Det är inte passande för en man att Allah skulle ge honom Boken och Domen och Profetskapet, och att han sedan skulle säga till människor: ’’Tillbe mig vid sidan av Gud’’: utan snarare (säger han): ’’Bli Guds hängivna tjänare som undervisar (andra) och fördjupare sin egen kunskap i Skriften.’’ Inte heller (skulle han) befalla er att betrakta änglar och profeter som (himmelska) beskyddare, (Eller tror ni han skulle) uppmana er att återfalla i otro sedan ni har underkastat er Guds vilja?’’ (Koranen 3:79-80)

När det gäller tron på treenigheten, motbevisar Koranen det på två sätt:

• För det första: Den generella metoden, dvs att visa att det är omöjligt för Allah att ta Sig en son, vare sig den förmodade sonen är Jesus (frid vare med honom) eller någon annan.
  

• För det andra: Den särskilda metoden, dvs att beskriva att Jesus (frid vare med honom), son till Maria, varken var en son till Gud eller Gud; att han bara var en tjänare som skapades av Allah.
  

Den första metoden: Vad är kärnan när det gäller sonskapet och födelsen? Vad betyder egentligen dessa ord? Ett levande materiellt ting (som en man, ett djur eller en grönsak) separerar från sig själv en bit av dess eget materia, och utvecklar det sedan gradvis tills det blir en annan individ av samma art som dess förälder; avkomman har samma karaktär och drag som föräldrakroppen har. Ett djur avger säd från dess kropp, eller en växt avlägsnar ett frö från sig själv, sedan bevarar den det och fröet växer eller fröar gradvis tills det blir ett annat djur eller växt liknande den som dess föräldrar. Detta är vad sonskap och födelse betyder. Det är ingen hemlighet att någonting sådant är omöjligt för Allah.

För det första: Eftersom det behövs en fysisk kroppsvävnad; och Allah är långt från detta och kan inte existera med orsak, tid, rum och andra liknande ting utan anledning och utan den omständigheten.

För det andra: Till Allah hör absolut Gudomlighet och Herravälde: följaktligen, har Han absolut auktoritet över och total kontroll över allt det som är Hans. Allt är i behov av Honom för att få det att komma i existens, och är beroende av Honom för dess kontinuitet. Det är omöjligt att föreställa sig någonting som liknar Allah när det gäller ’’arter’’ – något som har en identitet, egenskaper och karaktär liknande de som Allah har och som är oberoende av Honom.

För det tredje: Om Allah skulle kunna avla eller föda en son, skulle det gradvis omvandla Allahs handling. Med andra ord, Han skulle styras av lagar gällande orsak och rörelse; och det är en motsägelse, eftersom allting som sker med Hans Vilja genast blir till utan fördröjning och gradering

Den ovanstående förklaringen innebär att det är Allahs ord:

’’Och de säger: ’’Gud har avlat en son.’’ Stor är Han i Sin härlighet! Nej, allt i himlarna och på jorden tillhör Honom och allt böjer sig för Hans vilja. Himlarna och jorden är Hans verk och när Han beslutar att något skall vara säger Han endast till det: ’’Var!’’ – och det är.’’ (Koranen 2:116-117)

Som har förklarats ovan, är orden, Ära vare till Honom, är fullständigt bevis; klausulen vare sig den finns i himlen eller på jorden är Hans; alla är Honom lydiga, är ett annat bevis; och versen ’’Himlarna och jorden är Hans verk och när Han beslutar att något skall vara säger Han endast till det: ’’Var!’’ – och det är’’, och det är det tredje beviset.

Det är också möjlighet att ta klausulen, Skaparen av himlarna och jorden, som ett allegoriskt uttryck i vilket egenskapen av objektet har överförts till subjektet. Med andra ord, klausulen kan beteckna att himlarna och jorden är i original i deras skapelse och design; Allah har skapat dem utan någon tidigare modell. Därför kan Han inte avla någon, annars vore det en skapelse i Hans egen modell. (När allt kommer omkring tror kristna att Sonen är en med Fadern). I det här fallet är denna klausul ett självständigt bevis i sig självt.

Kristna använder generellt meningen, ’Messias är Guds Son’, i en något allegorisk betydelse, och inte i dess bokstavliga betydelse. De utvidgar betydelsen av sonskapet. Troligtvis betyder det separation av en sak från en annan kärna utan fysisk och materiell delning och utan gradering. Denna tolkning kan avlägsna problemet med massa, kroppslighet och gradering. Ändå förblir problemet med likhet olöst.

Problemet med likhet kan beskrivas enligt följande: Tydligen för att tro på Gud Fadern och Gud Sonen är att tro på en siffra, ett verkligt flertal, även om vi antar att Fadern och Sonen är en i ’’art’’ eller gradering, där båda tillhör arten homo sapiens art; men de är egentligen fler än en eftersom de är två individuella människor. Om vi nu antar att Gud är en, då vore allt det andra (inklusive Sonen) ’icke-Gud’; de skulle ägas av Gud och vara beroende av Honom; följaktligen skulle den antagne sonen inte vara en Gud som Han. Å andra sidan skulle en son antas likna Gud, och vara fri från - inte beroende av Honom, då skulle det ogiltigförklara och förneka Guds Enhet.

Framställningen hittas i Allahs följande ord:

’’...och säg inte: ’’(Gud är) tre.’’ Upphör för ert eget bästa! Gud är den Ende Guden, Stor är Han i Sin härlighet, fjärran från (tanken) att Han skulle ha en son! Honom tillhör allt det som himlarna rymmer och det som jorden bär. Ingen behöver en ytterligare beskyddare utöver Gud.’’ (Koranen 4:171)

Den andra metoden: Jesus (frid vare med honom) son till Maria kunde inte vara en Gud och dela gudomen med Honom, eftersom han var en människa och hade alla de mänskliga egenskaperna.

Messias (frid vare med honom) skapades i Maria och växte upp i hennes livmoder; sedan framfödde hon honom som kvinnor föder sina barn och uppfostrade honom, som ett barn uppfostras av sin moder. Han växte upp och genomgick de vanliga förändringarna: från småbarnstiden genom barndomen, från ungdomen och uppåt. Under hela den tiden, var han som vilken annan normal människa som helst på livets väg. Han fick vara med om vanliga olyckor och villkor som alla andra människor. Han var hungrig och kände mättnad; kände glädje och sorg; var nöjd och missnöjd; påverkades av behag och smärta, bekvämlighet och obehag; han åt och drack, sov och vaknade, var trött och utvilad osv.

Detta var villkoret för Jesus (frid vare med honom) när han fanns bland folket. Tveklöst så är en person som har sådana egenskaper precis som en vanlig människa och som alla andra av Hans art. Som sådan var han som alla andra människor, en skapelse av Allah.

Låt oss nu titta på de mirakel och de övernaturliga ting som skedde på grund av honom, såsom att ge liv till döda kroppar, skapa fåglar och hela blinda och spetälska. Det finns också enastående tecken knutna till hans födelse, dvs gällande hans befruktning utan en fader. Alla dessa ting är övernaturliga, helt emot normala sedvänjor som människor känner till; ändå är de okända på grund av deras sällsynthet, inte på grund av deras omöjlighet. Adam som bevisligen genom himmelska Böcker skapades av lera och inte hade någon fader. Sen finns det profeterna, till exempel: Salih, Ibrahim och Musa (frid vare med dem) som inför deras händer fått så många mirakulösa tecken att framträda (som finns nämnda i uppenbarade skrifter). Men ingen tror att dessa mirakel förnekade deras mänsklighet eller bevisade deras gudomlighet.

Den metod har använts i verserna:

’’De som säger: ’’Gud är den tredje av ett tretal’’ förnekar sanningen – ingen annan gud finns än Gud, den Ende....Ett sändebud, varken mer eller mindre, var Kristus, Marias son. (Andra) sändebud föregick honom och hans moder var en sanningsenlig kvinna. Båda åt (jordisk) föda. Lägg märke till hur Vi klargör (Våra) budskap för dem – hur förvirrade är inte deras begrepp!...’’ (Koranen 5:73-75)

Att äta mat har speciellt valts före att nämna andra aktiviteter, för det visar snarare mer kraftfullt hans mänsklighet och visar hans behov och begär, som inte kan kombineras med gudomen. Uppenbarligen så är en person som genom sin natur känner hunger och törst och tillfredsställer det med munsbit av mat och en mugg med vatten, inte är någonting annat än ett förkroppsligande av kraft och behov – ett behov som inte kan avlägsnas utan hjälp av en främmande faktor. Hur kan en sådan man vara Gud? Vad är betydelsen av en sådan gudomlighet? En man omgärdad av behov, beroende av dess uppfyllande av någonting utanför sitt eget jag, är otillräcklig i sig självt, och fungerar genom någonting annat än sig själv. Han kan inte vara en självförsörjande gud; utan snarare är han en varelse som ses efter av sin Herre – Herren som har Hans skapelsers angelägenheter i Hans Egen Hand. Versen 5:17 kan möjligtvis förklaras i detta ljus:

‘’De förnekar sanningen som säger: ‘’Gud är Kristus, Marias son,’’ Säg: ‘’Vem kan hindra Gud, om Han vill låta Kristus, Marias son, hans moder och alla på jorden förgås? Guds är herraväldet över himlarna och jorden och allt som finns däremellan. Han skapar vad han vill, Han är allsmäktig.’’

Samma är det när det gäller versen (som kommer efter 5:75 som har citerats ovan) som vänder sig till kristna:

‘’Säg: ’’Vill ni i Guds ställe dyrka vad som varken kan skada er eller vare er till nytta? – Gud är Den som hör allt, vet allt.’’(Koranen 5:76)

Grunden och temat för sådana argument är följande: Jesus (frid vare med honom) sett utifrån hans villkor och angelägenheter levde enligt och styrdes av naturlagarna som genomsyrar en människas liv. Han hade alla egenskaper, utförde handlingar, och undergick alla de villkor som an människa gör; som att äta, dricka, uppfylla alla andra behov, han visade mänskliga karaktärsdrag. Även när det gäller vävnadens inverkan så var dessa fysiska egenskaper verkliga; inte en illusion eller inbillning. Jesus (frid vare med honom) var en verklig man som hade dessa naturliga egenskaper, villkor och handlingar. Evangelierna innehåller många verser där han kallar sig själv för man och son till en man; de är fulla av berättelser om hans ätande, drickande, sovande, gående, resande, trötthet, talande och liknande ting, som inte kan förklaras bort, inte heller kan det tolkas på annat sätt. Då detta är fallet, så borde Messias situation vara densamma som andra människors; han ägde inte eller kontrollerade inte andras angelägenheter, och han kunde förgöras som alla andra.

Samma är det när det gäller innebörden av hans böner och åkallande; utan tvekan dyrkade han Allah, hans avsikt var att komma närmare Allah; med underdånighet och ödmjukhet till Allahs upphöjdhet och majestät; säkerligen var inte orsaken att lära andra hur de skulle be eller av någon liknade orsak.

Versen 4:172 som talar emot Jesus påstådda gudomlighet pekar mot hans bön:

’’Kristus har inte hållit sig för god att vara Guds tjänare, ... (På den Yttersta dagen) skall Han inför Sig samla dem vars högmod hindrade dem att tjäna Gud.’’

Jesus tjänande och dyrkan är först och främst bevis för att han inte var Gud och att han inte hade någon del i gudomen som är reserverad för Den Ende snarare än honom. Hur kan en man sätta sig själv i positionen av träldom till sig själv? Hur kan han vara slav till sig själv? Hur kan någonting vara självtillräckligt inom samma infattning där det är beroende av någon annan? Svaret är tydligt: Det är omöjligt.

På liknande sätt visar dyrkan av änglar tydligt att de inte är Allahs döttrar. Inte heller är den Helige Anden Gud eftersom de alla är dyrkare av Allah och lyder Honom. Allah säger:

’’Och de säger: ’’Den Nåderike har (avlat) en son.’’ Nej, stor är Han i Sin härlighet! (Allah) är de Hans tjänare som Han har bevisat stor heder; de talar inte förrän Han har talat, och de handlar (bara) när Han befaller. Han vet allt vad (människor) kan veta och allt som är dolt för dem, och de kan inte tala till förmån för någon annan än den som Han är nöjd med. Och de bävar inför Hans (majestät).’’ (Koranen 21:26-28 )

Därutöver innehåller Evangelierna verser som visar att den Helige Ande lyder Allah och Hans Budbärare, följer deras beordringar, handlar på deras order. Det är helt emot sunt förnuft att säga att någonting beordrar sig själva eller lyder sig själv, eller att det accepterar och handlar på order av sina egna skapelser (dvs budbärarna).

På samma sätt som Jesus dyrkan av Allah visar att Jesus inte var Allah, bevisar hans kallan till folket att dyrka Allah det, som versen talar om:

’’De som säger: ’’Gud är Kristus, Marias son’’ förnekar sanningen: Kristus sade (själv): ’’Israeliter! Dyrka Gud, min Herre och er Herre.’’ Gud utestänger den från paradiset som sätter medhjälpare vid Guds sida och Elden skall bli hans sista hemvist. För (dessa) syndare finns ingen hjälpare.'' (Koranen 5:72)

Argumentationsmetoden som används I denna vers är självklar.

Även om Evangelierna inte innehåller en sådan omfattande mening som, ’’Dyrka Allah, min Herre och er Herre’’, är de fulla av yttranden som kallar folket till Allah och att dyrka Honom; han upprepar att Allah är hans Herre i Vars Händer hans angelägenheter ligger; han säger öppet att Allah är folkets Herre; och inbjuder dem inte en enda gång till att dyrka honom själv – trots det uttalande som han sägs ha gjort: ’’Jag och Fadern är ett’’ (Johannes 10:30, NT). Om vi accepterar att det är ett sant uttalande, och allting sammantaget så måste det betyda: min lydnad är Allahs lydnad; då borde det ha samma bibetydelse som versen i Koranen:

’’Den som lyder Sändebudet lyder Allah.’’ (Koranen 4:80).

Källa: skrivet av en broder i Islam.

Korancitat från ’Koranens Budskap’ av Muhammad Knut Bernström

Översättning: Islam-Svarar