Vårat sändebud Muhammad (salla Allâhu aleyhi wa sallam) sändes till både jinn och människan. Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) säger: ”Denna princip är det konsensus om bland Sahaba och de som följde dem i sanning, och muslimernas imamer och de resterande muslimska grupperna.” (Madjmu’ ul-Fatawa 19/9)

Detta antyds via faktumet att Koranen utmanar båda jinn och människan:

” Säg: "Om människor och osynliga väsen (jinn) i samarbete försökte åstadkomma något som skulle kunna jämföras med denna Koran, skulle de misslyckas, även om de gav varandra all hjälp!" (al-Isra´:88)

En grupp jinner skyndade sig i att tro då de hörde Koranen:

”Säg [Muhammad]: ”Det har uppenbarats för mig att en skara av osynliga väsen fick lyssna till [Koranen], och [att] de sade [till de sina]: 'Vi har lyssnat till en märklig uppläsning, som leder [lyssnaren] till kunskap om rätt och orätt. Vi tror på dess [ord] och vi skall inte sätta gudar vid vår Herres sida.” (al-Jinn 72:1-2)

De som hörde Koranen och trodde är de som nämns i Surah al-Ahqâf:

”OCH SE, Vi lät en liten skara av osynliga väsen närma sig dig [Muhammad], så att de kunde höra [dig läsa ur] Koranen, och när de kom fram, sade de [till varandra]: "Lyssna nu noga!" Och när läsningen var slut, vände de tillbaka till de sina som varnare och sade: "Landsmän! Vi har lyssnat till en uppenbarelse, som [människorna] efter Moses [tid] har fått del av och som bekräftar det som ännu består [av äldre tiders uppenbarelser] och den leder [lyssnaren] till sanningen och till en rak väg. Landsmän! Hör den som kallar er till Gud och tro på honom! [Gud] skall ge er förlåtelse för era synder och skona er från ett plågsamt straff. Men den som inte lyssnar till honom kan inte trotsa [Guds vilja] på jorden och han kommer inte att finna en annan beskyddare än Gud. Det är uppenbart att den [människan] har gått vilse.” (al-Ahqâf 29:32)

De hörde Koranen och trodde på den, och de återvände som Duât (missionärer) som kallade sitt folk till Tawhîd (Monotesim) och Imân (Tro), bringandes glada budskap och varningar.

Berättelsen om de som lyssnade på sändebudet (salla Allâhu aleyhi wa sallam), har återberättats från al-Bukhari och Muslim, ifrån Ibn Abbas (radi Allâhu anhuma) som sade (i betydelse):

Profeten gav sig iväg med avsikten att bege sig till marknaden ’Ukaz tillsammans med några av sina följeslagare. Vid samma tidpunkt sattes ett hinder/barriär upp mellan djävlarna och nyheterna från himlen. Eld började att kastas mot dem. Djävlarna gick till sitt folk som frågade dem, ’’Vad är det med er?’’ De sade, ’’Ett hinder (eller har satts upp mellan oss och nyheterna från himlen. En eld har kastats på oss.’’ De sade, ‘’Det som har satts upp som ett hinder mellan er och nyheterna från himlen måste vara något som har skett nyligen. Gå österut och västerut och se vad det är som hindrar mellan er och nyheterna från himlen.’’ De som begav sig mot Tihâma stötte på Allahs sändebud (salla Allâhu aleyhi wa sallam) medan han var i Nakhla,  med avsikten att bege sig till marknaden ’Ukaz och han utförde Fajr bönen tillsammans med sina följeslagare. När de hörde Koranen lyssnade de till den och sade,

’’Vid Allah, det är det här som skiljde mellan er och nyheterna från himlen.’’ De begav sig till sitt folk och sade,

 ’’… ‘Vi har lyssnat till en märklig uppläsning, som leder (lyssnaren) till kunskap om rätt och orätt. Vi tror på dess (ord) och vi skall inte sätta gudar vid vår Herres sida.’’ (al-Jinn 1-2)

Då uppenbarade Allah till Profeten (i betydelse):

”Säg [Muhammad]: ”Det har uppenbarats för mig att en skara av osynliga väsen fick lyssna till [Koranen],…’’ (al-Jinn 1)

Det som uppenbarades för honom var det de osynliga väsendenas konversation.

(al-Bukhâri 1/253, nr 774 och Muslim 1/331 nr, 449)

Författare: Dr Umar al-Ashqar

Källa: De osynliga väsendenas och djävlarnas värld sid: 72-73