Volym 3, bok 50, nummer 874 – 895 

Volym 3, bok 50, nummer 874

Berättat av Marwan och al-Miswar bin Makhrama:(Från Allahs Budbärares följeslagare). När Suhail bin Amr gick med på Avtalet (för Hudaibiya) var ett av de ting som han ställde som villkor, att profeten skulle återlämna till dem (dvs hedningarna) den som kom till honom från deras sida, även om han var en muslim, och han skulle inte lägga sig i vad som skedde mellan de två parterna. Muslimerna tyckte inte om det villkoret och kände avsmak för det. Suhail gick inte med på avtalet om det villkoret inte var med. Så profeten gick med på det villkoret och återlämnade Abu Jandal till sin fader Suhail bin ’Amr. Efter det återlämnade profeten alla under tiden (gällande för avtalet) även om han var en muslim. Under gällande period kom några troende utvandrade kvinnor, inklusive Um Kalthum bint Uqba bin Abu Muait till Allahs Budbärare och hon var en ung kvinna då. Hennes anhöriga kom till profeten och bad honom att han skulle återlämna henne, men profeten återlämnade inte henne till dem för Allah hade uppenbarat följande vers gällande kvinnor: 

’’TROENDE! När troende kvinnor som har utvandrat kommer till er, förhör dem! Ingen utom Gud känner deras tro, men om ni har övertygat er om att de är troende, sänd då inte tillbaka dem till förnekarna av sanningen; deras män har inte längre rätt att leva med dem och de har inte rätt att leva med sina män.’’ (60:10)

Berättat av ‘Urwa: ‘Aisha sade till mig, ‘’Allahs Budbärare brukade förhöra dem enligt denna vers: ‘’ ’’TROENDE! När troende kvinnor som har utvandrat kommer till er, förhör dem! ...Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.’’ (60:10) ’Aisha sade, ’’När någon av dem gick med på Allahs Budbärares villkor brukade han säga till henne, ‘’Jag har accepterat ditt löfte om allians.’’ Han brukade säga det, men vid Allah, han nuddade aldrig med handen vid kvinnorna (dvs skakade aldrig hand med dem) när han tog emot löfte om allians och han tog aldrig emot deras löfte om allians förutom (endast) via sina ord.’’  

Volym 3, bok 50, bok 875

Berättat av Jarir:

När jag gav löfte om allians till Allahs Budbärare ställde han villkor och att jag skulle ge goda råd till varje muslim.

Volym 3, bok 50, nummer 876

Berättat av Jarir bin ’Abdullah:

Jag gav löfte om allians till Allahs Budbärare att utföra bönerna perfekt, att betala Zakat och att ge goda råd till varje muslim.

Volym 3, bok 50, nummer 877

Berättat av ’Abdullah bin ’Umar:

Allahs Budbärare sade, ’’Om någon säljer pollinerade dadelpalmer, tillhör deras frukter säljaren, såvida inte köparen har ställt andra villkor.’’

Volym 3, bok 50, nummer 878

Berättat av ’Urwa:

’Aisha berättade för mig att Barira  kom till henne för att be henne om hjälp med att skriva för sin frigörelse och vid den tidpunkten hade hon inte betalt någonting av hennes pris.’’ ’Aisha sade till henne, ’’Gå till dina herrar och om de går med på att betala ditt pris (och befria dig) på villkor att din Wala’ är för mig, så kommer jag att betala summan.’’ Barira berättade för sina herrar om det, men de vägrade och sade, ’’Om ’Aisha vill göra dig en tjänst kan hon göra det, men din Wala’ skall tillhöra oss.’’ ’Aisha berättade om det för Allahs Budbärare och han sade till henne, ’’Köp och frige Barira då Wala’ tillhör den som befriats.’’

Volym 3, bok 50, nummer 879

Berättat av Jabir:

När jag red på en (långsam) och trött kamel, passerade profeten förbi och daskade till den och bad om Allahs Välsignelser över den. Kamelen blev så snabb som den aldrig hade varit tidigare. Profeten sade sedan, ’’Sälj den till mig för en Uqiyya (av guld).’’ Jag sålde den och ställde som villkor att jag skulle få rida på den fram till mitt hus. När vi nådde fram (till Medina) gick jag med kamelen till profeten och han gav mig dess pris. Jag återvände hem men han lät skicka efter mig (och när jag kom till honom) sade han, ’’Jag kommer inte att ta din kamel. Ta din kamel, den är en gåva till dig.’’ (Ett varierande antal berättelser nämns här med en liten skillnad i uttryck i förhållande till det villkor att Jabir hade rätt att rida på den sålda kamelen fram till Medina).

Volym 3, bok 50, nummer 880

Berättat av Abu Huraira:

Ansar sade till profeten, ’’Dela våra dadelpalmer mellan oss och våra utvandrade bröder.’’ Profeten sade, ’’Nej. Han tillade, ’’Vi kan arbeta (i era trädgårdar) och vi kommer att dela frukten med er.’’ Ansar sade, ’’Vi hör och vi lyder.’’

Volym 4, bok 50, nummer 881

Berättat av ’Abdullah bin ’Umar:

Allahs Budbärare gav Khaibars mark till judarna på villkor att de skulle arbeta med den och odla den och att de skulle få hälften av dess avkastning.

Volym 3, bok 50, nummer 882

Berättat av Uqba bin Amir:

Allahs Budbärare sade, ’’Av alla de villkor som ni måste uppfylla, så är villkoret att göra det till en laglig rätt för er att ha sexuell samvaro (dvs äktenskapskontrakt) den viktigaste rättigheten att uppfylla.’’

Volym 3, bok 50, nummer 883

Berättat av Rafi bin Khadij:

Vi brukade arbeta på fälten mer än andra Ansar, och vi brukade hyra marken (för avkastningen utav en speciell del av den). Men ibland så gav inte den delen eller resten av marken någon avkastning, så vi var förbjudna (av profeten) att följa den regeln, men vi var tillåtna att hyra marken för pengar.

Volym 3, bok 50, nummer 884
Berättat av Abu Huraira:

Profeten sade, ’’Ingen stadsbo skall agera som ombud för en beduin. Praktisera inte Nadjash (dvs erbjud inte ett högt pris för ett föremål som ni inte vill köpa, och som görs för att lura folk). Ingen muslim skall erbjuda ett högre pris för ett föremål som redan har köpts av hans muslimske broder, inte heller skall han kräva en flickas hand då hon redan är förlovad med en annan muslim. En muslimsk kvinna skall inte försöka tvinga fram skilsmässa för sin syster (dvs en annan muslimsk kvinna) för att hon på det sättet vill ta hennes plats.’’

Volym 3, bok 50, nummer 885

Berättat av Abu Huraira och Zaid bin Khalid Al-Juhani:

En beduin kom till Allahs Budbärare och sade, ’’Oh Allahs Budbärare! Jag ber dig vid Allah att döma i mitt fall enligt Allahs Lagar.’’ Hans motståndare som var mer lärd än vad han var, sade, ’’Ja, döm mellan oss enligt Allahs Lagar, och tillåt mig att tala.’’ Allahs Budbärare sade, ’’Tala!’’ Han (dvs beduinen) sade, ’’Min son arbetade för denne (man) och han begick äktenskapsbrott med hans fru. Folket sade till mig att det var obligatoriskt att min son skulle stenas till döds, så istället för det så betalade jag lösen för min son genom att betala med etthundra får och en slavflicka. Sedan frågade jag de religiösa lärda om det, och de berättade för mig att min son måste piskas med etthundra slag, och utvisas under ett år, och att frun till denne (man) måste stenas till döds.’’ Allahs Budbärare sade, ’’Vid Honom i Vars Hand min själ finns, jag kommer att döma mellan er enligt Allahs Lagar. Slavflickan och fåren skall återlämnas till dig, din son ska få etthundra piskrapp och utvisas under ett år. Du Unais, gå till frun till denne (man) och om hon erkänner sitt brott, stena henne till döds.’’ Unais gick till kvinnan nästa morgon och hon erkände. Allahs Budbärare beordrade att hon skulle stenas till döds.

Volym 3, bok 50, nummer 886

Berättat av Aiman Al-Makki:

’Aisha sade, "Barira  kom till mig för att be mig om hjälp med att skriva för hennes frigörelse.’’ Barira sade till ’Aisha, "Oh modern för de troende, köp mig från mina herrar och frige mig så att mina herrar inte säljer mig". ’Aisha sade ja till henne. Barira tillade "Mina herrar säljer mig om min wala´skulle tillhör dem". ’Aisha sade, "Då har jag inget behov av dig" ’Profeten hörde det eller fick höra det och han sade (till ’Aisha), "Vad är det med Barira? Köp henne och sedan frige henne och de (dvs Bariras herrar) kan sätta vilka villkor de vill" ’Aisha sade, "Jag har köpt henne och frigett henne men hennes herrar krävde hennes wala´" Profeten sade, "Wala´tillhör den som friger, även om säljarna sätter etthundra villkor."

Volym 3, bok 50, nummer 887

Berättat av Abu Huraira:

Allahs Budbärare förbjöd (1) att möta en karavan (med varor) på dess väg, (2) att en stadsbo köper och agerar som ombud i en beduins ställe (3) att en kvinna frambringar skilsmässa för frun till en man hon önskar att gifta sig med (4) att en man försöker att upphäva ett köp som avslutats av någon annan. Han förbjöd också An-Nadjsh (se hadith nummer 824) och att man håller tillbaka mjölken i juvern på djuret så att han kan lura människor när han säljer djuret.

Volym 3, bok 50, nummer 888

Berättat av Ubai bin Kab:

Allahs Budbärare sade, ’’Moses Allahs Budbärare,’’ och sedan berättade han hela berättelsen om honom. Al-Khadir sade till Moses, ’’Jag sa ju att du aldrig skulle ha tålamod med mig!’’ (18:72) Moses bröt sedan den överenskommelsen, första gången på grund av glömskhet, sedan lovade Moses att om han frågade Al-Khadir om någonting, skulle den senare ha rätt att överge honom. Moses höll fast vid det villkoret och vid det tredje tillfället frågade han med avsikt Al-Khadir och det blev orsaken till att det villkoret tillämpades. De tre tillfällena som det refereras till är i de följande verserna:

’’Förlåt att jag glömde det och var inte för sträng mot mig!’’ (18:73)

’’…de mötte en ung man och (den vise) dödade honom.’’ (18:74)

‘’Sedan fann de en mur som hotade att störta samman och som (den vise) mannen byggde upp.’’ (18:77)

Volym 3, bok 50, nummer 889

Berättat av Urwa:

’Aisha sade, ’’Barira kom till mig och sade, ’’Mitt folk (herrar) har skrivit ett kontrakt om min frigivning för nio Awaq (av guld) att betalas årligen, en Uqiyya per år, så hjälp mig.’’ ’Aisha sade (till henne), ‘’Om dina herrar går med på det, så kommer jag att betala hela summan under förutsättning att Wala’ är för mig.’’ Barira gick till sina herrar och talade om vad som hade sagts, men de vägrade ta emot det erbjudandet och hon återvände och fann Allahs Budbärare sittande där. Hon sade, ’’Jag framlade erbjudandet för dem, men de vägrade, bara om Wala’ är för dem.’’ När profeten hörde det och ’Aisha talat om det för honom, sade han till henne, ’’Köp Barira och låt dem vilja att Wala’ är för dem, men Wala’ är för den som friges.’’ ’Aisha gjorde det. Efter det ställde sig profeten upp bland folket, Förhärligade och Ärade Allah och sade, ’’Vad är det med en del människor som framlägger ting som inte är inom Allahs Lagar? De villkor som inte finns i Allahs Lagar är ogiltliga även om det skulle finnas etthundra sådana villkor. Allahs Regler är de mest giltiga  och Allahs Villkor är de mest gedigna. Wala’ är för den som friges.’’

Volym 3, bok 50, nummer 890

Berättat av Ibn ’Umar:

När folket av Khaibar ryckte ’Abdullah bin ’Umars händer och fötter ur led,  ställde sig ’Umar upp och höll en predikan och sade, ’’Det råder ingen tvekan om att Allahs Budbärare har ett kontrakt med judarna som gäller deras egendomar,’’ och sade sedan till dem, ’’Vi tillåter er (att ha er mark) så länge som Allah tillåter er det.’’ ’Abdullah bin ’Umar gick till sin mark och blev attackerad under natten, och hans händer och fötter blev ryckta ur led, och då vi inte har några fiender där förutom judarna, de är våra fiender och det enda folk som vi därför misstänker, så har jag bestämt mig för att sätta dem i landsflykt.’’ När ’Umar beslutade sig för att sätta sitt beslut i verket, kom sonen till Abu Al-Huqayq (Khaibars ledare) och sade till ’Umar: ’’Oh ledare för de troende, kommer du att sätta oss i landsflykt trots att Muhammad tillät oss att stanna, och upprättade ett kontrakt med oss som gäller våra egendomar, och han accepterade villkoren för vårt boende på vår mark?’’ ’Umar sade, ’’Tror du att jag har glömt Allahs Budbärare uttalande, dvs; ‘’Vilka kommer era villkor att vara när ni förvisas från Khaibar och er kamel kommer att bära er natt efter natt?’’ Juden svarade, ’’Det var Abu-l-Qasim lilla skämt.’’ ’Umar sade, ’’Oh Allahs fiende! Du uttalar en lögn.’’ ’Umar fördrev dem sedan och betalade dem priset för deras egendomar i form at frukt, pengar, kamelsadlar och rep, mm.’’

Volym 3. bok 50, nummer 891

Berättat av Al-Miswar bin Makhrama och Marwan:

(Vars återberättelser bekräftar varandras) Allahs Budbärare gav sig iväg vid tiden för Al-Hudaibiya (avtalet) och när de hade kommit en bit på väg, sade han, ’’Khalid bin Al-Walid leder kavalleriet för Quraish och utgör därmed arméns främsta led, och han befinner sig vid en plats kallad Al-Ghamim, så ta vägen som går österut.’’ Vid Allah, Khalid varseblev inte muslimernas ankomst förrän dammet från muslimernas marsch nådde fram till honom, och då återvände han och skyndade sig att meddela Quraish om det. Profeten fortsatte att avancera tills han nådde fram till Thaniyya (dvs en bergsväg), via den kunde man ta sig fram till dem (dvs Quraish). Profetens kamelhonan  satte sig ner. Folket försökte på alla vis att få kamelhonan att ställa sig upp men förgäves, så de sade, ’’Al-Qaswa’ (dvs kamelhonans namn) har blivit envis! Al-Qaswa’ har blivit envis!’’ Profeten sade, ‘’Al-Qaswa’ har inte blivit envis, för envishet är inte en av hennes vanor, men hon har stannat för Honom som stoppade elefanten.’’ Då sade han, ’’Vid Namnet av Den i Vars Hand min själ finns, om de (Quraish otroende) ber mig om någonting som är enligt Allahs förordning, kommer jag att bevilja dem det.’’   

Profeten höjde rösten och kamelhonan ställde sig upp. Profeten ändrade sin vägriktning och fortsatte tills han klev av längs bort i Al-Hudaibiya vid en grop (dvs brunn) som innehöll lite vatten som folket använde små mängder av, och efter en kort tid hade folket använt upp allt dess vatten och beklagade sig för Allahs Budbärare, att de var törstiga. Profeten tog ut en pil från sin pilbågsväska och beordade dem att lägga pilen i den gropen. Vid Allah, vatten började att fortlöpande välla fram tills folket hade släckt sin törst och återvände belåtna därifrån.

När de fortfarande var belåtna så  kom Budail bin Warqa-al-Khuza’i med några personer från sin stam Khuza’a som var rådgivare till Allahs Budbärare och de hemlighöll inte något för honom och de tillhörde folket av Tihama. Budail sade, ’’Jag lämnade kvar Kaab bin Luai och ‘Amir bin Luai vid det flödande vattnet i Al-Hudaibiya och de hade kameler som gav mjölk (eller deras kvinnor och barn) med sig, och de kommer att föra krig mot er och förhindra er från att besöka Kaba.’’ Allahs Budbärare sade, ’’Vi har inte kommit för att kämpa mot någon, utan för att utföra ’Umra. Det råder ingen tvekan om att kriget har försvagat Quraish och de har lidit stora förluster, så om de så önskar kommer jag att sluta vapenvila med dem, under vilken de bör avhålla sig från att lägga sig emellan mig och folket (dvs de arabiska otroende icke tillhörande Quraish), och om jag beviljas segern över dessa otroende, kommer Quraish att ha möjligheten att omfamna Islam om de så önskar precis som andra människor gör, och de kommer åtminstone att bli tillräckligt starka för att kunna kämpa. Men om de inte accepterar vapenvilan, så vid Allah i Vars Hand mitt liv finns, kommer jag att bekämpa dem och försvara min Sak tills jag blir dödad, men (jag är säker på) att Allah definitivt kommer att göra Hans Sak segerrik.’’ Budail sade, ’’Jag ska tala om för dem vad du har sagt.’’ Så han gav sig iväg tills han kom till Quraish och han sade, ’’Vi kommer från den där mannen (dvs Muhammad) som vi har hört säga någonting som vi kommer att avslöja för er om ni så vill. En del av dårarna av Quraish skrek att de inte var i behov av den informationen, men de klokare bland dem sade, ’’Återge vad du har hört honom säga.’’ Budail sade, ’’Jag hörde honom säga det och det,’’ och återgav det som profeten hade berättat för honom.

Urwa bin Mas’ud ställde sig upp och sade, ’’Oh folk! Är ni inte fadrar?’’ De sade, ‘’Jo.’’ Han tillade, ‘’Är jag inte sonen?’’ De sade, ’’Jo.’’ Han sade, ’’Misstror ni mig?’’ De sade, ’’Nej.’’ Han sade, ’’Vet ni inte att jag har inbjudit folket av ’Ukaz för att hjälpa er, och när de vägrade hämtade jag mina släktingar och barn och de som lyder mig (för att hjälpa er)?’’ De sade, ’’Vi vet.’’ Han sade, ’’Nå den här mannen (dvs profeten) har erbjudit er ett rimligt förslag, det är bättre att ni accepterar det och tillåter mig att träffa honom.’’ De sade, ’’Du kan träffa honom.’’ Så han gick till profeten och började att prata med honom. Profeten berättade nästan samma sak för honom som han hade berättat för Budail. Då sade Urwa, ’’Oh Muhammad! Kommer du inte att ha några betänkligheter att tillintetgöra dina relationer? Har du någonsin hört talas om någon före dig bland araberna som har tillintetgjort sina relationer? Å andra sidan om det motsatta skulle hända, (kommer ingen att hjälpa dig för) vid Allah, för jag kan inte se några värdiga människor (med dig), utan människor från olika stammar som skulle springa sin väg och lämna dig ensam. ’’När Abu Bakr hörde det okvädade han honom och sade, ’’Menar du att vi skulle springa iväg och lämna profeten ensam?’’ Urwa sade, ’’Vem är den mannen?’’ De sade, ’’Det är Abu Bakr.’’ Urwa sade till Abu Bakr, ’’Vid Honom i Vars Hand mitt liv finns, om det inte vore för den favör som du gjorde mig och som jag inte återgäldade, skulle jag ge dig svar med en skarp kommentar.’’ Urwa fortsatte att tala med profeten och tog tag i profetens skägg när han talade medan Al-Mughira bin Shu’ba stod nära profetens huvud, hållande i ett svärd och bärande en hjälm. Varje gång som Urwa sträckte sin hand mot profetens skägg, slog Al-Mughira till hans hand med svärdets handtag och sade (till Urwa), ’’Ta bort din hand från Allahs Budbärares skägg.’’ Urwa höjde upp sitt huvud och frågade, ’’Vem säger det?’’ Folket sade, ’’Det är Al-Mughira bin Shu’ba.’’ Urwa sade, ’’Oh opålitlige! Gör jag inte mitt bästa för att förhindra konsekvenserna av din opålitlighet?’’

Före omfamnandet av Islam var Al-Mughira i sällskap med några människor. Han dödade dem och tog deras egendom och kom (till Medina) för att omfamna Islam. Profeten sade till honom, ’’När det gäller din Islam så accepterar jag den, men när det gäller egendom så vill jag inte ha någonting av den. (Då den tagits genom förräderi). Urwa började då titta på profetens följeslagare. Vid Allah, varje gång som Allahs Budbärare spottade, föll spottet på någon av deras händer (dvs profetens följeslagare) som gned in det i sitt ansikte och på huden; om han gav dem en order utförde de den omedelbart, om han utförde tvagning, kämpade de om det vatten som fanns kvar, och när de talade till honom, sänkte de rösten och tittade inte hela tiden på honom, för att visa respekt för honom. Urwa återvände till sitt folk och sade, ’’Oh folk! Vid Allah, jag har varit till kungar och till Caesar, Khosrau och An-Najashi, ändå har jag inte sett någon av dem respekteras av sina hovmän så mycket som Muhammad respekteras av sina följeslagare. Vid Allah, om han spottade, och spottet hamnade på handen på någon en dem (dvs profetens följeslagare) gned de sedan in det i sitt ansikte och på huden, om han gav dem en order, utförde de hans order omedelbart, om han utförde tvagning, kämpade de för att få ta del av det återstående av vattnet, och när de talade, sänkte de sina röster och tittade inte hela tiden på honom för att visa respekt för honom. Urwa tillade, ‘’Det råder ingen tvekan om att han har erbjudit er ett rimligt bud, så var snäll och acceptera det.’’ En man från stammen Bani Kinana sade, ’’Tillåt mig att gå till honom,’’ och de lät honom göra det, och när han närmade sig profeten och hans följeslagare, sade Allahs Budbärare, ’’Han är den och den och tillhör stammen som respekterar Budn (dvs kameler att offras). Så hämta Budn till honom.’’ Så Budn hämtades till honom och folket tog emot honom när de reciterade Talbiya. När han såg detta, sade han, ’’All ära till Allah! Det är inte rätt att förhindra dessa människor från att besöka Kaba.’’ När han återvände till sitt folk, sade han, ’’Jag såg Budn bekransad (med färgranna knutna rep) och märkta (med märken på deras ryggar). Jag tror inte det är tillrådligt att förhindra dem från att besöka Kaba.’’ En annan person vid namn Mikraz bin Hafs ställde sig upp och bad om tillåtelse att gå till Muhammad och de lät honom göra det. När han närmade sig muslimerna, sade profeten, ’’Det här är Mikraz och han är en ondsint man.’’ Mikraz började att tala med profeten och under tiden som han pratade kom Suhail bin Amr.

När Suhail bin Amr kom, sade profeten, ’’Nu kommer allt att bli lättare.’’ Suhail sade till profeten, ’’Var snäll och slutför ett fredsavtal med oss.’’ Så profeten lät kalla på en notarie och sade till honom, ’’Skriv: I Allahs, Den Nåderikes, Den Barmhärtiges Namn.’’ Suhail sade, ’’När det gäller ’’Den Nåderike’’, vid Allah, jag vet inte vad det betyder. Så skriv: ’’I Ditt Namn Oh Allah, som du brukade skriva tidigare.’’ Muslimerna sade, ’’Vid Allah, vi kommer inte att skriva annat förutom: ’’I Allahs, Den Nåderikes, Den Barmhärtiges Namn.’’ Profeten sade, ’’Skriv: ’’I Ditt Namn Oh Allah.’’ Sedan dikterade han, ’’Detta är det fredsavtal som Muhammad, Allahs Budbärare har slutfört.’’ Suhail sade, ’’Vid Allah, om vi visste att du är Allahs Budbärare skulle vi inte förhindra dig från att besöka Kaba, och skulle inte kämpa mot dig.’’ Så skriv: ’’Muhammad bin Abdullah.’’ Profeten sade, ’’Vid Allah! Jag är Allahs Budbärare även om ni människor inte tror på mig. Skriv: Muhammad bin Abdullah.’’ (Az-Zuhri sade, ‘’Profeten accepterade alla dessa ting, då han redan hade sagt att han skulle acceptera allt det som de krävde om det var i respekt med Allahs stadgar, (dvs genom att låta honom och hans följeslagare utföra ’Umra.)’’ Profeten sade till Suhail, ’’På villkor att du tillåter oss att besöka Huset (dvs Kaba) så att vi kan utföra Tawaf runt det.’’ Suhail sade, ’’Vid Allah, vi kommer inte att (tillåta er att göra det detta år) för att inte göra det möjligt för araberna att säga att vi har gett efter för er, men vi kommer att tillåta er att göra det nästa år.’’ Så profeten fick det nedskrivet.   

Sedan sade Suhail, ’’Vi föreskriver också att ni skall återlämna till oss de som kommer till er och är från oss, även om han har omfamnat er religion.’’ Muslimerna sade, ’’All ära till Allah! Hur ska en sådan person kunna återlämnas till hedningar efter att han har blivit muslim?’’ Då kom Abu-Jandal bin Suhail bin ’Amr från Meckas dal vacklande med sina fotbojor och föll ned bland muslimerna. Suhail sade, ’’Oh Muhammad! Det här är det allra första villkoret med vilket vi sluter fred med er, dvs ni skall återlämna Abu Jandal till mig.’’ Profeten sade, ’’Fredsavtalet har inte skrivits ännu.’’ Suhail sade, ’’Jag kommer aldrig att tillåta dig att behålla honom.’’ Profeten sade, ’’Jo gör det.’’ Han sade, ’’Det gör jag inte.’’ Mikraz sade, ’’Vi tillåter er (att behålla honom).’’ Abu Jandal sade, ’’Oh muslimer! Kommer jag att återlämnas till hedningar även fast jag har blivit muslim? Ser ni inte hur mycket jag har lidit?’’

Abu Jandal hade blivit torterad för Allahs Sak. ’Umar bin Al-Khattab sade, ’’Jag gick till profeten och sade, ’’Är du inte sannerligen Allahs Budbärare?’’ Profeten sade, ’’Ja sannerligen.’’ Jag sade, ’’Är inte din orsak rättvis och fiendens orsak är orättvis?’’ Han sade, ’’Jo.’’ Jag sade, ’’Varför ska vi då vara ödmjuka i vår religion?’’ Han sade, ’’Jag är Allahs Budbärare och jag är inte olydig mot Honom, och han kommer att göra mig segerrik.’’ Jag sade, ’’Sa du inte till oss att vi skulle gå till Kaba och utföra Tawaf runt den?’’ Han sade, ’’Jo, men sade jag till er att vi skulle besöka Kaba detta år?’’ Jag sade, ’’Nej.’’ Han sade, ’’Så du vill besöka det och utföra Tawaf runt det?’’ ’Umar sade sedan, ’’Jag gick till Abu Bakr och sade, ’’Oh Abu Bakr! Är han sannerligen inte Allahs profet?’’ Han svarade, ’’Jo.’’ Jag sade, ‘’Varför ska vi då vara ödmjuka i vår religion?’’ Han sade, ’’Sannerligen är han Allahs Budbärare och han är inte olydig mot sin Herre, och Han kommer att göra honom segerrik. Håll fast vid honom, för vid Allah, han har rätt.’’ Jag sade, ’’Sade han inte till oss att vi skulle gå till Kaba och utföra Tawaf runt den?’’ Han sade, ’’Ja, men sade han till er att ni skulle gå till Kaba detta år?’’ Jag sade, ’’Nej.’’ Han sade, ’’Ni kommer att bege er till Kaba och utföra Tawaf runt den.’’ (Az-Zuhri sade, ‘’ ‘Umar sade, ‘’Jag utförde många goda gärningar som försoning för de opassande frågorna som jag ställde då.’’)

När nedtecknandet av fredsavtalet hade slutförts, sade Allahs Budbärare till sina följeslagare, ’’Ställ er upp och slakta era offer och få era huvuden rakade.’’ Vid Allah ingen av dem ställde sig upp, och profeten upprepade sin order tre gånger. När ingen av dem ställde sig upp, lämnade han dem och gick till Um Salama och berättade för henne hur folket hade uppfört sig gentemot honom. Um Salama sade, ’’Oh Allahs profet! Vill du att din order ska utföras? Gå ut och säg inte ett ord till någon tills du har slaktat ditt offer och har kallat på din barberare att raka ditt huvud.’’ Så profeten gick ut och pratade inte med någon av dem tills han hade gjort det, dvs slaktat offret och kallat på sin barberare som rakade hans huvud. När profetens följeslagare såg det ställde de sig upp, slaktade sina offer, och började att raka varandras huvuden, och det var sådan brådska att det fanns risk för att de skulle ha dödat varandra. Sedan kom ett par kvinnor (till profeten) och Allah uppenbarade följande gudomliga vers:

’’TROENDE! När troende kvinnor som har utvandrat kommer till er, förhör dem!...’’ (60:10)

‘Umar skilde sig sedan från två av sina fruar som var otroende. Senare gifte sig Muawiya bin Abu Sufyan med en av dem och Safwan bin Umaya gifte sig med den andra. När profeten återvände till Medina, kom Abu Basir till honom. Han var en ny muslim från Quraish som hade konverterat. De otroende skickade i hans sällskap två män som sade (till profeten), ’’Stå fast vid det löfte som du har givit oss.’’ Så profeten överlämnade honom till dem. De tog honom med sig ut (ur staden) tills de nådde fram till Dhul-Hulaifa där de klev av sina riddjur för att äta några dadlar som de hade med sig. Abu Basir sade till en av dem, ’’Vid Allah, Oh den och den, jag har sett att du har ett fint svärd.’’ Den andre drog ut det (ur dess svärdsskida) och sade, ’’Vid Allah, det är mycket fint och jag har provat det många gånger.’’ Abu Bair sade, ’’Låt mig titta på det.’’

När den andre gav det till honom, slog han till honom med det tills han dog, och hans följeslagare sprang sin väg tills han kom till Medina och sprang in i moskén. När Allahs Budbärare såg honom sade han, ’’Den där mannen verkar vara rädd.’’ När han nådde fram till profeten sade han, ’’Min följeslagare har blivit mördad och jag skulle också ha blivit mördad.’’ Abu Basir kom och sade, ’’Oh Allahs Budbärare, vid Allah, Allah har fått dig att uppfylla dina skyldigheter genom ditt återlämnande av mig till dem (dvs de otroende), men Allah har räddat mig från dem.’’ Profeten sade, ’’Ve till hans moder! Vilken utmärkt anstiftare till krig han skulle kunna vara om han bara skulle ha anhängare.’’ När Abu Basir hörde det förstod han att profeten skulle återlämna honom till dem igen, så han gav sig iväg tills han nådde fram till havsstranden. Abu Jandal bin Suhail befriades från dem (dvs de otroende) och slog sig samman med Abu Basir. Så när en man från Quraish omfamnade Islam brukade han följa Abu Basir tills de formade en stark grupp. Vid Allah, varje gång som de hörde om en av Quraish karavaner som var på väg till Sham, stoppade de den och attackerade och dödade dem (dvs de otroende) och tog deras egendom. Quraish folket skickade ett meddelande till profeten och bad honom att för Allahs Sak och för släktingar och vänner skull skicka efter (dvs Abu Basir och hans följeslagare) med löfte om att vem av dem som än kom till profeten, så skulle han vara trygg. Så profeten skickade efter dem (dvs Abu Basirs följeslagare) och Allah uppenbarade följande gudomliga verser:

’’Det är Han som i Mekka-dalen höll deras händer borta från er och era händer borta från dem, sedan Han låtit er få övertaget över dem ... Medan förnekarna av sanningen drevs av ett fanatiskt hat, den hedniska okunnighetens hat ...’’ (48:24-26)

Deras högmod och överlägsenhet var att de inte erkände (skrev i avtalet) att han (dvs Muhammad) var Allahs profet och vägrade att skriva: I Allahs, Den Nåderikes, Den Barmhärtiges Namn’’ och förhindrade Mushriks från att besöka Kaba.

Berättat av Az-Zuhri: Urwa sade, ’’Aisha berättade för mig att Allahs Budbärare brukade undersöka de kvinnliga utvandrarna. Vi fick också veta att när Allah uppenbarade ordet att muslimerna skulle återlämna till hedningarna det som de hade spenderat på sina fruar som utvandrade (efter att ha omfamnat Islam) och att Mushriks inte skulle behålla icke-troende kvinnor som sina fruar, så skilde sig ’Umar från två av sina fruar, Qariba, dotter till Abu Umaiya och dotter till Jarwal Al-Khuza’i. Senare gifte sig Mu’awiya med Qariba och Abu Jahm med den andra.’’

När hedningar vägrade att betala det som muslimerna hade spenderat på deras fruar, uppenbarade Allah:

’’Och om (ni lider en förlust genom att) hustrun till någon av de troende lämnar honom och återvänder till förnekarna och en utjämning av förlusten blir möjlig, ge då den vars hustru har övergett honom motvärdet till vad han gett (henne i brudgåva)...’’ (60:11)  

Så Allah beordrade att muslimen vars fru hade givit sig iväg, skulle ges, som en kompensation den Mahr (brudgåva) som han hade givit till sin fru, från den Mahr som lämnat kvar efter fruarna till hedningarna som hade utvandrat och övergivit sina män.

Vi känner inte till någon utvandrad kvinna som har övergivit Islam efter att ha omfamnat den. Vi har också fått veta att Abu Basir bin Asid Ath-Thaqafi kom till profeten som en muslimsk utvandrare under vapenvila. Al-Akhnas bin Shariq skrev till profeten och bad honom att skicka tillbaka Abu Basir.

Volym 3, bok 50, nummer 892

Berättat av Abu Huraira:

Allahs Budbärare berättade om en person som bad en man från Bani Israel att låna honom ettusen Dinarer, och mannen lånade den summan till honom under en viss bestämd tid.

Volym 3, bok 50, nummer 893

Berättat av Amra:

’Aisha sade att Barira kom för att be henne om hjälp med att skriva hennes frigivning. ’Aisha sade till henne, ’’Om du så önskar, så betalar jag dina herrar (priset för dig) och Wala’ är för mig.’’ När Allahs Budbärare kom berättade hon för honom om det. Profeten sade till henne, ’’Köp henne (dvs Buraira) och frige henne, för Wala’ är för den som friges.’’ Sedan ställde sig Allahs Budbärare upp i predikstolen och sade, ’’Hur är det med de människor som ställer villkor som inte är enligt men Allahs Lagar? Den som ställer sådana villkor som inte finns i Allahs Lagar, då är dessa villkor ogiltiga även om han skulle ställa etthundra sådana villkor.’’

Volym 3, bok 50, nummer 894

Berättat av Abu Huraira:

Allahs Budbärare sade, ’’Allah har nittionio namn, dvs etthundra minus ett, och den som kan dem kommer att träda in i Paradiset.’’ (V.g. se hadith nummer 419, volym 8)

Volym 3, bok 50, nummer 895

Berättat av Ibn ’Umar:

’Umar bin Khattab fick en del mark i Khaibar och han gick till profeten för att rådgöra med honom om det och sade, ’’Oh Allahs Budbärare! Jag fick en del mark i Khaibar som är bättre än något annat som jag någonsin har haft, vad föreslår du att jag gör med den?’’ Profeten sade, ’’Om du vill kan du donera marken och ge dess frukt som välgörenhet.’’ Så ’Umar gav den i välgörenhet som en donation på villkor att den inte skulle säljas eller ges till någon som en gåva och inte ärvas, men dess avkastning skulle ges i välgörenhet till fattiga människor, till släkt och vänner, för att befria slavar, för Allahs skull, för de resande och för gäster; och att det inte skulle vara någon skada skedd om beskyddaren av donationen åt från den enligt sitt behov och med en god avsikt, och att därifrån föda andra utan att använda det för att lagra upp för framtiden.’’