Majestätiska och sade till dem, ”Vet ni vad som betyder att tro på Allah Ensam?” De svarade, ”Allah och Hans Budbärare vet bäst.” Därpå sa Profeten, ”(Det betyder) att man bevittnar om att ingen har rätt att bli dyrkad än Allah och att Muhammad är Hans Budbärare, att utföra bönerna perfekt, att betala Zakat, att observera fastan under månaden Ramadan, (och) att betala Al-Khumus (en femtedel av bytet ska ges för Allah´s Sak).” Sen förbjöd han dem fyra saker, nämligen Ad-Dubba, Hantam, Muzafat (och) An-Naqir eller Muqaiyar (Dessa var namn på bägare i vilket alkoholaktiga drycker brukade förberedas). Profeten fortsatte och sa, ”Memorisera dem (dessa instruktioner) och berätta om dem för folket som ni har lämnat bakom er.”

Min Ansari granne från Bani Umaya bin Zaid som brukade bo vid Awali Al-Medina och brukade besöka Profeten varannan gång. Han brukade gå en dag och jag en annan. När jag gick brukade jag ta med mig nyheter från denna dag angående Gudomliga Uppenbarelser och andra ting, och när han gick, brukade han göra detsamma för mig. En gång sa min Ansari vän, när det var hans tur (på hemvägen från Profeten), då han slog våldsamt på min dörr och frågade om jag var där.” Jag blev skräckslagen och kom ut till honom. Han sa, ”Idag hände det en stor sak.” Sen åkte jag till Hafsa och såg henne gråta. Jag frågade henne, ”Har Allah´s Budbärare skiljt sig från er alla?” Hon svarade, ”Jag vet inte.” Sen gick jag in till Profeten och sa till honom medan jag stod upp, ”Har du skiljt dig från dina fruar?” Profeten svarade nekande. När jag hörde det sa jag, ”Allahu-Akbar (Allah är Störst).” (Se Hadith Nummer 119, Volym 3 för detaljer)

En gång sa en man till Allah´s Budbärare ”O Allah´s Budbärare! Jag kanske inte deltar i (obligatoriska samlingen) bönen eftersom den och den (Imamen) förlänger bönen när han leder den för oss. Berättaren la till: ”Jag såg aldrig Profeten vara mer rasande i att ge råd än han var denna dag. Profeten sa, ”O människor! Några av er gör så att andra ogillar goda gärningar (bönerna). Så vem som än leder folket i bönen bör förkorta den eftersom bakom dem finns det sjuka och svaga och de behövande (som har arbeten att utföra).”

En man frågade Profeten om att ta upp ”Luqata” (förlorade tappade föremål). Profeten svarade, ”Identifiera och kom ihåg vad det ombundits med och dess behållare, och offentliggör (det) under ett år, sen dra sedan nytta av det men ge det till dess ägare om han kommer.” Sen frågade personen om den försvunna kamelen. När Profeten hörde detta blev han arg och hans kinder eller hans ansikte blev rött och han sa, ”Den berör dig inte eftersom den har en vattenbehållare, och sina fötter och att den kommer att nå vatten, och äta (löven) av träden tills dess ägare finner den.” Mannen frågade sedan om det försvunna fåret. Profeten svarade, ”Den är antingen för dig, för din broder (en annan person) eller för vargen.”

Profeten blev tillfrågad om saker vilka han inte tyckte om, men då den frågande vidhöll blev Profeten arg. Han sa då till folket, ”Fråga mig vad ni vill.” En man frågade, ”Vem är min fader?” Profeten svarade, ”Din fader är Hudhafa.” Sen en annan man kom upp och sa, ”Vem är min fader, O Allah´s Budbärare?” Han svarade, ”Din fader är Salim, Maula (den befriade slaven) av Shaiba.” Så när Umar såg denna (ilska) i Profetens ansikte sa han, ”O Allah´s Budbärare! Vi ångrar oss till Allah (För att vi gjort dig arg).”

En dag Allah´s Budbärare kom ut (före folket) och Abdullah bin Hudhafa ställde sig upp och frågade (honom) ”Vem är min fader?” Profeten svarade, ”Din fader är Hudhafa.” Profeten bad dem gång på gång (i ilska) att fråga honom vad de ville. Umar knäböjde sig ner framför Profeten och sa tre gånger, ”Vi accepterar Allah som (vår) Herre och Islam som (vår) religion och Muhammad som (vår) Profet.” Efter detta blev Profeten tyst.

När Profeten brukade be om tillåtelse att komma in, knackade han på dörren tre gånger och hälsade och när han uttalade en mening (sa någonting) brukade han upprepa det tre gånger. (Se Hadith Nummer 261, Vol 8).

När Profeten uttalade en mening (sa någonting), brukade han upprepa det tre gånger, så att folket skulle förstå det han sade ordentligt och när han brukade be om tillåtelse att komma in, (knackade han dörren) tre gånger och hälsade.

En gång blev Allah´s Budbärare efter oss under en resa. Han förenade sig med oss medan vi utförde tvagningen inför Asr bönen vilken var försenad. Vi strök endast med våra våta händer över fötterna (tvättade dem inte tillräckligt) så Profeten vände sig till oss med en stark röst och sa två gånger eller tre, ”Rädda era hälar från elden.”

Allah´s Budbärare sa, ”Tre personer kommer att få en dubbel belöning:

1. En person från skriftens folk som trodde på sin profet (Jesus eller Moses) och sen trodde på Profeten Muhammad (har tagit till sig Islam).

2. En slav som har fullgjort sina uppgifter till Allah och sin herre..

3. En herre till en kvinnlig slav som lär henne ett gott uppförande och utbildar henne på bästa möjliga sätt (religionen) och befriar henne och sen gifter sig med henne.”

En gång kom Allah´s Budbärare kom ut i sällskap med Bilal. Han gick fram mot kvinnorna och trodde att de inte hade hört honom (hans predikan). Så han predikade för dem och beordrade dem att betala almosor. (När det uppdagats att) kvinnorna började att ge almosor, så donerade några deras örhängen, några gav deras ringar och Bilal samlade dem i ett av hörnen av hans klädesplagg.

Jag sa, ”O Allah´s Budbärare! Vem kommer att bli den lyckligaste personen, som kommer att få din förbön på Återuppståndelsens Dag?” Allah´s Budbärare sa: O Abu Huraira! ” Jag har tänkt att ingen kommer att fråga mig om detta före dig så jag känner till din längtan att (lära av) Hadither. Den lyckligaste personen som kommer att ha få min förbön på Återuppståndelsens Dag kommer att vara den som säger uppriktigt från det innersta av sitt hjärta” Ingen har rätt att dyrkas förutom Allah.”

(Och Umar bin Abdul Aziz skrev till Abu Bakr bin Hazm, ”Sök efter kunskapen av Hadith och få den nedskriven, jag fruktar att religiös kunskap kommer att försvinna och att religiösa lärda män kommer att försvinna (dö). Acceptera ingenting förutom Haditherna av Profeten. Sprid kunskap och lär de okunniga, för kunskap försvinner inte förutom då det hålls hemligt (till en själv).”) Fath Al-Bari

Berättar detsamma som (tidigare berättare har nämnt) som det har berättats av Umar bin Abdul Aziz ändå fram till ’’ att religiösa lärda män kommer att försvinna (dö).’’

Jag hörde Allah´s Budbärare säga, ”Allah ifråntar inte kunskapen, genom att ta den ifrån (hjärtat av) människor, men tar ifrån den genom döden av religiösa lärda män tills ingen av (religiösa lärda män) återstår, människor kommer att ta de som deras ledare, okunniga personer som då de rådgör kommer att ge deras utlåtanden utan kunskap. Så de kommer att gå vilse och kommer att leda människorna vilse.”

Några kvinnor bad Profeten att anordna en dag för dem då männen tog all hans tid. Han lovade dem då en dag för religiösa lektioner och påbud. En gång under en sådan lektion sa Profeten, ”En kvinna vars tre barn dör kommer att skyddas av dem från Helvetets eld.” Då frågade en kvinna, ”Om endast två dör?” Han svarade, ”Även två (kommer att rädda henne från Helvetets eld).”

Som ovan (källan till berättalsen är annorlunda). Abu Huraira kvalificerade de tre barnen och refererade det till den överliggande angivna Hadithen som att inte ha nått åldern för att utfört synder (pubiteterns ålder).

Alltid när Aisha (Profetens fru) hörde någonting som hon inte förstod, brukade hon fråga igen tills hon förstod det fullt ut. Aisha sa, ”En gång sa Profeten, ”Alla som kommer att bli kallade till räkenskap (om sina gärningar på Återuppståndelsens Dag) kommer säkerligen att bli straffad.” Jag sa, ”Säger inte Allah, ”för honom skall räkenskapen bli lätt.” (84:8) Profeten svarade, ”Detta betyder endast framställningen av räkenskapen men den som kommer att argumenteras om sin räkenskap, kommer säkert att bli ruinerade.”

Abu Shuraih sa, ”Då Amr bin Said sände trupperna till Mecka (för att kämpa mot Abdullah bin Az-Zubair) sa jag till honom, ”O ledare! Tillåt mig att berätta för dig vad Profeten sa på dagen efter erövningen av Mecka. Mina öron hörde och mitt hjärta begrep, och jag såg honom med mina egna ögon då han sa det. Han glorifierade och lovprisade Allah och sa sedan, ”Allah och inte människorna har gjort Mecka en fristad. Så den som har tron på Allah och Domedagen (dvs en Muslim) bör varken utgjuta blod där eller hugga ner dess träd. Om någon gör gällande att kämpande är lagligt i Mecka som Allah´s Budbärare kämpande (i Mecka), berätta för honom att Allah gav tillåtelse till Hans Budbärare, men Han gav inte tillåtelse för er. Profeten la till: Allah tillät mig detta endast under några timmar denna dag (av erövning) och idag (nu) är dess fristad är detsamma (gällande) som det var förut. Så det åligger dem som är närvarande att förmedla det (denna information) för dom som är frånvarande. Abu Shuraih blev tillfrågad, ”Vad svarade Amr?” Han sa att Amr sa, ”O Abu Shuraih! Jag vet bättre än dig (när det gäller detta). Mecka ger inte dess beskydd för en som inte lyder (Allah) eller springer efter att ha begått mord, eller stöld (och sen tar skydd i Mecka).

Profeten sa, Inget tvivel råder om att ert blod, egendom, den tidigare återberättarens källa Muhammad trodde att Abu Bakra också hade nämnt och er ära (kyskhet), är heliga för en annan som heligheten är för denna er dag, i denna er månad. Det är ålagt dem som är närvarande att informera de som är frånvarande.” (Muhammad, källan till berättelsen brukade säga, ”Allah´s Budbärare berättade sanningen.”) Profeten repeterade två gånger: ”Inget tvivel råder! Har jag inte förmedlat Allah´s budskap till er?’’

Profeten sa, ”Berätta inte en lögn om mig för den som berättar en lögn om mig (med avsikt) kommer säkerligen att inta Helvetets eld.”

Jag sa till min fader, ”Jag hör inte några berättelser (Hadither) från dig om Allah´s Budbärare som jag hör (hans berättelser) från den och den?” Az-Zubair svarade. Jag var alltid med honom (Profeten) och jag hörde honom säga ”Den som än berättar en lögn mot mig (med avsikt) sen (sannerligen) låt honom inta sitt säte i Helvetets eld.”

Det faktum som hindrar mig från att berätta ett stort antal Hadither för er är för att Profeten sa: ”Den som berättar en lögn mot mig med avsikt, sen (sannerligen) låt honom inta sitt säte i Helvetets eld.”

Jag hörde Profeten säga, ”Den som (avsikligt) tillskriver mig det som jag inte har sagt sen (sannerligen) låt honom inta sitt säte i Helvetets eld.”

Profeten sa: ”Namnge er själva med mitt namn (använd mitt namn) men namnge er inte med mitt Kunya namn (Abu-I Qasim). Och den som än ser mig i en dröm har säkerligen sett mig eftersom Satan inte kan personifiera mig. Och den som än berättar en lögn mot mig (med avsikt), sen (sannerligen) låt honom inta sitt säte i Helvetets eld.”

Abu Juhaifa sa, ”Jag frågade Ali, ”Har du någon bok (som har uppenbarats för Profeten förutom Koranen)?” Ali svarade, ”Nej, förutom Allah´s bok eller kraften att förstå vilket har varit skänkts (av Allah) över en Muslim eller vad som är (skrivet) på detta ark av papper (med mig).” Abu Juhaifa sa, ”Jag frågade, Vad är (skrivet) på detta ark av papper?” Ali svarade, det har med Diyya (kompensation (blodspengar) som betalas av mördaren till offrets släktingar), lösen för att befria de tillfångatagna från fiendernas händer, och lagen om att ingen Muslim ska bli dödad genom Qisas (jämlikhet i bestraffning) för dödandet av (en icke-troende).

Under året för Erövningen av Mecka, dödade Khuza´a stammen en man från stammen Bani Laith för att hämnas för en person som dödats som tillhörde dem. De informerade Profeten om det. Så han red iväg på sin Rahila (kamelhona för ridning) och vände sig till människorna och sa, ”Allah har hållit tillbaka dödandet i Mecka.’’ (Källan till berättelsen är tveksam om Profeten sa ”elefant eller dödande,” då de Arabiska orden som står för dessa ord är mycket nära i i sin utformning), men Han (Allah) lät Hans Budbärare och troende ta makten över hedningarna i Mecka. Var medveten! (Mecka är en fristad) Sannerligen! Att kämpa i Mecka var inte tillåtet för någon före mig och kommer inte att vara tillåtet för någon efter mig. Det (krig) som gjordes tillåtet för mig gällde under några timmar eller den dag. Inget tvivel råder om att det är fristad vid denna tidpunkt, det är inte tillåtet att dra upp dess taggiga buskar eller att dra upp dess träd eller att plocka upp dess Luqatt (fallna saker) förutom av en person som kommer att söka efter dess ägare (annonsera det offentligt). Och om någon blir dödad, då har hans närmaste anhörig rätten att välja en av två möjligheter blodspengarna (Diyya) eller hämnd för att få mördaren dödad. Under tiden kom det en man från Yemen och sa, ”O Allah´s Budbärare! Få detta nedskrivet till mig.” Profeten beordrade hans sällskap att skriva ner det för honom. Sen sade en man från Quraish, ”Förutom Al-Iqhkhir (en typ av gräs med god doft). O Allahs Budbärare, som vi använder det i våra hus och vid våra gravar.” Profeten sa, ”Förutom Al-Idhkhiri eller Al-Idhkhir är tillåtet att plockas.”

Det finns ingen bland Profetens följeslagare som har berättat mer Hadither än mig, förutom Abdallah bin Amr (bin Al-As) som brukade skriva ner dem och jag gjorde aldrig detsamma.

Ibn Abbas sa, ”Då Profetens hälsa blev sämre sa han, ”Hämta (skriv) papper till mig och jag ska skriva ner ett uttalande till er som gör att ni inte kommer att gå vilse.” Men Umar sa, ”Profeten mår mycket dålig, och vi har fått Allah´s Bok med oss och det är tillräckligt för oss.” Men Profetens följeslagare hade delade meningar om detta och det blev ett meningsubyte. Då sa Profeten till dem, ”Gå iväg (och lämna mig ifred). Det är inte rätt att ni ska tvista framför mig.” Ibn Abbas kom ut och sa, ”Det var väldigt olyckligt (en stor katastrof) att Allah´s Budbärare blev hindrad från att skriva detta utlåtandet för dem pga deras motsättningar och oljud. (Notera: Det framgår av denna Hadith att Ibn Abbes hade bevittnat det hela och kom ut för att säga detta. Sanningen är inte så, för Ibn Abbas brukade säga detta utlåtande när han berättande Hadither och han hade inte bevittnat det hela personligen. Se Fath Al-Bari vol. 1 sida 220´s fotnot.) (Se Hadith nummer 228, vol 4).

En natt gick Allah´s Budbärare upp och sa, ”Subhan Allah! Hur många bedrövelser har nedkommit inatt och hur många skatter har blivit avslöjade! Gå och väck de sovande kvinnliga bosättarna av dessa boningar (hans fruar) upp (för bönen). En välklädd (själ) i denna värld kan bli naken i den nästkommande.”

En gång Profeten ledde oss Isha bönen under de sista dagarna av hans liv och efter att ha slutfört den (bönen) (med Taslim) sa han: ”Förstår ni (vikten av) denna natt?” Ingen som är närvarande på jordens yta inatt kommer att leva efter ett hundra år från denna natt.”

Jag stannade över natten i huset hos min moster Maimuna bint Al-Harith (Profetens fru) medan Profeten var där med henne under hennes nattliga tur. Profeten utförde Isha bönen (i moskén), återkom hem och efter att ha bett fyra Rakat, sov han. Senare gick han upp på natten och frågade hurvida pojken (eller han använde ett likande ord) hade sovit? Sen gick han upp för bönen och jag stod upp vid hans vänstra sida men han fick mig att stå vid hans högra sida och utförde fem Rakat följt av två Rakat till. Sen sov han och jag hörde honom snarka och sen (efter en stund) gav han sig iväg till (Fajr) bönen.

Folket sa att jag hade berättat många Hadither (berättelser om Profeten). Hade det inte varit för två verser i Koranen, hade jag inte berättat en enda Hadith, och dessa verser är:

”DE SOM döljer de vittnesbörd och den vägledning som Vi genom uppenbarelser har gett dem... (fortsätter till) den Barmhärtige. (2:159-160). Och det råder inget tvivel om att våra Muhajir (emigrant) bröder brukade vara upptagna på marknaden med deras affärer (förhandlingar) och vår Ansar bröder brukade vara upptagna med deras egendom (jordbruk). Men jag (Abu Huraira) brukade hålla mig till Allah´s Budbärare tillfredställd med vad som fyller min mage och jag brukade delta i det som de inte brukade delta i och jag brukade memorisera det som de inte brukade memorisera.

Jag sa till Allah´s Budbärare: ”Jag hör många berättelser (Hadither) från dig men jag glömmer bort dem.” Allah´s Budbärare sa, ”Sprid din Rida’ (klädesplagg).” Jag gjorde det i enlighet och sen han rörde sina händer som om han fyllde dem med någonting (och tömde dem i min Rida”) och sa sedan, ”Ta och svep om detta lakan över din kropp.” Jag gjorde det och efter detta glömde jag aldrig någonting.

Ibn Abi Fudaik berättade samma som ovan (Hadith 119) men la till att Profeten hade rört hans händer som om han fyllde dem med någonting och sen han tömde han sina händer i Abu Huraira´s Rida.

Jag har memoriserat två sorter av kunskap från Allah´s Budbärare. Jag har propagerat om en av dem för er och om jag propagerar för den andra, då skulle mitt svalg (strupe) bli avskuren (dvs dödad).

Profeten sa till mig under Hajjat-al-Wida’. Låt människorna vara tysta och lyssna. Sen sa han (när han vände sig till folket), ”Bli inte (hedningar) dvs revertera inte till icke-troende efter mig genom att slå nacken (skära av halsen) av varandra (att döda varandra).”

Jag sa till Ibn Abbas, ”Nauf-al-Bakali menar att Moses (Khadirs följeslagare) inte var Moses av Bani Israel utan han var en annan Moses.” Ibn Abbas anmärkte att fienden till Allah (Nauf) var en lögnare.

Profeten sa, ”En gång stod Profeten Moses upp och vände sig till Bani Israel. Han blev tillfrågad, ”Vem är den mest lärda mannen bland folket.” Han sa, ”Jag är den mest lärda.” Allah förmanade Mosas då att han inte tillskrev den absoluta kunskapen till Honom (Allah). Så Allah uppenbarade för honom ”Vid knutpunkten för de två haven finns det en slav av mina slavar som är mer lärd än dig.” Moses sa, ”O min Herre! Hur kan jag träffa honom?” Allah sa: Ta en fisk i en stor korg (och fortsätt) och du komner att hitta honom vid den plats var du kommer att förlora fisken. Så Moses satte iväg tillsammans med sin (tjänare) pojke, Yusha’ bin Nuin och bar en fisk i en stor korg tills de nådde en klippa, var de vilade sina huvuden (låg ner) och sov. Fisken kom ut ur korgen och tog sin väg in i havet som i en tunnel. Så det var en häpnadsväckande sak för både Moses och hans (tjänare) pojke. De fortsatte resten av natten och följande dag. När dagen kom med gryning sa Moses till sin (tjänare) pojke: ”Hämta oss vår tidiga måltid. Inget tvivel, vi har lidit mycket av utmattning under denna färd.” Moses blev inte trött förrän han passerade platsen som han fått kännedom om. Där sa (tjänaren) pojken till Moses, ”Kommer du ihåg när vi tog oss till klipporna, så glömde jag verkligen bort fisken.” Moses kommenteradee, ”Detta är vad vi har letat efter. Så de gick tillbaka i samma fotspår, tills de nådde klippan. Där såg de en man täckt med ett klädesplagg (eller täckte sig själv med sitt eget klädesplagg). Moses hälsade på honom. Al-Khadir svarade och sa, ”Hur hälsar ert folk på varandra i erat land?” Moses sa, ”Jag är Moses.” Han frågade, ”Moses av Bani Israel?” Moses svarade bekräftande och la till, ”Kan jag följa dig så att du kan lära mig den kunskapen som du har blivit lärd.” Al-Khadir svarade, ”Sannerligen! Du kommer inte att ha tålamod med mig, O Moses! Jag har några av kunskaperna från Allah vilket Han har lärt mig och vilket du inte vet om, medan du har en del kunskaper vilket Allah har lärt dig vilket jag inte vet något om.” Moses sa, ”Med Allah´s vilja, du kommer att se mig tålmodig och jag kommer inte att trotsa dig i någonting." Så de båda gav sig iväg och vandrade längs havsstranden, då de inte hade en båt. Under tiden, passerade en båt och de frågade besättningen på båten om de kunde ta dem ombord. Besättningen kände igen Al-Khadir och de togs ombord utan betalning. Sen kom en sparv och stog på kanten av båten och doppade sin näbb en eller två gånger i havet. Al-Khadir sa: ”O Moses! Min kunskap och din kunskap har inte minskat Allah´s kunskap förutom så mycket som denna sparv har minskat vattnet i havet med sin näbb.” Al-Khadir gick till en av båtens plankor och tyckte loss det. Moses sa, ”Dessa människor gav oss fri tur men du har förstört deras båt och gjort ett hål i den så att dess folk dränks.” Al-Khadir svarade, ”Sa jag inte till dig att du inte kommer att kunna vara tålmodig mot mig.” Moses sa, ”Ställ mig inte till svars för det som jag har glömt.” Den första (ursäkten) som sades av Moses var att han hade glömt bort. Sen fortsatte de framåt och fann en pojke lekande med andra pojkar. Al-Khadir tog grepp om pojkens huvud från dess topp och ryckte av det med sina händer (dvs dödade honom). Moses sa, ”Har du dödat en oskyldig själ som inte har dödat någon.” Al-Khadir svarade, ”Sa jag inte till dig att du inte kommer att kunna vara tålmodig med mig.?” Sen fortsatte de båda tills de kom till människorna i en stad, de bad dem om mat, men de vägrade att underhålla dem. Sen hittade de en mur som nästan höll på kollapsa. Al-Khadir reparerade den med sina egna händer. Moses sa, ”Om du hade önskat, säkerligen skulle du ha kunnat få avlöning för detta.” Al-Khadir svarade, ”Detta är avskedet mellan dig och mig.” Profeten la till, ”Må Allah vara Barmhärtig mot Moses! Skulle han ha varit mer tålmodig för att lära mer om hans berättelse med Al-Khadir.”

En man kom till Profeten och frågade, ”O Allah´s Budbärare! Vilken sort kamp är för Allah´s sak? (Jag frågade detta), för några av oss slåss eftersom de är ursinniga och arga och några med anledning för sin ära och högfärdighet.” Profeten höjde sitt huvud (då den frågande var stående) och sa, ”Han som kämpar för att Allah´s Ord (Islam) ska bli överlägset, då kämpar han för Allah´s sak.”

Jag såg Profeten nära Jamra och folket ställde frågor till honom (om religiösa problem). En man frågade, ”O Allah´s Budbärare! Jag har slaktat Hadi (djuret) före att ha utfört Rami.” Profeten svarade, ”Gör Rami (nu) och det är ingen skada skedd.” En annan person frågade, ”O Allah´s Budbärare! Jag fick mitt huvud rakat före slakten av djuret.” Profeten svarade, ”Gör slakten (nu) och det är ingen skada skedd.” Så den dagen då Profeten blev tillfrågad om någonting som hade anknytning till cermonier av Hajj och som blivit utförda före eller efter dess tid, så var hans svar, ”Gör det (nu) och det är ingen skada skedd.”

Medan jag gick med Profeten genom ruinerna av Medina och han vilade mot ett lövstjälk av en dadelpalm, passerade några Judar förbi. Några av dem sa till de andra: Fråga honom (Profeten) om anden. Några av dem sa att de inte skulle ställa den frågan till honom eftersom han kanske skulle ge ett svar vilket skulle misshaga dem. Men några av dem envisades med att vilja fråga och så en av dem stod upp och frågade, ”O Aba-I-Qasim! Vad är anden?” Profeten förblev tyst. Jag trodde han hade blivit Gudomligt inspirerad. Så jag stannade tills Profetens tillstånd (under inspirationen) var över. Profeten sa sedan, ”DE FRÅGAR dig om ingivelsens ande. Säg: ”Ingivelsens ande hör till det som är min Herre förbehållet – av [all] kunskap har en obetydlig del fallit på er [lott].” (17:85)

Ibn Az-Zubair sa till mig, ”Aisha brukade berätta för dig i hemlighet om ett antal saker. Vad sa hon angående Ka’ba?” Jag svarade, ”Hon sa till mig att en gång sa Profeten, ”O Aisha! Hade inte ditt folk fortfarande varit nära den för-islamska perioden av okunnighet (lösaktighet!) hade jag monterat ner Ka’ba och gjort två två dörrar i den, en för entre och den andra för utgång.” Senare gjorde Ibn Az-Zubair det.

Det ovan nämnda uttalandet av Ali.

Volym 1, Bok 3, Nummer 130:

Berättat av Anas bin Malik:

”En gång var red Mu’adh tillsammans med Allah´s Budbärare. Allah´s Budbärare sa, ”O Mu’adh bin Jabal.” Mu’adh svarade, ”Labbaik och Sa’daik. O Allah´s Budbärare”! Igen sa Profeten, ”O Mu’adh!” Mu’adh sa tre gånger, ”Labbaik och Sa’daik, O Allah´s Budbärare!” Allah´s Budbärare sa, ”Det finns ingen som vittnar uppriktligt att ingen har rätten att bli dyrkad än Allah och Muhammad är hans Budbärare, som Allah inte kommer att rädda från Helvetets-eld.” Mu’adh sa, ”O Allah´s Budbärare! Ska jag inte informera folket om detta så att de kan ha glada nyheter?” Han svarade, ”Då folket hör om detta, kommer de att vara beroende av detta.” Mu’adh berättade sedan denna Hadith strax före sin död, i oro om att begå synd (genom att inte berätta om den kunskapen).

Volym 1, Bok 3, Nummer 131:

Berättat av Anas:

Jag blev informerad att Profeten har sagt till Mu’adh, ”Den som än kommer möta Allah utan fatt associera något i dyrka av Honom kommer att träda in i Paradiset.” Mu’adh frågade Profeten, ”Ska jag inte informera folket om denna goda nyhet?” Profeten svarade, ”Nej, jag oroar mig att de ska vara beroende på detta (fullständigt).”

Um-Salaim kom till Allah´s Budbärare och sa, ”Sannerligen, Allah är inte blyg om att (berätta för dig) sanningen. Är det nödvändigt för en kvinna att ta ett bad efter att hon har haft en våt dröm (nattlig sexuell utflöde?)’’ Profeten svarade, ”Ja, om hon märker av ett utflöde.” Um Salama, täckte sedan sitt ansikte och frågade, ”O Allah´s Budbärare! Får en kvinna ett utflöde?” Han svarade, ”Ja, låt din högra hand vara i damm (Ett Arabisk uttryck man säger till en person då man säger emot hans uttalande ”du kommer inte att uppnå godhet”), och det är därför som sonen liknar sin moder.”

En gång sa Allah´s Budbärare, ”Bland träden finns det ett träd, vilkets löv inte faller och är som en Muslim, berätta för mig namnet på detta träd.” Alla började att tänka på träden i ökenområderna och jag tänkte på dadelpalmen men kände mig blyg (för att svara). De andra frågade, ”O Allah´s Budbärare! Informera oss om det.” Han svarade, ”Det är dadelpalmen.” Jag berättade för min fader vad som hade kommit upp i min tanke och då sa han, ”Hade du sagt detta skulle jag ha föredragit det till en sådan och sådan sak som jag kunde äga.”

Jag brukade regelbundet få Försats så jag bad Al-Miqdad att fråga Profeten om detta. Al-Miqdad frågade honom och han svarade, ”Man måste tvätta sig (efter det)” (Se Hadith nummer 269).

Abdullah bin Umar sa: ”En man reste sig upp i moskén och sa: O Allah´s Budbärare ’Vid vilken plats beordrar du oss att vi ska anta Ihram?” Allah´s Budbärare svarade, ”Invånarna av Medina bör anta Ihram från Dhil-Hulaifa, folket av Syren från Al-Juhfa och folket av Najd från Qarn.” Ibn Umar fortsatte och sa, ”Folket anser att Allah´s Budbärare också hade sagt, ”Invånarna av Yemen bör anlägga Ihram från Yalamlam.” Ibn Umar brukade säga, ”Jag kommer inte ihåg hurvida Allah´s Budbärare har sagt det sista uttalande eller inte.”

Volym 1, Bok 3, Nummer 136:

Berättat av Ibn Umar:

En man frågade Profeten: ”Vilken (sorts av kläder) bör en Muhrim (en Muslim med avsikt att utföra Umra eller Hajj) bära?’’ Han svarade? ”Han bör inte bära en skjorta, en turban, byxor, en huvud mantel eller plagg parfymerat av saffran eller Wars (sort av parfym). Och om han inte har tofflor, då kan han använda Khuff (lädersockor) men sockorna bör vara kortklippta så som de lämnar vristen bar.” (Se hadith nummer 615, Vol. 2).