Innebörden av att profeten är ett vittne är väldigt omfattande. Den inkluderar tre sorters vittnesbörd:

1) Verbalt vittnesmål, det vill säga att profeten ska sprida sanningen om de realiteter och principer som Allahs religion är baserad på och helt enkelt berätta för världen att dessa är sanningen och att allt som motstrider dem är falskt. Utan tvekan eller rädsla ska han kungöra att Allahs existens och Hans enhet, änglarnas existens, uppenbarelsen, inträffandet av liv efter döden samt helvetet och paradiset alla är realiteter även om de ter sig vara egendomliga för världen och även om människorna förlöjligar den som presenterar dem eller kallar honom för sinnessjuk. Likaså ska profeten öppet presentera de koncept, värden, principer och regler som gäller för den moralitet, civilisation och sociala liv som Gud avslöjade för honom, samt avvisa alla koncept och vägar som är spridda och som motsätter sig dem även om så hela världen skulle avvisa dessa koncept och principer och bryta mot dem i praktiken. På samma sätt ska profeten proklamera som rättmätigt vad som är rättmätigt i Allahs Lag även om hela världen betraktar det som icke rättmätigt och ska proklamera det som är olagligt enligt Allahs lag som olagligt även om hela världen skulle betrakta det som lagligt och rent.

2) Praktiskt vittnesmål, det vill säga att profeten i praktiken och i sitt eget liv ska demonstrera allt som han förordnats att presentera för världen. Hans liv ska vara fritt från varenda skugga av det han kallar för ont och hans karaktär ska tydligt reflektera det som han kallar för gott. Han ska vara den främsta i att genomföra vad han betraktar som obligatoriskt och försiktigast i att avstå från vad han kallar för syndigt. Han ska göra sitt yttersta för att upprätthålla livets kod vilket han benämner som Gudomlig. Hans egen karaktär och uppförande ska visa hur uppriktig och sanningsenlig han är i sin kallelse. Hans individ ska vara så föredömlig för sin lära att vem som än ser honom ska veta vad för sorts människa han vill forma genom den tro som han kallar världen till, vad för sorts karaktär han vill få fram samt vilket levnadssystem han vill ska upprättas genom honom i världen.

3) Vittnesmål i livet efter detta, det vill säga att när Allahs domstol upprättas i livet efter detta ska profeten avlägga vittnesbörd för att bevisa att han framfört för folket hela det budskap, utan ändringar, som anförtroddes honom samt att han inte visat någon slöhet när det gäller att manifestera sanningen för människorna, genom både ord (verbalt) och gärning (praktiskt). Baserat på detta vittnesmål ska det beslutas vilken belöning de troende förtjänar och vilket straff de icketroende förtjänar. Genom detta kan man förstå vilket stort ansvar som Allah ålagt den heliga profeten genom att höja honom till ett ”vittnes” position samt vilken enastående personlighet som är värd en sådan hög position. Uppenbarligen har det inte varit tal om slöhet när det gäller profetens både verbala och praktiska vittnesbörd beträffande tron. Detta är orsaken till att han i livet efter detta kommer vittna om att han gjort sanningen enkel för människorna och på så sätt kommer Allahs argument upprättas mot dem. I annat fall och Gud förbjude, om det har varit någon slöhet från profetens håll i att förse med bevis skulle han varken kunna vara ett vittne mot dem i livet efter detta eller skulle något straff kunna åläggas förnekarna av sanningen.

Vissa människor har försökt ge en annorlunda tolkning till ordet ”vittne”. De säger att den heliga profeten ska i livet efter detta ska vittna om alla handlingar och gärningar som människorna utfört. Från detta konkluderar de att profeten ser och bevittnar alla människors handlingar; annars skulle han inte kunna vittna. Men enligt Koranen är denna tolkning helt fel. Koranen informerar oss om att Allah arrangerat ett annat system för registrering av människors gärningar. Det är med detta syfte som Hans änglar förbereder varenda persons ”beteendebok” (se Suraf Qaf: 17-18 och Al-Kahf: 49). Efter detta kommer Han även att göra så att människors egna lemmar vittnar emot dem (Ya Sin: 65, Ha Mim, As-Sajdah: 20-21). Vad gäller profeterna så ska de inte bevittna människors handlingar utan istället ge bevis på att de har framfört Sanningen för människorna. Koranen säger tydligt:

Den dag då Gud samlar sändebuden och frågar: ’Vilket gensvar fick ni?’ – kommer de att svara: ’[Om det] vet Vi ingenting; Du ensam känner det som är dolt för människor.’” (5:109)

I samband med detta säger även Koranen att när profeten Jesus frågas ut om de kristnas avvikelse, kommer han att säga:

Jag var vittne till deras handlingar så länge jag levde bland dem, men sedan Du kallade mig till Dig är det Du som vakar över dem. (5:117)

Dessa verser visar tydligt att profeterna inte kommer vara vittnen till människors handlingar. Gällande vad det är som de ska vittna om ger oss Koranen ett lika tydligt svar:

Och Vi har gjort er till ett mittens samfund, för att ni skall stå som vittnen mot alla människor och Sändebudet vara vittne mot er. (2:143)

[Påminn dem om] den Dag då Vi från varje samfund skall låta ett vittne ur deras egna led stiga fram [som skall vittna] mot dem! Och dig har Vi gjort till vittne mot dem [som du har nått med budskapet]. (16:89)

Detta visar att den heliga profetens vittnesbörd på Uppståndelsens Dag inte kommer vara annorlunda än det vittnesbörd som den heliga profetens samfund och vittnena ur vartenda övrigt samfund kommer att kallas till. Skulle det således ha varit bevis och vittnesbörd med avseende på gärningar, skulle närvaron av dem alla också ha varit nödvändig. Och om dessa vittnen ska kallas för att ge bevis och bekräfta att Skaparens budskap har nått Hans skapelse, skulle den heliga profeten oundvikligen också kallas för att ge ett liknande vittnesbörd.

Samma sak stöds av den hadith som Muslim, Tirmidhi. Ibn Majah, lmam Ahmad med flera har återgett med auktoritet av 'Abdullah bin 'Mas'ud, 'Abdullah bin 'Abbas, Abu ad-Darda', Anas bin Malik och många andra kompanjoner (må Allah vara nöjd med dem alla) vars gemensamma tema är följande: ”Profeten Muhammed kommer på Återuppståndelsens Dag att se några av sina kompanjoner hämtas, men istället för att komma till honom kommer de antingen att vara på väg till eller knuffas över till den andra sidan. Därpå kommer den heliga profeten säga: ’Å Allah, de är mina kompanjoner!’ Allah kommer säga: ’Du vet inte vilka missgärningar de begick efter dig’.” Detta tema har återberättats av många kompanjoner och med så många auktoritetskedjor att där inte kan finnas någon tvekan angående dess autencitet. Detta bevisar att den heliga profeten inte alls är ett vittne mot sin församlings varenda individ och dennes alla gärningar. Vad gäller hadithen om att hans Ummahs handlingar kommer att presenteras för honom, motsäger den inte på något sätt detta eftersom dess innebörd är att Allah håller honom informerad om hans Ummahs angelägenheter, vilket inte betyder att den heliga profeten faktiskt bevittnar varenda persons handlingar.

Källa: Hikmainstitutet