Volym 3, bok 39, nummer 513

Berättat av Anas bin Malik:

Allahs Budbärare sade, ’’Det finns ingen bland muslimerna som planterar ett träd eller sår ett frö, och sen när en fågel eller en person eller ett djur äter från det, som inte anser att det inte skulle anses vara en välgörenhetsgåva för honom.’’

Volym 3, bok 39, nummer 514

Berättat av Abu Umama al-Bahili:

Jag såg en del jordbruksredskap och sade, ’’Jag hörde profeten säga, ’’Det finns inget hus där dessa redskap finns förutom att Allah kommer att orsaka förödmjukelse att träda in i det.’’

Volym 3, bok 39, nummer 515

Berättat av Abu Huraira:

Allahs Budbärare sade, ’’För den som har en hund, så dras en Qirat av belöningen av goda gärningar bort dagligen, om inte hunden används för att vakta jordbruk eller för att jaga.’’ Berättat av Abu Hazim från Abu Huraira; Profeten sade, ’’En hund för att vakta boskap eller för att jaga.’’

Volym 3, bok 39, nummer 516

Berättat av As-Sa’ib bin Yazid:

Abu Sufyan bin Abu Zuhair, som var en man från Azd Shanu’a och en av profetens följeslagare, sade, ’’Jag hörde Allahs Budbärare säga, ’Om man har en hund som inte är ämnad för antingen att vakta ett jordbruk eller boskap, så dras en Qirat av från den dagliga belöningen av hans goda gärningar.’’ Jag sade, ’’Hörde du detta från Allahs Budbärare?’’ Han sade, ’’Ja, vid denna moskés Herre.’’

Volym 3, bok 39, nummer 517

Berättat av Abu Huraira:

Profeten sade, ’’När en man red på en ko, vände den sig mot honom och sade, ’Jag har inte skapats för detta (dvs att bära), jag har skapats för jordbruk.’’ Profeten tillade, ’’Jag, Abu Bakr och ’Umar tror på den berättelsen.’’ Profeten fortsatte, ’’En varg tog ett får och när fåraherden jagade den, sade vargen, ’Vem skall bli dess beskyddare på dagen för de vilda odjuren, när det inte kommer att finnas någon fåraherde för dem förutom jag?’ ’’ Efter att ha hört detta, sade profeten, ’’Jag, Abu Bakr och ’Umar tror också på det.’’ Abu Salama (en tidigare återberättare) sade, ’’Abu Bakr och ’Umar var inte närvarande då.’’ Det har skrivits att vargen också talade till en av profetens följeslagare nära Medina som berättas i Fath-al-Bari:

Berättat av Unais bin ’Amr: Ahban bin Aus sade, ’’Jag var bland mina får. Plötsligt fångade en varg ett får och jag skrek åt den. Vargen satte sig på sin svans och vände sig till mig och sade, ’Vem skall se efter (dvs fåren) när du kommer att vara upptagen och inte kommer att kunna se efter dem? Förbjuder du mig den provision som Allah har givit mig?’ ’’ Ahban tillade, ’’Jag klappade i mina händer och sade, ’Det finns någonting (mer underligt) och underbart än detta; det är Allahs Budbärare bland dessa dadelpalmsträd, som inbjuder människor till Allah (dvs Islam).’ ’’ Unais bin ’Amr sade vidare, ’’Sedan gick Ahban till Allahs Budbärare och meddelade honom vad som hade hänt och omfamnade Islam.)’’

Volym 3, bok 39, nummer 518

Berättat av Abu Huraira:

Ansar sade till profeten, ’’Dela ut dadelpalmsträd mellan oss och våra utvandrade bröder.’’ Han svarade, ’’Nej.’’ Ansar sade (till utvandrarna), ’’Sök efter träden (vattna och vakta dem) och dela frukterna med oss.’’ Utvandrarna sade, ’’Vi lyssnar och lyder.’’

Volym 3, bok 39, nummer 519

Berättat av ‘Abdullah:

Profeten fick dadelpalmsträden nedbrända och nedhuggna av stammen Bani-An-Nadir vid en plats kallad Al-Buwaira. Hassan bin Thabit sade i en poetisk vers: ’’Ledarna för Bani Lu’ai tyckte det var lätt att titta på elden som spred sig vid Al-Buwaira.’’

Volym 3, bok 39, nummer 520

Berättat av Rafi’ bin Khadij:

Vi brukade arbeta med jordbruk mer än någon annan i Medina. Vi brukade hyra mark genom att ge avkall för en specifik begränsad del att ges till hyresvärden. Ibland påverkades växtlivet av förödelse osv, medan resten förblev oskadd och tvärtom, så profeten förbjöd oss att praktisera detta. På den tiden användes inte guld eller silver (för att hyra marken). Om de anskaffade sådden, så fick de så och så mycket. Al-Hasan sade, ’’Det är ingen skada skedd om marken tillhör en person men båda spenderar på den och avkastningen delas mellan dem.’’ Az-Zuhri hade samma åsikt. Al-Hasan sade, ’’Det är ingen skada skedd om bomullen plockas med villkoret att få halva avkastningen.’’ Ibrahim, Ibn Sirin, ’Ata’, Al-Hakam, Az-Zuhri och Qatada sade, ’’Det är ingen skada skedd att ge garnet till vävaren att väva det till tyg baserat på att en tredjedel eller en fjärdedel (eller någon annan andel) av tyget ges till vävaren för hans arbete.’’ Ma’mar sade, ’’Det är ingen skada skedd att hyra djur för en uppgjord (bestämd) tid grundat på en tredjedel eller en fjärdedel av de produkter som bärs av djuren ges till ägaren av djuren.’’  

Volym 3, bok 39, nummer 521

Berättat av ‘Abdullah bin ‘Umar:

Profeten avslutade ett kontrakt med folket i Khaibar för att använda marken på villkor att hälften av produkterna av frukterna eller växtligheten skulle bli deras andel. Profeten brukade ge sina fruar etthundra Wasqs var, åtta Wasqs av dadlar och tjugo Wasqs av korn. (När ’Umar blev kalif) gav han profetens fruar valet att antingen få marken och vattnet som deras del, eller att fortsätta med den tidigare överenskommelsen. En del av dem valde marken och en del valde Wasqs, och ’Aisha valde marken.

Volym 3, bok 39, nummer 522

Berättat av Ibn ‘Umar:

Profeten gjorde ett avtal med folket i Khaibar att de kunde få hälften av frukterna och växtligheten av marken som de odlade.

Volym 3, bok 39, nummer 523

Berättat av ‘Amr:

Jag sade till Tawus, ’’Jag önskar ni vill ge upp Mukhabara (arrende), för folket säger att profeten förbjöd det.’’ När Tawus hörde det svarade han, ’’Oh ’Amr! Jag ger marken till de som arrenderar den och hjälper dem. Utan tvekan; den mest lärde mannen Ibn ’Abbas berättade för mig att profeten inte hade förbjudit det utan sade, ’Det är mer fördelaktigt för en person att ge sin mark frivilligt till sin broder än att ta betalt med ett fast arrende.’’

Volym 3, bok 39, nummer 524

Berättat av Ibn ‘Umar:

Allahs Budbärare gav marken i Khaibar till judarna på villkor att de brukade den och odlade den, och gavs hälften av dess avkastning.

Volym 3, bok 39, nummer 525

Berättat av Rafi:

Vi brukade arbeta mer än någon annan i Medina. Vi brukade hyra mark och säga till ägaren, ’’Avkastningen för denna del är för oss och avkastningen för denna del är för er (som hyra).’’ En del av dessa delar kanske ger avkastning och andra kanske inte. Så profeten förbjöd oss att göra på det sättet.

Volym 3, bok 39, nummer 526

Berättat av ‘Abdullah bin ‘Umar:

Profeten sade, ’’När tre män var ute och gick började det att regna och de sökte skydd (tillflykt) i en grotta i ett berg. En stor sten rullade ner från berget och stängde till ingången till grottan. De sade till varandra, ’’Tänk efter vilka goda gärningar som ni har gjort endast för Allahs skull, och åkalla Allah genom att referera till dessa gärningar så att Han kanske flyttar bort den här stenen för er.’’ En av dem sade, ’Oh Allah! Jag hade gamla föräldrar och små barn och jag brukade låta fåren beta för dem. När jag återvände till dem på kvällen, brukade jag mjölka (fåren) och började med att förse mina föräldrar först före mina barn. En dag var jag försenad och kom tillbaka sent på natten och fann mina föräldrar sovande. Jag mjölkade (fåren) som vanligt och ställde mig sedan att vänta där mina föräldrar låg. Jag hatade att väcka dem och ogillade att ge mjölk till mina barn före mina föräldrar, även om mina barn grät (på grund av hunger) vid mina fötter tills dagen grydde. Oh Allah! Jag gjorde detta endast för Din skull, var snäll och flytta stenen så att vi kan se himlen.’ Så Allah flyttade stenen en liten bit och de såg himlen. Den andre mannen sade, ’Oh Allah! Jag var förälskad i en av mina kusiner på det innerliga sätt som en man känner för en kvinna. Jag ville skymfa hennes kyskhet men hon vägrade om jag inte gav henne hundra dinarer. Så jag kämpade för att samla ihop beloppet. Och när jag satt mellan hennes ben, sade hon, ’Oh Allahs slav! Frukta Allah och ödelägg mig inte förutom rättfärdigt (genom äktenskap).’ Så jag ställde mig upp. Oh Allah! Om jag gjorde det endast för Din skull, var snäll och ta bort stenen.’ Stenen flyttade sig lite till. Sedan sade den tredje mannen, ’Oh Allah! Jag anställde arbetskraft för en Faraq av ris och när han avslutade sitt arbete och krävde sin rätt gav jag den till honom, men han vägrade att ta emot den. Så jag sådde ris flera gånger tills jag hade samlat ihop kor och deras herde (från avkastningen). (När en tid hade förflutit) kom mannen till mig och sade, ’’Frukta Allah (och ge mig min rätt).’’ Jag sade, ’Gå och ta med dig dessa kor och herden.’ Han sade, ’Frukta Allah! Driv inte med mig.’ Jag sade, ‘Jag driver inte med dig. Ta (allt det).’ Så han tog allt. Oh Allah! Om jag gjorde det för endast Din skull, var snäll och flytta bort resten av stenen.’ Så Allah flyttade stenen.’’

Volym 3, bok 39, nummer 527

Berättat av Zaid bin Aslam från hans fader:

’Umar sade, ’’Men för kommande framtida muslimska generationer skulle jag ha delat ut bland soldaterna, mark i de byar som jag besegrar, så som profeten delade ut mark i Khaibar.’’

Volym 3, bok 39, nummer 528

Berättat av ‘Aisha:

Profeten sade, ’’Den som odlar mark som inte tillhör någon är mer rättmätig (att äga den).’’ ’Urwa sade, ’’ ’Umar gav samma utlåtande under sitt kalifat.’’

Volym 3, bok 39, nummer 529

Berättat av ‘Abdullah bin ‘Umar:

När profeten tillbringade natten på sin viloplats i Dhul-Hulaifa i dalsänkan (av Aqia), hade han en dröm och det sades till honom, ’’Du är i en välsignad dal.’ Moses sade, ’’Salim låt våra kameler knäböja vid platsen där ’Abdullah brukade få sin kamel att knäböja, när han letade efter platsen där Allahs Budbärare brukade stanna till och vila, som är belägen nedanför moskén som ligger i dalsänkan, mitt emellan moskén och vägen.’’

Volym 3, bok 39, nummer 530

Berättat av ‘Umar:

När profeten var i Al-’Aqiq sade han, ’’Någon (han menade Gabriel) kom till mig från min Herre under natten (i min dröm) och sade, ’Utför bön i denna välsignade dal och säg (jag avser att utföra) ’Umra tillsammans med Hajj (dvs tillsammans),’ ’’

Volym 3, bok 39, nummer 531

Berättat av ‘Umar:

’Umar utvisade judarna och dom kristna från Hijaz. När Allahs Budbärare hade besegrat  Khaibar, ville han utvisa judarna från dess mark då det blev Allahs, Hans Budbärares och muslimernas egendom. Allahs Budbärare hade för avsikt att utvisa judarna men de bad honom att låta dem stanna där på villkor att de skulle bruka jorden och få hälften av dess frukter. Allahs Budbärare sade till dem, ’’Vi låter er stanna på detta villkor, så länge som vi önskar.’’ Så de (dvs judarna) fortsatte att leva där tills ’Umar tvingade dem mot Taima’ och Ariha’.

Volym 3, bok 39, nummer 532

Berättat av Rafi bin Khadij:

Min farbror Zuhair sade, ’’Allahs Budbärare förbjöd oss att göra någonting som var en källa till hjälp för oss.’’ Jag sade, ’’Vad Allahs Budbärare än sade så var det rätt.’’ Han sade, ’’Allahs Budbärare skickade efter mig och frågade, ’Vad gör du med dina jordbruk?’ Jag svarade, ’Vi hyr ut våra jordbruk så att vi får avkastningen för det vid flodbankerna för arrendet, eller arrendet för några Wasaq av korn och dadlar.’ Allahs Budbärare sade, ’Gör inte så, utan bruka (marken) själva eller låt den brukas av andra utan kostnad, eller behåll det obrukat.’ Jag sade, ’Vi hör och vi lyder.’

Volym 3, bok 39, nummer 533

Berättat av Jabir:

Folket brukade arrendera deras mark för att den skulle brukas, mot en tredjedel, en fjärdedel eller hälften av dess avkastning. Profeten sade, ’’Den som har mark skall bruka den själv eller ge den till sin (muslimske) broder utan kostnad; i annat fall låta den ligga obrukad.’’

Berättat av Abu Huraira: Allahs Budbärare sade, ’’Den som har mark skall bruka den själv eller ge den till sin (muslimske) broder utan kostnad; i annat fall skall han låta den ligga obrukad.’’  

Volym 3, bok 39, nummer 534

Berättat av ‘Amr:

När jag nämnde det (dvs berättelsen av Rafi’ bin Khadij: nummer 532) för Tawus sade han, ’’Det är tillåtet att arrendera marken för att bruka den, för Ibn ’Abbas sade, ’Profeten förbjöd det inte, utan sade, Det är bättre att ge marken till sin broder utan kostnad än att ta betalt med ett visst belopp för den.’’

Volym 3, bok 39, nummer 535

Berättat av Nafi:

Ibn ’Umar brukade arrendera sina jordbruk under Abu Bakrs, ’Umars, ’Uthmans tid och under den första tiden för Muawiya. Sedan nämndes för honom berättelsen av Rafi’ bin Khadij att profeten förbjöd arrende av jordbruk. Ibn ’Umar gick till Rafi’ och jag följde med honom. Han frågade Rafi som svarade att profeten hade förbjudit arrende av jordbruk. Ibn ’Umar sade, ’’Du vet att vi brukade arrendera våra jordbruk under Allahs Budbärares livstid mot avkastningen för det som flodbankerna gav, och för ett visst antal av halm.

Volym 3, bok 39, nummer 536

Berättat av Salim:

Abdullah bin ’Umar sade, ’’Jag visste att mark arrenderades för brukande av den under Allahs Budbärares tid.’’ Senare fruktade Ibn ’Umar att profeten hade förbjudit det och han hade ingen kunskap om det, så han slutade att arrendera ut sin mark.

Volym 3, bok 39, nummer 537

Berättat av Handhala bin Qais:

Rafi bin Khadij sade, ’’Mina två farbröder har berättat för mig att de (dvs profetens följeslagare) brukade arrendera mark under profetens livstid för avkastningen av det från flodbankerna eller för en del av avkastningen som avtalats med ägaren till marken. Profeten förbjöd det.’’ Jag sade till Rafi, ’’Hur är det med att arrendera marken för dinarer eller dirham?’’ Han svarade, ’’Det är ingen skada skedd när det gäller för dinarer-dirham.’’ Al-Laith sade, ’’Om de som har omdöme att skilja vad som är lagligt från det som är olagligt satte sig in i vad som har blivit förbjudet gällande detta så skulle de inte tillåta det, för det är omgivet av faror.’’

Volym 3, bok 39, nummer 538

Berättat av Abu Huraira:

En gång berättade profeten en berättelse (en historia) när en beduin satt bredvid honom. ’’En av Paradisets innevånare kommer att be Allah att tillåta honom att bruka marken. Allah kommer att fråga honom, ’Har du inte de nöjen som du tycker om?’ Han kommer att säga, ’Jo, men jag vill bruka jorden.’ ’’ Profeten tillade, ’’När mannen (får tillåtelse kommer han) att så frön och plantor kommer att växa upp och mogna, bli klara för att skördas osv tills den kommer att bli så enormt stor som ett berg inom en blinkning. Allah kommer att säga till honom, ’Oh son till Adam! Ta det som du har, samla (avkastningen); ingenting tillfredsställer dig.’ ’’ När han hörde det sade beduinen, ’’Mannen måste vara antingen från Quraish (dvs en utvandrare) eller en Ansari, för de är jordbrukare, medan vi inte är jordbrukare.’’ Profeten log (när han hörde det).

Volym 3, bok 39, nummer 539

Berättat av Sahl bin Sad:

Vi brukade vara mycket glada på fredagarna när en äldre kvinna brukade skära några rötter från Silq (mangold), som vi brukade plantera vid våra små vattendrag, och sedan koka dem i en av hennes grytor med lite korn. (Ya’qub en tidigare återberättare) sade, ’’Jag tror att berättaren nämnde att maten inte innehöll fett eller smält fett (taget från kött).’’ När vi hade utfört fredagsbönen brukade vi gå till henne och hon brukade servera oss den maträtten. Så vi brukade vara glada på fredagarna på grund av det. Vi brukade inte inta våra måltider eller middagstupplur förutom efter Jumua bönen (dvs fredagsbönen).

Volym 3, bok 39, nummer 540

Berättat av Abu Huraira:

Folket säger att Abu Huraira berättat för många berättelser. Det är så att Allah vet om jag säger sanningen eller inte. De frågar också, ’’Varför berättar inte utvandrarna och Ansar som han gör?’’ Mina utvandrade bröder var upptagna med att driva handel på marknaderna, och mina Ansar bröder var upptagna med deras egendomar. Jag var en fattig man som var i sällskap med Allahs Budbärare och var nöjd med det som fyllde min mage. Så jag brukade vara närvarande medan de (dvs utvandrarna och Ansar) var frånvarande och jag brukade komma ihåg medan de glömde (hadith). En dag sade profeten, ’’Den som sprider ut det som han täcker sig med, tills jag avslutar mitt uttalande och sedan samlar ihop det mot sitt bröst, kommer aldrig att glömma någonting av mitt uttalande.’’ Så jag spred ut det som jag täckte mig med, vilket var det enda plagg jag hade, tills profeten hade avslutat sitt uttalande och sedan samlade jag ihop det mot mitt bröst. Vid Honom som har skickat honom (dvs Allahs Budbärare) med sanningen, sedan dess så glömde jag inte ett endaste ord av det han sagt, tills denna dag som idag är. Vid Allah, om det inte vore för två verser i Allahs bok, skulle jag aldrig ha återgivit någon berättelse (från profeten). (Dessa två verser är): ’’DE SOM döljer den vittnesbörd och den vägledning som Vi genom uppenbarelser har gett dem....den Barmhärtige.’’ (2:159-160)