Av Dennis J. Wiechman, Jerry D. Kendall och Mohammad K. Azarian

Allmänheten och många akademiker har flera förutfattade föreställningar om islamisk lag. En sådan föreställning är att islamiska domare är bundna till forntida och förlegade regler av bestämda straff för alla brott. Denna artikel undersöker den föreställningen och tittar på andra myter i ett försök att presentera islamisk lag utifrån en oberoende syn när det gäller Shari’ah-lagen.

En del samtida lärda misslyckas med att erkänna islamisk lag som jämlik med engelsk allmän lag, europeisk civillag och socialistlag. Ett fåtal akademiker har t.o.m. försökt att placera islamisk lag i den civila lagens traditioner. Andra skribenter har helt enkelt bara lagt till en fotnot i deras arbeten när det gäller komparativ rättvisa i de religiösa lagarna i islamisk lag, hinduisk lag, vilken fortfarande används i en del av Indien, och Mose lag från det Gamla Testamentet som fortfarande vägleder den nuvarande tanken av det israeliska Knesset (Parlamentet) idag. Denna undersökning ska göra ett försök att förändra en del av dessa oriktiga uppfattningar och behandlingen av dem både i samtida litteratur och akademiska skrivelser.

Mohammed Salam Madkoar förklarar de teoretiska antagandena om den islamiska lagen:

För att skydda fem viktiga oumbärligheter i Islam (religion, liv, intellekt, avkomma och egendom), ger islamisk lag ett världsligt straff i tillägg till det som kommer sedan. Islam har antagit två vägar för att bevara dessa tre oumbärligheter: det första är att genom att renodla den religiösa medvetenheten hos den mänskliga själen och uppvaknandet av mänsklig medvetenhet genom moralisk uppfostran; det andra är att genom att pålägga straff i avskräckande syfte, vilket är basen för det islamiska brottssystemet. Därför har straffen för ’hudud’, vedergällning (Qisas) och oinskränkthet (Ta’zir) föreskrivits i enlighet med den typ av brott som begåtts.

Islamisk lag och rättsvetenskap förstås inte alltid av västerländsk media. Även om det är massmedias ansvar att fånga världens uppmärksamhet när det gäller kränkningar av mänskliga rättigheter och terrorhandlingar, så tror många att medias stereotypa bild att alla muslimer är dess främsta problem. World Trade Center händelsen i New York är ett sådant exempel. Media använder ofta termen ’’Islamiska fundamentalister’’ när de refererar till de anklagade. Det refereras också till egyptiska förbindelser i det fallet som ’’Islamiska fundamentalister’. Media har använt stämpeln av ’’Islamisk fundamentalist’’ för att möjliggöra olika möjligheter av negativa bibetydelser: terrorister, kidnappare och gisslantagare. Eftersom media inte använder termen ’’Fundamentalistisk kristen’’ varje gång som en kristen gör någonting fel, så är den typen av stämpel felaktig för alla grupperingar, kristna, muslimer eller ortodoxa judar.

En muslim som försöker att efterleva sin religion är verkligen en sann troende av Gud. Den personen försöker att leva enliga alla de principer i religionen på ett fundamentalistiskt sätt. Således är en sann muslim en fundamentalist när det gäller utförandet av religionen, men en sann muslim är inte radikal, eftersom Koranen lär tolerans och måttlighet i alla ting. När media generaliserar allt från den fundamentalistiska troenden till den ’’radikala fundamentalist’’-stämpeln så gör de alla muslimer och andra en björntjänst.

Ingen separation mellan kyrkan och staten

För att förstå den islamiska lagen måste man först förstå Islams antaganden och de grundläggande principerna av religionen. Betydelsen av ordet Islam är ’’underkastelse eller överlämnade till Allah (Guds) vilja’’. Därför måste muslimer först och främst lyda och underkasta sig Allahs vilja. Profeten Muhammad (fred vare med honom) kallades av Gud för att överföra verser från ängeln Gabriel för att genom det forma den mest viktigaste boken i Islam, Koranen.

Det finns över 1,2 miljarder muslimer idag världen över, över 20 procent av världens befolkning. ’’Vid år 2000 kommer en av fyra personer att vara muslim’’, beräknade Rittat Hassan 1990. Det finns 35 nationer som har över 50 procent muslimer och det finns ytterligare 21 nationer som har en betydande muslimsk befolkning. Det finns 19 nationer som har tillkännagivit Islam i sina respektive konstitutioner. Den muslimska religionen är global och utvidgas snabbt. Det resulterar i att idén om att sätta islamisk lag som en fotnot i samtida skrivelser blir olämplig.

Den svåraste delen av islamisk lag för de flesta västerlänningar att begripa är att det inte är någon separation mellan kyrkan och staten. Religionen Islam och regeringen är samma. Islamisk lag kontrolleras, styrs och regleras av den islamiska religionen. Teokratin kontrollerar alla offentliga och privata ting. Regeringen, lagen och religionen är en. Det finns ett antal varierande nivåer av detta koncept i många nationer, men all lag, regering och civila auktoriteter vilar på det och det är en del av den islamiska religionen. Det finns civila lagar i muslimska nationer för muslimer och för icke muslimer. Shari’ah gäller endast muslimer. De flesta amerikaner och andra lärda i civilrätt har stora svårigheter med det konceptet. Den amerikanska konstitutionen (Bill of Rights) förbjuder regeringen att ’’etablera en religion’’. Den amerikanska Högsta Domstolen har beslutat i ett flertal fall att den amerikanska regeringen inte kan favorisera en religion framför en annan. Det konceptet gäller obetingat för de flesta amerikanska jurister och flera akademiker tror att en blandning av ‘’kyrkan och staten’’ är ett medfött ont och innehåller många bekymmer. De förkastar alla ideér som är en blandning av religion och regering.

Sådana förutfattade föreställningar begränsar kunskapsnivån och den information som finns tillgänglig för att försöka att lösa många sociala och kriminella problem. För att använda en motsvarighet från Kristendomen som kan vara användbar och för att ignorera vad alla kristna religioner utom din egen säger om Gud så skulle det begränsa din kunskapsnivå och du skulle inte bli informerad eller ha möjlighet att uppskatta din egen religion. Detsamma gäller för islamisk lag och den islamiska religionen. Man måste öppna ditt sinne för att vidare vidga din kunskapsnivå. Islamisk lag har många ideér, begrepp och information som kan lösa nutida kriminella problem inom flera områden i dagens samhällen. För att göra det måste man först avvakta med den förutfattade föreställningen om ’’separation mellan kyrka och stat’’.

Domare (Qadi)

En annan myt när det gäller islamisk lag är att det finns inga domare. Historiskt sett var den islamiska domaren (Qadi) en advokatsekreterare som utsågs av provinsernas guvernörer. Vare islamisk nation kan skilja sig något när det gäller hur valet av domarna utförs. En del nationer använder sig av en formell process av rättslig utbildning och internt i den lägre domstolen. T.ex. i Saudiarabien finns det två nivåer av domstolar. Den formella Shari’ah domstolen som etablerades 1928 tar hand om traditionella fall. Den saudiska regeringen etablerade ett justitiedepartement år 1970, och de lade till administrativa tribunaler för trafiklagar, affärer och handel. ’’Alla domare är ansvariga inför Gud i deras beslut och utföranden’’. (Lippman sidorna 66-6

Den vanlig myten som förknippas med islamisk lag är att domarna alltid måste förelägga ett fastställt och förutbestämt straff för varje brott. Västerländska skribenter påpekar ofta den orubbliga naturen i den islamiska lagen. Domare under islamisk lag är bundna att tillämpa ett flertal bestraffningar för ett fåtal mycket allvarliga brott som finns nämnda i Koranen, men de har mycket större frihet när det gäller bestraffningar för mindre allvarlig (inte Hadd) brott.

Civilrätt innehåller prejudikat, regler, och begränsningar som hindrar kreativ rättvisa. Domarna under islamisk lag är fria att skapa nya möjligheter och ideér för att lösa nya problem förknippade med brott.

Shari’ah-lagens beståndsdelar

Islamisk lag kallas för Shari’ah, och Shari’ah betyder vägen att följa Guds lag. Shari’ah-lagen är holistisk eller eklektisk i sitt närmande att vägleda individen i det mesta av de dagliga handlingarna. Shari’ah lagen kontrollerar, styr och reglerar allt allmänt och privat uppförande. Det finns regler för den personliga hygienen, dieten, sexuellt uppförande, och sånt som gäller barnuppfostran.

Shari’ah-lagen kan också användas i större sammanhang än att leda en individs handlingar. Den kan användas som en vägledning för hur en individ handlar i samhället och hur en grupp interagerar med en annan. Shari’ah-lagen kan användas för att lösa gränstvister, konflikter och krig. Lagen utesluter inte någon kunskap från andra källor och ses av muslimer världen över som ett medel att lösa problem av medborgerlig, rättslig och internationell art.

Shari’ah-lagen har flera källor från vilken den drar dess vägledande principer. Den vilar inte på en källa för dess breda kunskapsbas. Den första och primära beståndsdelen av Shari’ah är Koranen. Den är den slutliga förlikningen och det finns ingen överklagan. Den andra beståndsdelen av Shari’ah-lagen kallas för Sunnah, profeten Muhammads (fred vare med honom) läror som inte uttryckligen står i Koranen. Sunnah är en sammansättning av profetens läror och hans arbete. Sunnah innehåller berättelser och anekdoter, de kallas för hadith, för att illustrera ett koncept. Koranen har inte alltid all den information om uppförande och mänskligt samspel i detalj, Sunnah ger mer detaljerad information än Koranen.

Den tredje beståndsdelen av Shari’ah lagen kallas för Ijma. Den muslimska religionen använder termen ‘Ulama’ som en beteckning för dess religiösa lärda. Dessa ulama konsulteras i många ting både när det gäller personliga som politiska ting. När ulama kommer fram till konsensus om en fråga, så tolkas det som ijma. Koncepten och ideérna som återfinns i ijma återfinns inte uttryckligen i varken Koranen eller i profetens läror i Sunnah. Islamiska domare har möjlighet att undersöka ijma för flera möjliga lösningar som kan tillämpas i ett moderna tekniskt samhälle. De är fria att skapa nya och nyskapande metoder för att lösa brott och sociala problem baserat utifrån de koncept som finns i ijma. Dessa domare har stort omdöme när de tillämpar koncepten i relation till ett specifikt problem.

Qiyas är den fjärde beståndsdelen av Shari’ah-lagen. Qiyas återfinns inte uttryckligen i Koranen, Sunna eller finns inte givet av Ijma. Qiyas är nya fall eller nya lagar som redan kan ha tagits av en högre domare. Shari’ah domaren kan använda sig av det juridiska prejudikatet för att bestämma en ny lag och dess tillämpning för ett specifikt problem. T.ex. ett databrott eller stöld av datatid återfinns inte i Koranen eller Sunnah. Handlingen, dvs ’stöld’ är en allmän term som handlar om förbud, så domaren måste lita till logik och sunt förnuft för att skapa en ny lag eller Qiyas.

Den femte beståndsdelen av Shari’ah lagen är väldigt bred och ’’överspännande’’. Den andra möjligheten till kunskap kan vara ideér som finns i det andra skrivna arbetet. Nya Testamentet är ett exempel när det gäller detta område av information, och rättsligt resonemang som är baserat på civillag eller civilrätt kan vara det andra exemplet. All information kan undersökas med logik och sunt förnuft för att se om det kan tillämpas på det aktuella fallet. Det kan också vara en lokal företeelse eller norm som en domare kan anse vara hjälpsam i tillämpningen för det fall som ligger framför honom. Domaren kan också väga in den påverkan som hans beslut kommer att ha för en persons anseende i samfundet.

Brott i Islam

Brott under islamisk lag kan brytas ner i tre större kategorier. Var och en av dessa kommer att diskuteras i mer detalj utifrån några punkter i civilrättens analogier. De tre större brottskategorierna i islamisk lag är:

• Hadd brott (mest allvarliga)

• Ta’zir brott (mindre allvarligt).

• Qisas brott (hämndbrott, upprättelse).

Hadd brott är de mest allvarligaste brotten under islamisk lag, och Ta’zir brott är de mindre allvarliga. En del västerländska skribenter använder förmögenhetsbrottens analogin för Hadd brott och förseelse etikett för Ta’zir brott. Analogin är delvis korrekt, men inte helt sann. Civilrätt har ingen jämförbar form när det gäller Qisas brott.

Fairchild, har in sin utomordentliga bok gällande komparativ rättvisa, gjort följande observation av islamisk lag och straff (Fairchild sidan 41).

’’Straff finns föreskrivna i Koranen och är ofta stränga när det gäller markeringen av kroppsligt dödsstraff. Stöld straffas med fängelsestraff eller amputation av händer eller fötter, beroende på antal gånger det har begåtts... ’’

Hadd brott

Hadd brott är de straff som är straffbara genom ett redan instiftat straff som finns i Koranen. Dessa av de mest allvarliga brotten återfinns i en exakt referens i Koranen gällande för en specifik handling och ett specifikt straff för den handlingen. Det finns ingen möjlighet till förhandlande eller förminskande av straffet för Hadd brott. Hadd brott har inget minimum eller maximum straff. Straffsystemet är jämförbart i sin bestämda dom med de domar som föreläggs av några domare i USA. Om man begår ett brott, så vet man vad straffet kommer att bli. Det finns ingen flexibilitet i den amerikanska bestämmande modellen eller i straffet för Hadd brott i islamisk lag.

Ingen domare kan ändra eller förminska straffet för dessa allvarliga brott.

• Hadd brott är:

• Mord

• Avfall från Islam (Att föra krig mot Allah och alla Hans budbärare)

• Stöld

• Äktenskapsbrott

• Förtal (Falsk anklagelse gällande äktenskapsbrott eller otukt

• Röveri

• Alkoholdrickande.

De fyra första Hadd brotten har ett specifikt straff i Koranen. De tre därefter nämns men inget specifikt straff finns nämnt. (Schmalleger sidan 603)

En del mer liberala islamiska domare anser inte avfall från Islam eller alkoholdrickande vara Hadd brott. De mer liberala islamiska nationerna behandlar dessa brott som Ta’zir eller mindre brott.

Hadd brott har ett fastställt straff eftersom de har utpekats av Gud och återfinns i Koranen. Hadd brott är brott som går emot Guds lag och Ta’zir är brott som går emot samhället. Det finns skydd för Hadd brott som media ofta glömmer bort att nämna. Media brukar nämna att om man stjäl, så huggs handen av. Den islamiska domaren måste se detta utifrån en högre nivå när det gäller bevisföring och resonera varför en person begick brottet. En domare kan endast utfästa Hadd straff när en person erkänner brottet eller om det finns tillräckligt med vittnen till brottet. Det vanliga antalet vittnen är två, men när det gäller äktenskapsbrott så behövs det fyra vittnen. Media lämnar ofta allmänheten med intrycket att alla straffas utifrån bräcklig vittnesbörd eller begränsad bevisföring. Islamisk lag har en mycket hög nivå av vittnesbörd för de mest allvarliga brotten och straffen. När det finns tvivel om skuld av ett Hadd brott, måste domaren behandla brottet som ett mindre Ta’zir brott. Om det inte finns något erkännande till ett brott eller inte tillräckligt med vittnen till brottet, så kräver islamisk lag att Hadd brott ska bestraffas som ett Ta’zir brott.

Ta’zir brott

Det moderna islamiska samhället har förändrats mycket från hur det såg ut på profetens (fred vare med honom) tid. Nutida Shari’ah-lag är i skriven form och är lagstadgad till sin natur. Islamiska rättskoncept hävdar att en person borde veta vad brottet är och dess möjliga bestraffning är. Egypten t.ex. har en parlamentarisk process som har en formell strafflag som är skriven och baserad på principerna i den islamiska lagen, men Saudiarabien tillåter domare att bedöma Ta’zir brott och dess straff. Modern islamisk lag erkänner många skillnader mellan dessa två nationer. Det ger också tillåtelse för en större flexibilitet i hur den bestraffar en lagöverträdare. Den största myten hos många människor är att domarna i de islamiska nationerna har ett fastställt straff för alla brott. I realiteten så har domarna mycket större flexibilitet än vad domarna har som dömer under civilrätt.

Ta’zir brott är mindre allvarliga än Hadd brott som återfinns i Koranen. En del civilrättsskribenter använder analogin av förseelser, som är den mindre av det två kategorierna (brottslighet och förseelser) under civilrättslagens brott. Ta’zir brott kan och har jämförliga ’’mindre brottslighet motsvarighet’’. Dessa ’’mindre brottsligheter’’ återfinns inte i Koranen så de islamiska domarna är fria att bestraffa brottslingen på nästan vilket sätt som helst. Mohammed Salam Madkoar, som var rektor vid ’Islamisk lag’ vid University of Cairo, gör följande iakttagelse (Ministry of the Interior, 1976 sidan 104):

’’Ta’zir bestraffning varierar beroende på omständigheterna. De förändras från tid till tid och från plats till plats. De varierar enligt allvaret av brottet och omfattningen av det kriminella förfarandet av brottslingen själv.

Ta’zir brott är handlingar som bestraffas pga att brottslingen är olydig mot Guds lag och ord. Ta’zir brott kan bestraffas om de skadar samhällets intressen. Shari’ah lagen lägger vikten vid samhället eller det allmännas intresse. Antagandet att straffet är större än det ’’onda’’ kommer att förhindras i framtiden om man straffar brottslingen nu.

Historiskt sett så har Ta’zir brott inte skrivits ner eller kodifierats. Detta gav varje ledare en stor flexibilitet i den bestraffning som domare kunde utdela. Domaren under islamisk lag är inte bunden av prejudikat, regler eller tidigare beslut som är fallet i civilrättslag. Domarna är helt fria att välja den typ av bestraffning som de tror kommer att hjälpa den individuelle brottslingen. Den enda vägledande principen för domarna under Shari’ah-lagen är att de måste vara ansvariga inför Allah och inför det större samfundet av muslimer. En del av de mer vanliga straffen för Ta’zir brott är rådgivning, böter, allmän eller privat kritik, familj eller klan påtryckning och stöd, konfiskering av egendom, begränsning av frihet genom att stanna i hemmet eller internering, och piskning.

I en del islamiska nationer, sätts Ta’zir brott av en lagstiftande riksdag. Varje nation är fri att etablera dess egen straffrätt och det finns en varierande mängd av skillnader i bestraffningen i en del av dessa brott. En del av de vanligare Ta’zir brotten är: mutor, försäljning av skämda eller defekta varor, förräderi, ocker, och försäljning av oanständiga bilder. Konsumtionen av alkohol i Egypten bestraffas mycket annorlunda än i Iran eller Saudiarabien eftersom de har olika civilrättslagar. Islamisk lag har en mycket bredare flexibilitet än vad västerlig media ger sken av. Varje domare har möjlighet att bestraffa utifrån lokala normer, sedvänjor och informella regler. Varje domare har möjlighet att bestämma straffsatsen som kommer att avskräcka andra från att begå brott och kommer att hjälpa att rehabilitera brottslingen.

Qisas brott och Diya

Islamisk lag har en ytterligare kategori av brott som civilrättsnationer inte har. Ett Qisas brott gäller hämnd. Om man begår ett Qisas brott, så har offret rätt att söka vedergällning och hämnd. Den exakta bestraffningen för varje Qisas brott har framlagts i Koranen. Om man mördas, så har den mördades familj rätt att söka Qisas bestraffning för mördaren. Bestraffningen kan vara i olika former och kan även inkludera ’’Diya’’. Diya betalas till offrets familj som en del av straffet. Diya är en forntida form av återupprättelse för offret eller för dennes familj. Familjen kan också begära en offentlig avrättning av brottslingen eller familjen kan förlåta brottslingen. Traditionella Qisas brott inkluderar:

• Mord (planerat eller icke planerat)

• Planerad brottslighet mot mänskligt liv, liknande mord.

• Mord i misstag.

• Brottslighet genom misstag gentemot mänskligheten, liknande mord.

En del journalister i media har kritiserat tanken när det gäller ’’blodspengar’’ och kallat det barbariskt. De rubricerar detta praktiserande som odemokratiskt och omänskligt. Qisas brott grundas på kriminologiska antaganden gällande vedergällning. Begreppet vedergällning återfinns i den första lagstadgade ’’Code of Hammurabi’’ och i Mose Lag i formen av ’’ett öga för ett öga’’. Muslimer lägger till detta ’’men det är bättre att förlåta’’. Nutida civilrätt innehåller fortfarande antagandet om vedergällning. Den amerikanska förbundskoden innehåller ‘’obligatoriskt minimum’’ meningar för droghantering, och många stater har bestämda straff för droger och våld och användande av vapen. Det amerikanska rättvise systemet har anammat en vedergällningsmodell som sätter givna bestraffningar för varje brott. Vedergällningsidén finns förankrad i det amerikanska rättvisesystemet. Qisas brott är enkel vedergällning: om man begår ett brott så vet man vad straffet blir.

Diya har sina rötter i islamisk lag och härstammar från profeten Muhammads (fred vare med honom) tid, när det fanns många familjer, stammar och klaner. De var nomader och reste i stor omfattning. Profeten lyckades övertala flera stammar att ta emot en penningsumma för den skada som klanen eller stammen lidit. Praktiserandet ökade och nu är det en erkänd lösning i vissa Qisas brott.

Idag betalas Diya av brottslingen till offret om han lever. Om offret avlidigt, ska pengarna betalas till offrets familj eller till offrets stam eller klan. Antagandet är att offren kommer att kompenseras för deras förlust. Under civilrätt, måste offret eller familjen stämma brottslingen utifrån ett civilmål för skadorna, vilket kan upplevas som kränkande. Qisas brott kompenseras genom återupprättelse under civilrätt och civillag.

Qisas brott kräver kompensation för varje brott som begåtts. Varje nation framlägger skadorna för brottslingen och domaren beslutar sedan om den fastslagna lämpliga Diya. Om en brottsling är för fattig att betala diya, så åläggs brottslingens familj för att betala diya för deras släkting. Om familjen inte har möjlighet att betala, så måste samfundet, klanen eller stammen erfordras att betala. Detta begrepp återfinns inte i civilrätt eller civillag i det flesta nationer. Den agerar som stimulans för familjen och samfundet för att lära det ett ansvarsfullt uppförande. Vad sker med skulden om brottslingen dör och inte har betalat den? Historiskt, så överfördes den till brottslingens arvingar; idag drar de flesta nationer tillbaka krav på betalning om brottslingen inte har lämnat något arv efter sig.

En fråga som ofta ställs är ’’Vad händer om ett offer tar diya utan regeringens godkännande?’’ Offret eller familjen har begått ett Ta’zir brott genom att acceptera pengar som inte har givits fullmakt av en domare: att ta diya måste ske genom de korrekta regerings och rättsliga myndigheterna.

Ett annat koncept av Qisas brott är när det gäller straff. Varje offer har rätt att begära vedergällning och historiskt så brukade personens familj utföra straffet. Modern islamisk lag kräver att regeringen utdelar Qisas straff. Historiskt så kan en del sörjande familjemedlemmar ha torterat brottslingen under bestraffningen. Nu är regeringen den oberoende parten som administrerar straffet, eftersom tortyr och utdragen smärta är emot Islams läror och Shari’ah lagen.

Slutsats

Nutida behandling av islamisk lag och ’’radikala muslimer’’ är fullt av stereotypa benämningar. En del i västerlig media har använt ’’bombningarna av New York’’ på ett sätt för öka hatet och fördomarna. De har efterapat åsikterna av en del radikala och projekterat det för alla muslimer. Detta handlande har vållat stor skada för den muslimska världen. En del akademiker har också förvridigt och inte alltid varit helt sanningsenliga och en del forskare har beslutat att islamisk lag kräver ett fastslaget straff för alla brott. Dessa skribenter har beslutat att islamisk lag saknar omdöme i sina domslut av svaranden i en Shari’ah domstol. Det finns fyra hadd brott som har bestämda straff och som framlagts i Koranen, men inte alla hadd brott är bundna av obligatoriskt straff.

Islamisk lag är mycket annorlunda jämfört med engelsk civillag eller europeiska civillagens traditioner. Muslimer är bundna till profeten Muhammads (fred vare med honom) läror vars tolkning av Allahs eller Guds vilja återfinns i Koranen. Muslimer är ansvariga inför Shari’ah lagen, men icke muslimer är inte bundna till den (de är avfällingar till Allah). Muslimer och icke muslimer erfordras att leva efter lagens stadgar i dess varierande regeringsform såsom skattelagar, trafiklagar, handelslagar och stöld. Dessa och många andra brott som liknar civillagsbrott prövas i moderna ’’Mazalim domstolar’’. Mazalim domstolarna kan också handlägga civillag, familjelag och andra fall. Islamisk lag har inte separata domstolar för muslimer för ’’religiösa brott’ och samtidigt icke religiösa domstolar för annan brottslighet och civila brott.

Utvald bibliografi

Al-Alfi, Ahmad Abd al-aziz "Punishment in Islamic Criminal Law". In Bassiouni, M. Cherif. The Islamic Criminal Justice System. New York: Oceana Publication, 1982. sidorna 227-236.

Al-Thakeb, Fahed och Scott, Joseph E. "Islamic Law: An Examination of its Revitalization." British Journal of Criminology. Volym 21, Nummer 1 (Jan. 1981), sidorna 58-69.

Ali, B. "Islamic Law and Crime: The Case of Saudi Arabia." International Journal of Comparative and Applied Criminal Justice. Volym 9, Nummer 2 (Winter, 1985) sidorna 45-57.

Badr, Gamal Mouri, "Islamic Law: Its Relation to Other Legal Systems." The American Journal of Comparative Law. Volym 26 (1978), sidorna 187-198.

Bassiouni, M. Cherif, ed. The Islamic Criminal Justice System. New York: Oceana Publications, 1982.

Doi, Abdur Rahman I. Shariah: The Islamic Law. London: Ta-Ha Publishers, 1984.

Doi, Abdur Rahman I. Shariah in the 1500 Century of Hijra Problems and Prospects. London: Ta-Ha Publishers, 1981.

El-Awa, Mohamed S. Punishment in Islamic Law: A Comparative Study. Indianapolis: American Trust Publishers, 1982.

Ezeldin, Ahmed Galal. "Judicial Control of Policing in Egypt." CJ International Volym 7, Noummer 4 (July-August, 1991), sidorna 3, 4.

Fairchild, Erika S. Comparative Criminal Justice Systems. Belmont, CA.: Wadsworth Publishing Co., 1993.

Fitzgerald, S.V. "The Alleged Debt of Islamic Law to Roman Law." The Law Quarterly, Volym 67. (Jan.,1951), sidorna 81-102.

Ghanem, Isam. Outlines of Islamic Jurisprudence. Riyadh, Saudi Arabia: Saudi Publishing and Clearing House, 1983.

Griffiths, Curt Taylor. "The Criminal Justice System of Egypt." International Criminal Justice Systems II, Omaha, Nebraska: Academy of Criminal Justice Sciences, 1986, sidorna 13-26.

Hassan, Rittat. "Muslims in America: A Living Presence." Horizons. (November/December, 1990), sidorna 10-11.

Heer, Nicholas, ed. Islamic Law and Jurisprudence. Seattle, WA.: University of Washington Press. 1990.

Khadduri, Majid and Herbert J. Liebesny, eds. Origin and Development of Islamic Law. Volume 1 of Law in the Middle East. ed. Majid Khadduri and Herbert J. Liebesny. New York: AMS Press,1984.

Laliwala, Jafer Ismail. The Islamic Jurisprudence. India: The India Institute of Islamic Studies.

Lamb, David. The Arabs: Journeys Beyond the Mirage. New York: Vintage Books, 1987.

Lippman, Matthew and McConnville, Sean and Yerushalmi, Mordechai. Islamic Criminal Law and Procedure and Introduction. New York: Praeger, 1988.

Masud, Muhammad Khalid. Islamic Legal Philosophy. Pakistan: Islamic Research Institute, Reprint 1984.

Moore, Richter H. "Islamic Legal Systems: A Comparison-Saudi Arabia, Bahrain and Pakistan." Comparative Criminal Justice Chicago, IL.: Office of International Criminal Justice, 1989., sidorna 243-250.

Moore, Richter H. "The Criminal Justice System of Saudi Arabia." International Criminal Justice Systems II. Omaha, Nebraska: Academy of Criminal Justice Sciences, 1986., sidorna 139-198.

Qadri, Anwar Ahmad. A Sunni Shafi'i Law Code. Sh. Muhammad Ashraf. (Available at Mahmud's Bazaar, P.O. Box 505, Conley, GA 30027)

"Rising Fundamentalist Movement Takes Center Stage." CJ International Volym 8, Nummer 2, (March-April, 1992), sidorna 1-6.

Schmalleger, Frank. Criminal Justice Today. 2nd ed. Englewood Cliffs, NJ.: Peentice Hall, 1993.

Trojan, Carol. "Egypt: Evolution of a Modern Police State". Comparative Criminal Justice. Chicago, IL: Office of International Criminal Justice, University of Illinois at Chicago, 1989, sidorna 235-242.

Ward, Dick. "Fanatic Fundamentalism Brings Renewed Strife and Concern in Region." CJ International, Volym 9, Nummer 2 (March-April, 1993), sidorna 14.

Weiss, Bernard. "Interpretation in Islamic Law: The Theory of Ijtihad." The American Journal of Comparative Law, Volym 26, (1978), sidorna 199-212.

United Nations Social Defense Research Institute. The Effect of Islamic Legislation on Crime Prevention in Saudi Arabia. Proceedings of the Symposium held in Riyadh. 16-21 Sharia 1396 A.H.(9-13 October, 1976) Riyadh, Saudi Arabia. Ministry of Interior, Kingdom of Saudi Arabia, 1980.

Källa: http://www.jews-for-allah.org

Översättning: Islam-Svarar