av Sheik ‘Abdullah bin Muhammad bin Humaid

Fråga: Vad är den specifika skillnaden mellan en fri person gentemot en slav om slaveri inte fördöms eller inte är avskaffat?

Det sätt på vilket frågan om slaveri framläggs av kristna missionärer och Islam kritiker kränker känsligheten hos hederliga människor. Det är snarare troligt att sådana ämnen tas fram av oärliga orsaker.

Vi har undersökt judiska och kristna skrifter där slaveri är legitimt i sin värsta form. Slaveriets praktiserande accepteras och äras genom dessa texter. Därför kan vi motsäga deras attacker genom att fråga: Hur kallar missionärerna människor till konversion till Kristendomen, när denna religion legaliserar slaveri? Med andra ord: varför uttrycker dessa människor avsky för något som är en del av deras egen tro?

Mot denna tro så presenterar Islam en helt annan bild, i kontrast med de två tidigare religionerna och hur slaveriet såg ut precis före Islams inträde.

En del behövs gå igenom för att befria Islam från att ha blivit oförtjänt nedfläckat i samband med frågan om slaveri.

Islam och slaveri

Det är en islamisk princip att Gud skapade människan som en ansvarig person för att kunna ta itu med alla religiösa plikter, för att vara ansvarig för att göra det, krävs en nödvändig viljekraft och ett fritt uppförande. Ingen annan människa kan begränsa den friheten, och om han gör det är han en förtryckare.

Detta är enkel princip i Islam så enkelt som det kan bli. När någon undrar ’’Hur kommer det sig att Islam legaliserade slaveri?’’ så kan vi svara utan att bli generade: ‘’Ja Islam legaliserade slaveri.’’ Men för en rättvis och en ärlig sökning efter sanningen så skulle det krävas att man följer upp undersökningen och försöker att förstå i detalj den islamiska legaliseringen gällande slaveriet. Han bör förstå hur en slav behandlas i Islam, jämlikhet mellan en fri person och en slav när det gäller rättigheter och skyldigheter, och han bör också ta reda på hur många olika metoder som har givits i Shari’ah för att befria slavar. En sådan lagstiftning kommer att bli mera beundransvärd om det sammanfogas med andra system, och om det ses på utifrån kontrasten med den moderna versionen av slaveri i den så kallade civiliserade världen.

Läsaren kommer att märka att det finns ett antal citeringar från Koranen och Sunnah, som är hur profeten (fred och välsignelser över honom) praktiserade, och det har en signifik betydelse här att poängtera vikten av att dela på det bristfälliga användandet jämfört med de ursprungliga lärorna.

Vi kan säga att Islams ställning när det gäller slaveriet är överlägset jämfört med alla andra trosläror eller system. Om saker hade utvecklats i enlighet med dess läror när det gäller islamisk Shari’ah så skulle den felaktiga användningen som begicks senare ha kunnat undvikas. En av de största felaktigheterna har varit förslavandet av fria människor genom hugga tag i, övermanna eller bedra i både forntid och senare dåtid. Det har lett fram till ett horribelt sätt när det gäller slaveriet på alla kontinenter, speciellt i Europa och i USA under de senaste århundradena.

Islam utgör ett excepionellt undantag när det gäller detta. I en qudsi (1) tradition av profeten sägs det:

’’Tre sorters människor kommer att stå vid sidan om på Återuppståndelsens Dag och de kommer att vara Mina fiender – och en fiende till Mig kommer att fördömas; en man som svor i Mitt namn och sedan bedrog, en man som sålde en fri person och beviljade hans pris och en man som anställde en arbetare och hade honom att utföra arbete men som inte betalade honom hans lön.’’ (2)

Profeten (fred och välsignelser över honom) sa:

’’Tre sorters människor kommer inte att få belöning för deras böner: en man som tvingar sig till att vara imam (3), en man som uppskjuter bönen tills tiden har gått ut och en man som förslavar en fri person.’’ (4)

Det är intressant att notera att det inte finns något uttalande i Koranen eller Sunnah som beordrar muslimer att förslava, medan det finns många som uppmanar befriandet av slavar.

Vid Islams inträde var sätten att förslava otaliga medan lösningar att befria var nästan lika med noll; så Islam omkastade detta, genom att multiplicera lösningarna att befria och att frångå sätten att förslava.

En sådan källa till förslavning var fångar tagna under krig som rutinmässigt förslavades eller dödades.

Med Islam introducerades ett tredje alternativ där en krigsfånge ska behandlas väl och friges. Detta är betydelsen av följande verser i Koranen:

’’de som ger den fattige, den faderlöse och fången att äta – oavsett deras eget behov och det pris de sätter på (födan) –

(och säger:) ’’Det är för Guds skull vi ger er att äta och vi väntar ingen gengåva och inget tack från er’’ 76:8-9

Dessa verser indikerar en sådan sympati och vänlighet så det behöver inte kommenteras. Vi kan citera en tradition av profeten (fred och välsignelser över honom), som uppmuntrar ett ädelt uppförande:

’’Besök de sjuka, ge mat till de hungriga, och befria de tillfångatagna.’’ (5)

I den första sammandrabbningen mellan muslimer och deras fiender, vid slaget vid Badr, vann muslimerna och ett antal av de ädlaste araberna blev fångar till muslimerna. Om sådana digniteter skulle ha bestraffats skulle dom ha förtjänat ett sådant straff – de hade gjort så mycket skada mot muslimerna under Islams första steg av islamisk da’wah (kallan till Islam). Koranen vänder sig till profeten (fred och välsignelser över honom) och hans följeslagare med dessa ord:

’’Profet! Säg till de fångar som fallit i era händer: ’’Om Gud finner något gott i era hjärtan skall Han ge det som är bättre än det som har tagits ifrån er och förlåta er (era synder). Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Om de skulle vilja föra dig bakom ljuset, (minns då att) de förut ville hedra Gud, men Han gav (dig) segern över dem. Gud är allvetande, vis.’’ 8:70-71

Sedan början av islamisk da’wah och fram till detta slag, hade dessa män orsakat muslimerna alla sorters skador och grymhet med avsikten att övermanna dem och utrota dem. I en stat som denna, skulle det ha varit en bra taktik att befria tillfångatagna på en gång?

Situationen var uppenbarligen relaterad till statens intresse. Därför accepterade muslimerna lösen att frige krigsfångarna efter slaget vid Badr, medan det efter Meckas fall dess innevånare beordrades att (av profeten och välsignelser över honom): ’’Ni kan gå, för jag ger er friheten.’’ Vid räden vid Al-Mustalak gifte sig profeten med en ädel fånge från den besegrade stammen, och upphöjde därmed hennes status. Resultatet av detta blev att muslimerna befriade alla fångar som de hade.

Det måste vid det här laget vara klart hur ett par sätt av förslavande lämnades öppna genom den islamiska lagstiftningen. Att helt överge det skulle inte vara möjligt, eftersom de otroende fångarna hade blivit ovilliga att se på rättvisan och sanningen i detta, inte minst när det gällde att vara som ett verktyg i händerna på förtryckarna. Att befria dom rutinmässigt skulle endast ha lett till ett överlägset förtryck och tyranneri.

När allt kommer omkring, möjligheterna att återfå friheten som ges i Islam är otaliga och vanligt förekommande. Och reglerna för hur slavar ska behandlas är rättvist och barmhärtigt.

Låt oss bara nämna några av sätten att befria slavar: En del av Zakat (den förskrivna välgörenhetsskatten) är tilldelad att befria slavar med, gottgörelsen för oavsiktligt dödande, löftet av thihar (6), gottgörelsen för brutna löften, för brytande av fasta under dagen när det är Ramadan. Det finns därutöver en allmän vädjan till den mänskliga känslosamheten hos muslimerna att befria fångar för att glädja Gud.

När det gäller behandlingen av slavar, låt oss undersöka några av de regler som Islam givit angående detta för att försäkra om en värdig och vänlig behandling av dem.

1) Att ge dem samma mat och kläder som deras ägare

Abu Dawood har berättat med auktoriet av Al-Ma’roor bin Sawaid att han sa: ’’Vi gick in i Abu Thars hus vid Al-Ribthah (7) och fann honom klädd i ett klädesplagg kallat ’burd’, och såg att hans slav var klädd i en identisk ’burd’. Så vi sa: ’’Varför bär du inte Abu Thar den ’burd’ som din slav har så att du får en hel dräkt, och istället ger honom en mindre praktfull klädsel?’’ Han svarade: ’’Jag hörde Allahs budbärare (fred och välsignelser över honom) säga:

‘’Dessa slavar är era bröder, det är endast Gud som gav er hand över dem. Så låt den som har sin broder (mao slav) under sig ge honom samma mat som han äter själv, och samma kläder som han själv bär. En herre ska inte ge sin broder en uppgift som överstiger hans förmåga. Om han ger honom en sådan, så ska han hjälpa honom.’’

2) Att erkänna deras värdighet

Abu Huraiah berättar att ångerns profet (mao profeten Muhammad) sa:

’’Den som baktalar sin slav sägandes att han begått äktenskapsbrott, och det är en falsk anklagelse, kommer att på Återuppståndelsens Dag få samma straff som hans slav brukade få i den här världen om anklagelsen hade varit sann.’’ (8 )

Abdul-Lah bin ’Umar befriade en av sina slavar och plockade sedan upp en kvist från marken och sa:

’’Jag kommer inte att ta emot värdet av detta i det kommande livet för att jag befriar honom. Jag hörde Allahs budbärare säga: ’’Om en man slår eller misshandlar sin slav, är hans försoning att han befriar slaven.’’ (9)

3) En slav tillåts leda religiösa eller världsliga ting som han är kunnig inom

Han kan vara imam (mao leda bönerna). Aishah hade en slav som ledde hennes bön. De troende beordras att uppmärksamma och lyda om en slav blir deras ledare, så länge som han bevisar att han är bättre kvalificerad än andra.

Frihet är en människas rättighet. Ingen kan berövas denna rättighet förutom för en exceptionell orsak. Även om Islam erkänner slaveri inom de gränser som vi har tagit upp och förklarat, så har det tydligt varnat de som har den övre handen när det gäller friheten att inte manipulera och utnyttja deras position för grymma ändamål. Bortsett från det, så hävdar vi att det är rättfärdigat att hålla en person som blir fånge som ett resultat av hans aggression, men det är nödvändigt att behandla honom väl.

Om någon blir tillfångatagen och därmed blir slav, och sedan visar tecken på ånger, överger det sätt på vilket han brukade leva, slutar med ondska och följer en väl utstakad väg i livet, så ska en sådan person friges: Islam favoriserar ett sådant uppträdande hos en slav. En del islamiska jurister påbjuder att befria i dessa fall och andra rekommenderar det.

Profeten (fred och välsignelser över honom) beordrade vänlighet om och om igen till slavarna. T.ex. när de tillfångatagna från kriget vid Badr fördelades sa han: ‘’Visa vänlighet mot era fångar.’’

Utman bin ’Affan bestraffade en gång en slav genom att nypa honom i öronen. Men sa senare till honom; ’’Kom och nyp mig i mina öron’’. Och när slaven inte ville göra det, så insisterade han. Så han närmade sig för att nypa lätt i Uthmans öra, men Uthman sa: ‘’Nyp mera så det gör ont, jag har ingen uthållighet för straffet på Återuppståndelsens Dag. ’’Herre’’, sa slaven, ’’den dagen som du är rädd för är jag också rädd för.’’

När Abdul-Rahman bin ’Awaf gick tillsammans med sina slavar, kunde folk inte veta vem som var herre och vem som var slav – han hade inte mer utmärkande kläder.

’Umar bin Al-Khattab promenerade en gång i Mecka och såg några slavar som stod vid sidan om och väntade, medan deras herre åt. Han blev arg och frågade deras herre:

’’Varför anser en del herrar sig själva som överlägsna sina slavar?’’

Sen beordrade han slavarna att gå fram och äta.

En man gick en gång in i Salmans hus (må Gud vara nöjd med honom) och såg honom knåda en deg. ’’Vad gör du Abu ’Abdullah?’’ (10) ‘’Jag har skickat min betjänt på ett ärende’’ svarade han. ’’Så jag ville inte ge honom ytterligare arbete.’’ Detta är något av vad gjordes för slavarna.

Judarnas attityd gentemot slavarna

Enligt judarna så är människor i två klasser, judar och hedningar.

När det gäller judar så kan dom bli förslavade i vissa fall inom Gamla Testamentets läror.

Alla andra är värdelösa hedningar. Dom kan förslavas genom underkuvning och erövring. De är fördömda raser som är skrivna för elände sedan lång tid tillbaka. När det gäller detta så är en del verser från 2:a Mosebok signifika:

’’När du köper en hebreisk slav skall han tjäna i sex år, men det sjunde året skall han friges utan betalning. Kom han ensam, skall han friges ensam; var han gift, skall hans hustru följa honom. Har hans herre gett honom en hustru och har hon fött honom söner och döttrar, skall hustrun och barnen tillhöra hennes herre, och mannen ensam skall friges. Men om slaven säger: ”Jag håller av min herre, min hustru och mina barn, jag vill inte bli fri”, då skall hans herre föra fram honom inför Gud; han skall föras fram till dörren eller dörrposten och hans herre skall genomborra hans öra med en syl, och så skall slaven tillhöra honom för alltid. Om någon har sålt sin dotter som slavinna, skall hon inte friges på samma sätt som de andra slavarna. Om hennes herre väljer henne för egen räkning men sedan inte vill veta av henne, skall han låta henne bli friköpt. Till utlänningar har han inte rätt att sälja henne när han behandlat henne trolöst. Utser han henne åt sin son, skall hon få samma rättigheter som en dotter. Tar han sig ännu en hustru, får han inte inskränka på den förras rätt till mat, kläder och bostad. Låter han henne inte få dessa tre ting, skall hon friges utan ersättning och betalning. ’’ 2:a Mosebok 21:2-11

När det gäller att förslava icke israeliter, kan det ske genom övermanning eller genom att greppa tag i dem eftersom de tror att deras ras är överlägsen andra raser. De försöker att rättfärdiga en sådan förslavning genom att referera till deras texter i Gamla Testamentet. Enligt den skriften så frambringade Ham, Noaks son Kanaans fader, hans faders ilska. Det var för att Noak drack vin en dag och blev onykter och låg naken i sitt tält. Ham, Kanaan fader, såg sin faders nakenhet. När hans fader fick reda på vad Ham hade gjort med honom sa han:

’’När Noa sedan vaknade upp ur ruset och fick veta vad hans yngste son hade gjort honom sade han: ”Förbannad skall Kanaan vara och den uslaste slav åt sina bröder.” Och han sade: ”Lovad vare Herren, Sems Gud! Kanaan skall vara deras slav. Må Gud låta Jafet växa och bo tillsammans med Sem. Kanaan skall vara deras slav.” 1 Mosebok 9:24-27

Drottning Elizabeth I brukade använda denna text för att rättfärdiga sin slavhandel i vilken hon var en aktiv handlare, vilket vi kommer att påvisa.

Den kristna attityden gentemot slaveri

Det finns inget fördömande eller förbud mot slaveri någonstans i Bibeln. Det är därför förvånande att historikern William Moyer skulle tillrättavisa profeten Muhammad (fred och välsignelser över honom) för att han misslyckades med att överge slaveriet på en gång, medan han försonat sig med Biblens attityd. Inte heller Kristus eller hans lärljungar, inte heller kyrkan har gjort något uttalande gällande detta, Paulus å andra sidan beordrar slavar att vara lojala till deras herrar, som kan läsas i en av hans epistlar.

Sankt Thomas Aquinas, tillade för sin egen del förmedlande filosofi till kyrkomännen. Han protesterade inte mot hans herre Aristotoles som hade accepterat slaveri som en naturlig bas passande vissa typer av människor.

Helgonen hävdade att naturen hade förberett vissa typer av människor för att bli slavar. I den stora Larousse (ordbok) från 1900-talet kan man läsa: ’’Det är inte konstigt att slaveriet kvarlever bland kristna fram till nu – då formella representanter för religionen fortfarande hävdar dess legitimitet och rättfärdigar det.’’ Den tillägger också: ’’För att sammanfatta, Kristendomen godkände helt slaveri och gör det fortfarande, så att ingen kan bevisa att denna religion strävat efter att avskaffa slaveriet.

I ’’Bibelns lexikon’’ av Dr George Joseph, fastslås det att Kristendomen inte hade något emot slaveri på varken politiska eller ekonomiska grunder. Den uppmuntrade sina utövare att argumentera med sin egen generation när det gällde slaveri, eller att inte ens att föra det på tal.

Det sa inget emot slavägarnas rättigheter, inte heller restes krav att slavar skulle söka friheten. Det diskuterades inte heller det lidande och den grymhet som slaveriet frambringade, inte heller påbjöds en omedelbar frigivning av slavar. Det har enhälligt beslutats att Kristendomen inte gjorde något för att förändra statusen gällande herre och slav – den snarare bekräftade rättigheter och skyldigheter från båda parter. Så vi kallar till uppmärksamhet från alla kyrkans kyrkofädrar och läsare att se kontrasten mellan den islamiska lagstiftningen och andra system i världen.

Moderna Europa och slaveri

Läsaren har i detta stadie rätt till att fråga om denna utvecklande fas gällande attityden i Europa, som var pionjär när det gäller framskridande och utveckling, gentemot slaveri.

När Europa hittade vägen till Afrika var det en katastrof för den senare som fortsatte under fem århundraden. Europeérna hade genialiska ideér hur de skulle snärja afrikanerna, för att ta dem till Europa eller till deras kolonier, och att tvinga dem till slavgöra som kunde bidra till utveckling av ekonumin. Senare förenade sig USA med Europa för att underkuva afrikanerna, och de senare blev tvungna att tjäna ytterligare en herre.

’’Encyclopaedia Britannica’’ har följande att säga om slaveriet:

Jagandet efter slavar utgick från deras byar mitt i djungeln genom att sätta eld på halmstrån som användes att bygga lador med runt byn. När väl invånarna i byn sprang ut och rädda om sina liv, så började engelsmännen att jaga dem.

Bortsett från afrikanerna som dog under sin flykt, eller på väg till kusten för att skeppas vidare, så dog en tredjedel av de överlevande av dåligt väder, 45 procent under transporten, 12 procent under sjöresan, och en del dog på plantagerna.

Engelska företag hade givet monopol på att frakta slavar via licens givet av den brittiska regeringen. Men i ett senare stadie, gavs alla medborgare tillåtelse att importera slavar. Experterna uppskattar det totala antal importerade afrikaner utfört av engelsmännen att vara under åren 1680-1786 e.Kr. till ca 2.130.000.

En artikel i den så kallade ’’Svarta koden’’ berättar att den slav som attackerade sin ägare skulle avrättas, och om han rymmer ska hans händer och fötter kapas av. Om han rymmer en andra gång, ska han dödas. (Hur han kan göra det när han inte har händer eller fötter låter ologiskt... Kanske det är ett bättre alternativ då det liv som annars väntar honom är värre än döden.)

En artikel förbjuder utbildning av svarta. En annan förbjuder en svart person att ta upp en del yrken som är reserverade för vita. I USA uttryckte en av lagarna följande: Det är en svår förbrytelse om sju slavar träffas, och en vit person passerar förbi och ser att dom har träffats, han har då rätt att spotta på dom och att ge var och en av dom 20 piskrapp.

En annan lag sa: Slavar har inga själar, inget förstånd, ingen intelligens och ingen vilja. Livet är koncentrerat till deras muskler. För att summera: Slaven måste ta fullt ansvar för skyldigheter, och om han misslyckades med det fullt ut så skulle han straffas; men när det gäller hans rättigheter, så är han inte bättre än ett djur utan själ och känslor. Det är först under detta århundrade som västerlänningar börjat få samvetskval.

Det är en stor orättvisa från deras sida att dom ska känna sig överlägsna islamisk lagstiftning, som påbjöds för över 1400 år sedan. Det handlar snarare om ett fall av ’’planläggning’’; att anklaga andra för ens egna fel.

Fotnot:

1) En traditon där profeterna talar för Gud.

2) Berättad av Al-Bukhari

3) En person som leder gemensam bön.

4) Berättad av Abu Dawood och Ibn Majah, båda med auktoritet av Abdul-Rahman bin Zaid Al-Ifreegi

5) Berättad av Al-Bukhari

6) Ett löfte genom vilket en man inte kan bo tillsammans med sin fru under en viss period.

7) En by i utkanten av Al-Madina

8 ) Berättad av Al-Bukhari

9) Berättad av Muslim och Abu Dawood

10) Egentligen fader till Abdullah, ett traditionellt sätt att kalla en man som fader till sin äldste son.

* Korantext från ’’Koranens Budskap’ av Muhammad Knut Bernström

* Bibeltext från www.bibeln.se

Översättning: Islam-Svarar