FRÅN DET HISTORISKA FÖRGÅGNA

Det är inte svårt att återge ett dussintal eller mer lovtal av Muhammads (fred vare med honom) beundrare och kritiker. Trots deras objektivitet, kan fördomsfulla tankar alltid frammana smädelser. Låt mig ta med mig mina läsare djupt in i historien.

Det var fredagen den 8 maj 1840, vid en tidpunkt när det var helgerån att säga något gott om Muhammad (fred vare med honom), och det kristna väst tränades att hata denne man Muhammad (fred vare med honom) och hans religion, på samma sätt som hundar, i mitt land, vid ett tillfälle lärdes att hata svarta människor. (Hundar är färgblinda, ändå kan det göras) Vid den tidpunkten i historien höll Thomas Carlyle, en av de stora tänkarna under det gågna århundradet en serie av föreläsningar under temat – ’’Hjältar och hjälte dyrkan’’.

UTVECKLAD SJUKDOM

Carlyle avslöjade denna blinda fördom hos folket i början av sitt tal. Han refererade till en av de litterära storheterna, en holländsk lärd och statsman, vid namn Hugo Grotius, (16) som hade skrivit en bitter och skymfande smädelse gentemot Islams profet. Han hade falskt anklagat profeten för att ha tränat druvor att plocka ut ärtor från hans öra, så att han genom det tricket skulle kunna lura sitt folk att den helige anden i form av en duva uppenbarade Guds uppenbarelse för honom, viken han sedan fick dem att som noterats i hans Bibel. Kanske Grotius blev inspirerad att berätta sagor när han läste sin egen heliga Skrift:

’’När Jesus hade blivit döpt steg han genast upp ur vattnet. Himlen öppnade sig, och han såg Guds ande komma ner som en duva och sänka sig över honom.’’ Matteus 3:16

VAR FINNS AUKTORITETEN

Pococke, en annan respektful intellektuell vid den tidpunkten, som en ‘’tvivlande Tomas’’ (Johannes 20:25), som ville ha bevis om Muhammad (fred vare med honom) duvorna, och ärtorna? Grotius svarade ’’Det finns inga bevis!’’

Han bara kände för att hitta på denna historia för sin publik. För honom och för hans åhörare var teorin om ’’duvorna och ärtorna’’ mer sannolik än att Ärkeängeln skulle ha dikterat för Muhammad (fred vare med honom). Dessa falskheter vred om hjätat på Carlyle. Han sa upprört:

‘’Dessa lögner, som välmenande iver har staplat runt denne man, är skamliga endast för oss själva.’’ – Thomas Carlyle

HJÄLTE PROFETEN

Carlyle var ett snille och Gud utrustade honom med artikulationens konst. På sitt eget sätt ville han tillrättalägga. Han planerade att hålla en föreläsning och han valde ett mycket provokativt ämne ’’Hjälten som profet’’ och han valde att denna hjälte profet skulle vara den mest baktalade mannen i sin tid ’’Muhammad (fred vare med honom)’’. Inte Moses, David, Salomon eller Jesus utan Muhammad (fred och välsignelser ges av Gud till alla Hans tjänare). För att blidka sina landsmän, anglikanerna, (som tillhör Church of England), bad han om ursäkt genom att säga:

’’Eftersom det inte finns någon fara att någon av oss skulle bli muhammedan (17), så säger jag allt det goda om honom så rättvist som jag kan.’’

Med andra ord, så var han och eliten av hans åhörare fria från rädslan att konvertera till Islam, och kunde ta en chans att ge lite komplimanger till Muhammad (fred vare med honom). Om han skulle ha känt någon rädsla för deras tro, skulle han inte tagit den risken.

I en tid där hat och ondska gentemot allt islamiskt och för en publik fylld av skeptisism och cynism vara aktuellt, så avslöjade Carlyle många belysande sanningar om sin hjälte – Muhammad (fred vare med honom). Till den berömvärde bör berömmet gå. För det är vad namnet Muhammad betyder, den ärade, den berömvärde. Det finns tillfällen när Carlyle använder ord och uttryck som inte är så tillfredsställande för den troende muslimen, men man måste förlåta honom då han går runt på en kulturell spänd lina och lyckas i högsta grad med det.

Han har givit vår hjälte många glödande och entuiastiska hyllningar och försvarat honom från falska anklagelser och förtal från hans fiender, precis som profeten gjorde när det gäller Jesus (fred vare med honom) och hans moder. (21)

HANS UPPRIKTIGHET

1 a. ‘’Den store mannens uppriktighet är av det slag som han kan tala om, nej jag antar att han är medveten snarare än av icke uppriktighet. För vilken man kan hålla sig noggrant till sanningens lag bara under en dag? Nej den store mannen skryter inte över sin uppriktighet, långt från det, kanske han inte frågar sig själv varför det är så; jag skulle snarare säga att hans uppriktighet inte beror på honom själv; han kan inte låta bli att vara uppriktig!’’
Från ’’Heros and Hero’Worship’’ sidan 59

b.’ ’En tyst stor själ, han var en av de som inte kan vara annat än allvarlig. Medan andra vandrar runt i formuleringar och hörsägen och är nöjda att befinna sig där, så kunde denne man inte visa sig själv i formuleringar, han var ensam med sin egen själ och verkligheten....en sådan uppriktighet, som vi uppfattar det, har i varje sanning något gudomligt. Ordet från en sådan man är en röst direkt från naturens eget hjärta. Män lyssnar och måste lyssna till det som till ingenting annat...Allt annat är som vinden i jämförelse.’’
Från ’’Heros and Hero-Worship’’ sidan 71

I sitt långa tal, så hade Carlyle inte möjlighet att informera sin publik om källorna till sina slutsatser. Jag kan endast referera till en händelse från profetens liv. En händelse som reflekterar den högsta graden av hans uppriktighet när det gäller registrerandet av Uppenbarelse i Koranen även om det verkar att han förebrås för sin naturliga och mänskliga iver.

FÖRMANING SOM DET UPPENBARATS

Det var i början av hans mission i Mecka. Muhammad (fred vare med honom) var djupt engagerad i att försöka vänja de hedniska Quraish ledarna vid hans läror. Uppenbarligen gav en av dem honom sin uppmärksamhet när en blind man vid namn Abdullah Ibn Umm-l-Maktum försökte att tränga sig in i diskussionen och ville dra uppmärksamheten till sig själv. Den välsignade profeten sade ingenting, men en tanke kom i hans huvud (varför kan du inte visa lite tålamod, kan du inte se (känna) att pga din otålighet så kan jag gå miste om dessa sökare). Jag tror att en del män, syndare och helgon, kommer att frågas om sådana misstag, men det gäller inte Muhammad (fred vare med honom). Valde inte Gud ut honom och hedrade honom med med den storslagna status som noterats?

’’Ditt liv och ditt handlande är ett lysande (exempel).’’ Koranen 68:4

HAN RYNKADE PÅ PANNAN

’’MED BISTER min vände han sig bort
när den blinde mannen kom fram till honom.
Och kanske skulle han – hur hade du kunnat ana detta – (kanske skulle han) ha vuxit i renhet
eller ha tagit emot och dragit nytta av vad du skulle ha sagt (honom)?’’
Koranen 80:1-4

Profeten hade spontant ogillat avbrottet. Kanske var den stackars mannens känslor sårade. Men han, vars ömma hjärta alltid stod på de svagas och utsattas sida, fick nytt Ljus (Uppenbarelse) från sin Herre, och utan minsta tvekan, så framlade han det för all evighet!

Följden blev att varje gång han sedan mötte denne blinde man, hälsade han på honom hjärtligt och tackade honom att pga av honom hade Herren påmint honom. Under Muhammads (fred vare med honom) frånvaro från Medina, var den blinde mannen guvernör över staden vid två tillfällen. Sådan var uppriktigheten och tacksamheten hos Carlyles hjälte-profet.

HANS TROHET (19)

2. ’’Detta är en kravlös favör. Han glömde aldrig den goda Kadijah. Långt efteråt frågade Aisha hans unga favorit fru, en kvinna som verkligen utmärkte sig själv bland muslimerna när det gällde egenskaper, genom hela sin livstid, ’’Så nu är jag inte bättre än Kadijah? Hon var en änka, gammal och hade mist sin skönhet, älskar du mig mera än du älskade henne?''
’’Nej vid Allah!’’ svarade Mohammed, ’’Nej, vid Allah! Hon trodde på mig när ingen annan trodde på mig. I hela världen hade jag bara en vän, och det var hon!...’’
Från ’’Heros and Hero-Worship’’, sidan 76.

Det skulle ha varit lättare att avvisa djävulens frestelser än att ge efter för egot av en ung, älskande, lysande och vacker fru som Aisha Siddiqa. Varför inte låta henne få höra det lenande smickret, det skadar ingen.

Även Khadijas själ, moder till de trogna skulle se hjärtligt på den sortens tal. Det finns inget oäkta, inga oskyldiga ’’vita lögner’’ från Muhammad (fred vare med honom). Dessa drag visar en äkta man, broder till oss alla, som gjort detta synbart under 1400 år, - en äkta son till vår gemensamma moder.

AL AMEEN, DEN TROFASTE

3 a. ’’En man av sanning och trohet, sann i det han gjorde, i det han talade och tänkte. De lade märke till att han alltid menade någonting. En man som talade lågmält, som var tyst när det inte fanns någonting att säga, men klok och innerlig när han talade, som alltid spred ljus över det han talade om. Detta är den enda sorts tal som är värt att tala!’’
Från ’’Heros and Hero-Worship’’ sidan 69.

b. Mohammed väckte givetvis anstöt hos Quraish, bevararna av Kaba, uppsyningsmän över statyerna. En av de män som hade inflytande hade sällat sig till honom och det spred sig sakta, men det spred sig och givetvis väckte det anstöt hos alla.’’ (20)
Från ‘’Hero and Hero-Worship’’ sidan 77.

c. ’’Inte en jasägande man! Med uppriktig vildsinthet om så krävdes av honom, han dämpade inte anledningarna! Tabuk kriget är något han ofta talade om, många av hans män vägrade att vid det tillfället att marchera, åberopade hettan, skörden osv, han kunde aldrig glömma det. ''Er skörd? Det tar en dag. Vad kommer att hända med er skörd i all evighet? Varmt? Ja det var varmt, men Helvetet kommer att vara varmare!’’ Ibland dök en tuff sarkasm upp, han sade till de otroende, ‘’Ni kommer inte att ha lätt vikt!’’.
Från ’’Heros and Hero-Worship’’ sidan 95/96.

Kom ihåg att Thomas Carlyle uttalde dessa ord, och fler ändå inför en chockad och förvirrad kristen publik i England, för 150 år sedan. Historien berättar inte för oss om de livliga argumenten och debatterna som hans förläsning måste ha resulterat i. Han höll sitt löfte:

’’Jag har för avsikt att säga allt gott om honom (hans hjälte profet) så rättvist som jag kan’’, och han fortsatte sitt tal att tala om försvar av Muhammad (fred vare med honom) emot falska anklagelser, skvaller och förtal av hans fiender.

ANKLAGELSER OM FALSKHET

4 a. ’’En falsk man uppfann en religion? Varför, en falsk man kan inte bygga ett tegelhus. Om han inte känner till och förstår murbrukets egenskaper, bränd lera och annat som han arbetar med, så är det inte ett hus han bygger, utan en sophög. Det kommer inte att stå upprät under 1200 år (nu mer än 1400 år) för att inhysa närmare en miljard (över en miljard idag), det kommer att falla samman....Lockelser är lockande (21)...Det är som en förfalskad bankcheck, den ges ut från deras värdelösa händer, andra, inte de, får betala för det. Naturen brister ut i eldsflammor, franska revolutioner och liknande, tillkännager den hemska sanningen om förfalskade checker, att de är förfalskade.’’
Från ’’Heros and Hero-Worship’’ sidan 58.

b. Det strider stort emot bedragar teorin, det faktum att han levde med detta helt oklanderligt, helt tyst och på ett vanligt sätt, tills åren för hans utsatthet var till ända. ''Han var 40 år före han pratade om någon mission från himlen...all hans ’’ambition’’, hade hittills varit att leva ett ärligt liv, hans ’’berömmelse’’ den enda goda åsikten från grannarna som kände honom.’’
Från ’’Heros and Hero-Worship’’ sidan 70.

c. ’’Ambition? Vad skulle hela Arabien göra för denne man - den grekiske Herakles, den persiska Khosrau och alla kungar på jorden, vad kunde de göra för honom? Det var inte inte för himlen i ovan eller helvetet under. Alla kungar och överhögheter, var skulle de vara om några få år? Att vara sheik av Mecka eller Arabien, och få dåligt samvete...Ska det vara frälsningen? Jag tror inte det, vi kan lämna det därhän, detta med bedragar hypotesen, som inte trovärdig, inte ens speciellt tolerant, endast värdigt ett avfärdande av oss.’’
Från ’’Heros and Hero-Worship’’ sidan 72/73

ANKLAGELSER OM SYNDANDE

5. ’’Fel? Det största felet måste jag betona är att inte vara medveten. Bibelns läsare borde av alla, tycker man, veta bättre. Vem kallas där för ’’Mannen enligt Guds eget hjärta?’’ David, den hebreiske kungen hade syndat tillräckligt, det svåraste brottet, det fanns ingen önskan om synd, (22) och åt detta hånler de otroende och frågar; Är detta er man enligt Guds hjärta? Hånleendet anser jag vara grunden. Var är felen, vilka är de yttre detaljerna i livet, om de inre hemligheterna av det är; samvetskval, frestelser, sanning, ofta förbryllande, en kamp som aldrig tar slut, ska det glömmas? ’’Det är inte i mannen som går att rikta sina steg.’’ Av alla handlingar, är det inte för en man förlåtelse av det mest gudomliga? Den dödligaste synden, anser jag vara samma lockande medvetenhet av att inte synda, som är döden, hjärtat så medvetet och som skiljs från uppriktighet, ödmjukhet och fakta är döden – det är ’’rent’’ såsom död torr sand är ren.’’
Från ’’Heros and Hero-Worship’’ sidan 61.

ANKLAGELSEN OM ’’SVÄRDET’’

Det största brottet, den största ’’synden’’ som Muhammad (fred vare med honom) gjorde, enligt det kristna väst, är att han inte tillät sig själv att bli slaktad, att inte bli ’’korsfäst’’ av sina fiender. Han försvarade skickligt sig själv, sin familj och sina följeslagare, och besegrade sina fiender.

Muhammads (fred vare med honom) framgång är den kristna bitterheten av besvikelse, han trodde inte på något ställföreträdande offer för andras synder. Han trodde och uppförde sig på ett naturligt sätt. I sakens natur ligger att alla har rätt att försvara sin person och sin egendom, och utvidga sina fientligheter till en rimlig nivå av tillfredsställelse och hämnd,’’ säger Gibbon, den mästerlige historikern i sin bok ’’Decline and Fall of the Roman Empire.’’ Hans kamp och seger över otroendes krafter och ondska ledde fram till att redaktörerna av ’the Encyclopedia Britannica’’ utbrast om Muhammad (fred vare med honom) – ’’Den mest framgångsrika av alla religiösa personligheter.’’

Hur skulle Islams fiender kunna redovisa Muhammads fenomenala bedrifter förutom genom att fördöma att han spred sin religion till sin spets med svärdet? Att han tvingade Islam ner i halsen på folk?

6 a. ’’Historien klargör dock, att legenden om fanatiska muslimer som sveper över världen och tvingar på Islam med svärdets hjälp av de som erövrats är en av de mest fantastiska absurda myter som historiker någonsin har upprepat.’’
De Lacy O’Leary i ’’Islam att the Crossroads’’, London 1923 sidan 8.

Man behöver inte vara en historiker som O’Leary för att känna till att muslimerna styrde Spanien i 736 år. Det längsta som kristna någonsin har styrt över muslimer var 500 år i Mozambique, ett område som erövrats från en arabisk guvernör vid namn Musa-bin-Baique, ett namn som de inte helt kunde uttala. Även idag, efter fem århundraden av kristet herravälde så finns det fortfarande 60 procent muslimer.

Efter åtta århundraden i Spanien så eliminerades muslimerna helt från det landet så att inte ens en enda man fanns kvar att utropa Athan (det muslimska ropet till bön). Om alla muslimerna skulle ha använt våld, militärt och ekonomiskt skulle det inte ha funnits en enda kristen kvar i Spanien för att kunna sparka ut muslimerna. Man kan anklaga muslimerna för exploatering om man så vill, men man kan inte pålägga dem att ha använt svärdet för att konvertera spaniorer till den islamiska religionen.

Idag, så sprids Islam fortfarande över hela världen – och muslimer har inga svärd!

Muslimerna var också herrar av Indien under tusen år, men slutligen när subkontinenten blev självständig 1947, erhöll hinduerna tre fjärdedelar av landet och muslimerna återstående en fjärdedel. Varför? Därför att muslimerna inte tvingade ner Islam i halsarna på hinduerna! I Spanien och i Indien, var muslimerna inte sinnebilden av kyskhet, och ändå så löd de den koraniska föreskriften till sista bokstaven,

‘’TVÅNG skall inte förekomma i trosfrågor.
Vad som är rätt handlande är nu klart skilt från fel och synd.’’ Koranen 2:256

De muslimska erövrarna förstod från denna uppmaning att ’’tvång’’ var oförenligt med sann religion, därför att:

a) Religion är beroende av tro och vilja, och dessa skulle vara meningslösa om de påtvingades. Tvång kan erövra men inte konvertera.
b) Sanning och fel har så tydligt visats genom Guds Barmhärtighet att det inte finns några tvivel i sinnena hos de personer som har en god vilja när det gäller det fundamentala i tron.
c) Guds beskydd är fortlöpande och Hans Plan är att alltid leda oss från djupets mörker till det klaraste ljuset. (23)

Förutom ett par excentriker här och där, så höll muslimerna i stort fast vid Guds budord i de länder över vilka de hade inflytande.

Men vad kan fienden säga om länder där inte en enda muslimsk soldat har satt sin fot?

i) Indonesien. Det är ett faktum att över hundra miljoner indoneriser är muslimer, ändå har ingen erörande muslimsk armé någonsin landstigit på någon av dess över tvåtusen öar.

ii) Malaysia. Övervägande delen av dess innevånare är muslimer, ändå har ingen muslimsk soldat heller landstigit där.

iii) Afrika. Majoriteten av innevånarna i östafrika så långt ner som till Mozambique, såväl som en stor del av de på västkusten av kontinenten är muslimer, men historien berättar inte om några invaderande muslimer som kommit någonstans ifrån. Vilket svärd? Var fanns svärdet? Den muslimske handelsmannen gjorde jobbet. Hans goda uppförande och moraliska hederlighet åstadkom konversions miraklet.

‘’Allt vad du säger verkar odiskutabelt, herr Deedat,’’ säger den kontroversielle kristne, ’’men vi talar om Islam i dess första skede, om det sätt som din profet konverterade hedningarna till sin tro! Hur gjorde han det om det inte var med svärdet?’’

EN MOT ALLA?

Det bästa är att låta Thomas Carlyle själv försvara sin hjälte profet mot denna falska anklageelse.

7. ’’Svärdet visst: men var kommer du att få ditt svärd? Varje ny åsikt, vid dess början, är precis i minoritet i en enda mans huvud, där den vistas. En enda man i hela världen skulle tro det. Det finns en man mot alla andra män. Att han tar ett svärd, och försöker att sprida något med det, det kommer inte att hjälpa honom mycket. Du måste först få ditt svärd.

På det hela taget så sprider sig en sak sig själv som det kan. Vi hittar det inte i den kristna religionen heller, som alltid har ringaktat svärdet, när det en gång väl hade hittat det. Karl den Stores konversion av saxarna skedde inte genom predikan.’’
Från ’’Heroes and Hero-Worship’’ sidan 80.

Vid 40 års ålder när Muhammad (fred vare med honom) tillkännagav sin mission från himlen, fanns det inget politiskt parti eller kunglighet, och absolut ingen familj eller stam som gav honom stöd. Hans folk – araberna, var fördjupade i statydyrkande och fetischim och var långt ifrån ett fogligt folk, de var inte lätta att ha att göra med. De var mycket ombytliga, hängivna förödande och broderliga krig, utsatta för ’’olika typer av våldsamma allvarligheter’..’’
(Carlyle).

En ensam man hade till uppgift att avvänja ett sådant folk krävde någon sorts mirakel. Och ett mirakel skedde. Endast Gud kunde ha gjort Islam och Muhammad (fred vare med honom) att triumfera med ett bräckligt flortunt stöd.

Gud uppfyllde sitt löfte,

’’Och lagt ditt namn i var mans mun?’’ Koranen 94:4
 

Referenser kapitel 2

(16) Från sidan 57 i boken ’’On Heroes Hero-worship and the Heroic in History’’ av Thomas Carlyle, London 1959
(17) Muhammadaner betyder muslimer
(18 ) Se ’’Muhammad the Natural Successor to Christ’’ skriven av författaren till denna bok.
(19) Ett få antal poetiska verser om trohet finns i Appendix ’’D’’ på sidan 63.
(20) Judarna hatade profeten: de kristna hatade profeten: mushriks (månggudadyrkarna) hatade profeten, och munafiqeen (hycklarna) hatade profeten. Det ligger i falskhetens natur att hata sanningen. Ljus avfärdar mörker, men mörker tar inte emot ljus.
(21) Lockande: att ha tillgång till sanningen eller rimligheten men den är i själva verket falsk.
(22) Detta är det judiska och kristna begreppet om Guds profeter. De anklagar sina profeter för incest, äktenskapsbrott och t.o.m. mord. De pålågger dem horribla brott med auktoritet av Bibeln.
(23) a, b och c är Yusuf Ali’s kommentarer när det gäller versen 256. Det går att erhålla hans översättning med över 6000 förklaringar från IPCI.