Volym 3, bok 37, nummer 486

Berättat av Abu Huraira:

Profeten sade, ’’Uppskov (försening) gällande betalning av skulder av en rik man är orättvist. Så om era skulder överförs från er gäldenär till en rik gäldenär, ska ni acceptera det.’’

Volym 3, bok, 37, nummer 487

Berättat av Abu Huraira :

Profeten sade, ’’Uppskov (försening) gällande betalning av skulder av en rik person är orättvist. Så om er skuld överförs från er gäldenär till en rik gäldenär, ska ni acceptera det.’’

Volym 3, bok 37, nummer 488r

Berättat av Salama bin Al-Akwa:

En gång när vi satt tillsammans med profeten, bars en död man fram. Profeten ombads att leda begravningsbönen för den avlidne. Han sade, ’’Har han efterlämnat någon skuld?’’ Folket svarade nekande. Han sade, ’’Har han efterlämnat någon rikedom?’’ De svarade, ’’Nej.’’ Så han ledde begravningsbönen. En annan man som dött bars fram och folket sade, ’’Oh Allahs Budbärare! Led hans begravningsbön.’’ Profeten sade, ‘’Har han någon skuld?’’ De sade, ’’Ja.’’ Han sade, ’’Har han lämnat någon rikedom?’’ De svarade, ’’Tre dinarer.’’ Så han ledde bönen. Sedan bars en tredje man fram och folket sade (till profeten), ’’Var snäll led hans begravningsbön.’’ Han sade, ’’Har han efterlämnat någon rikedom?’’ De sade, ’’Nej.’’ Han frågade, ’’Har han några skulder?’’ De sade, (’’Ja han har att betala) tre dinarer.’ Han (vägrade att be bönen och) sade, ‘’Be då för din (döde) följeslagare.’’ Abu Qatada sade, ‘’Oh Allahs Budbärare! Led hans begravningsbön, och jag kommer att betala hans skuld.’’ Så profeten ledde bönen.

Volym 3, bok 37, nummer 488h

Berättat av Abu Huraira:

Profeten sade, ’’En israelisk man bad en annan israelisk man att få låna ettusen dinarer från honom. Den andre mannen ville ha ett vittne. Den förste mannen svarade, ’Allah är tillräcklig som ett vittne.’ Den andre mannen sade, ’Jag vill ha en säkerhet.’ Den andre sade, ’Du har rätt’, och lånade honom pengar för en viss period. Gäldenären reste över havet. När han hade avslutat sitt arbete, sökte han efter en transportmöjlighet så att han skulle kunna nå fram i tid till återbetalningen av skulden, men han hittade ingen transport. Så han tog en träbit och gjorde hål i den, och lade i den ettusen dinarer och ett brev till utlånaren och stängde (dvs förseglade) den ordentligt. Han tog träbiten till havet och sade, ’Oh Allah. Du vet att jag tog ett lån på ettusen dinarer från den och den. Han begärde en säkerhet från mig men jag sade till honom att Allahs  Garanti är tillräcklig och han accepterade Din Garanti. Han bad sedan om fyra vittnen och jag sade till honom att Allah var tillräcklig som Vittne och han accepterade Dig som Vittne. Det är utan tvekan så att jag försökte att hitta en transport så att jag skulle kunna betala hans pengar i tid men hittade ingen, så jag överlämnar dessa pengar till Dig.’ Efter att ha sagt det, kastade han träbiten i havet och såg när den flöt långt bort, och sedan gick han sin väg. Sedan började han söka efter en transportmöjlighet för att nå gäldenärens land.

En dag kom utlånaren ut från sitt hus för att se om det hade kommit ett skepp som hade med sig hans pengar, och plötsligt såg han träbiten i vilken hans pengar hade lagts in i. Han tog den med sig hem för att använda den som brasved. När han sågade itu den, hittade han sina pengar och brevet i den. Kort efter det kom gäldenären och hade med sig ettusen dinarer till honom och sade, ’Vid Allah, jag strävade efter att hitta en båt så att jag kunde komma med dina pengar men misslyckades med att hitta en före den som jag kom med.’ Utlånaren frågade, ’Har du skickat något till mig?’ Gäldenären svarade, ’Jag har berättat för dig att jag inte kunde hitta någon annan båt än den jag kom med.’ Utlånaren sade, ’Allah  har till din fördel skickat de pengar som du skickade i ett träbit. Så du kan behålla dina tusen dinarer och gå vägledd på den rätta vägen.’ ’’

Volym 3, bok 37, nummer 489

Berättat av Said bin Jubair:

Ibn Abbas sade, ’’I versen: ’Vi har utpekat arvtagare till vad var och en efterlämnar...’ (4:33).’ (Och vidare i denna vers), ’..och dem som ni har bundit er vid med ed.’ Ibn ’Abbas sade, ’’När emigranterna kom till profeten i Medina, brukade emigranten ärva Ansari medan den senares släktingar inte brukade ärva honom på grund av bandet av broderskap som profeten hade etablerat mellan dem (dvs emigranterna och Ansar). När versen: ’Vi har utpekat arvtagare till vad var och en efterlämnar..’ (4:33) uppenbarades, så annullerades (bandet (löfte) av  broderskapet när det gäller arv).’’ Sedan sade han, ’’Versen: ’..och dem som ni har bundit er vid med ed’, förblev giltig gällande samarbete och gemensamma råd, medan när det gäller arv så uteslöts det och det blev tillåtet att anslå något i sitt testamente för en person som tidigare hade haft rätt att ärva.    

Volym 3, bok 37, nummer 490

Berättat av Anas:

Abdur-Rahman bin ’Auf kom till oss och Allahs Budbärare etablerade ett band av broderskap mellan honom och Sad bin Al-Rabi´.

Volym 3, bok 37, nummer 491

Berättat av Asim:

Jag hörde Anas bin Malik säga, ’’Har ni någonsin hört profeten säga, ’Det finns inget förbund i Islam?’ ’’ Han svarade, ’’Profeten slöt ett förbund mellan Quraish och Ansar i mitt hus.’’

Volym 3, bok 37, nummer 492

Berättat av Salama bin Al-Akwa:

En död person fördes till profeten så att han skulle leda begravningsbönen för honom. Han frågade, ’’Har han någon skuld?’’ När folket svarade nekande, ledde han begravningsbönen. En annan person som hade dött fördes fram och profeten frågade, ’’Har han någon skuld?’’ De sade, ’’Ja.’’ Han (vägrade att leda begravningsbönen och ) sade, ’’Led bönen över din vän.’’ Abu Qatada sade, ’’Allahs Budbärare! Jag åtar mig att betala hans skuld.’’ Allahs Budbärare ledde sedan hans begravningsbön.

Volym 3, bok 37, nummer 493

Berättat av Jabir bin ‘Abdullah:

En gång sade profeten (till mig), ’’Om pengarna från Bahrain anländer, så ger jag dig ett visst belopp av det.’’ Profeten hade dragit sitt sista andetag före pengarna från Bahrain anlände. När pengarna kom fram, meddelade Abu Bakr, ’’Den som blivit lovad en del av profeten skall komma till oss.’’ Jag gick till Abu Bakr och sade, ’’Profeten lovade mig så och så.’’ Abu Bakr gav mig en handfull av mynt och när jag räknade dem, så var de femhundra till antalet. Abu Bakr sade sedan, ’’Ta det dubbla av det belopp som du redan har fått.’’

Volym 3, bok 37, nummer 494

Berättat av ’Aisha:

(Profetens fru) När jag nådde den åldern när jag började komma ihåg saker och ting, såg jag mina föräldrar dyrka enligt den rätta islamiska tron. Inte en endaste dag gick förbi utan att Allahs Budbärare besökte oss både på morgonen och på kvällen. När muslimerna blev förföljda, gav sig Abu Bakr iväg till Etiopien som utvandrare. När han nådde fram till en plats kallad Bark-al-Ghimad, träffade han på Ibn Ad-Daghna, ledaren för Qara stammen, som frågade Abu Bakr, ’’Vart är du på väg?’’ Abu Bakr sade, ’’Mitt folk har stött ut mig från mitt land och jag vill resa jorden runt och dyrka min Herre.’’ Ibn Ad-Daghna sade, ’’En man som du blir inte utstött, inte blir han heller utkörd eftersom du hjälper de fattiga att förtjäna deras levebröd, du har en god relation med dina släktingar och vänner, hjälper de handikappade (eller de som är beroende), förser gäster med mat och husrum, och hjälper människor när de har det bekymmersamt. Jag är er beskyddare. Så återvänd och dyrka din Herre i ditt hem.’’ Ibn Ad-Daghna återvände tillsammans med Abu Bakr och tog honom till ledarna för Quraish och sade till dem, ‘’En man som Abu Bakr blir inte utkörd och inte heller blir han utstött. Stöter man ut en man som hjälper de fattiga att förtjäna deras levebröd, som håller goda relationer med släkt och vänner, hjälper de handikappade, förser gäster med mat och husrum, och hjälper människor när de har svårigheter?’’

Så Quraish accepterade Ibn Ad-Daghnas garanti som gällde beskydd och sade till Abu Bakr att han var trygg, och sade därefter till Ibn Ad-Daghna, ’’Ge Abu Bakr rådet att dyrka sin Herre i sitt hus och be och läsa det som han tycker om och att inte skada oss och att inte offentliggöra dessa ting, för vi fruktar att våra söner och våra kvinnor kan komma att följa honom.’’ Ibn Ad-Daghna berättade om allt detta för Abu Bakr, så Abu Bakr fortsatte att dyrka sin Herre i sitt hus och bad inte eller reciterade inte Koranen högt förutom i sitt hus. Lite senare ville Abu Bakr bygga en moské på gårdsplanen till sitt hus. Han gjorde det och började därefter att be och recitera Koranen offentligt. Kvinnorna och barnen till hedningarna började att samlas runt honom och såg förvånat på honom. Abu Bakr var en godhjärtad person och han kunde inte avhålla sig från att gråta när han reciterade Koranen. Det fick Quraish ledarna att bli förskräckta. De skickade efter Ibn Ad-Daghna och när han kom, sade de, ’’Vi har givit Abu Bakr beskydd på villkoret att han dyrkar sin Herre i sitt hus, men han överskred det villkoret och har byggt en moské på gårdsplanen till sitt hus och utför sina böner och reciterar Koranen offentligt. Vi fruktar att han kommer att vilseleda våra kvinnor och barn. Så gå till honom och säg till honom att om han kan om han så önskar dyrka sin Herre endast i sitt hus, och om han inte vill det, så säg till honom att säga upp löftet om beskydd eftersom vi inte tycker om att förråda dig genom att återkalla ditt löfte, och inte heller kan vi tolerera Abu Bakrs offentliga deklaration av Islam (hans dyrkan).’’ 

’Aisha tillade, Ibn Ad-Daghna kom till Abu Bakr och sade, ’’Du vet på vilka villkor jag gav dig beskydd, så du bör antingen stå fast vid dessa villkor eller återkalla mitt beskydd, eftersom jag inte tycker om att höra araberna säga att Ibn Ad-Daghna gav löftet om beskydd till en person och hans folk respekterade inte det.’’ Abu Bakr sade, ’’Jag återkallar löftet om beskydd och jag är nöjd med Allahs beskydd.’’ Vid den tidpunkten var Allahs Budbärare fortfarande i Mecka och han sade till sina följeslagare, ’’Den plats som ni ska utvandra till har visats för mig. Jag har sett saltaktig mark, planterad med dadelpalmer och som ligger mellan två berg, som är de två Harras.’’ Så när profeten sade det, emigrerade en del av följeslagarna till Medina, och en del av dem som hade emigrerat till Etiopien återvände till Medina. När Abu Bakr förberedde sig för att emigrera, sade Allahs Budbärare till honom, ’’Vänta för jag förväntar mig att bli tillåten att emigrera.’’ Abu Bakr frågade, ’’Må min fader offras för din skull, förväntar du dig verkligen det?’’ Allahs Budbärare svarade jakande. Så Abu Bakr uppsköt sin avfärd för att invänta Allahs Budbärare och matade två kameler som han hade, med löv från Samor träden, under de fyra följande månaderna.

Volym 3, bok 37, nummer 495

Berättat av Abu Huraira:

När en man som hade skulder hade dött och fördes till Allahs Budbärare brukade han fråga, ’’Har han lämnat någonting efter sig för att kunna återbetala sin skuld?’’ Om han fick veta att han efterlämnat något att betala sin skuld med, så utförde han begravningsbönen för honom, annars brukade han be muslimerna att utföra deras väns begravningsbön. När Allah hade gjort profeten rik genom besegringar, sade profeten, ’’Jag är mer rättfärdig än andra troende att vara en beskyddare för de troende, så om en muslim dör medan han har skulder, så är jag ansvarig för hans skuld, och den som lämnar en förmögenhet (efter sin död) då kommer den att tillhöra hans arvingar.’’