Författare: Dr Umar al-Ashqar

Källa: al-Qiyamatul-Kubrâ s: 77-81

Tron på Uppståndelsen och på Paradiset och Elden (Helvetet) hör till trons grundprinciper vilket alla Profeter och deras trogna följeslagare har gemensamt. De känner till det och tror på det. Koranen är Allahs bok, bevarad och beskyddad och vilket inte har ändrats eller förvrängts. Det indikerar klart och tydligt på att alla Profeter lärde sina nationer om Uppståndelsen, gav dem den glada nyheten om Paradiset, och varnade dem om Elden. Och de som tyder på det är flera saker:

1. Koranen berättar för oss att alla miserabla icke muslimer (som tillhör) Eldens folk, bekräftar att deras Sändebud varnade dem för den Yttersta Dagen (i betydelse);

”… och varje gång en hop [syndare] störtas ned i det skall vakterna fråga dem: "Kom ingen till er för att varna er? Jo, det kom en varnare till oss, men vi beskyllde honom för lögn och sade: 'Gud har aldrig uppenbarat något [budskap]. Ni tar miste, [du och de som följer dig]. Och de skall tillägga: "Om vi bara hade lyssnat [till honom] eller använt vårt förstånd skulle vi inte höra till dem vars mål är den högt flammande Elden!" (al-Mulk 67:8-10)

och Han sade (i betydelse):

”Och de som förnekade sanningen skall drivas mot helvetet, skara efter skara, och när de når fram öppnas dess portar och väktarna säger till dem: "Har inte sändebud ur era egna led kommit och framfört er Herres budskap till er och påmint er om mötet denna Dag?" Och de skall svara: "Jo, [så är det]." Men [Guds] straffdom har oåterkalleligen fallit över förnekarna.” (Zumar: 39:71)

När icke muslimerna kommer att tillfrågas de förs fram till Elden kommer de allihop att bekräfta att deras Sändebud varnade dem för denna Dag, men (icke muslimerna) förnekade och förkastade det.

Det som du läst i verserna (här ovan) har Allah klargjort i fler än på ett ställe i Sin bok. Allah berättar för oss att Hans visdom och rättvisa föreskriver att Han inte kommer att straffa någon vilket inte fått reda på budskapet och inte heller fått bevisen klargjorda för sig.

”… Vi straffar inte [ett folk] förrän Vi sänt Vårt sändebud [till dem].” (al-Isra´ 17:15)

 ” sändebud som förde med sig ett glatt budskap om hopp och varnande ord, för att människorna, efter [att ha hört] sändebuden, inte skall kunna skylla på [okunnighet] inför Gud.” (an-Nisa´ 4:165)

Och p.g.a. detta så har budskapet sänts till varenda människa.

” …inget folk har blivit utan en varnare som levde och dog ibland dem.” (Fatir: 35:24)

2. Då Allah sände ner Adam (alayhi salam) till jorden berättade Han för honom om Uppståndelsen:

 ” [Gud] sade: "Ned, alla, [härifrån]! Fiender skall ni vara inbördes. På jorden skall ni under en tid ha er boning och er nödtorftiga försörjning. [Och Han] sade: "Där skall ni leva och där skall ni dö och ur denna [jord] skall ni kallas att stiga fram [på nytt]."  (al-’Araf 7:24-25)

 Och då Allah blev arg på Iblis (Satan) och utstötte honom ifrån Hans nåd, så frågade Satan om en frist tills Uppståndelsens dag, och Allah besvarade hans förfrågan:

 ”[Iblis] sade: "Herre! Bevilja mig en frist till den Dag då [människorna] skall uppväckas från de döda! Gud] svarade: "Du skall vara bland dem som beviljas en frist till den Dag vars ankomst är känd [bara av Mig]." (Sad 38: 79-81)

3. Det första Sändebudet var Nuh (aleyhi salam), som varnade sitt folk för Uppståndelsen och gav dem paralleller vilket tydde på att den kommer att äga rum och dess ankomst.

” Gud har låtit er växa upp som plantor ur jorden; med den skall Han sedan låta er återförenas [och till slut] skall Han låta er träda fram [ur den på nytt] i uppståndelsens [ögonblick].” (Nuh: 71:17-18)

4. Profeternas fader ”Khalîl ur-Rahmân” d.v.s. Ibrahim talade ofta om den Yttersta Dagen. När han bad till sin Herre för Mecka och dess folk, så sade han:

”Herre, ge mig och mina föräldrar och alla troende, Din förlåtelse den Dag då räkenskap skall avläggas!"  (Ibrahim. 14:41)

När han debatterade med sitt folk angående de objekt som de dyrkade, klargjorde han för dem hans Herres hade mer rätt och förtjänade dyrkan mer, för det är Han som ger mat och dryck, ger liv och orsakar död, botar den sjuke och kommer att förlåta synder på Räkenskapens Dag.

”… och Han som ger mig mat och dryck. Och när jag är sjuk, återger Han mig hälsan. Han skall låta mig dö och därefter väcka mig till nytt liv.” (Ash-Shu´ara´ 26:79-82)

Sedan bad han sin Herre, och frågade om att få stiga in i Paradiset, och om att inte bli förnedrad på Räkenskapens Dag.

”… och gör mig till en av arvtagarna till lycksalighetens lustgårdar. Och förlåt min fader - han var en av dem som gick vilse - och förnedra mig inte på Uppståndelsens dag, den Dag då varken rikedom eller söners [mångfald] skall vara till gagn och då bara den [kan känna sig trygg] som stiger fram inför Gud med rent hjärta." (Ash-Shu´ara´ 26:85-89)

5. När Allâh samtalade med Mosa (alayhi salâm) sade Han (ta´ala)

”Jag är Gud. Ingen sann gudom finns utom Jag. Dyrka Mig därför och förrätta bönen för att minnas Mig! Den Yttersta stunden skall komma, även om Jag håller dess [ankomst] hemlig, för att var och en skall lönas för det som han har strävat mot. Låt därför ingen som förnekar den och som [bara] följer sitt eget sinne, rubba dig i din tro på den - annars störtar du dig i fördärvet.” (Ta-Ha 20:14-16)

Allah berättar för oss gällande Mosa (alayhi salam) då han debatterade med Farao:

”Av denna [jord] har Vi skapat er och till den låter Vi er vända tillbaka och ur den skall Vi [kalla] er att stiga fram ännu en gång.” (Ta-Ha 20:55)

6. Profeten Hud (aleyhi salam) varnade sitt folk angående mötet med deras Herre med de trodde inte på honom:

”Men folkets äldste, de som förnekade sanningen och inte trodde på mötet [med Gud] efter döden och som förvekligats av det utsvävande liv som Vi hade låtit dem föra, sade [till folket]: "Denne är ingenting annat än en människa som ni själva; han äter samma föda som ni och dricker vad ni dricker. Om ni följer en alldeles vanlig människa, er like, är det helt säkert ni som förlorar! Lovar han er inte att ni efter att ha dött och förvandlats till mull och torra ben skall uppstå [till nytt liv]. Vad han lovar er är orimligheter! Livet, det är livet i denna värld; som vi lever så dör vi och vi kommer inte att uppväckas till nytt liv!” (al-Mu´minun 23:33-37)

7. Profeten Shuayb (aleyhi salam) sade till sitt folk:

”TILL [folket i] Madyan [sände Vi] deras broder Shu`ayb. Han sade: "Dyrka Gud, mitt folk, och tänk på den Yttersta dagen! Sprid inte sedefördärv och annat ont på jorden!" (al-’Ankabut 29:36)

8. Då Yusuf (aleyhi salam) bad till sin Herre sade han:

”[Och Josef bad:] "Herre! Du har gett mig makt och Du har skänkt mig en djupare förståelse av innebörden i det som sker. Himlarnas och jordens Skapare! Du är min Beskyddare i detta liv och i det kommande. Låt mig dö i underkastelse under Din vilja och låt mig förenas med de rättfärdiga!" (Yusuf 12:101)

9. Vissa som följde sändebuden, vilkas ord Allah nämnt i sin Bok (Koranen), kände till Uppståndelsen, och de glada nyheterna om Paradiset och varnandet för Elden.

När Dhul-Qarnayn nådde platsen där solen gick ner fann han den stiga ned i ett hav (källa) av gyttja, och där så fann han ett folk.

Allah sade till honom:

” …Vi sade: "Du Tvåhornade! Antingen går du hårt fram [mot dem] eller också behandlar du dem med mildhet!" Han sade: "Den som lever i ondska och synd kommer vi att straffa; sedan skall han föras tillbaka till sin Herre och Han skall ge honom ett fruktansvärt straff. Men den som tror och lever ett gott och rättskaffens liv skall i belöning få det högsta goda, och Vi skall göra Våra befallningar lätta [att utföra] för honom." (al-Kahf 18:86-88)

Den troende (mannen) ifrån Faraos familj trodde med övertygelse på Uppståndelsen, och hans tro på den skiljde sig inte från vår tro. Han varnade på ett klart och detaljerat sätt om denna Dag till sitt folk, då han bl.a. annat sade till dem:

” Och - egyptier! - jag bävar vid tanken på [det som väntar er] den Dag då ni skall ropa till varandra under klagan och jämmer, den Dag då ni kommer att vilja vända om och fly, utan någon som skyddar er mot Gud. - Den som Gud har låtit gå vilse har ingen som kan leda honom [på rätt väg].” (Ghafir 40:32-33)

och han sade:

”Egyptier! Livet i denna värld är [inte mycket mer än] flyktig glädje, men [det som väntar er i] evigheten är bestående. Den som har begått en dålig handling skall få det straff som motsvarar denna handling, men den som gör det goda och det rätta, man eller kvinna, och som är troende skall stiga in i paradiset och skall där få njuta [Guds] gåvor i överflöd. Egyptier! Är det inte märkligt, att medan jag kallar er till [den väg som leder till] saligheten, kallar ni mig till Elden!” (Ghafir 40:39-41)

och han sade:

”Det råder inte något tvivel om att det som ni vill förmå mig [att tillbe] inte kan göra anspråk på tillbedjan vare sig i detta eller i nästa liv, och att det är till Gud som vi skall föras åter, och att de som förslösar sina själar har Elden till arvedel.” (Ghafir 40:43)

Och när faraos magiker såg det klara tecknet som Mosa (aleyhi salam) kom med, föll de ned i prostration, och prostrerade som troende. Farao hotade dem med ett smärtsamt straff, men de vände sig till sin Herre och gav ingen som helst uppmärksamhet till (Faraos) hot. De svarade honom genom att säga:

”Vi tror nu på vår Herre och [ber Honom] om förlåtelse för våra synder och för den trolldom som du har tvingat oss att bedriva. Gud är den Bäste och Han lever i evighet. DEN SOM [på Uppståndelsens dag] kommer inför sin Herre som obotfärdig syndare skall få helvetet [på sin lott]; där får han inte dö men kan inte heller leva. Men de som kommer inför Honom som troende efter att ha levt ett rättskaffens liv skall ges den högsta värdigheten; för dem står Edens lustgårdar beredda, vattnade av bäckar, där de skall förbli till evig tid. Det är lönen till dem som har renat sig [från synd]. (Ta-Ha 20:73-76)