Volym 2, bok 18, nummer 150 – 172

Volym 2, bok 18, nummer 150

Berättat av Abu Bakra:

Vi var med Allahs Budbärare när solen förmörkades. Allahs Budbärare ställde sig upp och drog sin mantel tills han nådde moskén. Han ledde oss i en två Rakats bön tills solen (förmörkelsen) hade försvunnit. Då sade profeten (fred vare med honom), ’’Solen och månen förmörkas inte på grund av någons död. Så när ni ser dess förmörkelser be och åkalla Allah  tills förmörkelsen är över.’’

Volym 2, bok 18, nummer 151

Berättat av Abu Masud:

Profeten sade, ‘’Solen och månen förmörkas inte på grund av att någon bland folket har dött utan de är två tecken av Allah. När ni ser dem ställ er upp och be.’’

Volym 2, bok 18, nummer 152

Berättat av Ibn ‘Umar:

Profeten sade, ‘’Solen och månen förmörkas inte på grund av någons död eller liv (dvs födsel) utan de är två tecken av Allah. När ni ser dem utför bön.’’

Volym 2, bok 18, nummer 153

Berättat av Al-Mughira bin Shu’ba:

’’Solen förmörkades under Allahs Budbärares livstid på den dagen när (hans son) Ibrahim dog. Så folket sade att solen hade förmörkats på grund av Ibrahims död. Allahs Budbärare sade, ’’Solen och månen förmörkas inte på grund av någons död eller liv (dvs födelse). När ni ser förmörkelsen be och åkalla Allah.

Volym 2, bok 18, nummer 154

Berättat av ‘Aisha:

Under Allahs Budbärares (fred vare med honom) livstid så förmörkades solen, så han ledde folket i bön, och stod upp och utförde en lång Qiyam, böjde sig sedan en lång stund. Han ställde sig sedan upp igen och utförde en lång Qiyam men denna gång var tiden för ståendet kortare än den första. Han böjde sig igen under en lång stund men kortare än den första, gjorde sedan sudjud och förlängde den hållningen. Han gjorde detsamma i den andra Raka som han gjorde i den första och avslutade sedan bönen; vid den tidpunkten hade solen (förmörkelsen) försvunnit. Han gav Khutba (predikan) och efter att ha prisat och ärat Allah sade han, ’’Solen och månen är två tecken av Allahs tecken; de förmörkas inte vid någons död eller liv. Så när ni ser förmörkelsen, ihågkom Allah  och säg Takbir, be och ge Sadaqa.’’ Profeten sade sedan, ’’Oh Muhammads anhängare! Vid Allah ! Det finns ingen som har mer ghaira (självrespekt) än Allah då han har förbjudit att Hans slavar, män och kvinnor begår äktenskapsbrott (olagligt sexuellt samlag). Och Muhammads anhängare! Vid Allah ! Om ni visste det som jag vet skulle ni skratta lite och gråta mycket.’’

Volym 2, bok 18, nummer 155

Berättat av ‘Abdullah bin ‘Amr:

När solen förmörkades under Allahs Budbärares livstid gavs ett tillkännagivande att bönen skulle utföras i grupp.

Volym 2, bok 18, nummer 156

Berättat av ‘Aisha:

(profetens fred vare med honom fru). Under profetens livstid förmörkades solen och han gick till moskén och folket ställde upp sig bakom honom. Han sade Takbir (påbörjan av bön) och förlängde recitationen (från Koranen) och sade sedan Takbir och utförde en förlängd böjning; sedan (lyfte han sitt huvud) och sade, ’’Sami ’al-lahu liman hamidah’’ (Allah hör den som sänder sin lovprisan till Honom). Han gjorde sedan inte sudjud utan ställde sig upp och reciterade en förlängd recitation som var kortare än den första recitationen. Han sade igen Takbir och böjde sig sedan i en förlängd böjning men kortare än den första och sade sedan, ’’Sami ’al-lahu liman hamidah Rabbana walak-lhamd’’, (Allah hör honom som skickar sin lovprisan till Honom. Oh vår Upprätthållare! All lovprisan är för Dig)’’ och gjorde sudjud och gjorde detsamma i den andra Raka; genom det så avslutade han fyra böjningar och fyra sudjud. Solen (förmörkelsen) hade försvunnit före han hade avslutat bönen. (Efter bönen) ställde han sig upp, ärade och lovprisade Allah  så som Han förtjänar och sade sedan, ’’Solen och månen är båda Allahs  tecken. De förmörkas inte på grund av någons död eller liv (dvs födelse). Så när ni ser dem skynda er till bönen. Återberättat av Az-Zuhri: Jag sade till ’Urwa, ’’När solen förmörkades i Medina utförde din broder (’Abdullah bin Az-Zubair) endast en två Rakats bön som morgonen (Fajr) bönen.’’ ’Urwa svarade, ’’Ja, för han missade profetens tradition (angående detta).’’

Volym 2, bok 18, nummer 157

Berättat av ‘Aisha:

(profetens fru). På den dagen när solen Khasafat (förmörkades) bad Allahs Budbärare; han ställde sig upp och sade Takbir och reciterade en förlängd recitation; sedan utförde han en förlängd böjning, sedan höjde han sitt huvud och sade, ‘’’Sami ’al-lahu liman hamidah’’, och förblev sedan stående och reciterade en förlängd recitation som var kortare än den första. Därefter utförde han en förlängd böjning som var kortare än den första. Sedan gjorde han sudjud och förlängde den positionen och han gjorde samma sak i den andra Raka som i den första och avslutade sedan bönen med Taslim. Vid den tidpunkten hade solen (förmörkelsen) försvunnit. Han vände sig till folket och sade, ’’Solen och månen är två tecken av Allah; de förmörkas (Yakhsifan) inte på grund av någons död eller liv (dvs födsel). Så när ni ser dem skynda er till bönen.’’

Volym 2, bok 18, nummer 158

Berättat av Abu Bakra:

Allahs Budbärare sade: ‘’Solen och månen är två tecken bland Allahs tecken och de förmörkas inte på grund av någons död utan Allah sätter fruktan i Sina hängivna troende med dem.’’

Volym 2, bok 18, nummer 159

Berättat av ‘Amra bint ‘AbdurRahman:

En judinna kom för att fråga ’Aisha (profetens fru) om någonting. Hon sade till henne, ’’Må Allah beskydda dig från straffet i graven.’’ Så ’Aisha frågade Allahs Budbärare ’’Kommer människorna att bli straffade i deras gravar?’’ Allahs Budbärare svarade jakande efter att han hade sökt tillflykt hos Allah  från straffet i graven. En dag red Allahs Budbärare iväg till en plats, men solen förmörkades. Han återvände på förmiddagen och passerade förbi raden av boningar (hans fruars) och ställde sedan upp sig för (förmörkelse) bönen, och folket stod bakom honom. Han stod upp en lång stund och utförde en förlängd böjning som var kortare än den första böjningen. Sedan höjde han upp huvudet och gjorde sudjud. Därefter ställde han sig upp (för den andra Raka) under en lång stund men ståendet var kortare än i den första Raka. Sedan utförde han en förlängd böjning som var kortare än den första. Därefter höjde han sitt huvud och gjorde sudjud. Sedan ställde han sig upp en lång stund men kortare än den första. Därefter utförde han en förlängd böjning men kortare än den första. Sedan höjde han sitt huvud och gjorde sudjud och avslutade bönen och (höll predikan) och sade så mycket som Allah önskade. Därefter beordrade han folket att söka sin tillflykt hos Allah från straffet i graven.

Volym, 2, bok 18, nummer 160

Berättat av ‘Abdullah bin ‘Amr:

När solen förmörkades under Allahs Budbärares livstid gjordes ett tillkännagivande att bönen skulle hållas i grupp. Profeten utförde två böjningar i en Raka. Sedan ställde han sig upp och utförde två böjningar i en Raka. Sedan satte han sig ner och avslutade bönen; och vid den tidpunkten hade (förmörkelsen) försvunnit. ’Aisha sade, ’’Jag har aldrig gjort en så lång sudjud tidigare.’’

Volym 2, bok 18, nummer 161

Berättat av ‘Abdullah bin Abbas:

Solen förmörkades under profetens (fred vare med honom) livstid. Allahs Budbärare utförde förmörkelsebönen och stod en lång stund, lika lång stund under vilken man hinner recitera sura al-Baqarah. Sedan böjde han sig en lång stund och stod sedan upp en lång stund som var kortare än den första ståendet, sedan böjde han sig en lång stund men för en kortare stund än den första, sedan gjorde han sudjud två gånger och stod sedan upp en lång stund som var kortare än den första ståendet; sedan böjde han sig en lång stund som var kortare än den tidigare, sedan höjde han upp sitt huvud och stod upp en lång stund som var kortare än den första ståendet, sedan böjde han sig en lång stund som var kortare än den första böjningen, och sedan gjorde han sudjud (två gånger) och avslutade bönen. Vid den tidpunkten så hade solen klarnat upp (förmörkelsen hade försvunnit). Profeten sade sedan, ’’Solen och månen är två tecken av Allahs. De varken förmörkas på grund av att någon dör och inte heller på grund av någons liv (dvs födelse). Så när ni ser dessa tecken, ihågkom Allah .’’ Folket säger, ’’Oh Allahs Budbärare! Vi såg dig ta någonting från din plats och vi såg dig dra dig tillbaka.’’ Profeten svarade, ’’Jag såg Paradiset och sträckte mig mot en klase (av dess frukter) och hade jag tagit den, skulle ni ha ätit från den så länge som världen består. Jag såg också Helveteselden och jag har aldrig sett en sådan hemsk syn. Jag såg att de flesta av dess innevånare var kvinnor.’’ Folket frågade, ’’Oh Allahs Budbärare! Varför är det så?’’ Profeten svarade, ’’På grund av deras otacksamhet.’’ Det frågades om de var otacksamma mot Allah . Profeten sade, ‘’De är otacksamma mot deras följeslagare i livet (deras män) och för otacksamma för att utföra goda gärningar. Om ni är välvillig mot en av dem genom livet och hon ser något (icke önskvärt) i er, kommer hon att säga, ’Jag har aldrig fått någonting gott från dig.’ ’’     

Volym 2, bok 18, nummer 162

Berättat av Fatima bint Al-Mundhir:

Asma’ bint Al Bakr sade, ’’Jag kom till ’Aisha fru till profeten (fred vare med honom) under solförmörkelsen. Folket stod och utförde bönen och hon bad också. Jag frågade henne, ’Vad har hänt med folket?’ Hon pekade med hennes hand mot himlen och sade, ’Subhan-Allah’. Jag sade, ’Finns det ett tecken?’ Hon pekade ut det jakande.’’ Asma’ sade vidare, ’’Jag ställde mig också upp för bönen tills jag svimmade och hällde sedan vatten på mitt huvud. När Allahs Budbärare hade avslutat sin bön, tackade han och lovprisade Allah  och sade, ’Jag har sett på denna min plats vad jag aldrig har sett inte ens Paradiset och Helvetet. Utan tvivel, så har det inspirerats för mig att ni kommer att sättas på prov i gravarna på samma sätt eller på ett liknande sätt som provet av (Masih) Ad-Dajjal. (Jag vet inte vilken av de två det var Asma’ menade.) (Änglarna) kommer att komma till er alla och kommer att fråga er vad ni vet om denne man (dvs Muhammad). Den troende eller en stark troende (jag vet inte vilket ord som Asma’ använde) kommer att svara, ’Han är Muhammad, Allahs Budbärare (fred vare med honom).’ Änglarna kommer sedan att säga till honom, ’Sov fridfullt då vi vet med säkerhet att du var en av de starka troende.’ Hycklaren eller den tveksamme personen (jag vet inte vilket ord som Asma’ använde) kommer att säga, ’Jag vet inte. Jag hörde folk säga någonting så jag sade det (detsamma).’’   

Volym 2, bok 18, nummer 163

Berättat av Asma’:

Utan tvekan så beordrade profeten folk att frige slavar under solförmörkelsen.

Volym 2, bok 18, nummer 164

Berättat av ‘Amra bint ‘AbdurRahman:

En judinna kom till ’Aisha för att fråga henne om någonting och sedan sade hon, ’’Må Allah beskydda dig från straffet i graven.’’ Så ’Aisha frågade Allahs Budbärare, ’’Kommer människor att bli straffade i deras gravar?’’ Allahs Budbärare bad om Allahs  beskydd från straffet i graven (på så sätt indikerande ett jakande svar). En dag red Allahs Budbärare (för att resa någonstans) men solen förmörkades. Han återvände på förmiddagen och passerade genom raderna av bostäder (hans fruars) och ställde sig upp och började utföra (förmörkelse) bönen och folket stod bakom honom. Han stod upp en lång stund och utförde sedan en lång böjning och sedan stod han rakt upp en lång stund som var kortare än den i den första ståendet, sedan utförde han en förlängd böjning som var kortare än den första böjningen, sedan höjde han sitt huvud och gjorde sudjud en lång stund och därefter ställde han sig upp (för den andra Raka) under en lång stund, men det ståendet var kortare än ståendet i den första Raka. Sedan utförde han en förlängd böjning som var kortare än den första. Därefter ställde han sig upp en lång stund men kortare än den första, utförde sedan igen en lång böjning som var kortare än den första och gjorde sedan sudjud en kortare stund än i den föregående med kontakten med marken. Därefter avslutade han bönen och gav predikan och sade det som Allah  önskade han skulle säga; och beordrade folket att söka beskydd hos Allah  från straffet i graven.    

Volym 2, bok 18, nummer 165

Berättat av Abu Masud:

Allahs Budbärare sade, ‘’Solen och månen förmörkas inte på grund av någons död eller liv utan de är två tecken bland Allahs  tecken, så be när ni ser dessa tecken.’’

Volym 2, bok 18, nummer 166

Berättat av ‘Aisha:

Under profetens livstid förmörkades solen och profeten (fred vare med honom) ställde sig upp för att utföra bönen med folket och reciterade en lång recitation, sedan utförde han en förlängd böjning, och sedan lyfte han upp sitt huvud och reciterade en förlängd recitation som var kortare än den första. Sedan utförde han en förlängd böjning som var kortare än den första och lyfte sedan sitt huvud och utförde två böjningar när han gjorde sudjud. Han ställde sig sedan upp för en andra Raka och utförde den som den första. Därefter ställde han sig upp och sade, ’’Solen och månen förmörkas inte på grund av någons liv eller död utan de är två tecken bland Allahs  tecken som Han visar Sina tjänaref. Så när ni ser dessa tecken, skynda er till bönen.’’

Volym 2, bok 18, nummer 167

Berättat av Abu Musa:

Solen förmörkades och profeten ställde sig upp, fruktande att det kunde vara Timmen (dvs Domedagen). Han gick till moskén och utförde bönen med den längsta Qiyam, böjande och sudjud som jag någonsin hade sett honom göra. Sedan sade han, ’’Dessa tecken som Allah skickar sker inte på grund av någons födelse eller död, utan Allah får de troende att känna fruktan med dessa tecken. Så när ni ser något av dessa tecken, skynda att ihågkomma Allah , åkalla Honom och be om Hans förlåtelse.’’

Volym 2, bok 18, nummer 168

Berättat av Al-Mughira bin Shu’ba:

På dagen för Ibrahims död förmörkades solen och folket sade att förmörkelsen skedde på grund av Ibrahims död (profetens son). Allahs Budbärare sade, ’’Solen och månen är två tecken bland Allahs tecken. De förmörkas inte på grund av någons död eller liv. Så när ni ser dessa tecken, åkalla Allah och be tills förmörkelsen klarnat upp.’’

Volym 2, bok 18, nummer 169

Berättat av Abu Bakra:

Under profetens livstid förmörkades solen och då utförde han en bön innehållande två Rakat.

Volym 2, bok 18, nummer 170

Berättat av Abu Bakra:

Under Allahs Budbärares (fred vare med honom) livstid förmörkades solen och när han gick ut drog han sina kläder efter sig tills han nådde moskén. Folket samlades runt honom och han ledde dem i bön och utförde två Rakat. När solen (förmörkelsen) försvunnit, sade han, ’’Solen och månen är två tecken bland Allahs  tecken; de förmörkas inte på grund av någons död, så när en förmörkelse inträffar, be och åkalla Allah  tills förmörkelsen är över.’’ Det som hände vid ett sådant tillfälle var att profetens son som hette Ibrahim dog på den dagen och folket talade om det (och trodde att förmörkelsen hade orsakats av hans död).

Volym 2, bok 18, nummer 171

Berättat av ‘Aisha:

Profeten ledde vår bön och utförde fyra böjningar i två Rakat under solförmörkelsen och den första Raka var längre.

Volym 2, bok 18, nummer 172

Berättat av ‘Aisha :

Profeten (fred vare med honom) reciterade (Koranen) högt under förmörkelsebönen och när han hade avslutat recitationen sade han Takbir och böjde sig. När han ställt sig upp efter böjningen sade han ’’Sami ’al-lahu liman hamidah Rabbana walaka-l-hamd.’’ Och sedan började han återigen att recitera. I förmörkelsebönen är det fyra böjningar och fyra sudjud i två Rakat. Al-Auza’i och andra sade att de hade hört Az-Zuhri från ’Urwa från ’Aisha säga, ’’Under Allahs Budbärares tid förmörkades solen, och han lät en person meddela, ’Bön sker i grupp.’ Han ledde bönen och utförde fyra böjningar och fyra sudjud i två Rakat.’’ Berättat av Al-Walid att ’AbdurRahman bin Namir hade sagt till honom att han hörde detsamma. Ibn Shihab hörde detsamma. Az-Zuhri sade, ’’Jag frågade (’Urwa), ’Vad gjorde din broder ’Abdulla bin Az-Zubair?’ Han bad två Rakat (för förmörkelsebön) som morgonbönen, när han utförde (förmörkelse) bönen i Medina.’ ’Urwa svarade att han hade missat (dvs hade inte bett enligt) profetens tradition.’’ Sulaiman bin Kathir och Sufyan bin Husain berättade från Az-Zuhri att bönen för förmörkelsen brukade utföras under hög recitation.