Volym 3, bok 38, nummer 496

Berättat av ’Ali:

Allahs Budbärare beordrade att sadlar och skinn skulle delas ut från Budn som hade slaktats.

Volym 3, bok 38, nummer 497

Berättat av Uqab bin Amir :

Att profeten hade givit honom får att delas ut bland hans följeslagare och en ung hane lämnades kvar (efter utdelningen). När han berättade det för profeten, sade han (till honom), ’’Offra den till din fördel.’’

Volym 3, bok 38, nummer 498

Berättat av ‘Abdur-Rahman bin ‘Auf:

I ett avtal mellan mig och Umaiya bin Khalaf gällde att Umaiya skulle se efter min egendom (eller familj) i Mecka och jag skulle se efter hans i Medina. När jag nämnde ordet ’Ar-Rahman’ i dessa dokument, sade Umaiya, ’’Jag känner inte till ’Ar-Rahman’. Skriv ner ditt namn, (det som du kallade dig själv) i den för-islamiska tiden av okunnighet.’’ Så jag skrev ner mitt namn ’’Abdu ’Amr’’. En dag (vid kriget av Badr), när alla gick för att sova, gick jag uppför kullen för att beskydda honom. Bilal såg honom (dvs Umaiya) och gick iväg till ett möte som Ansar hade och sade, ’’(Här är) Umaiya bin Khalaf! Ve mig om han undkommer!’’ Så en grupp från Ansar gick med Bilal för att följa med oss (’Abdur-Rahman och Umaiya). Då vi fruktade att de skulle hinna ifatt oss, så lämnade jag Umaiyas son hos dem för att hålla dem sysselsatta men Ansar dödade sonen och insisterade på att följa med oss. Umaiyah var en tjock man, och när de närmade sig oss, sade jag åt honom att knäböja och han knäböjde och jag lade mig själv på honom för att skydda honom, men Ansar dödade honom genom att sätta in sina svärd under mig, och en av dem skadade min fot med sitt svärd. (Den tidigare återberättaren sade, ’’ ’Abdur-Rahman brukade visa oss märket av såret som fanns på bakre delen av foten.’’)

Volym 3, bok 38, nummer 499

Berättat av Abu Said Al-Khudri och Abu Huraira:

Allahs Budbärare anställde någon som guvernör vid Khaibar. När mannen kom till Medina, hade han med sig dadlar som kallas för Janib. Profeten frågade honom, ’’Är alla dadlar i Khaibar av denna sort?’’ Mannen svarade, ’’(Nej), vi utbyter två Sa’s av sämre dadlar mot en Sa av den här sortens dadlar (dvs Janib), eller byter tre Sa’s för två.’’ När profeten hörde det sade han, ’’Gör inte på det sättet, det är som en sorts ocker (Riba), sälj istället de dadlar som har sämre kvalité för pengar och köp sedan Janib med de pengarna.’’ Profeten sade samma sak om dadlar som vägdes och såldes. (Se hadith nummer 506)

Volym 3, bok 38, nummer 500

Berättat av Ibn Ka’b bin Malik från hans fader:

Vi hade några får som brukade beta vid Sala’. En av våra slavflickor såg ett döende får och hon slog sönder en sten och slaktade fåret med den. Min fader sade till folket, ’’Ät inte av det förrän jag frågar profeten om det (eller tills jag skickar någon till profeten för att fråga om det).’’ Så han frågade eller skickade någon att fråga profeten, och profeten tillät honom att äta det.’’ ’Ubaidullah (en tidigare återberättare) sade, ’’Jag beundrade den flickan, för även om hon var en slavflicka, så vågade hon slakta fåret.’’

Volym 3, bok 38, nummer 501

Berättat av Abu Huraira:

Profeten var skyldig någon en kamel som hade en viss ålder. När han kom för att be att få den tillbaka, sade profeten (till några människor), ’’Ge honom (det som är hans).’’ När folket letade efter en kamel som hade den åldern, hittade de ingen, men hittade en kamel som var ett år äldre. Profeten sade, ’’Ge (det till) honom.’’ Då sade mannen, ’’Du har givit mig det som är min rätt. Må Allah ge dig det som är din rätt.’’ Profeten sade, ’’Den bäste bland er är den som generöst betalar andras rätt.’’

Volym 3, bok 38, nummer 502

Berättat av Abu Huraira:

En man kom till profeten och krävde få sina skulder återbetalda och uppförde sig ohyfsat. Profetens följeslagare ville skada honom, men Allahs Budbärare sade (till dem), ’’Låt honom vara, för fordringsägaren (dvs ägaren av en rätt) har rätt att tala.’’ Allahs Budbärare sade sedan, ’’Ge honom en kamel som har samma ålder som hans har.’’ Folket sade, ’’Oh Allahs Budbärare! Det finns bara en kamel som är äldre än hans.’’ Allahs Budbärare sade, ’’Ge (den till) honom, för den bäste bland er är den som storslaget betalar andras rätt.’’

Volym 3, bok 38, nummer 503

Berättat av Marwan bin Al-Hakam och Al-Miswar bin Makhrama:

När delegaterna från stammen Hawazin, som hade omfamnat Islam kom till profeten, ställde han sig upp. De vädjade till honom att återlämna deras egendomar och deras tillfångatagna. Allahs Budbärare sade till dem, ’’Det mest älskvärda uttalandet för mig är det som är det sanna. Så ni har valet att återlämna era egendomar eller era tillfångatagna, för jag har försenat att dela ut dem.’’ Återberättaren tillade att Allahs Budbärare hade väntat på dem av endast två skäl, de sade, ’’Vi väljer våra tillfångatagna.’’ Så Allahs Budbärare ställde sig upp och samlade ihop muslimerna, ärade Allah som Han förtjänar att äras, och sade, ’’Gör det efter! Dessa bland era bröder har kommit till er med ånger och jag ser det nödvändigt att återlämna deras tillfångatagna till dem. Så den bland er som önskar göra det som en ynnest, då kan han göra det, och den som önskar att hålla sig till sin del tills vi betalar honom från det allra första krigsbyte som Allah ger oss, så kan han göra det.’’ Profeten svarade, ’’Vi går med på att ge er våra delar frivilligt som en ynnest från Allahs Budbärare.’’ Sedan sade Allahs Budbärare, ’’Vi vet inte vilka av er som har samtyckt och vem som inte har gjort det. Gå tillbaka och era ledare kanske kan ge oss er åsikt.’’ Så de återvände alla och deras ledare diskuterade saken med dem och sedan kom de (dvs deras ledare) till Allahs Budbärare för att berätta för honom att de (dvs folket) hade givit upp sina andelar frivilligt och med glädje.

Volym 3, bokk 38, nummer 504

Berättat av Jabir bin ‘Abdullah:

Jag gjorde sällskap med profeten på en resa och red på en långsam kamel som hamnade på efterkälken jämfört med de andra. Profeten kom fram till mig och frågade, ’’Vem är du?’’ Jag svarade, ’’Jabir bin ’Abdullah.’’ Han frågade, ’’Vad är det som står på, (varför är du försenad)?’’ Jag svarade, ’’Jag rider på en långsam kamel.’’ Han frågade, ’’Har du en käpp?’’ Jag svarade jakande. Han sade, ‘’Ge den till mig.’’ När jag gav den till honom, slog han till kamelen och kväste den. Och  fortsättningsvis överträffade den kamelen de andra. Profeten sade, ‘’Sälj den till mig.’ Jag svarade, ’’Den är (en gåva) till dig, Oh Allahs Budbärare.’’ Han sade, ’’Sälj den till mig. Jag köper den för fyra dinarer och du kan fortsätta att rida på den till Medina.’’ När vi närmade oss Medina, började jag att närma mig (mitt hus). Profeten sade, ’’Vart ska du ta vägen?’’ Jag sade, ’’Jag har gift mig med en änka..’’ Han sade, ‘’Varför har du inte gift dig med en jungfru så att ni kan kela med varandra?’’ Jag sade, ’’Min fader dog och lämnade döttrar, så jag bestämde mig för att gifta mig med en änka (en erfaren kvinna) (för att se efter dem).’’ Han sade, ’’Bra gjort.’’ När vi nådde fram till Medina, sade Allahs Budbärare, ’’Oh Bilal, betala till honom (priset för kamelen) och ge honom extra pengar.’’ Bilal gav mig fyra dinarer och en Qirat extra. (En tidigare återberättare sade); Jabir tillade, ’’Den extra Qirat som jag fick från Allahs Budbärare lämnade jag aldrig ifrån mig.’’ Jabir bin ’Abdullah hade alltid den (Qirat) i sin börs.

Volym 3, bok 38, nummer 505r

Berättat av Sahl bin Sad:

En kvinna kom till Allahs Budbärare och sade, ’’Oh Allahs Budbärare! Jag vill ge mig själv till dig.’’ En man sade, ’’Låt henne gifta sig med mig.’’ Profeten sade, ’’Vi går med på att hon gifter sig med dig med det som du kan i recitation av Koranen.’’

Volym 3, bok 38, nummer 505t

Berättat av Abu Huraira:

Allahs Budbärare utsåg mig till att ta hand om Sadaqat (al-Fitr) under Ramadan. En nykomling kom och började att ta handfulla mått av matvaror (från Sadaqa) (stal det). Jag tog tag i honom och sade, ’’Vid Allah, jag ska föra dig till Allahs Budbärare.’’ Han sade, ’’Jag är behövande och har många som är beroende av mig, och jag är i stor nöd.’’ Jag släppte honom, och på morgonen frågade Allahs Budbärare mig, ’’Vad gjorde din fånge igår?’’ Jag sade, ’’Oh Allahs Budbärare! Personen beklagade sig över att vara behövande och att ha många som är beroende av honom, så jag tyckte synd om honom och lät honom gå.’’ Allahs Budbärare sade, ’’Sannerligen berättade han en lögn för dig och han kommer att återvända.’’ Jag trodde att han skulle dyka upp igen eftersom Allahs Budbärare hade sagt till mig att han skulle återvända.’’ Så jag väntade vaksamt på honom. När han (dök upp) så började han att stjäla handfulla mått av matvaror, då tog jag tag i honom igen och sade, ’’Jag ska absolut ta dig till Allahs Budbärare. Han sade, ’’Låt mig vara, för jag är mycket nödställd och har många som är beroende av mig. Jag lovar att jag inte kommer att komma tillbaka någon mer gång.’’ Jag tyckte synd om honom och lät honom gå.

På morgonen frågade Allahs Budbärare mig, ’’Vad gjorde din fånge?’’ Jag svarade, ’’Oh Allahs Budbärare! Han klagade över sin stora nöd och många som är beroende av honom, så jag tyckte synd om honom och släppte honom fri.’’ Allahs Budbärare sade, ’’Sannerligen berättade han en lögn för dig och han kommer att återvända.’’ Jag väntade på honom en tredje gång och när han (kom och) började att stjäla handfulla mått av matvaror, tog jag tag i honom och sade, ’’Jag kommer säkerligen att ta dig till Allahs Budbärare då det är tredje gången som du lovat att inte återvända, ändå så bryter du ditt löfte och kommer tillbaka.’’ Han sade,  ’’(Förlåt mig och) jag ska lära dig några ord med vilka Allah kommer att gynna dig.’’ Jag frågade, ’’Vilka är de orden?’’ Han svarade, ’’När du går till sängs, recitera ’’Ayat-al-Kursi – ’Allahu la ilaha illa huwa-l-Haiy-ul qayyumtills du avslutar hela versen. (Om du gör det), kommer Allah att utse en beskyddare för dig som kommer att stanna med dig och ingen Shaytan kommer att komma i närheten av dig tills morgonen.’’ Så jag släppte honom. På morgonen, frågade Allahs Budbärare, ‘’Vad gjorde din fånge igår?’’ Jag svarade, ’’Han gjorde anspråk på att han kunde lära mig några ord med vilka Allah kommer att gynna mig, så jag lät honom gå.’’ Allahs Budbärare frågade, ’’Vilka ord är det?’’ Jag svarade, ‘’Han sade till mig, ‘’När du går till sängs, recitera Ayat-al-Kursi från början till slut – Allahu la ilaha illa huwa-l-Hajy-ul-Qayyum –‘. Han sade vidare till mig, ’(Om du gör det), kommer Allah att utse en beskyddare för dig som kommer att stanna med dig, och ingen Shaytan kommer nära dig tills morgonen.’ (Abu Huraira eller en annan tidigare återberättare) tillade att de (följeslagarna) var mycket ivriga att utföra goda gärningar. Profeten sade, ’’Han sade verkligen sanningen, även om han är en komplett lögnare. Vet du vem du talade med, dessa tre nätter, oh Abu Huraira?’’ Abu Huraira sade, ’’Nej.’’ Han sade, ’’det var Shaytan.’’

Volym 3, bok 38, nummer 506

Berättat av Said al-Khudri:

En gång kom Bilal med Barni (en sorts dadlar) till profeten och profeten frågade honom, ’’Varifrån har du förskaffat dessa?’’ Bilal svarade, ’’Jag hade några dadlar som var undermåliga och bytte två Sa’s för dem mot en Sa med Barni dadlar så att jag skulle kunna ge dem till profeten för att äta.’’ Då sade profeten, ’’Se upp! Se upp! Detta är definitivt Riba (ocker)! Detta är definitivt Riba (ocker)! Gör inte på det sättet, men om du vill köpa (en överlägsen sort av dadlar) sälj de undermåliga dadlarna för pengar och köp sedan den överlägsna sorten av dadlar med de pengarna.’’

Volym 3, bok 38, nummer 507

Berättat av ‘Amr:

Gällande ’Umas Waqf; Det var inte syndigt för förmyndaren (av Waqf) att äta eller förse sina vänner av det, under förutsättning att förmyndaren inte hade för avsikt att samla ihop en förmögenhet (för sig själv). Ibn ’Umar var ledare för ’Umars förvaltande och han brukade ge presenter från den till dem han brukade stanna hos när han var i Mecka.

Volym 3, bok 38, nummer 508

Berättat av Zaid bin Khalid och Abu Huraira:

Profeten sade, ’’Oh Unais! Gå till frun till den (mannen) och om hon erkänner (att hon har begått olagligt samlag), stena henne då till döds.’’

Volym 3, bok 38, nummer 509

Berättat av ‘Uqba bin Al-Harith:

När An-Nuayman eller hans son framträdde i ett drucket tillstånd, beordrade Allahs Budbärare alla de som var närvarande i huset att slå honom. Jag var en av dem som slog honom. Vi slog honom med skor och med dadelpalmsstjälkar.

Volym 3, bok 38, nummer 510

Berättat av ‘Aisha:

Jag flätade kransar till Allahs Budbärares Hadi (dvs djur som ska offras) med mina egna händer. Sedan hängde Allahs Budbärare dem runt deras halsar med sina egna händer, och skickade dem med min fader (till Mecka). Ingenting lagligt ansågs vara olagligt för Allahs Budbärare tills djuret var slaktat.

Volym 3, bok 38, nummer 511

Berättat av Anas bin Malik :

Abu Talha var den rikaste mannen i Medina bland Ansar och Bayruha’ (trädgården) var den mest kära av hans egendomar, och den var belägen mitt emot moskén (profetens moské). Allahs Budbärare brukade gå in i den och dricka av dess söta vatten. När följande gudomliga vers uppenbarades:

’'(TROENDE!) Ni kommer inte att uppnå sann fromhet, förrän ni ger åt andra av det som ni (själva) värdesätter. Gud har full kännedom om vad ni gör.’’ (3.93),

Abu Talha ställde sig upp framför Allahs Budbärare och sade, ‘’Oh Allahs Budbärare! Allah säger i Hans Bok,

’'(TROENDE!) Ni kommer inte att uppnå sann fromhet, förrän ni ger åt andra av det som ni (själva) värdesätter. Gud har full kännedom om vad ni gör.’’

och sannerligen, det mest kära till mig är min egendom Bayruha’ (trädgård), så jag ger den i välgörenhet och hoppas på dess belöning från Allah. Oh Allahs Budbärare! Spendera den var du vill.’’ Allahs Budbärare uppskattade det och sade, ’’Det är förgänglig rikedom, det är förgänglig rikedom. Jag har lyssnat till vad du har sagt; Jag föreslår att du delar ut den bland dina släktingar.’’ Abu Talha sade, ’’Jag ska göra det, Oh Allahs Budbärare.’’ Så Abu Talha delade ut den bland sina släktingar och kusiner. Den tidigare återberättaren (Malik) sade: Profeten sade: ’’Det här är en lönsam egendom’’, istället för ’’förgänglig rikedom’’.

Volym 3, bok 38, nummer 512

Berättat av Abu Musa:

Profeten sade, ’’En ärlig förvaltare av skatter som ger det som han beordras att ge till fullo, perfekt och villigt till den person som han beordras att ge det till, anses vara en av två generösa personer.’’