Volym 3, bok 36, nummer 461 – 485

Volym 3, bok 36, nummer 461

Berättat av Abu Musa Al-Ashari:

Profeten sade, ’’Den som har rikedomar och är ärlig och som ger villigt det som han beordras att ge, är en av två generösa personer (den andre är ägaren).’’

Volym 3, bok 36, nummer 462

Berättat av Abu Musa:

Jag gick till profeten med två män från Ash-ari stammen. Jag sade (till profeten), ’’Jag vet inte om de vill ha anställning.’’ Profeten sade, ’’Nej vi ger inte någon våra erbjudna arbeten som kräver det på allvar.’’

Volym 3, bok 36, nummer 463

Berättat av Abu Huraira:

Profeten sade, ’’Allah skickade inga profeter som inte vallade får.’’ Hans följeslagare frågade honom, ’’Gjorde du samma sak?’’ Profeten svarade, ’’Ja, jag brukade föra folk mot Mecka för några Qirats.’’ 

Volym 3, bok 36, nummer 464

Berättat av ‘Aisha:

Profeten och Abu Bakr anställde en man (hedning) från stammen Bani Ad- Dail och stammen Bani ’Abd bin ’Adi som vägvisare. Han var en erfaren vägvisare och han bröt den kontrakts-ed som han hade följt med stammen Al-’As bin Wail och han anammade Quraish-hedningarnas religion. Profeten och Abu Bakr hade förtroende för honom och gav honom sina kameler och sade till honom att föra dem till Thaur-grottan när tre dagar hade gått. Så han kom med deras två ridkameler efter tre dagar och de båda (profeten och Abu Bakr) gav sig iväg tillsammans med ’Amir bin Fuhaira och vägvisaren som visade dem vägen nedanför Mecka och via den vägen som gick längs havsstranden.

Volym 3, bok 36, nummer 465

Berättat av ‘Aisha:

(frun till profeten) Allahs Budbärare och Abu Bakr hyrde en man från stammen Bani-Ad- Dail som var en erfaren vägvisare och hedning (efterföljare av Quraish-hedningarnas religion). Profeten och Abu Bakr gav honom sina två ridkameler och fick honom att lova att föra deras ridkameler till dem på morgonen på den tredje dagen till Thaur-grottan.

Volym 3, bok 36, nummer 466

Berättat av Ya’la bin Umaya:

Jag kämpade vid Jaish-al-Usra (Ghazwa vid Tabuk) tillsammans med profeten och enligt min åsikt var det den bästa av mina gärningar. Jag hade sedan en anställd, som grälade med någon och en av dem bet och skadade den andres finger och fick sin egen tand att lossna och han tappade den. Då gick han till profeten (för att klaga) men profeten avbröt det hela och sade till den klagande, ’’Förväntade du dig att han skulle stoppa sitt finger i din mun så att du skulle kunna nafsa och skada det (så som en kamel-hane gör)?’’

Berättat av Ibn Juraij av Abdullah bin Abu Mulaika från hans farfar en liknande berättelse: En man bet en annan mans hand och det var orsaken till att han tappade sina egna tänder, men Abu Bakr gjorde bedömningen att han inte hade någon rätt till ersättning (för brutna tänder).

Volym 3, bok 36, nummer 467

Berättat av Ubai bin Ka’b:

Allahs Budbärare sade, ’’Båda av dem (Moses och Al-Khadr) gick vidare tills de nådde fram till en mur som höll på att falla ihop.’’ Sa’d sade, ’’(Al-Khadr pekade) med sina händer (mot muren) och höjde sedan sina händer och muren blev rak igen.’’ Ya’la sade, ’’Jag tror Said sade, ’Han (Khadr) strök med sin hand över den och den blev rak.’’ (Moses sade till honom), ’’Om du hade velat, kunde du ha tagit betalt för det.’ Said sade, ’’Lön med vilken man kan köpa mat.’’

Volym 3, bok 36, nummer 468

Berättat av Ibn ‘Umar:

Profeten sade, ’’Ditt exempel och exemplet givet av folket av de två Skrifterna (dvs judarna och kristna) är som exemplet av en man som anställde några arbetare och frågade dem, ’Vem vill arbeta för mig från morgonen till middagstid för en Qirat?’ Judarna accepterade och utförde arbetet. Han frågade sedan, ’Vem vill arbeta för mig från middagstid fram till ’Asr bönen för en Qirat?’ De kristna accepterade och utförde arbetet. Han sade sedan, ’Vem vill arbeta för mig från ’Asr till solnedgången för två Qirat?’ Ni, muslimer har accepterat erbjudandet. Judarna och de kristna blev arga och sade, ’Varför ska vi arbeta mera och få mindre lön?’ (Allah) sade, ’Har Jag återhållit någon av era rättigheter?’ De svarade nekande. Han sade, ’Det är Min Välsignelse, Jag skänker den till vem Jag så önskar.’

Volym 3, bok 36, nummer 469

Berättat av ‘Abdullah bin ‘Umar bin Al-Khattab:

Allahs Budbärare sade, ’’Ditt exempel och judarnas och de kristnas exempel är som exemplet av en man som anställde några arbetare till vilka han sade, ’Vem vill arbeta för mig fram till middagsdags för en Qirat var?’ Judarna utförde arbetet för en Qirat var; och sedan utförde de kristna arbetet fram till ’Asr bönen för en Qirat var; och nu arbetar ni muslimer från ’Asr bönen fram till solnedgången för två Qirat var. Judarna och de kristna blev arga och sade, ’Vi arbetar mer och får mindre betalt.’ Arbetsgivaren (Allah) frågade dem, ’Har Jag inkräktat på några av era rättigheter?’ De svarade nekande. Han sade, ’Det är Min Välsignelse, Jag skänker den till vem Jag så önskar.’ ’’

Volym 3, bok 36, nummer 470

Berättat av Abu Huraira:

Profeten sade, ’’Allah sade, ’’Jag kommer att vara en motståndare mot tre sorts människor på Återuppståndelsens Dag:

1. En som sluter ett avtal i Mitt Namn, men visar sig vara svekfull;

2. En som säljer en fri person och äter upp priset som han givit för honom; och

3. En som anställer en arbetare och tar emot hans arbete men som inte betalar honom för det arbete han utför.

Volym 3, bok 36, nummer 471

Berättat av Abu Musa:

Profeten sade, ’’Muslimers, judars och kristnas exempel är som exemplet av en man som anställt arbetare att utföra arbete för honom från morgonen till kvällen för en specificerad lön. De arbetade tills middagstid och sade sedan, ’Vi behöver inte dina pengar som du har fastslagit för oss och låt det som vi har gjort annulleras.’ Mannen sade till dem, ’Sluta inte arbeta, utan avsluta det och ta emot er fulla lön.’ Men de vägrade och gick sin väg. Mannen anställde andra arbetare efter dem och sade till dem, ’Avsluta resten av dagen och er lön kommer att bli den som jag fastslog till de första arbetarna.’ Så de arbetade fram till tiden för ’Asr bönen. Sedan sade de, ’’Låt det som vi ha gjort annulleras och behåll lönerna för dig själv, som du har lovat ge till oss.’ Mannen sade till dem, ’Avsluta resten av arbetet, då endast lite av dagen återstår’, men de vägrade. Därefter anställde han andra arbetare för att arbeta resten av dagen och de arbetade resten av dagen tills solnedgången, och de fick ta emot lönerna för de två tidigare grupperna av arbetare. Så det var exemplet av dessa människor (muslimer) och exemplet på detta ljus (vägledning) som de har accepterat villigt.

Volym 3, bok 36, nummer 472

Berättat av ‘Abdullah bin ‘Umar:

Jag hörde Allahs Budbärare säga, ’’Tre män från dem som fanns före er, gav sig iväg tillsammans tills de nådde en grotta och gick in i den. En stor sten rullande ner från berget och stängde ingången till grottan. De sade (till varandra), ’Ingenting kan rädda er från denna sten förutom att åkalla Allah och genom att referera till rättfärdiga gärningar som ni har utfört (för endast Allahs skull).’ Så en av dem sade, ’Oh Allah! Jag hade gamla föräldrar och jag försåg aldrig min familj (fru, barn osv) med mjölk före jag hade givit till mina föräldrar. En dag, av en tillfällighet, så var jag försenad, och jag kom sent (på natten) när de hade somnat. Jag mjölkade fåret för dem och tog mjölken till dem, men jag fann dem sovande. Jag ogillade att förse min familj med mjölk före dem. Jag väntade på att de skulle vakna och skålen med mjölk fanns i min hand och jag fortsatte att vänta på dem tills de skulle gå upp då dagen grydde. Sedan gick de upp och drack mjölken. Oh Allah! Jag gjorde det endast för Din Skull, var snäll och undsätt oss från vår kritiska situation som denna sten orsakat oss.’ Så stenen flyttade sig en bit men de kunde inte komma ut.’’

Profeten tillade, ’’Den andre mannen sade, ’Oh Allah! Jag hade en kusin som var den allra käraste till mig av alla människor och jag ville ha samlag med henne men hon vägrade. Senare hade hon det svårt under ett hungersnödsår och hon kom till mig och jag gav henne etthundratjugo dinarer på villkoret att hon inte skulle motsäga sig min önskan, och hon gick med på det. När jag var på väg att uppfylla min önskan, sade hon: Det är olagligt för dig att skymfa min kyskhet förutom genom lagligt äktenskap. Så jag tyckte det var en synd att ha samlag med henne och lämnade henne även om hon var det käraste av alla människor för mig, och jag lämnade också guldet som jag hade givit henne. Oh Allah! Jag gjorde det endast för Din skull, var snäll och undsätt oss från den nuvarande olyckan.’ Så stenen flyttade sig lite till men vi kunde inte ta oss ut från grottan.’’

Profeten tillade, ’’Sedan sade den tredje mannen, ’Oh Allah! Jag anställde fem arbetare och betalade deras löner till dem med undantag för en man som inte tog emot sin lön och han gick sin väg. Jag investerade hans pengar och jag fick genom det mycket egendom. (Sedan efter en tid) kom mannen till mig och sade: Oh Allahs slav! Betala till mig min lön. Jag sade till honom; Alla kamelerna, korna, fåren och slavarna som du ser är dina. Han sade, ’Oh Allahs slav! Driv inte med mig’. Jag sade: ’Jag driver inte med dig’. Så han tog hjorden och drev iväg den och lämnade ingenting kvar. Oh Allah! Om jag gjorde det endast för Din Skull, var snäll och undsätt oss från vårt nuvarande lidande.’ Så stenen flyttade sig helt och hållet och de kunde gående ta sig ut.

Volym 3, bok 36, nummer 473

Berättat av Abu May’id Al-Ansari:

Varje gång som Allahs Budbärare beordrade oss att skänka i välgörenhet brukade vi gå till marknaden och arbeta som bärare för att förtjäna en Mudd (två handfulla) (matvaror) men nu har några av oss etthundratusen dirham eller dinarer. (Den tidigare återberättaren) Shaqiq sade, ’’Jag tror Abu Mas’ud menade sig själv genom att säga (några av oss).’’’

Volym 3, bok 36, nummer 474

Berättat av Tawus:

Ibn Abbas sade, ’Profeten förbjöd att möta karavaner (på vägen) och förordade att ingen stadsbo är tillåten att sälja varor till förmån för en beduin.’’ Jag frågade Ibn ’Abbas, ’’Vad betyder det han säger, ’Ingen stadsbo är tillåten att sälja varor till förmån för en beduin?’ Han svarade, ’’Han skall inte vara som en mäklare för honom.’’

Volym 3, bok 36, nummer 475

Berättat av Khabbab:

Jag var smed och utförde några arbeten för Al-’As bin Wail. När han var skyldig mig lite pengar för mitt utförda arbete, gick jag till honom för att be om beloppet. Han sade, ’’Jag kommer inte betala det till dig förrän du misstror Muhammad.’’ Jag sade, ’’Vid Allah! Jag kommer aldrig att göra det tills du dör och blir återuppstånden.’’ Han sade, ’’Kommer jag att dö och sedan återuppstå efter min död?’’ Jag svarade, ’’Ja.’’ Han sade, ’’Där kommer jag att ha egendom och ättlingar och då kommer jag att betala dig ditt rättmätiga belopp.’’ Då uppenbarade Allah, ’Vad anser du om den som, fastän han förnekar Våra budskap, säger: ’’Helt visst skall både rikedom och (många) söner komma på min lott’’? (19:77)

Volym 3, bok 36, nummer 476

Berättat av Abu Said:

Några av profetens följeslagare gav sig iväg på en resa tills de nådde fram till några av de arabiska stammarna (på natten). De bad dessa (stammar) att behandla dem som deras gäster men de vägrade. Ledaren för stammen blev därefter biten av en orm (eller stucken av en skorpion) och de försökte sitt bästa för att kurera honom, men förgäves. En del av dem sade (till de andra), ’’Inget har gynnat honom, kan du gå till folket som har uppehållit sig här under natten, kanske någon av dem har i sin ägo någonting (användbart).’’ De gick till gruppen av följeslagare (till profeten) och sade, ’’Vår ledare har blivit biten av en orm (eller stucken av en skorpion) och vi har försökt att göra allt men det har inte varit välgörande. Har ni någonting som är till nytta (användbart)?’’ En av dem svarade, ’’Ja vid Allah! Jag kan recitera Ruqya, men eftersom ni har vägrat att acceptera oss som era gäster, kommer jag inte att recitera Ruqya för er om ni inte ger oss en lön för det.’’ De gick med på att betala dem en flock med får. En av dem gick då och reciterade (sura Fatiha): ’Alla ära är för Herren av Världarna’ och blåste över ledaren som blev bra som om han skulle ha befriats från en kedja, och han ställde sig upp och började att gå och visade inga tecken på sjukdom.

De betalade till dem det som de hade kommit överens om. En del av dem (dvs följeslagarna) föreslog att de skulle dela deras besparingar bland sig själva, men den av dem som hade reciterat sade, ’’Dela det inte tills vi kommer till profeten och berättar om det som har skett för honom, och väntar på vad han har att säga.’’ Så de gick till Allahs Budbärare och berättade hela historien. Allahs Budbärare frågade, ’’Hur har du fått veta att sura al-Fatiha reciteras som Ruqya?’’ Sedan tillade han, ’’Du har gjort det rätta. Dela (det som ni har förtjänat) och anslå en del även för mig.’’  Sedan log profeten.

Volym 3, bok 36, nummer 477

Berättat av Anas bin Malik:

Abu Taiba gjorde koppning på profeten och profeten beordrade att han skulle betalas en eller två Sas i matvaror och profeten medlade för att Abu Taibas herrar skulle förminska hans skatter.

Volym 3, bok 36, nummer 478

Berättat av Ibn ‘Abbas:

När profeten gjorde koppning, betalade han lön till den mannen som gjorde det på honom.

Volym 3, bok 36, nummer 479

Berättat av Ibn ‘Abbas:

När profeten gjorde koppning, betalade han lön till den mannen som utförde det. Om det skulle ha varit något ogillat skulle han inte ha betalt honom.

Volym 3, bok 36, nummer 480

Berättat av Anas:

Profeten brukade göra koppning och han brukade aldrig avstå från att betala lön till någon person.

Volym 3, bok 36, nummer 481

Berättat av Anas bin Malik:

Profeten skickade efter en slav som hade som yrke att åderlåta, och han åderlät honom. Profeten beordrade att han skulle betalas en eller två Sa’s, eller en eller två Mudd av matvaror, och profeten vädjade till hans herrar att förminska hans skatt.

Volym 3, bok 36, nummer 482

Berättat av Abu Masud Al-Ansari:

Allahs Budbärare ansåg det vara olagligt med priset för en hund, inkomsten för en prostituerad, och den betalning som tas av en siare.

Volym 3, bok 36, nummer 483

Berättat av Abu Huraira:

Profeten förbjöd slavflickors inkomst (genom prostitution).

Volym 3, bok 36, nummer 484

Berättat av Ibn ‘Umar:

Profeten förbjöd att ta betalt för betäckningar av djur.

Volym 3, bok 36, nummer 485

Berättat av Abdullah bin Umar:

’’Allahs Budbärare gav Khaibars marker till judarna för att arbeta och bruka den och ta hälften av dess avkastning. Ibn ’Umar tillade, ’’Marken brukade hyras för en viss del (av dess avkastning).’’ Nafí nämnde summan av den delen men jag har glömt det. Nafi’ bin Khadij sade, ’’Profeten förbjöd uthyrning av lantbruk.’’ Berättat av ’Ubaid-Ullah Nafi sade: Ibn ’Umar sade: (Kontraktet för Khaibar fortsatte) tills ’Umar evakuerade judarna (från Khaibar).’’