Muslimer och Bokens Folk i Historien
Opartiska människor som har studerat Islams historia och muslimska relationer till judar och kristna under islamiskt styre kommer underfund om följande fakta: Bokens folk har alltid levt i fred och stillsamhet under islamisk styre.
Gud uppmanar att de kristna och judar som tror på honom och yttersta dagen och gör bra ifrån sig kommer att välkomna en rättvis belöning för deras goda gärningar:
’’DE SOM tror [på denna Skrift] och de som bekänner den judiska tron och de kristna och sabierna – ja, [alla] som tror på Gud och den Yttersta dagen och som lever ett rättskaffens liv – skall helt visst få sin fulla lön av sin Herre och de skall inte känna fruktan och ingen sorg skall tynga dem.’’ Koranens Budskap 2:62
Profeten Mohammad (saw) exemplariska ställning
Profeten Mohammad (saw), den bästa förebilden för muslimer som bemöter bokens folk, var alltid rättvis och barmhärtig mot judar, kristna och försökte att skapa en atmosfär byggd på försoning och kärlek mellan dessa tre religiösa grupper. Olika överenskommelser och garantier tillät kristna och judar att leva som självständiga religiösa grupper.
Profeten Mohammad (saw) tillät judarna att bli en grupp inom förordningen av Madinah undertecknad tillsammans med Aws och Khazraj klanerna, vilket tillät dem att fortsätta leva som en separat religiös grupp. Grunden till denna acceptans av judarnas tro och traditioner var grundlagd i följande artikel: ”Judar och Banu Awf [icke-muslimsk minoritet] är en egen gemenskap med troende. För judarna deras religion och för muslimerna deras religion”
Frihet att tro och andakt
I början av profeten Mohammad (sas) tid, har det alltid funnits religiös frihet i muslimskt styrda länder. Artiklar garanterade beskydd av klostren och kyrkor, vilket har varit en viktig del av avtalen signerade mellan muslimer och bokens folk. Historiska dokument avslöjar att många muslimer besökte klostren för att vila under nattetid, att avnjuta måltider, eller att ha civiliserade konversationer under deras resor eller fälttåg.
Bokens folk bemötte ofta muslimer varmt. Följande utlåtanden nertecknades i ett avtal signerat av kalifen Umar, som var presenterad till Abu Ubayda av syrianska kristna:
[Vi ålägger dessa termer på oss själva]... att inte undanhålla våra kyrkor från muslimer som stannar till över natten eller dagen, att öppna dörrarna till resande och de i krigföring; ...att underhålla alla muslimska resenärer i våran vanliga anda och föda honom.... Vi kommer inte att förolämpa en muslim, och den som stöter på en muslim har gett upp sina rättigheter.
Under det islamska styret, firade alltid bokens folk sina religiösa festivaler som de önskade. Från tid till tid deltog även muslimska ledare. Ett brev av Nestorian Patriarch Isho’yab III (650-60) avslöjas muslimska ledare barmhärtighet och acceptans mot bokens folk:
De [Abbasids] har inte attackerat den kristna religionen, de har heller inte provocerat våran tro, utan ärat våra präster och inte ålagt för egen fördel mot våra kyrkor och kloster.
Dessa historiska fakta bevisar motsatsen av mycket vi läser idag. Islam är en fredlig religion med acceptans. Kristna och judar levde i frid under muslimskt styre och kunde ha religiös frihet och tro.
Stillsamhet under muslimskt styre
Under de första århundraden, förtryckte judar de kristna vilka senare fick mer makt så de började själva att förtrycka judar och även kristna efterföljare som tillhörde andra kristna sekter. Under medeltiden dominerade den katolska kyrkan vilka förtryckte alla judar och kristna som inte höll med om deras lära. Vissa icke-katoliker sökte skydd hos muslimer. Förtrycket och våldsamheter riktades av Byzantium mot Egyptiska Monophysite och Jacobean kristna. Skräcken kvarstod hos judarna och ortodoxa kristna som befann sig i vägen för de katolska korstågen och förföljelsen levde vidare för judar i Europa likt väl muslimer och judar i Spanien efter reconquista, detta har aldrig ägt rum på muslimsk mark.
Judar flydde Spaniens tyranneri och fann frid och säkerhet på ottomansk mark. Drivna ut ur Spanien, bemötta av mer besvär i andra länder. Många dog av hunger och törst inför städers portar och städer vilka de inte fick komma in i. Judar som kom ombord Genoeses skepp blev antingen utsugna eller sålda till pirater. Sultanen Bayazid välkomnade judarna till hans imperium och beordrade folket att visa respekt och acceptans vilket de även gjorde.
Beordringen avslöjade att inte vägra judarna att komma eller att skapa svårigheter för dem, utan att bemöta dem inbjudande. Sultan Bayazid är välkänd som en historisk religiös man och hans gästvänlighet och acceptans var baserad på koranisk moral.
Att leva under det islamska styret fick bokens folk delta i ett hektiskt kulturellt liv. Muslimska ledare utvidgade sitt kulturella stöd till de länder de besegrade och tog med detta till Bagdad, imperiets huvudstad där de studerades av muslimer, kristna och judiska vetenskapsmän. Var och en av dem kunde lära sig genom att studera detta tillsammans med sin egen tro. Vid denna tidpunkt, då muslimer stöttade forskning och åsiktsfrihet, hade Europas kristna nervärderande rättegångar som brände människor för deras kättiska tro, vilket menas icke-katolska tankar eller religiös tillhörighet.
Muslimska ledares känsla för rättvisa resulterade till att många kristna och judar kom med problem till islamiska domstolar, även då de hade deras egna domstolar och lagar. Vid ett tillfälle, Nestorian, partiarken Mar Timothee I (780-825) spred ut en förordning för att motverka ökningen av kristna som tog sina ärenden till islamska domstolar.
Icke muslimers rättsliga status
Bokens folk som levde i det muslimska landet blev ansedda som dhimmis, istället för krigsfångar och därför blev de garanterade vissa lagliga rättigheter. Ett exempel, i utbyte av att betala jizya skatt, blev deras liv och egendom garanterade och de kunde med frihet utföra sin religiösa tro. De fick frisedel från militären och fick rättigheter att ha egna domstolar där de kunde ta egna beslut. Några tillfällen fick de tillbaka sin skatt.
Vår Profet (sas) sa: ”Jag är motståndaren av dem som behandlar dhimmis felaktigt eller belastar dem med en börda de inte kan bära.” I enlighet till denna princip, ansåg muslimer att deras skyldighet var att beskydda de icke-muslimer som levde under deras styre. Muslimernas mening av rättvisa dikterar att dhimmis kommer under statens beskydd.
Den vänliga historien mellan muslimer, judar och kristna är ett exempel för dess närvaro. Den islamska koden av etik krävde att icke-muslimer skulle vara accepterade, att deras värderingar och tro respekterades och att en miljö i vilket fredlig samexistens var möjlig och skapad. Därför, spridningen av denna kod som källa och som ansträngning att korrigera några missleda praktiseringar som ansågs vara islamiska, kommer att spela en viktig roll.
Källa: http://www.harunyahya.com
(Översatt av broder Daniel)
