Volym 3, bok 42, nummer 608

Berättat av Ubai bin Ka’b:

Jag hittade en penningbörs som innehöll etthundra dinarer. Jag gick till profeten (och berättade om det för honom), han sade, ’’Tillkännage ett allmänt meddelande om det under ett år’’. Jag gjorde det, men ingen dök upp för att göra anspråk på den, så jag gick igen till profeten som sade, ’’Tillkännage ett allmänt meddelande under ytterligare ett år.’’ Jag gjorde det men ingen dök upp för att göra anspråk på den. Jag gick till honom en tredje gång och han sade, ’’Behåll ytterhöljet och snodden som används för att binda ihop den och räkna pengarna och om ägaren kommer ge den till honom, i annat fall, använd det.’’

Den tidigare återberättaren Salama sade, ’’Jag träffade på honom (Suwaid, en annan återberättare) i Mecka och han sade, ’Jag vet inte om Ubai tillkännagav det allmänt för tre år eller för endast ett år.’’

Volym 3, bok 42, nummer 609

Berättat av Zaid bin Khalid Al-Juhani:En beduin gick till profeten och frågade honom om när det gäller att plocka upp en sak som hade tappats. Profeten sade, ’’Gör ett allmänt tillkännagivande om det under ett år. Kom ihåg hur dess ytterhölje ser ut och snodden med vilken den är ombunden; och om någon kommer och gör anspråk på den och beskriver den korrekt, (ge den till honom), i annat fall använd den.’’ Han sade, ’’Oh Allahs Budbärare! Hur är det med ett förlorat får?’’ Profeten sade, ’’Det är för dig, för din broder (dvs dess ägare), eller för vargen.’’ Han frågade vidare, ’’Hur är det med en försvunnen kamel?’’ Profetens ansikte blev rött (av ilska) när han hörde den frågan och han sade, ’’Du har inte med den att göra, då den har sina fötter, dess egen vatten reservoar och kan nå platser där det finns vatten och dryck, och den äter från träd.’’

Volym 3, bok 42, nummer 610

Berättat av Sulaiman bin Bilal från Yahya:

Yazid Maula Al-Munba’ith hörde Zaid bin Khalid al-Juham säga, ’’Profeten frågades om Luqaata. Han sade, ’Kom ihåg hur dess ytterhölje ser ut och den snodd som den är ombunden med, och tillkännage det allmänt under ett år.’’ Yazid tillade, ’’Om ingen gör anspråk på den så kan den person som hittade den använda den, och den ses som ett förtroende som anförtrotts honom.’’ Yahya sade, ’’Jag vet inte om den sista meningen sades av profeten eller av Yazid.’’ Zaid sade vidare, ’’Profeten tillfrågades, ’Hur är det med förlorade får?’ Profeten sade, ’’Ta det, för det är för er eller er broder (dvs dess ägare) eller för vargen.’’ Yazid tillade att det skall tillkännages allmänt. Mannen frågade sedan profeten om en förlorad kamel. Profeten sade, ’’Låt den vara den har sina fötter, sin vatten behållare (reservoar) och den kommer att nå fram till en plats där det finns vatten och äter från träden tills dess ägare hittar den.’’

Volym 3, bok 42, nummer 611

Berättat av Zaid bin Khalid:

En man kom och frågade Allahs Budbärare om att plocka upp förlorade ting. Profeten sade, ’’Kom ihåg hur dess ytterhölje ser ut och den snodd som den binds samman med, och tillkännage det allmänt under ett år. Om ägaren dyker upp ge den till honom; i annat fall gör vad du vill med den.’’ Han frågade sedan, ’’Hur är det med ett förlorat får?’’ Profeten sade, ’’Det är för dig, för din broder (dvs dess ägare), eller för vargen.’’ Han frågade vidare, ’’Hur är det med en förlorad kamel?’’ Profeten sade, ’’Det är inte din sak. Den har sin vatten behållare (reservoar) och sina fötter, och den kommer att hitta fram till vatten och dricka det och äta från träden tills dess ägare finner den.’’

Volym 3, bok 42, nummer 612

Berättat av Anas:

Profeten passerade förbi en dadel som fallit ner på vägen och sade, ’’Om jag inte fruktade att det skulle vara Sadaqa (välgörenhetsgåva) skulle jag ha ätit den.’’

Berättat av Abu Huraira:

Profeten sade, ’’Ibland när jag återvänder hem och finner en dadel som har fallit ner på min säng, plockar jag upp den för att äta den, men jag fruktar att den kan vara från Sadaqa, så jag kastar den.’’

Volym 3, bok 42, nummer 613

Berättat av Abu Huraira:

När Allah gav segern till Allahs Budbärare över folket i Mecka, ställde sig Allahs Budbärare upp bland folket och efter att ha ärat Allah sade han, ’’Allah har förbjudit kämpande i Mecka och har givit auktoriten till Hans Budbärare och de troende över staden, så kämpande var förbjudet för dem före mig, och gjordes tillåtet för mig under en del av en dag, och det kommer inte att vara tillåtet för någon efter mig. Dess villebråd skall inte jagas, dess törniga buskar får inte ryckas upp med rötterna och att plocka upp det som där har fallit är inte tillåtet förutom för den som gör ett allmänt tillkännagivande om det, och den vars släkting mördas har valet att antingen acceptera kompensation för det eller att söka vedergällning. Al-’Abbas sade, ’’Förutom Al-Idhkir, för vi använde det vid våra gravar och hus.’’ Allahs Budbärare sade, ’’Förutom Al-Idhkhir.’’ Abu Shah, en man från Jemen ställde sig upp och sade, ’’Oh Allahs Budbärare! Kan du ge mig det skriftligt.’’ Allahs Budbärare sade, ’’Skriv ner det för Abu Shah.’’ (Den tidigare återberättaren frågade Al-Auza’i): Vad menade han med att säga, ‘’Få det skriftligt, Oh Allahs Budbärare?’’ Han svarade, ’’Det som han hade hört sägas av Allahs Budbärare.’’

Volym 3, bok 42, nummer 614

Berättat av Ibn ‘Umar:

Allahs Budbärare sade, ’’Ett djur skall inte mjölkas utan att tillåtelse har givits av dess ägare. Vill någon av er att någon skall slå sönder hans dryckbehållare och matbehållare och ta ifrån honom hans mat? Djurens juver är för deras ägare där deras försörjning finns, så ingen får mjölka någon annans djur, utan tillåtelse av dess ägare.’’

Volym 3, bok 42, nummer 615

Berättat av Zaid bin Khalid Al-Juhani:

En man frågade Allahs Budbärare om Luqataa. Han sade, ’’Gör ett allmänt tillkännagivande om det under ett år, kom ihåg hur dess ytterhölje ser ut och snodden det är ombundet med, ta hand om pengarna, och om dess ägare kommer för att hämta det, ge det till honom.’’ Folket frågade, ’’Oh Allahs Budbärare! Hur är det med ett förlorat får?’’ Allahs Budbärare sade, ’’Ta det för det är för er, för er broder, eller för vargen.’’ Mannen frågade, ’’Oh Allahs Budbärare! Hur är det med en bortsprungen kamel?’’ Allahs Budbärare blev arg och hans kinder blev röda och han sade, ’’Det är inte din sak då den har sina fötter och sin vatten behållare - tills dess ägare hittar den.’’

Volym 3, bok 42, nummer 616

Berättat av Suwaid bin Ghafala:

När jag var i sällskap med Salman bin Rabi’a och Suhan, under en av de gånger som vi kämpade för Allahs sak, hittade jag en piska. En av dem sade till mig att släppa den men jag vägrade att göra det och sade att jag skulle ge den till dess ägare om jag hittade honom, annars skulle jag använda den. Vid vår återkomst utförde vi Hadj och när vi passerade Medina, frågade jag Ubai bin Ka’b om det. Han sade, ’’Under profetens livstid hittade jag en väska som innehöll etthundra dinarer och tog den till profeten som sade till mig, ’’Gör ett allmänt tillkännagivande om det under ett år.’ Så jag gjorde ett allmänt tillkännagivande om det under ett år och gick sedan till profeten som sade, ’’Gör ett allmänt tillkännagivande under ytterligare ett år.’ Så jag gjorde ett allmänt tillkännagivande ytterligare ett år. Då gick jag till honom igen och han sade, ’’Gör ett allmänt tillkännagivande under ytterligare ett år.’’ Så jag gjorde ett allmänt tillkännagivande under ytterligare ett år. Jag gick till profeten för en fjärde gång och han sade, ’Kom ihåg penningsumman, hur dess ytterhölje ser ut och den snodd som den är ombunden med, och om dess ägare kommer ge den till honom; i annat fall använd den.’’  

Volym 3, bok 42, nummer 617

Berättat av Salama:

Den tidigare berättelsen (hadith 616) från Ubai bin Ka’b; har tillägget, ’’Jag mötte den tidigare återberättaren i Mecka lite senare, men han kom inte ihåg om Ka´b hade tillkännagivit det han hade hittat under ett år eller tre år.’’

Volym 3, bok 42, nummer 618

Berättat av Zaid bin Khalid:

En beduin frågade profeten om Luqaata. Profeten sade, ’’Gör ett allmänt tillkännagivande om det under ett år och om någon sedan kommer och beskriver ytterhöljet av Luqaata och den snodd som den var ombunden med, (ge den till honom) annars spendera det.’’ Han frågade sedan profeten om en förlorad kamel. Profetens ansikte blev rött och han sade, ’’Du behöver inte bry dig om den eftersom den har en vatten reservoar och fötter och den kommer att nå vatten och dricka och äta från träden. Låt den vara tills dess ägare hittar den.’’ Han frågade sedan profeten om ett förlorat får. Profeten sade, ’’Den är för dig, för din broder eller för vargen.’

Volym 3, bok 42, nummer 619

Berättat av Abu Bakr:

När jag var på resande fot såg jag plötsligt en fåraherde med sina får. Jag frågade honom vems tjänare han var. Han svarade att han var tjänare till en man från Quraish, och han nämnde hans namn och jag kände till honom. Jag frågade, ’’Har dina får någon mjölk?’’ Han svarade jakande. Jag sade, ’’Ska du mjölka till mig?’’ Han svarade jakande. Jag beordrade honom att göra det och han band benen på ett av hans får. Sedan bad jag honom att rengöra fårets juver (spena) från damm och för att ta bort damm från sina egna händer genom att klappa i sina händer. Han mjölkade sedan lite mjölk. Jag hällde upp mjölken till Allahs Budbärare i en burk och stängde till dess öppning med en bit tyg och hällde vatten över den tills den blev kall. Jag tog den till profeten och sade, ’’Drick, Oh Allahs Budbärare!’’ Han drack av den tills han blev nöjd.