Volym 2, bok 22, nummer 289 – 328

Volym 2, bok 22, nummer 289

Berättat av Kuraib Maula Ibn Abbas:

’Abdullah bin Abbas sade att han hade tillbringat en natt i Maimunas hus, moder till de troende, som var hans moster. Han sade, ’Jag låg tvärs över sängen, och Allahs Budbärare tillsammans med min moster lång långsides. Allahs Budbärare sov fram till mitten av natten eller strax före eller efter det. Sedan vaknade Allahs Budbärare, satte sig upp, tog bort spår av sömnen genom att gnugga sina händer över sitt ansikte. Sedan reciterade han de sista tio verserna av sura Al-Imran. Efter det gick han fram till en hängande behållare av läder som innehöll vatten och utförde en perfekt tvagning och ställde sig sedan upp för bön.

’Abdullah bin Abbas tillade, ’’Jag gick upp och gjorde detsamma som Allahs Budbärare hade gjort och gick sedan och ställde mig vid hans sida. Allahs Budbärare lade då sin högra hand över mitt huvud och tog tag i mitt högra öra och vred runt det lätt. Han bad två Rakat, sedan två Rakat, sedan två Rakat, sedan två Rakat, sedan två Rakat och sedan två Rakat och sedan en Raka (Witr). Sedan lade han sig ner tills böneutroparen kom och då bad han två lättsamma Rakat och gick ut och bad den tidiga morgonbönen (Fajr).’’

Volym 2, bok 22, nummer 290

Berättat av ‘Abdullah:

Vi brukade hälsa på profeten medan han bad och han brukade svara på vår hälsning. När vi återvände från An-Najashi (härskaren av Etiopien), hälsade vi på honom, men han svarade inte (under bönen) och (efter att ha avslutat bönen) sade han, ’’Under bönen är man upptagen (med mer allvarliga ting).’’

Volym 2, bok 22, nummer 291

Berättat av ‘Abdullah:

Samma som nummer 290, från profeten.

Volym 2, bok 22, nummer 292

Berättat av Zaid bin Arqam:

Under profetens livstid brukade vi tala medan vi bad och en av oss brukade berätta om hans önskningar, tills versen ’’Slå vakt om bönerna’’ (2:238) uppenbarades. Efter det blev vi beordrade att vara tysta medan vi bad.

Volym 2, bok 22, nummer 293

Berättat av Sahl bin Sad:

Profeten gick för att medla mellan stammarna i Bani ’Amr bin ’Auf och det blev tid för bön; Bilal gick till Abu Bakr och sade, ’’Profeten är fördröjd. Vill du leda folket i bön?’’ Abu Bakr svarade, ’’Ja om du så vill.’’ Så Bilal uttalade Iqama och Abu Bakr ledde bönen. Under tiden tog sig profeten fram mellan raderna (av de bedjande) tills hans stod i den första raden och folket började göra Tasfih. Sahl frågade, "Vet ni vad Tasfih betyder? Det betyder att klappa händerna". Abu Bakr burkade varken titta hit eller dit under bönen men när folket klappade i händerna för mycket, tittade han bakåt och såg profeten i den (första) raden. Profeten gjorde tecken åt honom att stanna på sin plats, men Abu Bakr höjde båda sina händer och lovprisade Allah och drog sig sedan tillbaka och profeten gick framåt och ledde bönen. (Se hadith nummer 295 och 296).

Volym 2, bok 22, nummer 294

Berättat av ‘Abdullah bin Masud:

Vi brukade säga varandras namn och sedan hälsa på varandra under bönen. Allahs Budbärare hörde det och sade – ’’Säg,  'At-tahiyyatu lil-lahi was-salawatu wat-taiyibatu . Assalamu 'Alaika aiyuha-n-Nabiyu wa-rahmatu-l-lahi wa-barakatuhu. _ Assalamu alaina wa-'ala 'ibadi-l-lahi as-salihin.. Ashhadu an la ilaha illa-l-lah wa ashhadu anna Muhammadan 'abdu hu wa Rasuluh. (All ära är för Allah och alla böner och alla goda ting (är för Allah). Fred vare med dig, Oh profet, och Allahs  barmhärtighet och välsignelser (över dig). Och fred vare med oss och med dig och med de goda (fromma) dyrkarna av Allah. Jag bevittnar att ingen har rätt att dyrkas förutom Allah och att Muhammad är Hans slav och Budbärare). Så när ni har sagt detta, då har ni sannerligen sänt hälsningar till varje god (from) dyrkare av Allah, vare sig han finns i himlen eller på jorden.’’

Volym 2, bok 22, nummer 295

Berättat av Abu Huraira:

Profeten sade, ‘’Uttalandet av ‘SubhanAllah’ är för män och klappandet i händerna är för kvinnor.’’ (Om någonting händer under bönen, kan männen påkalla imamens uppmärksamhet genom att säga ‘’SubhanAllah’. Och kvinnorna genom att klappa i händerna).

Volym 2, bok 22, nummer296

Berättat av Sahl bin Sad:

Profeten sade, ’’Uttalandet av ’SubhanAllah’ är för män och handklappning är för kvinnor.’’

Volym 2, bok 22, nummer 297

Berättat av Anas bin Malik:

När  Abu Bakr ledde muslimerna i morgonbön på en måndag, överraskade profeten dem genom att lyfta på förhänget till dörren på ’Aishas rum och tittade på dem där de stod i rader och sedan log han. Abu Bakr drog sig tillbaka för han trodde att Allahs Budbärare hade kommit ut för att be. Muslimernas uppmärksamhet hade avletts från bönen eftersom de blev glada att se profeten. Profeten gjorde tecken med sin hand till dem att avsluta bönen, sedan gick han tillbaka in och släppte ner förhänget. Profeten dog den dagen.

Volym 2, bok 22, nummer 297m

Berättat av Abu Huraira:

Allahs Budbärare sade, ‘’En kvinna kallade på sin son när han vara i sin eremithydda och sade, ’Oh Juraij’. Han sade igen, ’Oh Allah! Min moder (kallar på mig) och (jag utför) min bön (vad skall jag göra)?’ Hon sade igen. ’Oh Juraij’. Han svarade igen, ’Oh Allah! Min moder (kallar på mig) och (jag utför) min bön. (Vad skall jag göra?’) Hon svarade, ’Oh Allah! Låt inte Juraij dö före han ser ansiktena på de prostituerade.’ En herdinna brukade komma till hans eremithydda för att låta sina får beta och hon födde ett barn. Hon fick frågan om vems barn det var och hon svarade att det var från Juraij och att han hade kommit ut från sin eremithydda. Juraij sade, ’Var finns den kvinnan som gör anspråk på att hennes barn är från mig?’ (Då fördes hon till honom tillsammans med barnet). Juraij frågade barnet, ’Oh Babus, vem är din fader?’. Barnet svarade, ’Herden’. (Se hadith nummer 662, volym 3)

Volym 2, bok 22, nummer 298

Berättat av Mu’aiqib:

Profeten talade om en man som jämnade ut jorden när han gjorde sadjdah, och sade, ’’Om ni gör på det sättet, så gör det en gång.’’

Volym 2, bok 22, nummer 299

Berättat av Anas bin Malik:

Vi brukade be med profeten i brännande hetta och om någon av oss inte kunde göra sujud (pga hettan) brukade han lägga ut sitt  plagg och göra sujud  på det.

Volym 2, bok 22, nummer 300

Berättat av ‘Aisha:

Jag brukade sträcka på mina ben åt profetens håll när han bad; varje gång som han gjorde sadjdah nuddade han vid mig och jag brukade dra till mig mina ben och varje gång han ställde sig upp, så sträckte jag på mina ben.

Volym 2, bok 22, nummer 301

Berättat av Abu Huraira:

Profeten utförde en gång bönen och sade, ’’Satan kom framför mig och försökte att avbryta min bön, men Allah gav mig övertaget över honom och jag kvävde honom. Utan tvekan, så tänkte jag binda honom vid en av pelarna i moskén tills ni  skulle vakna på morgonen och se honom. Sedan kom jag ihåg det uttalande som profeten Suleiman (Salomon) hade gjort, ’Min Herre! Ge mig ett kungarike som inte kommer att tillhöra någon annan än mig.’ Då fick Allah honom (Satan) att ge sig iväg med hans huvud böjt (förnedrad).’’

Volym 2, bok 22, nummer 302

Berättat av Al-Azraq bin Qais:

Vi var vid Al-Ahwaz och kämpade mot Al-Hururiya (stammen). Medan jag befann mig vid flodens kant så fanns det en man där som utförde bön och han höll tygeln till sitt djur i handen och djuret kämpade och drog och han drogs med av djuret. (Shu’ba, en av de tidigare återberättarna, sade att mannen var Abu Barza al-Aslami). En man från Khawarij sade, ’’Oh Allah! Var hård mot denne sheikh.’’ Och när sheikhen (Abu Barza) hade avslutat sin bön, sade han, ’’Jag hörde vad du sade. Det råder ingen tvekan om att jag har deltagit med Allahs Budbärare i sex, sju eller åtta krig och har sett hans mildhet och utan tvekan skulle jag hellre hålla kvar mitt djur än att låta det återvända till stallet, eftersom det skulle orsaka mig mycket besvär.’’

Volym 2, bok 22, ummer 303

Berättat av ‘Aisha:

En gång förmörkades solen och Allahs Budbärare ställde sig upp för bön och reciterade en väldigt lång sura och sedan böjde han sig under en lång stund och därefter reste han sig upp och började att recitera en annan sura. Sedan böjde han sig, och efter det så gjorde han sadjdah och gjorde detsamma i den andra Raka och sade sedan, ’’Dessa (mån- och solförmörkelse) är två av Allahs tecken och om ni ser dem, be tills förmörkelsen är över. Och sannerligen, medan jag stod på den plats jag stod såg jag allt som Allah lovat mig och jag såg (Paradiset) och jag ville plocka en klase (av vinddruvor) därifrån, och det hände när du såg mig gå framåt. Och sannerligen såg jag Helvetet med dess olika delar som förstörde varandra och det gjorde jag när ni såg mig dra mig tillbaka och jag såg där ’Amr bin Luhai som påbörjade traditionen att befria djur (släppa dem lösa) i statyers namn.’’

Volym 2, bok 22, nummer 304

Berättat av Ibn ‘Umar:

Profeten såg spott som satt på väggen mitt emot Qibla av moskén och blev rasande på folket i moskén och sade, ’’Under bönen, så är Allah framför er alla och ni ska inte spotta (eller säga, ’’Han skall inte hosta upp.’’). Sedan gick han och skrapade bort spottet med sin hand. Ibn ’Umar sade (efter att ha berättat detta), ’’Om någon av er måste spotta under bön, ska han spotta mot sin vänstra sida.’’

Volym 2, bok 22, nummer 305

Berättat av Anas:

Profeten sade, ‘’När någon av er ber, så talar han privat med sin Herre så han ska inte varken spotta framför sig och inte heller mot sin högra sida utan mot hans vänstra sida under hans vänstra fot.’’

 Volym 2, bok 22, nummer 306

Berättat av Sahl bin Sad:

Folket brukade utföra bönen med profeten med deras Izar (ett plagg som kan svepas kring midjan) runt deras halsar pga av den korta längden av plagget och kvinnorna beordrades att inte lyfta upp deras huvud tills männen hade satt sig rakt.

Volym 2, bok 22, nummer 307

Berättat av ‘Abdullah:

Jag brukade hälsa på profeten medan han bad och han brukade besvara min hälsning, men när vi återvände (från Etiopien) hälsade jag på profeten (medan han bad) men han besvarade inte hälsningen och (efter att han hade avslutat bönen) sade han,’’I bönen är man upptagen (med mer allvarliga ting).’’

Volym 2, bok 22, nummer 308

Berättat av Jabir bin ‘Abdullah:

Allahs Budbärare skickade iväg mig för att utföra ett arbete och när jag hade utfört det så återvände jag och kom till profeten och hälsade på honom men han besvarade inte min hälsning. Så jag kände mig ledsen och endast Allah  känner till det och jag sade till mig själv, ’Kanske Allahs Budbärare är arg eftersom jag inte återvände snabbt’, så jag hälsade på honom igen men han svarade inte. Jag kände mig då ännu mer sorgsen än jag gjort den första gången. Återigen hälsade jag på honom och han besvarade hälsningen och sade, ’’Det som avhöll mig från att besvara hälsningen var att jag var upptagen med bön.’’ Och vid den tidpunkten satt han på sin Rahila och hans ansikte var inte vänt mot Qibla.

Volym 2, bok 22, nummer 309

Berättat av Sahl bin Sad:

Nyheter som rörde oroligheter bland folket i stammen Bani ’Amr bin ’Auf vid Qaba nådde Allahs Budbärare så han begav sig iväg till dem med några av sina följeslagare för att få till stånd en jämkning. Allahs Budbärare blev därför försenad och tiden för bön infann sig. Bilal kom till Abu Bakr och sade, ’’Oh Abu Bakr! Allahs Budbärare har blivit kvarhållen (där) och det är tid för bön. Har du lust att leda folket i bön?’’ Abu Bakr svarade, ’’Ja, om du vill det så.’’ Så Bilal uttalade Iqama och Abu Bakr gick framåt och ledde folk i bönen genom att uttala Takbir. Under tiden, kom Allahs Budbärare gående genom raderna tills han stod i den första raden och folket började göra Tasfih. Sahl frågade, "Vet ni vad Tasfih betyder? Det betyder att klappa händerna".  Abu Bakr brukade aldrig titta hit och dit under bönen men när folket klappade så mycket tittade han bakåt och såg Allahs Budbärare. Profeten gjorde tecken till honom att fortsätta. Abu Bakr höjde båda sina händer, lovprisade Allah och drog sig tillbaka tills han stod i raden och Allahs Budbärare steg framåt och ledde folket i bön. När han hade avslutat bönen, vände han sig till folket och sade, ’’Och mitt folk! Varför började ni klappa när någonting hände med er i bönen? Klappande är för kvinnor. När man möts av något ovanligt under bönen ska man säga, ‘’SubhanAllah’’. Sedan vände sig profeten till Abu Bakr och frågade, ’’Vad var det som förhindrade dig från att leda bönen när jag gav tecken till dig att fortsätta?’’ Abu Bakr svarade, ’’Det är inte för sonen till Al Quhafa att leda bönen i närvaro av Allahs Budbärare.’’

Volym 2, bok 22, nummer 310

Berättat av Abu Huraira:

Det var förbjudet att hålla händerna på höfterna under bönen. (Detta har berättats av Abu Huraira från profeten).

Volym 2, bok 22, nummer 311

Berättat av Abu Huraira:

Det var förbjudet att be med händerna vilande på ens höfter.

Volym 2, bok 22, nummer 312

Berättat av ‘Uqba bin Al-Harith:

Jag utförde ’Asr bönen med profeten och efter att ha avslutat bönen med Taslim gick han fort upp och gick till några av hans fruar och kom sedan ut. Han såg tecken på förvåning på folkets ansikten vilket orsakats av hans hastighet. Han sade då, ’’Jag kom ihåg när jag stod i bön att en bit guld låg i mitt hus och jag misstyckte att det ska förbli hos oss under natten, så jag gav order om att det skulle delas ut.’’

Volym 2, bok 22, nummer 313

Berättat av Abu Huraira:

Allahs Budbärare sade, ‘’När böneutropet hörs, då springer Satan iväg som en virvelvind så att han inte hör böneutropet och när böneutroparen har avslutat, kommer han tillbaka; och när Iqama uttalas springer han igen iväg och när det har avslutats kommer han tillbaka och fortsätter att påminna den bedjande om saker som han inte brukade komma ihåg när han inte står i bön, tills han glömmer hur mycket han har bett.’’ Abu Salama bin ’Abdur-Rahman sade, ’’Om någon av er råkar ut för det (glömmer antal Rakat som han har bett) så ska han utföra två sadjdah av Sahu (dvs pga glömska) medan han sitter ner.’’ Abu Salama återberättar detta från Abu Huraira.

Volym 2, bok 22, nummer 314

Berättat av Abu Huraira:

Folket säger att jag återberättar för många av profetens berättelser, en gång mötte jag en man (under profetens livstid) och frågade honom, ‘’Vilken sura reciterade Allahs Budbärare igår vid ‘Isha bönen?’’ Han sade, ’’Jag vet inte.’’ Jag sade, ’’Är du inte närvarande vid bönen?’’ Han sade, ’’Jo (det var jag).’’ Jag sade, ’’Jag vet. Han reciterade sura den och den.’’

Volym 2, bok 22, nummer 315

Berättat av ‘Abdullah bin Buhaina:

Allahs Budbärare brukade leda oss i bön och bad två Rakat och ställde sig upp (för den tredje Raka) utan att sitta (efter den andra Rakat). Folket ställde sig också upp tillsammans med honom, och när han skulle avsluta sin bön, väntade vi på att han skulle avsluta bönen med Taslim men han sade istället Takbir före Taslim och sedan utförde han två sadjdah (sahu-sujud) medan han satt ner och avslutade sedan bönen med Taslim.

Volym 2, bok 22, nummer 316

Berättat av ‘Abdullah bin Buhaina:

Allahs Budbärare ställde sig upp efter den andra Raka under ’Dohr bönen utan att sätta sig ner (mellan den andra och den tredje Rakat). När han hade avslutat bönen utförde han två sadjdah (av Sahu) och avslutade sedan bönen med Taslim.

Volym 2, bok 22, nummer 317

Berättat av ‘Abdullah:

En gång utförde Allahs Budbärare fem Rakat i ’Dohr bönen, och någon/några frågade honom om det hade skett en ökning i bönen. Allahs Budbärare sade, ’’Vad?’’ De sade, ’’Du utförde fem Rakat.’’ Så Allahs Budbärare utförde två sadjdah av Sahu efter Taslim.

Volym 2, bok 22, nummer 318

Berättat av Abu Huraira:

Profeten ledde oss i ‘Asr eller ‘Dohr bönen och avslutade med Taslim. Dhul-Yadain sade till honom, ’’Oh Allahs Budbärare! Har bönen förminskats?’’ Profeten frågade sina följeslagare och de bekräftade det som sagts. Så Allahs Budbärare utförde två Rakat till och gjorde sedan två sadjdah (av Sahu). Sa´ad sade, ’’Jag såg att ’Urwa bin Az-Zubair utförde två Rakat vid Maghrib bönen och avslutade med Taslim. Han började sedan att prata (och när han fick reda på det som skett) och då slutförde han resten av sin bön och utförde två sadjdah och sade, ’Profeten bad på det här sättet.’

Volym 2, bok 22, nummer 319

Berättat av Abu Huraira:

En gång bad Allahs Budbärare två Rakat och avslutade sin bön. Så Dhul-Yadain frågade honom, ’’Har bönen blivit förminskad eller har du glömt?’’ Allahs Budbärare sade, ’’Har Dhul-Yadain talat sanning?’’ Folket svarade jakande. Då ställde sig Allahs Budbärare upp och utförde de två Rakat som kvarstod och utförde Taslim och sade sedan Takbir och utförde två sadjdah som hans vanliga sadjdah, eller lite längre och ställde sig sedan upp efter avslutad bön.

Volym 2, bok 22, nummer 320

Berättat av Salama bin ‘Alqama:

Jag frågade Muhammad (bin Sirin) om Tashah-hud skulle reciteras efter de två sadjdah av Sahu. Han svarade, ’’Det (nämns) inte i Abu Hurairas återberättelse.’’

Volym 2, bok 22, nummer 321

Berättat av Abu Huraira:

Profeten utförde en av kvällsbönerna (en av de tidigare återberättarna Muhammad sade, ‘’Det verkar troligast att det var ‘Asr bönen) och han avslutade den efter att endast ha bett två Rakat. Han ställde sig sedan nära en träpjäs framför moskén och lade sin hand över den. Abu Bakr och ’Umar var bland dem som var närvarande, men de vågade inte prata med honom om det (pga av oändligt stor respekt för honom), och de som hade bråttom gick ut. De sade, ’’Har bönen förminskats?’’ En man som kallades Dhul-Yadain av profeten sade (till profeten), ’’Har bönen förminskats eller har du glömt?’’ Han sade, ’’Jag har varken glömt, inte heller har bönen blivit förminskad.’’ Han sade, ’’Sannerligen har du glömt.’’ Så profeten utförde två Rakat till och gjorde Taslim och sade sedan Takbir och gjorde sedan sadjdah och utförde den på samma sätt som en vanlig sadjdah eller lite längre, och höjde sedan upp sitt huvud och sade Takbir.

Volym 2, bok 22, nummer 322

Berättat av ‘Abdullah bin Buhaina Al-Asdi:

(den allierade till Bani ’Abdul Muttalib) Allahs Budbärare stod upp för ’Dohr bönen och han skulle ha suttit ner (efter den andra Raka men han ställde sig upp för den tredje Raka utan att sätta sig ner för Tashah-hud) när han hade avslutat bönen utförde han två sadjdah och sade Takbir vid varje sadjdah medan han satt ner, före han avslutade (bönen) med Taslim och folket gjorde också två sadjdah tillsammans med honom som en ersättning för det han tidigare glömde.

Volym 2, bok 22, nummer 323

Berättat av Abu Huraira:

Allahs Budbärare sade, ‘’När kallan till bön görs, tar Satan till flykten som en flygande vind så att han inte hör böneutropet och när böneutropet har avslutats kommer han tillbaka, och när Iqama uttalas, tar Satan igen till flykten och när Iqama har avslutats kommer han tillbaka igen och försöker att blanda sig i människan och hennes tankar och säger, ’’Kom ihåg det och det (som hon inte har tänkt på före bönen)’, tills den bedjande glömmer bort hur mycket hon har bett. Om någon av er inte kommer ihåg om han har bett tre eller fyra Rakat så ska han utföra två Sadjdah av Sahu medan han sitter ner.

Volym 2, bok 22, nummer 324

Berättat av Abu Huraira:

Allas Budbärare sade, ‘’När någon av er står upp för bön, kommer Satan och sätter honom i tvivel tills han glömmer hur många Rakat han har bett. Så om detta händer någon av er, ska han utföra två sadjdah av Sahu när han sitter ner.

Volym 2, bok 22, nummer 325

Berättat av Kuraib:

Jag skickades till ‘Aisha av Ibn Abbas, Al-Miswar bin Makhrama och ‘Abdur-Rahman bin Azhar. De bad mig att hälsa till henne och fråga henne om utförandet av två Rakat efter ’Asr bönen och att också säga till henne, ’’Vi har fått höra att du ber dessa två Rakat och det har berättats för oss att profeten förbjöd oss att utföra dem.’’ Ibn Abbas sade, ’’Jag brukade tillsammans med ’Umar bin Al-Khattab slå folk när de utförde dem.’’ Jag gick till ’Aisha och framförde budskapet. ’Aisha sade, ’’Gå och fråga Um Salama om dem.’’ Så jag återvände och berättade för dem vad hon hade sagt. De bad mig då att gå till Um Salama med samma förfrågan som de hade skickat mig med till ’Aisha. Um Salama svarade, ’’Jag hörde profeten förbjuda dem. Senare såg jag honom utföra dem direkt efter att han hade bett ’Ars bönen. Han hade då kommit till mitt hus vid en tidpunkt då några Ansari kvinnor från stammen Bani Haram satt tillsammans med mig, så jag skickade min slavflicka till honom och att hon skulle säga till honom, ’Stå bredvid honom och säg till honom att Um Salama säger till dig, ’’Oh Allahs Budbärare! Jag har hört dig förbjuda att utföra dessa (två Rakat efter ’Asr bönen) men jag har sett dig utföra dem.’’ Om han ger tecken med sin hand så vänta tills han är klar.’ Slavflickan gjorde det. Profeten gjorde tecken till henne med sin hand och hon väntade tills han blev klar. När han hade avslutat bönen sade han, ’’Oh dotter av Bani Umaiya! Du har frågat mig om de två Rakat efter ’Asr bönen. Folket av stammen ’Abdul-Qais kom till mig och gjorde mig upptagen och jag kunde inte utföra två Rakat efter ’Dohr bönen. Dessa (två Rakat som jag just har bett) är för dessa (missade) böner.’’

Volym 2 bok 22, nummer 326

Berättat av Sahl bin Sa´ad As-Sa’idi:

Nyheter som rörde oroligheter bland folket i stammen Bani ’Amr bin ’Auf vid Qaba nådde Allahs Budbärare så han begav sig iväg till dem med några av sina följeslagare för att få till stånd en jämkning. Allahs Budbärare blev därför försenad och tiden för bön infann sig. Bilal kom till Abu Bakr och sade, ’’Oh Abu Bakr! Allahs Budbärare har blivit kvarhållen (där) och det är tid för bön. Har du lust att leda folket i bön?’’ Abu Bakr svarade, ’’Ja, om du vill det så.’’ Så Bilal uttalade Iqama och Abu Bakr gick framåt och ledde folk i bönen genom att uttala Takbir. Under tiden, kom Allahs Budbärare gående genom raderna tills han stod i den första raden och folket började göra Tasfih. Sahl frågade, "Vet ni vad Tasfih betyder? Det betyder att klappa händerna".  Abu Bakr brukade aldrig titta hit och dit under bönen men när folket klappade så mycket tittade han bakåt och såg Allahs Budbärare. Profeten gjorde tecken till honom att fortsätta. Abu Bakr höjde båda sina händer, lovprisade Allah och drog sig tillbaka tills han stod i raden och Allahs Budbärare steg framåt och ledde folket i bön. När han hade avslutat bönen, vände han sig till folket och sade, ’’Och mitt folk! Varför började ni klappa när någonting hände med er i bönen? Klappande är för kvinnor. När man möts av något ovanligt under bönen ska man säga, ‘’SubhanAllah’’. Sedan vände sig profeten till Abu Bakr och frågade, ’’Vad var det som förhindrade dig från att leda bönen när jag gav tecken till dig att fortsätta?’’ Abu Bakr svarade, ’’Det är inte för sonen till Al Quhafa att leda bönen i närvaro av Allahs Budbärare.’’  

Volym 2, bok 22, nummer 327

Berättat av Asma:

Jag gick till ‘Aisha och hon stod i bön och folket stod också i bön. Så jag sade, ’’Vad är det med folket?’’ Hon nickade med sitt huvud mot himlen.

Jag sade, ’’(Är det) ett tecken?’’ Hon nickade på ett sätt som betydde, ’’Ja’’.

Volym 2, bok 22, nummer 328

Berättat av ‘Aisha fru till profeten:

Allahs Budbärare bad sittande under sin sjukdom i sitt hem medan en del av folket följde honom stående, men profeten gjorde tecken att de skulle sätta sig ner. När han avslutat bönen sade han, ’’Imamen ska följas. Så böj er när han böjer sig, och höj upp ert huvud när han höjer sitt huvud.’’ (Se hadith nummer 647 volym 1 för beslutet.)