Volym 4, bok 52, nummer 41

Berättat av Abdullah bin Masud:

Jag frågade Allahs Budbärare, ’’Oh Allahs Budbärare! Vilken är den bästa gärningen?’’ Han svarade, ’’Att utföra bönerna vid deras tidigaste utsatta tid.’’ Jag frågade, ’’Vad kommer sedan när det gäller godhet?’’ Han svarade, ’’Att vara god och plikttrogen mot sina föräldrar.’’ Jag frågade vidare, ’’Vad kommer därefter när det gäller godhet?’’ Han svarade, ’’Att delta i Jihad för Allahs skull.’’ Jag frågade inte Allahs Budbärare någonting mera och om jag skulle ha frågat honom mera, så skulle han ha berättat mera för mig.

Volym 4, bok 52, nummer 42

Berättat av Ibn ’Abbas:

Allahs Budbärare sade, ’’Det finns ingen Hijra (dvs utvandring) (från Mecka till Medina) efter besegringen (av Mecka), men Jihad och god avsikt kvarstår och om ni blir kallade (av en muslimsk ledare) för att kämpa, gå genast framåt.

Volym 4, bok 52, nummer 43

Berättat av ’Aisha:

(Att hon sade), ’’Oh Allahs Budbärare! Vi anser Jihad vara den bästa av gärningar. Skall vi inte kämpa för Allahs skull?’’ Han sade, ’’Den bästa Jihad (för kvinnor) är Hadj-Mabrur (dvs Hadj som utförs enligt profetens tradition och som accepteras av Allah).’’

Volym 4, bok 52, nummer 44

Berättat av Abu Huraira:

En man kom till Allahs Budbärare och sade, ’’Visa mig en gärning som är lika som Jihad (i belöning).’’ Han svarade, ’’Jag känner inte till en sådan gärning.’’ Sedan tillade han, ’’Kan du, medan den muslimske kämpen är på slagfältet, gå in i din moské och utföra dina böner utan avbrott och fasta och aldrig bryta din fasta?’’ Mannen sade, ’’Men vem kan göra det?’’ Abu Huraira tillade, ’’Mujahid (dvs den muslimske kämpen) belönas även för de fotsteg som hans häst tar när det går runt (och betar) bunden i ett långt rep.’’

Volym 4, bok 52, nummer 45

Berättat av Abu Said Al-Khudri:

Någon frågade, ’’Oh Allahs Budbärare! Vem är den bäste bland människorna?’’ Allahs Budbärare svarade, ’’En troende som strävar med sitt yttersta för Allahs skull med sitt liv och sin egendom.’’ De frågade, ’’Vem kommer sen?’’ Han svarade, ’’En troende som stannar på en av bergets stigar och dyrkar Allah och lämnar människor trygga från sin åverkan.’’

Volym 4, bok 52, nummer 46

Berättat av Abu Huraira:

Jag hörde Allahs Budbärare säga, ’’En Mujahids exempel för Allahs skull – och Allah vet bättre vem som verkligen strävar för Hans skull – är som en person som fastar och ber oavbrutet. Allah garanterar att Han kommer att tillåta en Mujahid som strävar för Hans skull att få komma in i Paradiset om han blir dödad, annars kommer Han tillåta honom att återvända tryggt till sitt hem med belöningar och krigsbyte.’’

Volym 4, bok 52, nummer 47

Berättat av Anas bin Malik:

Allahs Budbärare brukade hälsa på Um Haram bint Milhan, som brukade erbjuda honom måltider. Um Haram var fru till Ubada bin As-Samit. Allahs Budbärare besökte henne en gång och hon försåg honom med mat och började att leta efter löss i hans huvud. Sedan somnade Allahs Budbärare och efteråt vaknade han upp med ett  leende. Um Haram frågade, ’’Vad är orsaken till ditt leende, Oh Allahs Budbärare?’’ Han sade, ’’En del av mina utövare som (i en dröm) presenterades för mig som kämpare för Allahs skull (ombord på ett fartyg) mitt i havet, orsakade mig att le; de var som kungar på troner (eller de liknade kungar på troner).’’ (Ishaq, en tidigare återberättare är inte säker på vilket av uttrycken som profeten använde.) Um Haram sade, ’’Oh Allahs Budbärare!  Åkalla Allah så att Han gör mig till en av dem. Allahs Budbärare åkallade Allah för henne skull och somnade igen och vaknade igen upp med ett leende. Ännu en gång frågade Um Haran, ’’Vad är orsaken till ditt leende, Oh Allahs Budbärare?’’ Han svarade, ‘’En del av mina följeslagare presenterades för mig som kämpare för Allahs skull’’, sedan upprepade han samma dröm. Um Haram sade, ’’Oh Allahs Budbärare! Åkalla Allah så att Han gör mig till en av dem.’’ Han sade, ’’Du är bland de första.’’ Det hände sedan att hon seglade på havet under Mu’awiya bin Abi Sufyans kalifat och efter att hon hade stigit i land, ramlade hon av sitt riddjur och dog.

Volym 4, bok 52, nummer 48

Berättat av Abu Huraira:

Profeten sade, ’’Den som tror på Allah och Hans Budbärare, som utför bönen perfekt och som fastar under månaden Ramadan, kommer rättmätigt att beviljas Paradiset av Allah, det spelar ingen roll om han kämpar för Allahs skull eller förblir i det land där han är född.’’ Folket sade, ’’Oh Allahs Budbärare! Ska vi låta människor få ta del av de goda nyheterna?’’ Han sade, ’’Paradiset har etthundra olika grader som Allah har reserverat för Mujahidin som kämpar för Hans skull och avståndet mellan varje två grader är som avståndet mellan Himlen och Jorden. Så när ni ber Allah (om någonting), be om Al-Firdaus al-´ala som är den bästa och högsta delen i Paradiset.’’ (Dvs den tidigare återberättaren tillade, ’’Jag tror att profeten också sade, ’Ovanför det (dvs Al-Firdaus) finns Tronen för Välgörande (dvs Allah), och från den utrinner Paradisets floder.’’)

Volym 4, bok 52, nummer 49

Berättat av Samura:

Profeten sade, ’’Föregående natt kom två män till mig (i en dröm) och de fick mig att klättra upp i ett träd och tillät mig sedan att gå in i ett bättre och överlägset hus, bättre än något jag hade sett tidigare. En av dem sade, ’’Detta hus är martyrernas hus.’’    

Volym 4, bok 52, nummer 50

Berättat av Anas bin Malik:

Profeten sade, ’’En enda strävan (av kamp) för Allahs skull på förmiddagen eller på eftermiddagen är bättre än världen och det som finns i den.’’

Volym, 4, bok 52, nummer 51

Berättat av Abu Huraira:

Profeten sade, ’’En plats i Paradiset så liten som en båge är bättre än allt det över vilket solen går upp och går ner (dvs hela världen).’’ Han sade också, ’’En enda strävan för Allahs skull på eftermiddagen eller på förmiddagen är bättre än allt det över vilket solen går upp och går ner.’’ 

Volym 4, bok 52, nummer 52

Berättat av Sahl bin Sa´ad:

Profeten sade, ’’En enda strävan för Allahs skull på eftermiddagen och på förmiddagen är bättre än världen och allt det som finns i den.’’

Volym 4, bok 52, nummer 53

Berättat av Anas bin Malik:

Profeten sade, ’’Ingen som dör och finner det goda från Allah (i det kommande livet) skulle önska att komma tillbaka till denna värld även om han gavs hela världen och vad som än finns i den, förutom martyren som, när han ser överlägsenheten av martyrskap, skulle vilja komma tillbaka till världen och dödas en gång till (för Allahs skull).’’

Berättat av Anas: Profeten sade, ’’En enda ansträngning (av kamp) för Allahs skull på eftermiddagen eller på förmiddagen är bättre än hela världen och vad som än finns i den. En plats i Paradiset så liten som ett av era revben eller ögonfransar och det är bättre än hela världen och vad som än finns i den. Och om en houri från Paradiset framträder inför människorna på jorden, skulle hon fylla upp utrymmet mellan Himlen och Jorden med ljus och en ljuvlig doft och hennes huvudbonad är bättre än världen och allt som finns i den.’’

Volym 4, bok 52, nummer 54

Berättat av Abu Huraira:

Profeten sade, ’’Vid Honom i Vars Hand  mitt liv finns! Om det inte vore för en del män bland de troende som ogillar att lämnas efter och som jag inte kan förse med transportmöjligheter, så skulle jag sannerligen inte förbli bakom något Sariya’ (arméförband) på väg att kämpa för Allahs skull. Vid Honom i Vars Hand  mitt liv finns! Jag skulle älska att bli martyr för Allahs skull och sedan bli återuppväckt och sedan bli martyr och sedan bli återuppväckt igen och sedan bli martyr och sedan bli återuppväckt igen och sedan bli martyr.

Volym 4, bok 52, nummer 55

Berättat av Anas bin Malik:

Profeten höll en predikan och sade, ’’Zaid tog flaggan och blev martyr, sedan tog Ja’far flaggan och blev martyr, därefter tog ’Abdullah bin Rawaha flaggan och blev också martyr, sist tog Khalid bin Al-Walid flaggan även om han inte hade utsetts av ledaren att göra det och Allah gjorde honom segerrik.’’ Profeten sade sedan, ’’Det skulle inte glädja oss att ha dem med oss.’’ Aiyub, en tidigare återberättare tillade, ’’Eller profeten, fällde tårar och sade, ’’Det skulle inte glädja dem att vara med oss.’’  

Volym 4, bok 52, nummer 56

Berättat av Anas bin Malik:

Um Haram sade, ’’En gång sov profeten i mitt hus nära mig och gick upp med ett leende. Jag sade, ’’Vad är det som får dig att le?’’ Han svarade, ’’En del av mina efterföljare som visades för mig (dvs i en dröm) seglande på ett grönt hav såsom kungar på troner.’’ Jag sade, ’’Oh Allahs Budbärare! Åkalla Allah att göra mig till en av dem.’’ Så profeten åkallade Allah för henne och gick sedan för att sova igen. Sedan gjorde han samma igen (dvs gick upp och berättade om sin dröm) och Um Haram upprepade sin fråga och han gav samma svar. Hon sade, ’’Åkalla Allah att göra mig till en av dem.’’ Han sade, ’’Du är med i den första gruppen.’’ Senare gick hon ut i sällskap med sin man ’Ubada bin As-Samit som skulle på Jihad och det var första gången som muslimerna genomgick en marin expedition som leddes av Mu’awiya. När expeditionen avslutats och de skulle återvända till Sham, gavs ett riddjur till henne för att rida på, men hon ramlade av det och dog.  

Volym 4, bok 52, nummer 57

Berättat av Anas:

Profeten skickade sjuttio män från stammen Bani Salim till stammen Bani Amir. När de nådde fram, sade min morbror till dem, ’’Jag ska gå före er, och om de tillåter mig att framföra Allahs Budbärares budskap (så är det bra), annars ska ni hålla er nära mig.’’ Så han gick i förväg och hedningarna garanterade honom trygghet. Men under tiden som han framförde profetens budskap, gjorde de tecken till en av deras män, som högg honom till döds. Min morbror sade, ’’Allah är Störst! Vid Herren av Kaba, jag är framgångsrik.’’ Efter det anslöt de sig till resten av gruppen och dödade dem förutom en halt man som tog sig upp till toppen av ett berg. (Hammam en tidigare återberättare sade, ’’Jag tror att en annan man räddades tillsammans med honom.)’’ Gabriel meddelade profeten att de (dvs martyrerna) hade mött sin Herre, och att Han var nöjd med dem och gjorde dem nöjda. Vi brukade recitera, ’’Meddela vårt folk att vi har mött vår Herre, Han är nöjd med oss och Han har gjort oss nöjda.’’ Senare upphävdes den Koranversen. Profeten brukade åkalla Allah under fyrtio dagar för att förbanna mördare från stammen R´il, Dhakwan, Bani Lihyan och Bani Usaiyya som var olydiga mot Allah och Hans Budbärare.

Volym 4, bok 52, nummer 58

Berättat av Jundab bin Sufyan:

Vid ett av krigen för Allahs skull blödde ett av Allahs Budbärares fingrar (det skadades). Han sade, ’’Du är bara ett finger som blöder, och det som du har fått är för Allahs skull.’’

Volym 4, bok 52, nummer 59

Berättat av Abu Huraira:

Allahs Budbärare sade, ’’Vid Honom i Vars Hand  min själ finns! Den som skadas för Allahs skull....och Allah känner väl till vem som skadas för Hans skull....kommer på Återuppståndelsens Dag med sin skada som har blodets färg men doften av mysk.’’

Volym 4, bok 52, nummer 60

Berättat av Abdullah bin Abbas:

Att Abu Sufyan sade till honom att Herakles sade till honom, ’’Jag frågade dig om resultatet av dina krig med honom (dvs profeten) och du sade till mig att ni kämpade mot varandra med omväxlande framgång. Så Budbärarna prövas på detta sätt men den slutliga segern är alltid deras.

Volym 4, bok 52, nummer 61

Berättat av Anas:

Min farbror Anas bin An-Nadr var frånvarande under kriget vid Badr. Han sade, ’’Oh Allahs Budbärare! Jag var frånvarande under kriget som du utkämpade mot dessa hedningar. (Vid Allah) om Allah ger mig en möjlighet att kämpa mot hedningarna, så kommer Allah att se hur (modigt) jag kommer att kämpa.’’ Vid dagen för Uhud när muslimerna vände ryggen till och flydde, sade han: ’’Oh Allah! Jag ber dig om ursäkt för vad dessa (dvs hans följeslagare) har gjort, och jag fördömer vad dessa (dvs hedningarna) har gjort.’’ Sedan gick han iväg och mötte Sa´d  bin Muadh. Han sade, ’’Oh Sa´d bin Muadh! Vid An-Nadrs Herre, Paradiset! Jag kan känna doften av dess arom som kommer före Uhud (dess berg).’’ Senare sade Sa´d , ‘’Oh Allahs Budbärare! Jag kan inte åstadkomma eller göra det som han (dvs Anas bin An-Nadr) har gjort. Vi hittade mer än åttio sår gjorda av svärd och pilar på hans kropp. Vi hittade honom död och hans kropp var lemlästad så illa att ingen förutom hans syster kunde känna igen honom och det kunde hon göra på grund av hans fingrar.’’ Vi brukade tänka att följande vers uppenbarades gällande honom och andra män som honom: ’’Bland de troende finns det män som håller fast vid de löften som de har avgett inför Gud...’’ (33:23)

Hans syster Ar-Rubbaya’ bröt sönder en framtand på en kvinna och Allahs Budbärare beordrade vedergällning. Anas (bin An-Nadr) sade när han hörde det, ’’Oh Allahs Budbärare! Vid Honom Som har skickat dig med Sanningen, min systers tand ska inte brytas sönder.’’ Sedan accepterade motståndarna till Anas syster ersättning och frånsade sig anspråket på vedergällning. Så Allahs Budbärare sade, ’’Det finns en del människor bland Allahs slavar vars löften uppfylls av Allah när de avger dem.’’

Volym 4, bok 52, nummer 62

Berättat av Kharija bin Zaid:

Zaid bin Thabit sade, ’’När Koranen sammanställdes från varierande skrivna manuskrift, fattades en vers i Sura Al-Ahzab som jag brukade höra Allahs Budbärare recitera. Jag hittade den ingenstans förutom hos Khuzaima bin Thabit Al-Ansari, vars vittnesmål Allahs Budbärare ansåg vara likvärdigt med vittnet av två män. Den versen var: ’’Bland de troende finns det män som håller fast vid de löften som de har avgett inför Gud...’’ (33:23)

Volym 4, bok 52, nummer 63

Berättat av Al-Bara:

En man vars ansikte var täckt av en järnmask (dvs han var klädd i rustning) kom till profeten och sade, ’’Oh Allahs Budbärare! Skall jag kämpa eller omfamna Islam först?’’ Profeten sade, ’’Omfamna Islam först och kämpa därefter.’’ Så han omfamnade Islam, och blev martyr. Allahs Budbärare sade, ’’Lite arbete men en stor belöning. (Han gjorde inte mycket, efter att ha omfamnat Islam, men han kommer att bli belönad i överflöd.)’’

Volym 4, bok 52, nummer 64

Berättat av Anas bin Malik:

Um Ar-Rubai’ bint Al-Bara’, moder till Haritha bin Suraqa kom till profeten och sade, ’’Oh Allahs Budbärare! Kan du berätta för mig om Haritha?’’ Haritha har blivit dödad (dvs martyr) på dagen för Badr av en pil kastad av en oidentifierad person. Hon tillade, ’’Om han är i Paradiset, kommer jag att vara tålmodig, annars kommer jag att gråta bittert för hans skull.’’ Han sade, ’’Oh moder till Haritha! Det finns trädgårdar i Paradiset och din son fick Firdaus al-ala (dvs den bästa platsen i Paradiset).’’

Volym 4, bok 52, nummer 65

Berättat av Abu Musa:

En man kom till profeten och frågade, ’’En man kämpar för krigsbyte, en annan kämpar för berömmelse och en tredje kämpar för att skryta, vem av dem kämpar för Allahs skull?’’ Profeten sade, ’’Den som kämpar så att Allahs Ord (dvs Islam) ska bli överlägset, kämpar för Allahs skull.’’

Volym 4, bok 52, nummer 66

Berättat av Abu Abs:

(Som är ’Abdur-Rahman bin Jabir) Allahs Budbärare sade, ’’Den som får båda sina fötter täckta med damm för Allahs skull kommer inte att nuddas av (Helvetes) elden.’’

Volym 4, bok 52, nummer 67

Berättat av ’Ikrima:

Att Ibn ’Abbas sade till honom och ’Ali bin ’Abdullah att gå till Abu Said för att lyssna till vad han hade att berätta. Så de begav sig båda två iväg (och såg) Abu Said och hans broder bevattna en trädgård som tillhörde dem båda. När han såg dem, gick han fram till dem och satte sig ner med sina knän uppdragna och insvept i sitt klädesplagg och sade, ’’(Under byggandet av profetens moské) bar vi soltorkat tegel till moskéns bygge, en sten i taget medan ’Ammar brukade bära två i taget. Profeten gick förbi ’Ammar och tog bort damm från hans huvud och sade, ’’Må Allah vara barmhärtig mot ’Ammar. Han kommer att bli dödad av en rebellisk aggressiv grupp.’’ ’Ammar kommer att inbjuda dem till att (lyda) Allah och de kommer att inbjuda honom till (Helvetes) elden.’’

Volym 4, bok 52, nummer 68

Berättat av ’Aisha:

När Allahs Budbärare återvände på dagen för (slaget) vid Al-Khandaq (dvs Diket), lade han ner sina vapen och tog ett bad. Då kom Gabriel, som hade huvudet täckt av damm, till honom och sade, ’’Du har lagt ner dina vapen! Vid Allah, jag har ännu inte lagt ner mina vapen ännu.’’ Allahs Budbärare sade, ’’Vart (ska jag gå nu)?’’ Gabriel sade, ’’Den här vägen’’, och han pekade mot stammen Bani Quraiza. Så Allahs Budbärare gick mot dem.  

Volym 4, bok 52, nummer 69

Berättat av Anas bin Malik:

Under trettio dagar åkallade Allahs Budbärare Allah att förbanna dessa som hade dödat följeslagarna vid Bir-Ma´una, han åkallade ondska över stammarna Ri´l, Dkhakwan och Usaiyya som var olydiga mot Allah och Hans Budbärare. Det uppenbarades om de som dödades vid Bir-Ma´una en Koranvers som vi brukade recitera, men den upphävdes senare. Versen var: ’’Meddela vårt folk att vi har mött vår Herre, Han är nöjd med oss och Han har gjort oss nöjda.’’

Volym 4, bok 52, nummer 70

Berättat av Jabir bin Abdullah:

’’En del människor drack alkohol på morgonen på dagen för (slaget) av Uhud och blev martyrer (på den dagen).’’ Sufyan tillfrågades, ’’(Blev de martyrer) under den senare delen av dagen?)’’ Han svarade, ’’Den information finns inte med i  berättelsen.’’

Volym 4, bok 52, nummer 71

Berättat av Jabir:

Min faders lemlästade kropp fördes till profeten och lades framför honom. Jag gick för att avtäcka hans ansikte men mina följeslagare förbjöd mig att göra det. Sedan hördes klagogråt från en dam, och det sades att hon var antingen dotter eller syster till Amr. Profeten sade, ’’Varför gråter hon?’’ Eller sade, ’’Gråt inte, för änglarna ger honom fortfarande skugga med sina vingar.’’ (Al-Bukhari frågade Sadaqa, en tidigare återberättare, ’’Innehåller berättelsen uttrycket: ’’Tills han lyftes upp?’’ Den senare sade, ’’Jabir kan ha sagt det.’’)

Volym 4, bok 52, nummer 72

Berättat av Anas bin Malik:

Profeten sade, ’’Ingen som träder in i Paradiset vill gå tillbaka till den här världen även om han skulle få allting som finns på jorden, förutom en Mujahid som önskar att få återvända till världen så att han kan bli martyr tio gånger till på grund av den värdighet som han får ta emot (av Allah).’’

Berättat av Al-Mughira bin Shu’ba: Vår profet berättade för oss om budskapet från vår Herre, ’’Den bland oss som dödas kommer att få träda in i Paradiset.’’ ’Umar frågade profeten, ’’Är det inte sant att våra män som dödas får träda in i Paradiset och deras (dvs hedningarnas) får träda in i (Helvetes) elden?’’ Profeten sade, ’’Ja.’’

Volym 4, bok 52, nummer 73

Berättat av ’Abdullah bin Abi Aufa:

Allahs Budbärare sade, ’’Ni ska veta att Paradiset ligger under svärdens skuggor.’’

Volym 4, bok 52, nummer 74i

Berättat av Abu Huraira:

Allahs Budbärare sade, ’’En gång sade Salomo, son till David, ’(Vid Allah) i natt ska jag ha samlag med etthundra (eller nittionio) kvinnor och var och en av dem ska föda en riddare som kommer att kämpa för Allahs skull. En av hans följeslagre sade Insha´Allah (dvs om Allah så vill). Men Salomo sade inte  "Insha´Allah" därför avlade bara en av kvinnorna och hon födde en halvman. Vid Honom i Vars Hand Muhammads liv finns, om han sade, ’’om Allah så vill’, (skulle han ha avlat söner) och de skulle alla ha varit ryttare som skulle ha strävat för Allahs skull.’’   

Volym 4. bok 52, nummer 74n

Berättat av Anas:

Profeten var den bästa, den modigaste och den mest generösa av alla människor. En gång när folket i Medina blev skrämda, red profeten  på en häst och red iväg före dem och sade, ’’Vi upptäckte att hästen var mycket snabb.’’

Volym 4, bok 52, nummer 75

Berättat av Muhammad bin Jubair:

Jubair bin Mut’im berättade för mig att när han var i sällskap med Allahs Budbärare och när folket återvände från Hunain, så tog en del av människorna (beduiner) tag i profeten och började att tigga så mycket av honom så han blev tvungen att stå under ett träd med taggar (dvs Samurah) och hans mantel rycktes av honom. Profeten stannade och sade, ’’Ge mig min mantel. Om jag hade så många kameler som dessa törniga träd, skulle jag ha fördelat dem bland er och jag är inte en snåljåp eller en lögnare eller ynkrygg.’’

Volym 4, bok 52, nummer 76

Berättat av ’Amr bin Maimun Al-Audi:

Sa´d brukade lära sina söner de följande orden på samma sätt som en lärare lär sina elever konsten att skriva och brukade säga att Allahs Budbärare brukade söka skydd hos Allah från dem (dvs det onda) i slutet av varje bön. Orden var:

’Oh Allah jag söker beskydd hos Dig från feghet, och söker beskydd hos Dig från att föras tillbaka till det gamla livet och jag söker beskydd hos Dig från lidande i världen och söker beskydd hos dig från straffet i graven.’

Volym 4, bok 52, nummer 77

Berättat av Anas bin Malik:

Profetens brukade säga, ’’Oh Allah! Jag söker beskydd hos Dig från hjälplöshet, lathet, feghet och ålderssvaghet, jag söker beskydd hos Dig från lidande i livet och döden och jag söker beskydd hos Dig från straffet i graven.’’

Volym 4, bok 52, nummer 78

Berättat av As-Sa’-ib bin Yazid:

Jag var tillsammans med Talha bin ’Ubaidullah, Sa´ad, Al-Miqdad bin Al-Aswad och ’Abdur Rahman bin ’Auf och jag hörde inte någon av dem berätta någonting från Allahs Budbärare förutom Talha som talade om dagen (för kriget) vid Uhud.

Volym 4, bok 52, nummer 79

Berättat av Ibn ’Abbas:

På dagen för Besegringen (av Mecka) sade profeten, ’’Det finns ingen utvandring efter erövring utom Jihad och avsikter. När ni kallas (av den muslimske ledaren) att kämpa, gå genast framåt.’’ (Se hadith nummer 42)

Volym 4, bok 52, nummer 80i

Berättat av Abu Huraira:

Allahs Budbärare sade, ’’Allah välkomnar två män med ett leende; en av den dödar den andre och båda av dem träder in i Paradiset. En kämpar för Allahs skull och dödas. Senare förlåter Allah den som dödade som också blir martyr (för Allahs skull).’’

Volym 4, bok, 52, nummer 80n

'Berättat av Abu Huraira:

Jag gick till Allahs Budbärare när han var i Khaibar efter att det hade fallit i muslimernas händer. Jag sade, ’’Oh Allahs Budbärare! Ge mig en del (av Khaibars mark).’’

En av Said bin Al-’As söner sade, ’’Oh Allahs Budbärare! Ge inte honom någon del.’’ Jag sade, ’’Det är Ibn Quaqals mördare.’’ Sonen till Said bin Al-As sade, ’’Underligt! En Wabr (dvs marsvin) som har kommit ner till oss från Qaduim berget (dvs betesplatsen för får) anklagar mig för att ha dödat en muslim som gavs överlägsenhet från Allah på grund av mig, och Allah vanärade mig inte i hans händer (dvs dödades inte av en otroende).’’ (Den tidigare återberättaren sade ’’Jag vet inte om profeten gav honom en del eller inte.’’)

Volym 4, bok 52, nummer 81

Berättat av Anas bin Malik:

Under profetens livstid, fastade inte Abu Talha på grund av Jihad, men efter att profeten dog såg jag honom alltid fasta, förutom på Eid al-Fitr och Eid al-Adha.

Volym 4, bok 52, nummer 82

Berättat av Abu Huraira:

Allahs Budbärare sade, ’’Fem anses vara martyrer: De är de som dör på grund av farsot, sjukdom i buken, drunkning eller en fallande byggnad med flera och martyrerna som dör för Allahs skull.’’

Volym 4, bok 52, nummer 83

Berättat av Anas bin Malik:

Profeten sade, ’’Farsot är en sorts martyrskap för alla muslimer (som dör på grund av det).’’

Volym 4, bok 52, nummer 84

Berättat av Al-Bara:

När den Gudomliga Inspirationen; ’’De av de troende som sitter (hemma)’’ uppenbarades, så skickade profeten efter Zaid (bin Thabit) som kom med ett skulderblad och skrev på det. Ibn Um-Maktum klagade över sin blindhet och då kom den följande uppenbarelsen: ’’DE AV de troende som utan att lida av sjukdom eller lyte stannar hemma kan inte jämställas med dem som med sina ägodelar och livet som insats kämpar för Guds sak.’’ (4:95)

Volym 4, bok 52, nummer 85

Berättat av Sahl bin Sa´d As-Sa’idi:

Jag såg Marwan bin Al-Hakam sitta i moskén. Så jag gick fram till honom och satte mig vid hans sida. Han berättade för oss att Zaid bin Thabit hade berättat för honom att Allahs Budbärare hade dikterat för honom den Gudomliga versen:

’’DE AV de troende som utan att lida av sjukdom eller lyte stannar hemma kan inte jämställas med dem som med sina ägodelar och livet som insats kämpar för Guds sak.’’ (4:95)

Zaid sade, ‘’Ibn-Maktum kom till profeten när han dikterade för mig just den versen. Då sade Ibn Um-Maktum, ’’Oh Allahs Budbärare! Om jag hade kraft så skulle jag sannerligen delta i Jihad.’’ Han var en blind man. Så Allah sände ner uppenbarelsen till Hans Budbärare när hans lår var på mitt och det blev så tungt för mig att jag fruktade att mitt lår skulle brytas. Sedan gick det tillståndet över efter att Allah hade uppenbarat, ’’ ’’DE AV de troende som utan att lida av sjukdom eller lyte stannar hemma...’’ (4:95)

Volym 4, bok 52, nummer 86

Berättat av Abu An-Nadr:

’Abdullah bin Abi Aufa skrev och jag läste vad han hade skrivit att Allahs Budbärare sade, ’’När ni möter dem (dvs era fiender) var då tålmodiga.’’

Volym 4, bok 52, nummer 87

Berättat av Anas:

Allahs Budbärare gick emot Khandaq (dvs Diket) och såg utvandrarna och Ansar gräva när det var en mycket kylig morgon, då de inte hade slavar som kunde göra det åt dem. När han lade märke till deras trötthet och hunger sade han, ’’Oh Allah! Det verkliga livet är det i Det Nästkommande, (så var snäll) och förlåt Ansar och utvandrarna.’’ I sitt svar sade  utvandrarna och Ansar, ’’Vi är de som har avgivit ett löfte av allians till Muhammad att vi kommer att fortsätta med Jihad så länge som vi lever.’’

Volym 4, bok 52, nummer 88

Berättat av Anas:

Utvandrarna och Ansar började att gräva diket runt Medina och de bar jorden på sina ryggar och sade, ’’Vi är de som har avgivit ett löfte av allians till Muhammad att vi kommer att fortsätta med Jihad så länge som vi lever.’’ Profeten fortsatte och sade, ’’Oh Allah, det finns inget gott förutom det goda i Det Kommande Livet, så skänk Dina Välsignelser över Ansar och utvandrarna.’’

Volym 4, bok 52, nummer 89

Berättat av Al-Bara:

Profeten höll på att bära (dvs jord) och sade, ’’Utan dig (Oh Allah!) skulle vi inte ha fått någon vägledning.’’

Volym 4, bok 52, nummer 90

Berättat av Al-Bara:

På den dagen (vid slaget) för Al-Ahzab (dvs de sammansvurna) såg jag profeten bära jord, och jord täckte vitheten i hans buk. Och han sade, ’’Utan Dig (Oh Allah!) skulle vi inte ha fått vägledning, skulle inte ha givit i välgörenhet, skulle inte ha bett. Så välsigna oss med sinneslugn och gör våra fötters steg bestämda när vi möter våra fiender.

(Dessa) människor har sannerligen gjort uppror (förtryckt) oss men aldrig ska vi ge efter om de försöker att orsaka lidande för oss.’’

 Volym 4, bok 52, nummer 91

Berättat av Anas:

Vi återvände från Ghazwa i Tabuk tillsammans med profeten. (Se hadith nummer 92 nedan)

Volym 4, bok 52, nummer 92

Berättat av Anas:

När profeten befann sig i en Ghazwa sade han, ’’En del människor har lämnat bakom oss och är kvar i Medina och vi har aldrig gått över en bergsstig eller en dal, utan att de var med oss (dvs delade belöningen med oss), nu har de hållits tillbaka av en (giltig) orsak.’’

Volym 4, bok 52, nummer 93

Berättat av Abu Said:

Jag hörde profeten säga, ’’Sannerligen om någon fastar en dag för Allahs Glädje, så kommer Allah att hålla hans ansikte borta från (Helvetes) elden för (ett avstånd som att resa tar) sjuttio år.’’

Volym 4, bok 52, nummer 94

Berättat av Abu Huraira:

Profeten sade, ’’Den som sprider två ting för Allahs skull, kommer att kallas av alla portväktare i Paradiset som kommer att säga, ’Oh den och den! Kom hit.’ ’’ Abu Bakr sade, ’’Oh Allahs Budbärare! Sådan människor kommer aldrig att bli förstörda.’’ Profeten sade, ’’Jag hoppas att du kommer att vara en av dem.’’

Volym 4, bok 52, nummer 95

Berättat av Abu Said Al-Khudri:

Allahs Budbärare steg upp från predikstolen och sade, ’’Ingenting oroar mig när det gäller vad som kommer att hända er efter jag är borta, förutom frestelsen av världsliga välsignelser som kommer att framläggas för er. Sedan nämnde han de världsliga nöjena. Han började med en (dvs välsignelserna) och tog upp det andra (dvs nöjen). En man ställde sig upp och sade, ’’Oh Allahs Budbärare! Kan det goda frambringa det onda?’ Profeten förblev tyst och vi antog att han blev gudomligt inspirerad, så alla höll tyst i vördnad. Sedan torkade profeten bort svett från sitt ansikte och frågade, ’’Var är den som frågade?’’ ’’Tycker du att rikedom är av godo?’’ frågade han tre gånger och tillade, ’’Utan tvekan är det så att gott frambringar ingenting annat än gott. Det är som någonting som växer på kanterna vid ett vattendrag som varken dödar eller nästan dödar de betande djurens glupskhet förutom de växtätande djuren som äter tills båda dess sidor är fulla (dvs tills den blir nöjd) och sedan står i solen och släpper avföring och urinerar och igen börjar att beta. Denna världsliga egendom är en ljuvlig växlighet. Hur utomordentlig är inte muslimernas rikedom, om den samlas in genom giltiga medel och spenderas för Allahs skull och på föräldralösa, fattiga människor och resande. Men den som inte tar något på lagligt sätt är som en som äter som aldrig är nöjd och hans rikedom kommer att vara ett vittne emot honom på Återuppståndelsens Dag.’’

Volym 4, bok 52, nummer 96

Berättat av Zaid bin Khalid:

Allahs Budbärare sade, ’’Den som förbereder en Ghazi och gör det för Allahs skull ges en belöning (likvärdig med) en Ghazi, och den som ser ordentligt efter familjemedlemmarna till en Ghazi som ger sig iväg för Allahs skull (ges en belöning likvärdig med) Ghazi.’’  

Volym 4, bok 52, nummer 97

Berättat av Anas:

Profeten brukade inte gå in i något hus i Medina förutom i Um Sulaims hus och sina fruars hus, och när han tillfrågades om orsaken till det sade han, ’’Jag kände medlidande med henne eftersom hennes broder dödades när han var tillsammans med mig.’’

Volym 4, bok 52, nummer 98

Berättat av Ibn Aun:

En gång när Musa bin Anas beskrev slaget vid Yamama sade han, ’’Anas bin Malik gick till Thabit bin Qais, som hade lyft upp sina kläder från sina lår och satte på Hunut mot sin kropp. Anas frågade, ’’Oh farbror! Vad är det som håller dig tillbaka (från att delta i slaget?)’’ Han svarade, ’’Oh systerson! Jag är på väg just nu’’, och fortsatte att sätta på Hunut, sedan kom han och satte sig (i raden). Anas nämnde sedan att folket flydde från slagfältet. Då sade Thabit, ’’Jämna vägen för mig att bekämpa fienden. Vi skulle aldrig göra så (dvs fly) i Allahs Budbärares sällskap. Vilka dåliga vanor ni har antagit från era fiender!’’

Volym 4, bok 52, nummer 99

Berättat av Jabir:

Profeten sade, ’’Vem ska ge mig information om fienden på dagen (för slaget) vid Al-Ahzab (dvs de sammansvurna)?’’ Az-Zubair sade, ’’Jag ska göra det.’’ Profeten sade igen, ’’Vem ska ge min information om fienden?’’ Az-Zubair sade igen, ’’Jag ska göra det.’’ Profeten sade, ’’Varje profet hade en lärljunge och min lärljunge är Az-Zubair.’’  

Volym 4, bok 52, nummer 100

Berättat av Jabir bin ’Abdullah:

När profeten kallade folket (Sadqa, en tidigare återberättare sade, ’Det är mycket troligt att det skedde på dagen för Al-Khandaq) så svarade Az-Zubair på den kallan (dvs som spejare). Profeten kallade på folket igen och Az-Zubair svarade på kallan. Profeten sade igen, ’’Varje profet hade en lärljunge och min lärljunge är Zubair bin Al-’Awwam.’’

Volym 4, bok 52, nummer 101

Berättat av Malik bin Al-Huwairith:

När jag avreste från profeten sade han till mig och till en av mina vänner, ’’Ni två utropar Adhan och Iqama för bönen och låt den äldre av er leda bönen.’’

Volym 4, bok 52, nummer 102

Berättat av ’Abdullah bin ’Umar:

Allahs Budbärare sade, ’’Gott kommer att förbli (som en bestående egenskap) i hästens panna tills Återuppståndelsens Dag.’’

Volym 4, bok 52, nummer 103

Berättat av Ursa bin Alga:

Profeten sade, ’’Gott kommer förbli (som en bestående egenskap) i hästarnas pannor tills Återuppståndelsens Dag.’’

Berättat av Anas bin Malik:

Allahs Budbärare sade, ’’Det finns en välsignelse i hästarnas pannor.’’

Volym 4, bok 52, nummer 104

Berättat av ’Urwa Al-Bariqi:

Profeten sade, ’’Gott kommer att förbli (som en bestående egenskap) i hästarnas pannor (för Jihad) tills Återuppståndelsens Dag, för de kommer att medföra antingen en belöning (i Det Kommande Livet) eller vara krigsbyte (i den här världen).’’  

Volym 4, bok 52, nummer 105

Berättat av Abu Huraira:

Profeten sade, ’’Om någon har en häst för Allahs skull och är stark i sin tro på Allah och sin tro på Hans Löfte, då kommer han att bli belönad på Återuppståndelsens Dag för det som hästen har ätit och druckit och för dess gödsel och urin.’’

Volym 4, bok 52, nummer 106

Berättat av ’Abdullah bin Abi Qatada:

(Från sin fader) Abu Qatada begav sig iväg (på en resa) med Allahs Budbärare men han blev efter tillsammans med några av sina följeslagare som var i Ihram. Han var själv inte i Ihram. De såg en vildånsa de sade ingenting tills Abu Qatada såg den. Så han red på sin häst som kallades för Al-Jarada och bad dem att ge honom piskan, men de vägrade. Så han tog den själv och attackerade sedan vildåsnan och slaktade den. Han åt av dess kött och hans följeslagare åt också, men de ångrade att de hade ätit. När det träffade på profeten (frågade de honom om det) och han frågade, ’’Har ni något av dess kött (kvar) med er?’’ Abu Qatada svarade, ’’Ja, vi har dess ben med oss.’’ Så profeten tog det och åt av det.  

Volym 4, bok 52, nummer 107

Berättat av Sahl:

I vår trädgård fanns det en häst som tillhörde profeten, den kallades för Al-Luhaif eller Al-Lakhif.

Volym 4, bok 52, nummer 108

Berättat av Mu’adh:

Jag var en ridande följeslagare till profeten och red på en åsna kallad för ’Ufair. Profeten frågade, ’’Oh Mu’adh! Vet du vad Allahs rättighet över Sina tjänare är, och vad Hans tjänares rättighet är över Honom?" Jag svarade: "Allah och Hans Budbärare/Sändebud vet bäst." Han fortsatte, "Allahs rättighet över Sina tjänare är att de dyrkar Honom endast och aldrig sätter någonting vid Hans sida. Tjänarens rättighet över Honom är att Han inte straffar någon som inte sätter någonting vid Hans sida."  Jag sade, ’’Oh Allahs Budbärare! Ska jag inte meddela folket om denna goda nyhet?’’ Han sade, ’’Informera dem inte om det, för att de inte ska vara beroende av det (enbart).’’  

Volym 4, bok 52, nummer 109

Berättat av Anas bin Malik:

Folket i Medina blev rädda, så profeten lånade en häst som tillhörde en av oss som kallades för Mandub (och han red iväg på den). (När profeten återvände) sade han, ’’Jag märkte ingen rädsla och jag märkte att den (dvs den hästen) var mycket snabb.’’

Volym 4, bok 52, nummer 110

Berättat av ’Abdullah bin ’Umar:

Jag hörde profeten säga, ’’Onda omen är tre ting: Hästen, kvinnan och huset.’’

Volym 4, bok 52, nummer 111

Berättat av Sahl bin Sa´d As-Saidi:

Allahs Budbärare sade, ’’Om det finns något ont omen i någonting, så är det i kvinnan, hästen och i huset.’’

Volym 4, bok 52, nummer 112

Berättat av Abu Huraira:

Allahs Budbärare sade, ’’Man har hästar av tre orsaker, för en del människor är de en källa till belöning, för en del andra är de ett medel för beskydd och för en del andra är de en källa till synder. För den för vilka de är en källa till belöning, är för den som har en häst för Allahs skull (dvs Jihad) fastbunden i ett långt rep på en äng eller i en trädgård med det resultat att vad den äter från det området av ängen eller trädgården där den är bunden kommer att räknas som en god gärning till hans fördel, och om den skulle slita av sitt rep och hoppa över en eller två kullar så kommer all dess gödsel och dess fotavtryck att skrivas som goda gärningar för honom; och om den tar sig över en flod och dricker vatten från det även om han inte hade för avsikt att den skulle dricka, även då kommer han att få belöning för dess drickande. När det gäller mannen när hästar är en källa till synd för honom, så är det han som har en häst för prakt och anspråksfullhet och uppvisande av fiendskap för muslimer; en sådan häst kommer att vara en källa till synder för honom. När Allahs Budbärare blev tillfrågad om åsnor svarade han, ’’Ingenting har uppenbarats för mig om dem förutom denna unika innehållsrika vers: ’’Då skall den vars vågskål (med goda handlingar) väger tungt gå till ett liv i lycksalighet; men den vars vågskål väger lätt skall se sig innesluten i en avgrund.’’ (101:6-8)

Volym 4, bok 52, nummer 113

Berättat av Muslim från Abu Aqil från Abu Al-Mutawakkil An-Naji:

Jag kallade på Jabir bin ’Abdullah Al-Ansari och sade till honom, ’’Återge för mig det som du hörde Allahs Budbärare säga.’’ Han sade, ’’Jag gjorde sällskap med honom på en av resorna.’’ (Abu Aqil sade, ’’Jag vet inte om avsikten med resan var Jihad eller ’Umra). ’’När vi var på väg hem,’’ fortsatte Jabir, ’’Profeten sade, ’Den som vill återvända tidigare till sin familj, ska skynda sig på.’ Vi gav oss iväg och jag satt på en felfri svartfläckig kamel, och folket fanns bakom mig. Plötsligt stannade kamelen (på grund av utmattning). Då sade profeten till mig, ’Oh Jabir, vänta! Sedan slog han till den en gång med sin piska och den började att röra sig med snabb hastighet. Han sade sedan, ’Vill du sälja kamelen?’ Jag svarade jakande, sedan nådde vi fram till Medina, och profeten gick till moskén tillsammans med sina följeslagare. Jag gick också med honom och band kamelen vid väggen vid moskéns ingång. Sedan sade jag till honom, ’Det här är din kamel.’ Han kom ut och började att undersöka kamelen och sade, ’Den här kamelen är vår.’ Sedan överlämnade profeten några Awaq (dvs ett belopp) av guld och sade, ’Ge det till Jabir.’ Därefter frågade han, ’Har du tagit ut hela priset (för kamelen)?’ Jag svarade jakande. Han sade, ’Både priset och kamelen är dina.’ ’’

Volym 4, bok 52, nummer 114

Berättat av Anas bin Malik:

Folket i Medina kände rädsla, så profeten lånade en häst som kallades för Mandub och som tillhörde Abu Talha och satte sig på den. (När han återvände) sade han, ’’Jag märkte inte någon rädsla och jag lade märke till att den här hästen är mycket snabb.’’   

Volym 4, bok 52, nummer 115

Berättat av Ibn ’Umar:

Allahs Budbärare fastslog två delar för en häst och en del för dess ryttare (från krigsbyte).

Volym 4, bok 52, nummer 116

Berättat av Abu Ishaq:

Någon frågade Al-Bara bin ’Azib, ’’Flydde du och övergav Allahs Budbärare under slaget vid Hunain?’’ Al-Bara svarade, ’’Men Allahs Budbärare flyr inte. Folket i stammen Hawazin var duktiga bågskyttar. När vi mötte dem attackerade vi dem och de flydde. När muslimerna började att samla ihop krigsbytet, mötte hedningarna oss med pilar, men Allahs Budbärare flydde inte. Jag såg honom sitta på sin vita mulåsna och Abu Sufyan höll i dess tyglar och profeten sade, ’Jag är sanningens profet: jag är son till ’Abdul- Muttalib.’ ’’

Volym 4, bok 52, nummer 117

Berättat av Ibn ’Umar:

När profeten satte sin fot i stigbygeln och hon-kamelen ställde sig upp och bar honom brukade han recitera Talbiya vid moskén i Dhul-Hulaifa.  

Volym 4, bok 52, nummer 118

Berättat av Anas:

Profeten mötte dem (dvs folket) när han red på en osadlad häst med sitt svärd slängt över sin axel.

Volym 4, bok 52, nummer 119

Berättat av Anas bin Malik:

Folket i Medina kände en gång sig rädda, så profeten red på en häst som tillhörde Abu Talba och den sprang långsamt, eller sprang med korta steg. När han återvände sade han, ’’Jag upptäckte att din (dvs Abu Talhas) häst var mycket snabb. Efter det kunde hästen inte överträffas i kapplöpning...’

Volym 4, bok 52, nummer 120

Berättat av (’Abdullah) bin ’Umar:

Profeten arrangerade en hästkapplöpning för hästar (som hade magrats genom att få att få mer mat i en viss tid och som sedan får mindre samtidigt som de får svettas) som skulle ske mellan Al-Hafya’ och Thaniyat Al-Wada’ (namnen på två platser) och hästarna som inte hade magrats från Ath-Thaniyat till moskén i Bani Zuraiq. Jag var också bland dem som deltog i hästkapplöpningen. Sufyan, en tidigare återberättare sade, ’’Avståndet mellan Al-Hafya och Thaniya Al-Wada’ är fem eller sex mil (engelska mil), och mellan Thaniya och moskén i Bani Zuraiq är en mil (engelsk).’’

Volym 4, bok 52, nummer 121

Berättat av Abdullah:

Profeten arrangerade en hästlöpning för hästar som inte hade magrats (genom att få att få mer mat i en viss tid och som sedan får mindre samtidigt som de får svettas); avståndet för tävlingen var från Ath-Thaniya till moskén i Bani Zuraiq. (En tidigare återberättare sade, ’’ ’Abdullah bin ’Umar var bland dem som deltog i den hästkapplöpningen.’’)  

Volym 4, bok 52, nummer 122

 Berättat av Abu Ishaq från Musa bin ’Uqba från Nafi´ från Ibn ’Umar, som sade:

’’Allahs Budbärare arrangerade en hästkapplöpning för hästar hästar (som hade magrats genom att få att få mer mat i en viss tid och som sedan får mindre samtidigt som de får svettas), och lät dem starta från Al-Hafya’ och deras slutmål (i loppet) var fram till Thaniyat-al-Wada’. Jag frågade Musa, ’’Vad var avståndet mellan dessa två platser?’’ Musa svarade, ’Sex eller sju mil (engelska). Han arrangerade en kapplöpning för hästar som inte magrats och skickade dem från Thaniyat-al-Wada’, och deras mål var Bani Zuraiqs moské.’ Jag frågade, ’Vad var avståndet mellan dessa två platser?’ Han svarade, ’En mil (engelsk) ungefär. Ibn ’Umar var bland dem som deltog i hästkapplöpningen.’’

Volym 4, bok 52, nummer 123

Berättat av Anas:

Profetens hon-kamel kallades för Al-Adhba.

Volym 4, bok 52, nummer 124

Berättat av Anas:

Profeten hade en hon-kamel som kallades för Al-Adhba som inte kunde överträffas i kapplöpning. (Humaid, en tidigare återberättare sade, ’’Eller kunde knappast överträffas.’’) En gång kom en beduin ridande på en kamel, som var under sex år gammal och som överträffade den (dvs Al-Adhba) i kapplöpningen. Muslimerna kände det så mycket så att profeten noterade deras sorg. Han sade sedan, ’’Det är Allahs Lag att Han tar ner det som höjer sig högt i den här världen.’’

Volym 4, bok 52, nummer 125

Berättat av ’Amr bin Al-Harith:

Profeten lämnade inte någonting efter sig vid sin död förutom en vit mulåsna, sina vapen och ett stycke mark som han har lämnat efter sig för att ges i välgörenhet.

Volym 4, bok 52, nummer 126

Berättat Al-Bara:

Att en man frågade honom, ’’Oh Abu ’Umara! Flydde du den dagen (för slaget) vid Hunain?’’ Han svarade, ’’Nej vid Allah, profeten flydde inte men en del människor flydde med brådska och folket av stammen Hawazin attackerade dem med pilar, när profeten red på sin vita mulåsna och Abu Sufyan bin Al-Harith höll i dess tömmar, och profeten sade, ’Jag är sanningens profet, jag är son till ’Abdul Muttalib.’ ’’

Volym 4, bok 52, nummer 127

Berättat av ’Aisha:

Moder till de troende. Jag bad profeten tillåta mig att delta i Jihad, men han sade, ’’Er Jihad är att utföra Hadj .’’

Volym 4, bok 52, nummer 128

Berättat av ’Aisha:

Moder till de troende. Profetens fruar frågade honom om Jihad och han svarade, ’’Det bästa Jihad (för er) är (utförandet av) Hadj .’’

Volym 4, bok 52, nummer 129

Berättat av Anas:

Allahs Budbärare gick till Milhans dotter och halvlåg där (och sov) och sedan (vakade han upp) leende. Hon frågade, ’’Oh Allahs Budbärare! Vad får dig att le?’’ Han svarade, (Jag drömde att) några människor bland mina efterföljare seglade på ett grönt hav för Allahs skull, och de liknade kungar på troner.’’ Hon sade, ’’Oh Allahs Budbärare! Åkalla Allah att göra mig till en av dem.’’ Sedan (sov och vaknade) han och log. Hon ställde samma fråga till honom och han gav samma svar. Hon sade, ’’Åkalla Allah att göra mig till en av dem.’’ Han svarade, ’’Du kommer att vara bland den första gruppen av dem; du kommer inte att vara i den sista.’’ Senare gifte hon sig med ’Ubada bin As-Samit och sedan seglade hon på havet med bint Qaraza, Mu’awaiyas fru (för Jihad). När hon återvände, satte hon sig på sitt riddjur som kastade av henne så hon bröt nacken, och hon dog i fallet.

Volym 4, bok 52, nummer 130

Berättat av ’Aisha:

När profeten hade för avsikt att ge sig iväg på en resa, brukade han dra lott bland sina fruar och brukade ta med sig den på vilken lotten föll. En gång före han begav sig iväg på Jihad, drog han lott bland oss och lotten föll på mig, så jag följde med profeten, och det hände efter uppenbarelsen av versen om Hijab (dvs täckande).

Volym 4, bok 52, nummer 131

Berättat av Anas:

På dagen för (slaget) av Uhud när (några) människor retirerade och lämnade profeten, såg jag ’Aisha bint Abu Bakr och Um Sulaim, med deras dräkter uppvikta så att ringarna runt deras vrister blev synliga när de skyndade sig till vattenskinnen (i en annan återberättelser sägs det, ’’Bärande vattenskinnen på sina ryggar’’). Sedan brukade de hälla vattnet i munnen på människorna, och återvända för att fylla vattenskinnen och sedan komma tillbaka igen för att hälla vatten i munnen på människor.

Volym 4, bok 52, nummer 132

Berättat av Tha’laba bin Abi Malik:

’Umar bin Al-Khattab delade ut några klädesplagg bland kvinnorna i Medina. Ett bra plagg återstod, och en av de som var närvarande sade, ’’Oh ledare för de troende! Ge det plagget till din fru, den (ädla) dottern till Allahs Budbärare.’’ De menade Um Kulthum, dotter till ’Ali. ’Umar sade, Um Salit har mer rätt (att få det).’’ Um Salit var bland de Ansari kvinnor som hade svurit trohetsed till Allahs Budbärare.’ ’Umar sade, ’’Hon (dvs Um Salit) brukade bära vattenskinn till oss på dagen för Uhud.’’

Volym 4, bok 52, nummer 133

Berättat av Ar-Rubayyi’ bint Mu’auwidh:

Vi var tillsammans med profeten och försåg de skadade med vatten och behandlade dem och förde de dödade (från slagfältet) till Medina.

Volym 4, bok 52, nummer 134

Berättat av Ar-Rabi’ bint Mu’auwidh:

Vi brukade delta i krig för Allahs skull tillsammans med profeten genom att förse människor med vatten och servera dem och föra de dödade och skadade tillbaka till Medina.

Volym 4, bok 52, nummer 135

Berättat av Abu Musa:

Abu ’Amir träffades av en pil i sitt knä, så jag gick till honom och han bad mig att ta bort pilen. När jag tagit bort den började det att droppa vätska från det. Då gick jag till profeten och berättade för honom om det. Han sade, ’’Oh Allah! Förlåt ’Ubaid Abu ’Amir.’’

Volym 4, bok 52, nummer 136

Berättat av ’Aisha:

Profeten var försiktig en natt och när han nådde fram till Medina sade han, ’’Jag önskar att en from man av mina följeslagare vaktar över mig inatt!’’ Plötsligt hörde vi rasslet från ett vapen. Han sade, ’’Vem är det?’’ Han (nykomlingen) svarade, ’’Jag är Sa´d bin Abi Waqqas och jag har kommit för att vakta dig.’’ Så profeten sov (den natten).

Volym 4, bok 52, nummer 137

Berättat av Abu Huraira:

Profeten sade, ’’Låt slaven av Dinar och Dirham, av Qatifah och Khamisa (dvs pengar och överdådiga kläder) fördärvas för han är nöjd om dessa ting ges till honom, och om han inte får dem så är han missnöjd!’’

Berättat av Abu Huraira: Profeten sade, ’’Låt slaven av Dinar och Dirham, av Qantifa och Khamisa fördärvas då han är nöjd då dessa ting ges till honom, och om han inte får dem, så är han missnöjd. Låt en sådan person fördärvas och återfalla, och om han sticker sig på tagg, låt honom inte hitta någon som ska ta ut den åt honom. Paradiset är för den som håller i tömmarna på sin häst för att sträva för Allahs skull, med sitt hår ovårdat och med fötterna fulla av damm; om han utses till att vara i det främsta ledet, accepterar han det och är nöjd med att bevaka, och om han utses att vara längst bak, så accepterar han det och är nöjd; (han är så enkel och otvetydig att) om han ber om tillåtelse, så beviljas han inte det, och om han medlar, så accepteras inte hans medling.’’

Volym 4, bok 52, nummer 138

Berättat av Anas:

Jag var i sällskap med Jarir bin ’Abdullah på en resa och han brukade servera mig även om han var äldre än Anas. Jarir sade, ’’Jag såg Ansar göra någonting (dvs de visade stor vördnad för profeten) som jag gav löfte om att när jag möter någon av dem, så kommer jag att servera honom.’’

Volym 4, bok 52, nummer 139

Berättat av Anas bin Malik:

Jag begav mig iväg tillsammans med profeten till Khaibar för att servera honom. (Senare) när profeten återvände och när han såg Uhuds berg, sade han, ’’Det här är berget som älskar oss och som vi älskar.’’ Sedan pekade han mot Medina med sin hand och sade, ’’Oh Allah! Jag gör området som är mellan Medinas två berg till en helgedom, så som Abraham gjorde Mecka till en helgedom. Oh Allah! Välsigna oss i våra Sa´ och Mudd (dvs måttenheter).’’

Volym 4, bok 52, nummer 140

Berättat av Anas:

Vi var med profeten (på en resa) och den enda skugga som fanns var den som ens egna kläder gav. De som fastade arbetade inte och de som inte fastade tog hand om kamelerna och gav dem vatten och behandlade de sjuka och (skadade). Så profeten sade, ’’Idag fick de som inte fastade ta (all) belöning.’’

Volym 4, bok 52, nummer 141

Berättat av Abu Huraira:

Profeten sade, ’’Välgörenhet är obligatoriskt varje dag i varje del av en människa. Om man hjälper en person med något som gäller hans riddjur, genom att hjälpa honom att rida på den eller att lyfta upp hans bagage på den, så anses det vara välgörenhet. Ett gott ord, och varje steg som man tar för att utföra den obligatoriska gemensamma bönen, anses vara välgörenhet; och att visa någon vägen anses vara välgörenhet.’’  

Volym 4, bok 52, nummer 142

Berättat av Sahl bin Sa´d As-Sa’di:

Allahs Budbärare sade, ’’Att beskydda muslimer från icke-troende för Allahs skull under en dag är bättre än världen och allt det som finns på dess yta, och en plats i Paradiset så litet som er piska tar plats är bättre än världen och allt det som finns på dess yta; och en morgon eller en kvällsresa som en slav (person) reser för Allahs skull är bättre än den här världen och allt det som finns på dess yta.’’

Volym 4, bok 52, nummer 143

Berättat av Anas bin Malik:

Profeten sade till Abu Talha, ’’Välj ut en av dina manliga tjänare som kan servera mig under min expedition till Khaibar.’’ Så Abu Talha tog mig och lät mig rida bakom honom när jag var en pojke och närmade mig puberteten. Jag brukade servera Allahs Budbärare när han stannade för att vila. Jag hörde honom säga upprepade gånger, ’’Oh Allah! Jag söker beskydd hos Dig från bekymmer och sorg, från hjälplöshet och lathet, från girighet och feghet, från att ha stora skulder och från att bemästras av människor.’’ Sedan nådde vi Khaibar och när Allah gjorde det möjligt för honom att besegra Folket (i Khaibar) beskrevs Safiya bin Huyai bin Akhtabs skönhet för honom. Hennes man hade blivit dödad när hon var brud. Så Allahs Budbärare valde ut henne för sig själv och tog henne med sig tills vi nådde en plats som heter Sad-Asahba’, när hennes mens var slut (och därmed hennes väntetid, Iddah, för förlusten av hennes tidigare man kommit till ända) då tog profeten henne som sin fru. Haiys (en sorts maträtt) serverades på ett litet läderlakan. Sedan bad Allahs Budbärare mig att kalla på dem som fanns runt mig. Så det var Allahs Budbärares och Safiyas bröllopsfest. Sedan begav de sig iväg till Medina. Jag såg Allahs Budbärare vira en mantel runt kamelens puckel för att göra större plats för Safiya (att sitta på bakom honom). Han satt bredvid sin kamel och lät Safiya använda sina knän att sätta fötterna på för att kliva upp på kamelen. Sedan fortsatte vi tills vi nådde fram till Medina; han tittade på Uhud (berget) och sade, ’’Detta är ett berg som älskar oss och som vi älskar.’’ Sedan tittade han mot Medina och sade, ’’Oh Allah! Jag gör området mellan dess (dvs Medinas) två berg till en helgedom så som Abraham gjorde Mecka till en helgedom. Oh Allah! Välsigna dem (dvs folket i Medina) i deras Mudd och Sa (dvs måttenheter).’’

Volym 4, bok 52, nummer 144

Berättat av Anas bin Malik:

Um Haram berättade för mig att profeten en dag tog en middagslur i hennes hus. Sedan vaknade han leende upp. Um Haram frågade, ’’Oh Allahs Budbärare! Vad får dig att le?’’ Han svarade, ‘’Jag blev förvånad att se (i min dröm) en del människor bland mina efterföljare som var på en sjöresa och de såg ut som kungar på troner.’’ Hon sade, ’’Oh Allahs Budbärare! Åkalla Allah att göra mig en av dem.’’ Han svarade, ’’Du är bland dem.’’ Han sov igen och vaknade sedan upp leende och sade samma som tidigare två eller tre gånger. Hon sade då, ’’Oh Allahs Budbärare! Åkalla Allah att göra mig till en av dem.’’ Han sade, ’’Du finns med i den första gruppen.’’ ’Ubada bin As-Samit gifte sig med henne (dvs Um Haran) och sedan tog han henne med på Jihad. När hon återvände, gavs hon ett riddjur, men hon ramlade ner från den och bröt nacken.  

Volym 4, bok 52, nummer 145

Berättat av Mus’ab bin Sa´d:

En gång trodde Sa´d (bin Abi Waqqas) att han var överlägsen dem som fanns under honom i rangordning. Då sade profeten, ’’Du vinner ingen seger eller levebröd förutom genom (välsignelser och åkallanden av) de fattiga bland er.’’

Volym 4, bok 52, nummer 146

Berättat av Abu Said Al-Khudri:

Profeten sade, ’’Det kommer att komma en tid när grupper av människor kommer att ge sig iväg på Jihad och det kommer att frågas, ’Finns det någon bland er som har åtnjutit profetens sällskap?’ Svaret kommer att bli, ’Ja.’ Sedan kommer de att ges seger (från Allah) (på grund av Honom). Sedan kommer en tid när det kommer att frågas, ’Finns det någon bland er som har åtnjutit profetens följeslagares sällskap?’ Det kommer att sägas, ’Ja’, och de kommer att ges seger (från Allah). Sedan kommer det att komma en tid när det kommer att sägas, ’Finns det någon bland er som åtnjutit profetens följeslagarnas av följeslagarnas sällskap?’ Det kommer att sägas, ’Ja’, och de kommer att ges seger (från Allah).’’  

Volym 4, bok 52, nummer 147

Berättat av Sahl bin Sa´d As-Sa’idi:

Allahs Budbärare och hedningarna mötte varandra och började att slåss. När Allahs Budbärare återvände till sitt läger och när hedningarna återvände till sitt läger, talade någon om en man bland Allahs Budbärares följeslagare som skulle följa efter och döda de hedningar som gick ensamma, med sitt svärd. Han sade, ’’Ingen gjorde sitt arbete (dvs kämpade) så ordentligt den dagen som den mannen.’’ Allahs Budbärare sade, ’’Sannerligen, är han bland folket av (Helvetes) Elden.’’ En man bland folket sade, ’’Jag ska göra honom sällskap (för att se vad han gör).’’ Så han gjorde honom sällskap och var han än ställde sig, stod han med honom, och när han sprang, sprang han med honom.

Sedan blev den (modige) mannen allvarligt skadad och han bestämde sig för att hans död skulle komma snabbt. Han satte ner svärdsklingan i marken och riktade dess vassa ände mot sitt bröst mellan sina två bröst. Sedan lutade han sig mot svärdet och dödade sig själv. Den andre mannen kom till profeten och sade, "Jag bevittnar att du är Allahs sändebud". Profeten frågade, ’’Vad har hänt?’’ Han svarade, ’’(Det är om) mannen som du har beskrivit som en av människorna i (Helvetes) Elden. Folket blev mycket förvånade över vad du sade, och jag sade, ’Jag ska finna ut sanningen om honom.’ Så jag gick ut och sökte efter honom. Han blev allvarligt skadad, och skyndade sig att dö genom att luta svärdsklingan i marken och riktade dess vassa ände mot sitt bröst mellan sina två bröst. Sedan sjönk han ner på sitt svärd och dödade sig själv.’’ I samband med detta sade Allahs Budbärare, ’’En man kan ge intrycket att han praktiserar de gärningar som utförs av människorna i Paradiset, när han i själva verket är bland människorna i (Helvetes) Elden. Någon annan kan ge intrycket att han praktiserar gärningar som utförs av människor tillhörande (Helvetes) Elden, när han i själva verket är en av människorna i Paradiset.’’

Volym 4, bok 52, nummer 148

Berättat av Salama bin Al-Akwa:

Profeten gick förbi några människor av stammen Bani Aslam som utövade bågskytte. Profeten sade, ’’Oh Bani Ismail! Utöva ert bågskytte eftersom er fader Isma’il var en stor bågskytt. Fortsätt att skjuta pilar och jag är med Bani den och den.’’ Så en av grupperna upphörde att skjuta pilar. Allahs Budbärare sade, ’’Varför skjuter ni inte?’’ De svarade, ’’Hur kan vi skjuta när du finns bland dem (dvs på deras sida)?’’ Då sade profeten, ’’Skjut, och jag är med er alla.’’  

Volym 4, bok 52, nummer 149

Berättat av Abu Usaid:

På dagen (för slaget) vid Badr när vi stod i rader mot Quraish (armé) och de stod i rader mot oss, sade profeten, ’’När de kommer nära er, kasta pilar mot dem.’’

Volym 4, bok 52, nummer 150

Berättat av Abu Huraira:

När några etiopier lekte (med sina spjut) i profetens närvaro, kom ’Umar in, plockade upp en sten och slog till dem med den. Då sade profeten, ’’Oh ’Umar! Låt dem (leka).’’ Ma’mar (en tidigare återberättare) tillade att de lekte i moskén.

Volym 4, bok 52, nummer 151

Berättat av Anas bin Malik:

Abu Talha och profeten brukade skydda sig själva bakom en sköld. Abu Talha var en god bågskytt och när han kastade (sina pilar) brukade profeten titta på målet för hans pilar.

Volym 4, bok 52, nummer 152

Berättat av Sahl:

När profetens hjälm krossades på hans huvud och blod täckte hans ansikte och en av hans framtänder i nedre käken bröts sönder, kom ’Ali med vatten i sin sköld och Fatima (profetens dotter) tvättade honom. Men när hon såg att blödningen ökade mer i kontakt med vatten, så tog en tova, brände den och placerade askan på profetens sår och då slutade blodet att sippra ut.   

Volym 4, bok 52, nummer 153

Berättat av ’Umar:

Bani An-Nadhirs egendomar som Allah hade överfört till Hans Budbärare som Fai krigsbyte vanns inte av muslimerna med deras hästar och kameler. Egendomarna tillhörde därför speciellt till Allahs Budbärare som brukade ge sin familj deras årliga förbrukning från dem och spendera det som återstod av det på vapen och hästar att användas för Allah skull.

Volym 4, bok 52, nummer 154

Berättat av Ali:

Jag hörde aldrig profeten säga, ’’Låt mina föräldrar offra sina liv för dig’’, till någon man efter Sa´d. Jag hörde honom säga (till honom), ’’Kasta (pilarna)! Låt mina föräldrar offra sina liv för dig.’’

Volym 4, bok 52, nummer 155

Berättat av ’Aisha:

Allahs Budbärare kom till mitt hus när två flickor sjöng Bu’ath sånger hos mig (en berättelse om kriget mellan två av Ansars stammar, dvs Khazradj och Aus, det var före Islam). Profeten halvlåg på sängen och vände sitt ansikte åt det andra hållet. Abu Bakr kom och grälade på mig och sade protesterande, ’’Satans instrument i Allahs Budbärares närvaro?’’ Allahs Budbärare vände sitt ansikte mot honom och sade, ’’Låt dem vara.’’ När Abu Bakr blev ouppmärksam, viftade jag åt de båda flickorna att de skulle gå sin väg och de gick iväg. Det var på dagen för Eid när de svarta brukade spela med lädersköldar och spjut. Antingen så frågade jag Allahs Budbärare eller så frågade han mig om jag skulle vilja se uppvisningen. Jag svarade jakande. Sedan lät han mig stå bakom honom och min kind nuddade vid hans kind och han sade, ’’Fortsätt, Oh Bani Arfida (deras kuniya)!’’ När jag tröttnade, frågade han mig om jag fått nog. Jag svarade jakande och han bad mig att gå.

Volym 4, bok 52, nummer 156

Berättat av Anas:

Profeten var den bäste och den modigaste bland folket. En gång blev folket i Medina skrämda när det var natt, så de gick i riktning mot oljudet (som skrämde dem). Profeten mötte dem (när han var på väg tillbaka) efter att han hade tagit reda på vad det var. Han red på en osadlad häst som tillhörde Abu Talha och ett svärd hängde runt hans nacke, och han sade, ’’Var inte rädda! Var inte rädda!’’ Han sade vidare, ’’Jag upptäckte att den (dvs hästen) är mycket snabb’’, eller han sade, ’’Den här hästen är mycket snabb.’’

Volym 4, bok 52, nummer 157

Berättat av Abu Umama:

En del människor besegrade många länder och deras svärd var varken dekorerade med guld eller silver, utan med läder, bly och järn.

Volym 4, bok 52, nummer 158

Berättat av Jabir bin Abdullah:

Att han begav sig iväg med Allahs Budbärare mot Nadjd för att delta i en Ghazwa (krig för Allahs skull). När Allahs Budbärare återvände, så återvände han tillsammans med honom. Middagstid kom när de befann sig i en dal som hade många taggiga träd. Allahs Budbärare och folket satte av spred ut sig för att vila i skuggan av träden. Allahs Budbärare vilade under ett träd och hängde upp sitt svärd på det. Alla tog en tupplur och plötsligt hörde vi Allahs Budbärare kalla på oss. (Vi vaknade upp) och vi såg en beduin vid hans sida. Profeten sade, ’’Denna beduin tog ut mitt svärd under tiden som jag sov och när jag vaknade upp såg jag att han hade dragit ur svärdet och höll det i sin hand, och han utmanade mig genom att säga, ’’Vem vill rädda dig från mig?’’ Jag sade tre gånger, ’Allah’. Profeten straffade honom inte utan han satte sig ner.

Volym 4, bok 52, nummer 159

Berättat av Sahl:

Att han tillfrågades om profetens sår på dagen (för slaget) vid Uhud. Han sade, ’’Profetens ansikte har skadats och en av hans framtänder har brutits av och hjälmen på hans huvud har slagits sönder. Fatima tvättade bort blodet medan Ali höll fram vattnet. När hon såg att blödningen oavbrutet ökade, brände hon en tova (av dadelpalms blad) tills det blev till aska som hon sedan lade över såret och genom det så upphörde blödningen.’’

Volym 4, bok 52, nummer 160

Berättat av ’Amr bin Al-Harith:

Profeten lämnade ingenting efter sig vid sin död, förutom sina vapen, sin vita mulåsna, och en bit mark i Khaibar, som han lämnade för att ges i välgörenhet.

Volym 4, bok 52, nummer 161

Berättat av Jabir:

Som en tidigare hadith (hadith nummer 158)

Volym 4, bok 52, nummer 162

Berättat av Jabir bin ’Abdullah:

Att han deltog i en Ghazwa (krig för Allahs skull) tillsammans med Allahs Budbärare. Middagstid kom när de befann sig i en dal som hade taggiga träd. Folket skingrade sig för att vila i skuggan av träden. Profeten vilade sig under ett träd, hängde sitt svärd i det, och somnade sedan. Lite senare vaknade han upp och hittade en man i sin närhet, en man vars närvaro han inte tidigare lagt märke till. Profeten sade, ’’Denne (man) tog mitt svärd (ut ur dess svärdsskida) och sade, ’Vem vill rädda dig från mig.’ Jag svarade, ’Allah’. Så han lade tillbaka svärdet i dess svärdsskida, och ni ser honom sitta här.’’ Profeten straffade honom inte. (Se hadith nummer 158)

Volym 4, bok 52, nummer 163

Berättat av Abu Qatada:

Att han var tillsammans med Allahs Budbärare och när de hade kommit en bit på vägen till Mecka, sackade han och några av hans följeslagare efter. De senare var i Ihram, han var det inte. Han såg en vildåsna och satt på sin häst och bad sina följeslagare att ge honom sin piska men de vägrade. Sedan bad han dem att ge honom sitt spjut men de vägrade att göra det, så han tog det själv, attackerade vildåsnan och dödade den. En del av profetens följeslagare åt av den medan en del andra vägrade att äta. När de hann ikapp Allahs Budbärare frågade de honom om det, och han sade, ’’Det var en måltid som Allah gav er.’’ (Det sades också att Allahs Budbärare frågade, ’’Har ni kvar någonting av dess kött?’’)

Volym 4, bok 52, nummer 164

Berättat av Ibn ’Abbas:

När profeten var i tältet (på dagen för slaget vid Badr) sade han, ’’Oh Allah! Jag ber Dig uppfylla Ditt Förbund och Löfte. Oh Allah! Om du önskar (att förgöra de troende) så kommer Du aldrig att dyrkas efter denna dag.’’ Abu Bakr tog tag i hans hand och sade, ’’Det räcker, Oh Allahs Budbärare! Du har bett Allah på ett trängande sätt.’’ Profeten kläddes i sin rustning vid den tidpunkten. Han gick ut, och sade: ’’Deras stora antal kommer att sättas i flykt och och de kommer att visa sina ryggar. Nej, men Timmen är deras utsatta tid (för deras ersättning) och Timmen kommer att vara mer smärstam och mer bitter (än deras världsliga misslyckande).’’ (54:45-46) Khalid sade detta på dagen för slaget vid Badr.

Volym 4, bok 52, nummer 165

Berättat av ’Aisha:

Allahs Budbärare dog när hans (järn) rustning var intecknad till en jude för trettio Sa´s av korn.  

Volym 4, bok 52, bok 166

Berättat av Abu Huraira:

Profeten sade, ’’Att jämföra den som är girig och den som ger i välgörenhet, är som att jämföra två män som bär järn mantlar som är så åtsittande så att deras armar höjer sig med tvång mot deras nyckelben. Så när en person som tycker om att ge i välgörenhet, sprider  han sin mantel över sin kropp så mycket så att det så suddar ut hans konturer, men när en som är girig vill ge i välgörenhet, närmar sig ringarna (i järn manteln) varandra och pressar sig över hans kropp, och hans händer sammanförs med hans nyckelben. Abu Huraira hörde profeten säga, ’’Den girige försöker då att få den att bli större men förgäves.’’ 

Volym 4, bok 52, nummer 167

Berättat av Al-Mughira bin Shu’ba:

Allahs Budbärare gick ut för sitt naturbehov och när han återvände gav jag vatten till honom. Han utförde tvagning när han hade på sig en Sha’mi mantel. Han sköljde sin mun och tvättade sin näsa genom att dra in vatten i den och sedan blåsa ut det, och sedan tvättade han sitt ansikte. Sedan försökte han ta ut sina händer genom ärmarna men de var för åtsittande, så han tog ut dem underifrån istället, tvättade dem och drog med våta händer över sitt huvud och sina lädersockor.

Volym 4, bok 52, nummer 168

Berättat av Anas:

Profeten tillät ’Abdur-Rahman bin ’Auf och Az-Zubair att ha på sig silkesskjortor eftersom de hade hudsjukdomar som orsakade klåda.

Volym 4, bok 52, nummer 169

Berättat av Anas:

Som den tidigare hadithen.

Volym 4, bok 52, nummer 170

Berättat av Anas:

Abdur-Rahman bin ’Auf och Az-Zubair beklagade sig för profeten, dvs om de löss (som orsakade klåda) så han tillät dem att ha på sig silkeskläder. Jag såg dem ha på sig silkeskläder i ett krig för Allahs skull.

Volym 4, bok 52, nummer 171

Berättat av Anas:

Profeten tillät ’Abdur-Rahman bin ’Auf och Az-Zubair bin Al-’Awwam att ha på sig silke.   

Volym 4, bok 52, nummer 172

Berättat av Anas:

(Att ha på sig silke) var tillåtet för dem (dvs ’Abdur-Rahman och Az-Zubair) på grund av den klåda som de led av.

Volym 4, bok 52, nummer 173

Berättat av Umaiya Ad-Dhamri:

Jag såg profeten äta bog (från ett får) genom att skära från den och sedan kallades han till bön och han bad utan att upprepa sin tvagning.

Volym 4, bok 52, nummer 174

Berättat av Az-Zuhri:

Som den tidigare hadithen (nummer 173) med tillägg att profeten lade ner kniven.

Volym 4, bok 52, nummer 175

Berättat av Khalid bin Madan:

Att ’Umair bin Al-Aswad Al-Ansi sade till honom att han gick till ’Ubada bin As-Samit under tiden som han vistades sig i sitt hus vid havsstranden vid Hims med (sin fru) Um Haram. ’Umair sade, ’Um Haram berättade för oss att hon hörde profeten säga, ’’Paradiset är garanterat för den första gruppen av mina efterföljare som ger sig ut på en marin expedition.’’ Um Haram tillade, jag sade, ’Oh Allahs Budbärare! Kommer jag att vara bland dem?’ Han svarade, ’Du är bland dem.’ Profeten sade sedan, ’Den första armén bland mina följeslagare som kommer att invadera Caesars stad kommer att förlåtas för sina synder.’ Jag frågade, ’Kommer jag att vara en av dem, Oh Allahs Budbärare?’ Han svarade nekande.’’

Volym 4, bok 52, nummer 176

Berättat av ’Abdullah bin ’Umar:

Allahs Budbärare sade, ’’Ni (dvs muslimer) kommer att kämpa mot judarna tills några av dem kommer att gömma sig bakom stenar. Stenarna kommer att (förråda dem) och säga, ’Oh ’Abdullah (dvs slav till Allah)! Det finns en jude som gömmer sig bakom mig, så döda honom.’’

Volym 4, bok 52, nummer 177

Berättat av Abu Huraira:

Allahs Budbärare sade, ’’Timmen kommer inte att fastställas före ni kämpar mot judarna, och den sten som en jude gömmer sig bakom kommer att säga, ’’Oh muslim! Det finns en jude som gömmer sig bakom mig, så döda honom.’’

Volym 4, bok 52, nummer 178

Berättat av ’Amr bin Taghlib:

Profeten sade, ’’Ett av förebuden inför Timmen är att ni kommer att kämpa mot människor som bär skor tillverkade av hår, och ett av förebuden inför Timmen är att ni kommer att kämpa mot människor som har breda ansikten som kommer att se ut som sköldar överdragna med läder.’’

Volym 4, bok 52, nummer 179

Berättat av Abu Huraira:

Allahs Budbärare sade, ’’Timmen kommer inte att fastställas före ni kämpar mot turkarna, folket med små ögon, röda ansikten och platta näsor. Deras ansikten kommer att likna sköldar överdragna med läder. Timmen kommer inte att fastställas före ni kämpar mot människor vars skor är gjorda av hår.’’

Volym 4, bok 52, nummer 180

Berättat av Abu Huraira:

Profeten sade, ’’Timmen kommer inte att fastställas fore ni kämpar mot människor som bär skor gjorda av hår. Och Timmen kommer inte att fastställas före ni kämpar mot människor vars ansikten ser ut som sköldar överdragna med läder.’’ (Abu Huraira tillade, ’’De kommer att ha) små ögon, platta näsor, och deras ansikten kommer att se ut som sköldar överdragna med läder.’’)

Volym 4, bok 52, nummer 181

Berättat av Abu Ishaq:

En man frågade Al-Bara’, ’’Oh Abu ’Umara! Flydde ni alla på dagen för (slaget) vid Hunain?’’ Han svarade, ’’Nej, vid Allah! Allahs Budbärare flydde inte, men hans unga obeväpnade följeslagare som passerade förbi stammarna Hawazins och Bani Nasrs bågskyttar vars pilar sällan missade sitt mål, kastade pilar mot dem och missade nästan inte något skott. Så muslimerna drog sig tillbaka mot profeten när han red på sin vita mulåsna som leddes av hans kusin Abu Sufyan bin Al-Harith bin ’Abdul Muttalib. Profeten klev av och åkallade Allah för seger; sedan sade han, ’Jag är profeten, utan lögn; jag är son till ’Abdul Muttalib, och sedan ställde han upp sina följeslagare i rader.’’  

Volym 4, bok 52, nummer 182

Berättat av ’Ali:

När det var dagen för slaget vid Al-Ahzab (dvs klanerna) sade Allahs Budbärare, ’’Oh Allah! Fyll deras (de otroendes) hus och gravar med eld för att de har uppehållit oss så mycket så att vi inte har utfört bönen (dvs ’Asr) tills solnedgången.’’

Volym 4, bok 52, nummer 183

Berättat av Abu Huraira:

Profeten brukade recitera följande åkallan under Qunut: ’’Oh Allah! Rädda Salama bin Hisham. Oh Allah! Rädda Al-Walid bin Al-Walid. Oh Allah! Rädda ‘Aiyash bin Rabi’a. Oh Allah! Rädda de svaga muslimerna. Oh Allah! Var mycket hård mot Mudhar stamen. Oh Allah! Låt dem drabbas av år (av torka) liknande den (torkan) som fanns under åren för profeten Josefs tid.’’