Volym 3, bok 44, nummer 663

Berättat av Jabir bin ’Abdullah:

’’Allahs Budbärare skickade en armé mot östkusten och utsåg Abu ’Ubaida bin Al-Jarrah som deras ledare, och armén bestod av trehundra män inklusive mig själv. Vi marscherade tills vi nådde fram till en plats när vår mat höll på att ta slut. Abu ’Ubaida beordrade oss att samla ihop våra förnödenheter under resan och den samlades ihop. Min (vår) förnödenhet var dadlar. Abu ’Ubaida fortsatte att ge oss vår dagliga ranson i små mängder från det som samlats ihop, tills det var uttömt. Ransonen för var och en av oss brukade vara endast en dadel.’’ Jag sade, ’’Hur kunde en dadel räcka till för er?’’ Jabir svarade, ’’Vi kände till dess värde även om också den tog slut.’’ Jabir tillade, ’’När vi nådde fram till havsstranden, såg vi en enormt stor fisk som var som ett litet berg. Armén åt från den under arton dagar. Sedan beordrade Abu ’Ubaida att två av dess fiskben skulle sättas fast i marken. Sedan bestämde han att en hon-kamel skulle ridas och den passerade under de två revbenen (formade som en båge) utan att röra vid dem.’’

Volym 3, bok 44, nummer 664

Berättat av Salama:

En gång under en resa minskades maten och folket tvingades till fattigdom. De gick till profeten och bad om hans tillstånd att slakta deras kameler och han gick med på det. ’Umar mötte dem och de berättade om det för honom och han sade, ’’Hur skulle ni överleva efter att ha slaktat era kameler?’’ Han  gick till profeten och sade, ’’Oh Allahs Budbärare! Hur skulle de överleva efter att ha slaktat sina kameler?’’ Allahs Budbärare beordrade ’Umar, ’’Be folket komma med det som återstår av deras mat.’’ En läderhud breddes ut och all förnödenhet samlades ihop och lades i en hög på den. Allahs Budbärare ställde sig upp och åkallade Allah att välsigna det, och bad sedan folket att komma med deras kärl, och de började att ta från det insamlade tills alla hade tagit det som var tillräckligt för dem. Allahs Budbärare sade sedan, ’’Jag bevittnar att ingen har rätt att dyrkas förutom Allah, och att jag är Hans Budbärare.’’

Volym 3, bok 44, nummer 665

Berättat av Rafi bin Khadij:

Vi brukade utföra ’Asr bönen tillsammans med profeten och slakta en kamel, vars kött brukade delas i tio delar. Vi åt det som kokats före solnedgången.

Volym 3, bok 44, nummer 666

Berättat av Abu Musa:

Profeten sade, ’’När folket i Ash’ari stammen blev utan mat under krig eller deras familjers mat i Medina tog slut, brukade de samla ihop den återstående maten i ett lakan och sedan dela ut det bland sig själva likvärdigt genom att mäta upp det med en skål. Så dessa människor är från mig och jag är från dem.’’

Volym 2, bok 44, nummer 667

Berättat av Anas:

Att Abu Bakr As-Saddiq skrev till honom om lagen om Zakat som gjordes obligatorisk av Allahs Budbärare. Han skrev: ’Kompanjoner som äger gemensam egendom (lamm) måste betala Zakat likvärdigt.

Volym 3, bok 44, nummer 668

Berättat av ’Abaya bin Rafa’a bin Raft’ bin Khadij:

Min farfar sade, ’’Vi var tillsammans med profeten vid Dhul-Hulaifa. Folk var hungriga och tillfångatog några kameler och får (som krigsbyte). Profeten befann sig bakom folket. De skyndade sig att slakta djuren och lade deras kött i grytor och började att koka det. (När profeten kom) beordrade han att grytorna skulle vältas och sedan delade han ut djuren (från krigsbytet), och tio får var likvärdigt med en kamel. En av kamelerna flydde och folk sprang efter den tills de blev utmattade. Vid den tidpunkten fanns det ett fåtal hästar. En man kastade iväg ett spjut mot kamelen, och Allah stoppade kamelen med det. Profeten sade, ’’En del av dessa djur är som vilda djur, så om ni förlorar kontrollen över dessa djur, behandla det på detta sätt (dvs genom att skjuta en pil).’’ Före utdelningen bland soldaterna sade min farfar, ’’Vi kan möta fienderna i framtiden och då inte ha några knivar; kan vi då slakta djuren med vassrör?’’ Profeten sade, ’’Använd det som får blodet att flöda, och ät djuren om Allahs namn har nämnts vid slaktandet av dem. Slakta dem inte med tänder eller fingernaglar och jag ska säga er varför: Det beror på att tänder är ben (dvs de kan inte skära ordentligt) och fingernaglar är de verktyg som används av etiopierna (som vi inte ska försöka efterlikna eftersom de är otrogna).’’ 

Volym 3, bok 44, nummer 669

Berättat av Ibn ‘Umar:

Profeten gav påbudet att man inte skall äta två dadlar samtidigt vid en tidpunkt såvida han inte har fått tillstånd från sin följeslagare (som delar måltiden med honom).

Volym 3, bok 44, nummer 670

Berättat av Jabala:

’’När vi var i Medina drabbades vi av svält. Ibn Az-Zubair brukade förse oss med dadlar som vår mat. Ibn ’Umar brukade passera förbi oss och säga, ’’Ät inte två dadlar samtidigt vid en tidpunkt eftersom profeten har förbjudit ätande av två dadlar tillsammans vid en tidpunkt (under en samling) såvida man inte ber om tillåtelse från sin broder.’’

Volym 3, bok 44, nummer 671

Berättat av Nafi:

Ibn ’Umar sade, ’’Allahs Budbärare sade, ’Om man frisläpper sin del av en gemensamt ägd egendom och har råd att betala priset för de andras delar enligt det likvärdiga priset av en slav, så kommer slaven att helt friges; annars kommer han att delvis friges.’ ’’ (Aiyub, en tidigare återberättare är inte säker på om det som uttalats ’’...annars kommer han att delvis friges’’ hade sagts av Nafi’ eller av profeten).

Volym 3, bok 44, nummer 672

Berättat av Abu Huraira:

Profeten sade, ’’Den som frisläpper sin del av en gemensamt ägd slav, då är det nödvändigt för honom att få den slaven helt frigiven genom att betala det resterande priset, och om han inte har tillräckligt med pengar att frige honom, då skall priset för slaven uppskattas rättvist, och han tillåts att arbeta och förtjäna den summa som friger honom (utan att överbelasta honom).’’

Volym 3, bok 44, nummer 673

Berättat av An-Nu’man bin Bashir:

Profeten sade, ’’Exemplet på en person som håller fast vid Allahs påbud och restriktioner är i jämförelse med de som kränker dem, som exemplet av de personer som drog lott om deras sittplatser i en båt. En del av dem fick sittplatser i den övre delen och en del i den nedre. När de senare behövde vatten, fick de gå upp för att hämta vatten (och det störde de andra), så de sade, ’Låt oss göra ett hål i vår del av båten (och få vatten) så vi besparar de som är ovanför oss från att bli störda. Så om folket i den övre delen skulle ha låtit de andra göra vad de hade föreslagit, skulle alla på båten ha dödats, men om de förhindrade dem, skulle båda parter bli räddade.’’

Volym 3, bok 44, nummer 674

Berättat av ’Urwa bin Az-Zubair:

Att han frågade ’Aisha om betydelsen av Allahs uttalande, ’’Om ni är rädda att inte kunna behandla de faderlösa med rättvisa, tag då (andra) kvinnor som är tillåtna för er till hustrur – två eller tre eller fyra...’’ (4:3)

Hon sade, ’’Oh min brorson! Detta är om den faderlösa flickan som lever med sin beskyddare och delar hans egendom. Hennes rikedom och skönhet kan fresta honom att gifta sig med henne utan att ge henne en fullvärdig Mahr (brudgåva) som skulle ha kunnat ges av en annan friare. Så sådana beskyddare var förbjudna att gifta sig med sådana föräldralösa flickor såvida de inte behandlade dem rättvist och gav dem den mest passande Mahr, annars beordras de att gifta sig med andra kvinnor.’’ ’Aisha sade vidare, ’’ Efter den versen frågade folket igen profeten (om äktenskap med föräldralösa flickor), så Allah uppenbarade följande verser; ’’DE BER dig om ett klarläggande av de regler som gäller kvinnor. Säg: ’’Gud (själv) klargör för er vad som gäller dem. Och det med vad som har framförts till er ur Skriften om faderlösa flickor, till vilken ni inte vill ge (de brudgåvor) som är föreskriva för dem, trots att ni önskar ta dem till hustrur...’’ (4:127)

Vad det betyder är  att Allah säger; ’’Om ni är rädda att inte kunna behandla de faderlösa med rättvisa, tag då (andra) kvinnor som är tillåtna för er till hustrur – två eller tre eller fyra...’’ (4:3) och säger ’Aisha, ’’Allah säger i de andra verserna; ’’...trots att ni önskar ta dem till hustrur...’’ (4:127) betyder beskyddarens önskan att gifta sig med en föräldralös flicka under hans övervakning när hon inte har mycket egendom eller skönhet (så ska han ändå behandla henne rättvist). Beskyddarna var förbjudna att gifta sig med deras föräldralösa flickor som hade egendom och skönhet utan att vara rättvisa mot dem, då de generellt avhöll sig från att gifta sig med dem (när de varken var vackra eller rika).’’

Volym 3, bok 44, nummer 675

Berättat av Jabir bin ‘Abdullah:

Profeten uppskattade rätten av Shu’fa (dvs förköpsrätt) i gemensamt ägda egendomar; men när marken delas och vägar är utmätta, då finns det ingen förköpsrätt.

Volym 3, bok 44, nummer 676

Berättat av Jabir bin ‘Abdullah:

Profeten sade, ’’Rätten till förköp är giltigt i varje gemensamt ägd egendom, men när marken delats och vägar är utmätta, då finns det ingen rätt till förköp.’’

Volym 3, bok 44, nummer 677

Berättat av Sulaiman bin Abi Muslim:

Jag frågade Abu Minhal om växling av pengar från hand till hand. Han sade, ’’Jag och en kompanjon till mig köpte någonting delvis kontant och delvis på kredit.’’ Al-Bara’ bin ’Azib passerade förbi oss och vi frågade om det. Han svarade, ’’Jag och min kompanjon Zaid Al-Arqam gjorde detsamma och gick till profeten och frågade honom om det. Han sade, ’’Ta det som är från handen och lämna det som är på kredit.’’

Volym 3, bok 44, nummer 678

Berättat av ‘Abdullah:

Allahs Budbärare hyrde ut marken i Khaibar till judar på villkor att de skulle arbeta med den och odla den och ta hälften av dess avkastning.

Volym 3, bok 44, nummer 679

Berättat av ‘Uqba bin ‘Amir:

Att Allahs Budbärare gav honom några lamm att fördela bland sina kompanjoner för att de skulle offras och en unge lämnades kvar. Han berättade om det för profeten och profeten sade till honom, ’’Offra det till din fördel.’’

Volym 3, bok 44, nummer 680

Berättat av ‘Abdullah bin Hisham:

Att hans moder Zainab bint Humaid tog med sig honom till profeten och sade, ’’Oh Allahs Budbärare! Ta emot löftet om lojalitet från honom.’’ Men han sade, ’’Han är fortfarande för ung för att ge det löftet’’ och lade sin hand på hans (dvs ’Abdullahs) huvud och åkallade Allahs välsignelse över honom. Zuhra bin Ma’bad sade att han brukade gå med sin farfar, ’Abdullah bin Hisham, till marknaden för att köpa matvaror. Ibn ’Umar och Ibn Az-Zubair brukade möta honom och säga till honom, ’’Bli vår kompanjon, då profeten åkallade Allah att välsigna dig.’’ Så han blev deras kompanjon, och mycket ofta brukade han vinna en kamels last och skicka hem det.

Volym 3, bok 44, nummer 681

Berättat av Ibn ‘Umar:

Profeten sade, ’’Den som friger sin andel av en gemensamt ägd slav, då är det absolut nödvändigt för honom att frige slaven helt om han har tillräckligt med pengar för att betala resten av priset, som skall uppskattas rättvist. Han skall betala sin kompanjoner deras andelar och släppa honom (den frigivne).

Volym 3, bok 44, nummer 682

Berättat av Abu Huraira:

Profeten sade, ’’Den som friger sin andel av en gemensamt ägd slav, då är det väsentligt för honom att frige slaven helt om han har tillräckligt med pengar. I annat fall skall han leta efter arbete till slaven (för att han ska kunna förtjäna det som kan göra det möjligt för honom att frigöra sig själv),och utan att överbelasta honom med arbete.’’

Volym 3, bok 44, nummer 683

Berättat av Ibn ‘Abbas:

Profeten (tillsammans med sina kompanjoner) nådde Mecka på morgonen den fjärde Dhul-Hiija och antog Ihram endast för Hajj. Så när vi anlände till Mecka, beordrade profeten oss att ändra vår avsikt med Ihram för ’Umra och att vi skulle avsluta vår Ihram efter att ha utfört ’Umra och att vi då kunde gå till våra fruar (för att ha samlag). Folket började att tala om det. Jabir sade förvånat, ’’Skall vi gå till Mina när sperma droppar från våra manliga organ?’’ Jabir rörde sin hand när han sade det. När denna nyhet nådde profeten höll han en predikan och sade, ’’Jag har fått veta att några människor säger det och det; Vid Allah jag fruktar Allah mer än ni gör, och jag är mer lydig gentemot Honom än ni är. Om jag hade vetat det som jag vet nu, skulle jag ha tagit Hadi (offret) med mig och hade Hadi inte varit med mig, skulle jag ha avslutat Ihram.’’ När Suraqa bin Malik hörde det ställde han sig upp och frågade, ’’Oh Allah Budbärare! Är det tillåtet bara för oss eller gäller det för alltid?’’ Profeten svarade, ’’Det är för alltid.’’ Under tiden kom ’Ali bin Abu Talib från Jemen och sade Labbaik för det som profeten hade haft som avsikt. (Enligt en annan man, ’Ali sade Labbaik för Hajj på samma sätt som Allahs Budbärare). Profeten sade till honom att behålla Ihram och lät honom dela Hadi med honom.

Volym 3, bok 44, nummer 684

Berättat av Abaya bin Rifaa :

Min farfar, Rafi bin Khadij sade, ’’Vi var i Dhul-Hulaifa dalen i Tuhama i sällskap med profeten och hade några kameler och får (från bytet). Folket skyndade (med att slakta djuren) och lägga dess kött i grytorna och började att koka det. Allahs Budbärare kom och beordrade dem att välta ur grytorna, och fördelade bytet där en kamel var likvärdigt med tio får. En av kamelerna flydde och folket hade endast fem hästar, så de blev oroliga. (Kamelen jagades och) en man fällde kamelen genom att kasta en pil på den. Allahs Budbärare sade, ‘En del av dessa djur är otämjda precis som vilda djur är, så om någon av dem tar sig bortom er kontroll, då skall ni behandla den som ni har gjort nu.’ ’’ Min farfar sade, ’’Oh Allahs Budbärare! Vi fruktar att vi måste möta vår fiende imorgon och vi har inga knivar, kan vi slakta djuren med vassrör?’’ Profeten sade, ’’Ja, eller ni kan använda det som får blodet att flyta (slakta) och ni kan äta det som har slaktats och när Allahs namn har nämnts vid tidpunkten för slakten. Men använd inte tänder eller fingernaglar (vid slakten). Jag vill berätta för er att när det gäller tänder så är de ben, och fingernaglar används av etiopierna vid slakt. (Se hadith nummer 668)