Före födelsen

Att välja rätt maka/make

Religion är det mest viktiga kriteriet när man väljer maka/make. Abu Huraira, (ra) berättade att profeten (fred vare med honom) sade, ’’En kvinna blir gift på grund av fyra ting: hennes rikedom, hennes familjs status, hennes skönhet och hennes religion. Så gift er med den religiösa kvinnan om ni inte vill bli en förlorare.’’ (Från Bukhari och Muslim). Att välja en maka/make som iakttar det korrekta islamiska uppförandet i livet kommer att bidra tilll att det muslimska hemmet baseras på goda islamiska principer från den första dagen och kommer att förhindra barnen från att lära sig dåliga ovanor från sina föräldrar.

Är ett annat kriteria. Makan/maken skall inte ha en allvarlig fysisk sjukdom som kan innebära en hög riskfaktor att ärvas av barnen, eller en mental sjukdom och därmed inte klara av att uppfostra barnen.

Makans/makens familjestatus

Är också ett kriteria när man väljer den bästa makan/maken. En maka/make som kommer från en familj som är mycket hängivna till Islam ger en bättre möjlighet till att uppfostra goda muslimska barn.

Att iaktta det ofödda barnets rättigheter

Ett barn som fortfarande befinner sig i moderlivet har lagliga rättigheter, bl.a. följande:

• Fadern måste stödja den gravida modern tills hon föder barnet, även om de är åtskilda. Allah Säger: ’’Om hon är havande, sörj då för hennes uppehälle tills barnet är fött...’’ (Koranen 65:6)

• Den gravida modern kan avbryta sin fasta under Ramadan, om hon fruktar välbefinnandet för sitt barn.

• Ett barn i livmodern har rättigheter till arv. Alla lärda är eniga om att arv inte skall delas förrän barnet har fötts och att det skall ges sin del.

Vid födelsen

Att uttala Athan och Iqamah i den nyföddes öron.

Abu Rafi (ra), berättade att han såg profeten (fred vare med honom) uttala Athan i Hasans öra när Fatima fött honom. (Återberättat av Abu Dawud och At-Tirmithi som sagt detta i en autentisk hadith). Det görs för att orden som ärar Allah ska vara det första som når barnets öra och vidrör hans hjärta. 

Det andra i den visdomen är att det förhindrar Shaytan från att komma nära det ofödda barnet. Abu Huraira (ra), berättade att profeten (fred vare med honom) sade, ’’När Athan utropas, springer Shaytan sin väg och släpper väder under sin flykt för att han inte ska höra kallan till bön. När Athan har slutförts, återkommer han. När Iqama utropas, vänder han ryggen till och efter att den har avslutats, vänder han om igen och viskar i människans hjärta (för att avleda hans uppmärksamhet från bönen) och får honom att minnas ting som han inte tänkte på före bönen och det orsakar honom att glömma hur mycket han har bett.’’ (Från Bukhari och Muslim).

Tahneek är att tugga en dadelbit och sedan gnida den mot insidan av den nyföddes mun. ’Aisha (ra) sade, ’’Barn fördes till Allahs Budbärare (fred vare med honom), och efter att ha tuggat en del av en dadel, gnuggade han den mot deras mjuka gom.’’ (Från Muslim)

Att raka barnets huvud

Är Sunnah. Samurah Ibn Jundub berättade att Allahs Budbärare sade, ‘’En nyfödd är förbundet till sin aqiqah. Offer ska göras för honom på den sjunde dagen, hans huvud ska rakas och hans ska ges ett namn.’’ (Från Abu Dawud, At-Tirmithi, An-Nasa’i, Ibn Majah, Ad-Darami och Ahmad).

Att välja ett bra namn för barnet

Är en av barnet rättigheter som ska ges av föräldrarna. Ibn ’Umar (ra) sade, ’’Profeten (fred vare med honom) sade, ’’De mest älskade namnen för Allah är ’Abdullah och ’Abdur-Rahman.’’ (Från Muslim). Dåliga namn skall ändras till goda namn. Ibn ’Umar berättade att ’Umar hade en dotter som kallades för ’Asiya (olydig). Allahs Budbärare gav henne namnet Jamila (god och vacker). (Från Muslim) Föräldrar ska vara försiktiga att inte ge barnen namn som kommer att få deras vänner att håna dem och som kommer att förhindra dem från att delta i lek i en grupp.

Att hålla aqiqah för barnet

Salman ibn Amir berättade att han hörde Allahs Budbärare säga, ’’Aqiqah skall utföras för ett nyfött barn, så slakta för honom och lätta hans lidande för honom.’’ (Från Bukhari) Sunnah är att slakta ett får för en flicka och två får för en pojke.

Imam Ahmad frågades om en fader som inte hade pengar att utföra aqiqah för sitt nyfödda barn. Skulle han låna pengar? Han svarade: Ja eftersom det är upprätthållande av profetens (fred vare med honom) Sunnah. Han frågades också om det är bättre, att istället för att slakta ett får, att erbjuda priset för den till fattiga. Han svarade: Nej.

Bland fördelarna av aqiqa är att det låter barnet medla för sina föräldrar på Återuppståndelsens Dag, det förstärker det sociala bandet mellan muslimer, och det hjälper de fattiga och är ett upprätthållande av profetens Sunnah. 

Att utföra omskärelse är en av Fitrahs handlingar

Abu Huraira berättade att profeten (fred vare med honom) sade, ’’Fitrahs handlingar är fem, omskärelse, att raka könshåret, att ansa mustaschen, att klippa naglarna och att ta bort hår från armhålorna.’’ (Från Bukhari)

Att bekräfta barnets härstamning

Abu Huraira (ra) berättade att han hörde Allahs Budbärare säga, ’’En kvinna som kommer med någon till sin familj som inte hör till den har ingenting att göra med Allah (dvs förväntas ingen barmhärtighet från Allah), och Allah den Upphöjde kommer att avskärma Sig Själv från den man som förnekar sitt barn när han tittar på det, Allah kommer att förödmjuka honom i närvaro av alla varelser först och sist.’’ (Från Abu Dawud, Ibn Majah, Ibn Hibban och Al-Hakim) Allah har beordrat oss att bekräfta ett barns härstamning. Allah Säger: ’’Ge (de barn som ni adopterar) det namn som deras fäder bar; detta är det rätta förfarandet inför Gud. Och om ni inte känner fadern, (kalla då den ni har adopterat för) er broder i tron eller er skyddsling.’’ (Koranen 33:5)

Efter födelsen

Fysisk omvårdnad

Amning

Det är bäst att modern ammar sitt barn då hennes mjölk är den mest välgörande för barnet och hon mer barmhärtig mot sitt barn än någon annan kvinna. Allah Säger: ’’Modern skall ge sina barn di under två hela år, om (föräldrarna) önskar en full amningsperiod.’’ (Koranen 2:233)

Modern forskning visar att modersmjölken stärker barnet immunförsvar vid en tidpunkt då barnet är som mest sårbart.

Ibn ’Umar (ra) berättade att en grupp av köpmän kom till Medina och satte sig i moskén. Så ’Umar sade till ’Abdur-Rahman ibn Auf (ra), ’’Låt oss vakta dem i natt så det inte kommer tjuvar.’’ Så de tillbringade natten med att hålla utkik och be så mycket som Allah hade bestämt för dem. ’Umar hörde gråten från ett barn så han gick mot honom och sade till barnets moder, ’’Frukta Allah och var snäll mot ditt barn’’ och så gick han tillbaka till den plats där han hade suttit. Han hörde barnet gråta igen och sade till barnets moder samma som han hade sagt tidigare och gick tillbaka till sin plats. När natten tog slut hörde han barnet gråta igen och han sade till modern, ’’Du är en dålig moder, ditt barn har inte sovit på hela natten.’’ Så hon sade: ’’Jag försöker att avvänja honom men han vägrar.’’ Han sade: ‘’Varför gör du det?’’ Hon sade: ‘’För att ‘Umar inte ger barnbidrag förutom för barn som redan är avvänjda.’’ Han sade: ’’Hur gammal är han?’’ Hon sade: ‘’Så och så gammal.’’ Han sade: ‘’Nej! Skynda inte på honom.’’

’Umar bad Fajr bönen och grät under bönen så till den grad att hans recitation knappast gick att förstå. Efter att han hade gjort Taslim, sade han: ’’Elände är för ’Umar. Han har dödat muslimska barn.’’ Han bad sedan någon att tillkännage att människorna inte skulle skynda sig att avvänja sina barn, och barnbidrag gavs till alla barn. Och han sände dessutom brev till alla muslimska länder.’’ (Från ’The history of Umar al-Khattab’ av Ibn Aljawzy, sidorna 74-75)

Att spendera för barnets alla behov

Thawban berättade att Allahs Budbärare (fred vare med honom) sade, ’’Den mest utsökta Dinaren är den som en person spenderar på sin familj, och den Dinar som han spenderar på sitt djur på Allahs väg, och den Dinar som han spenderar på sina följeslagare på Allahs väg.’’ (Från Muslim)

Känslomässig omvårdnad

Man skall vara vänlig och barmhärtig mot sina barn

Abu Huraira berättade att Al-Aqra’ bin Habis såg Allahs Budbärare (fred vare med honom), kyssa Hasan. Han sade: ’’Jag har 10 barn och jag har aldrig kysst någon av dem’’, varvid Allahs Budbärare (fred vare med honom) sade, ’’Han som inte visar barmhärtighet, då kommer ingen barmhärtighet att visas honom.’’ (Från Muslim, Kitab al-Fadail)

Abdullah Ibn abi Qatadah berättade: ’’Min fader sade: Profeten (fred vare med honom) sade: ’’När jag står i bön, så avser jag att förlänga den men när jag hör ett barn som gråter, förkortar jag den då jag ogillar att bekymra barnets moder.’’ (Från Bukhari)

’Aisha (ra) berättade, ‘’En dam kom med sina två döttrar till mig för att be mig om allmosor, men jag hade ingenting att ge henne förutom en dadel. Så hon delade den mellan sina döttrar och åt ingenting själv, och ställde sig sedan upp och gick sin väg. Sedan kom profeten (fred vare med honom) och jag berättade för honom vad som hade hänt. Han sade, ’’Den som utsätts för prövning av dessa döttrar och behandlar dem generöst (med godhet) då kommer dessa döttrar att handla som en sköld för honom från Helveteselden.’’ (Från Bukhari i ’Boken om Zakat’.)

Att leka med dem och göra dem lyckliga

För ett barn, så är lek en viktig del av hans dagliga göromål. Det är genom leken som han lär sig och utvecklas effektivt, intellektuellt och fysiskt. Anas (ra), berättade att profeten (fred vare med honom) lekte med Zaynab bint Umm Salamah och sade till henne, ’’Oh Zuwaynib Oh Zuwaynib ... flera gånger.’’ (Från ‘Sahih al-Jami’.

Att vara rättvis mot dem

Man måste vara rättvis mot dem, känna entuiasm för dem, visa glädje mot dem, inte göra skillnad på en pojke och en flicka. ’Amir berättade, Jag hörde An-Numan ibn Bashir (ra) säga när han stod i predikstolen, ’’Min fader gav mig en gåva men ’Amra bint Rawaha (min moder) sade att hon inte gick med på det såvida han inte gjorde Allahs Budbärare som vittne till det. Så min fader gick till Allahs Budbärare (fred vare med honom) och sade, ’’Jag har givit en gåva till min son med ’Amra bint Rawaha, men hon beordrade mig att göra dig till ett vittne till det, Oh Allahs Budbärare!’’ Allahs Budbärare frågade, ’’Har du givit detsamma till alla dina söner?’’ Han svarade nekande. Allahs Budbärare sade, ’’Frukta Allah och var rättvis mot dina barn.’’ Min fader återvände då och tog tillbaka sin gåva.’’ (Från Al-Bukhari, i ’Boken om gåvor’.)

Föräldrar påbjuds att vara rättvisa mot sina barn så att barnet känner sig trygg i hemmet. Ett barn kan inte förstå innebrden av rättvisa om han hela tiden är förtryckt i hemmet.

Att lära dem Islam

Jundub ibn Abdullah sade, ‘’Vi var tillsammans med profeten (fred vare med honom), vi var då pojkar och vi lärde oss Iman före vi lärde oss Koranen. Vi lärde oss sedan Koranen och det stärkte vår Iman.’’ (Hadith med en sahih isnad berättad av Ibn Majah.) Den här hadithen visar att föräldrar först ska lära sina barn trons pelare, vilket betyder att tro på Allah och Hans Enhet. När barnet börjar att förstå, ska han läras hur man gör wudu’ (tvagning inför bön) och salat (bön). 

Sabura (ra) berättade att profeten (fred vare med honom) sade, ’’Lär barnet salat när han når sjuårsåldern och daska till honom när han blir tio.’’ (Från Tirmithi som sade det är en Hasan Sahih Hadith.)

Så föräldrarna har tre år på sig att få sina barn in i vanan att utföra regelbundna böner. När de är tio år, ska föräldrarna vara mer strikta när det gäller bönen. När barnet når puberteten, blir salat obligatoriskt för honom. Denna hadith har poängterat salat på grund av den höga position som den har i Islam, men principen gäller även för alla andra handlingar av dyrkan.

Att lära dem ett bra uppförande

Som att inte ljuga, stjäla eller fuska. Det är av vikt gällande detta att föräldrarna själva iakttar detta uppförande. Barn ska också läras att be om tillstånd att komma in i sina föräldrars sovrum vid tre tillfällen under dagen.

Allah Säger: ’’Oh ni som tror, låt era slavar och de bland er som ännu inte har nått puberteten be om din tillåtelse före de kommer till dig vid tre tillfällen; före Fajr bönen, när du tar av dig dina kläder för middagsvilan, och efter ’Isha bönen. Dessa tre tidpunkter är privat för dig. Andra tider förutom dessa tidpunkter, är det inte fel för dig eller för dem att röra sig fritt. Allah klargör detta i dessa verser i Koranen; ’’TROENDE! Vid tre tillfällen (under dagen) bör ni inte låta dem som ni rättmätigt besitter och dem som ännu inte uppnått manbar ålder (få tillträde till er person) utan att först begära tillstånd ...Så klargör Gud Sina budskap för er, Gud är allvetande, vis.’’ (Koranen 24:58-59) 

Att välja rätt vänner för dem

Abu Musa berättade att profeten (fred vare med honom) sade, ’’Exemplet av en god följeslagare och en dålig sådan är som en person som bär mysk och en annan som blåser i en blåsbälg. Den som bär mysk kommer antingen att ge dig lite parfym som en gåva eller du kommer att köpa lite parfym av honom, eller du kommer att få känna en god doft från honom. Men den som blåser i blåsbälgen kommer antingen att bränna dina kläder eller du kommer att få en dålig lukt från honom.’’ (Från Bukhari och Muslim.)

Barn lär sig för det mesta av andra barn, därför är det viktigt att vi väljer goda vänner till våra barn. Goda vänner förstärker det goda uppförandet och vanorna medan dåliga vänner förstärker dåligt uppförande och vanor.

Slutsats

Våra barn har givits till oss av Allah (Subhanahu wa Ta’ala) med förtroende. De föds med en naturlig mottaglighet för Islams läror. Sedan beror det på vår uppfostran som vi ger dem, om vi gör dem till goda muslimer eller om vi gör dem till icke-muslimer. Så stort är vårt ansvar. Detta ansvar måste bäras av både fadern och modern. Å andra sidan är belöningen som de får för att uppfostra en god muslim också stor. När ett barn ber om förlåtelse för sina föräldrar inför Allah, höjs deras position i Paradiset. Vi ber till Allah att vara bland dem som räddas på Domedagen och inte tillhör förlorarna. Allah Säger: ’’Förlorarna är de som på Uppståndelsens dag (finner att de) har förverkat sina själar och skilts från alla som stod dem nära; är inte detta det stora nederlaget?’’ (Koranen 39:15)

Barnen ser till våra handlingar

Hur många gånger har du sagt till ditt barn att de ska byta kläder/borta tänderna/göra läxorna/eller någonting annat för den delen? Det finns egentligen inget rätt svar eftersom det inte finns något bestämt antal gånger som vi ber våra barn att göra någonting.

För de flesta av oss så är det vanligt i vardagen. Vi ber, och ber, och ber, och om vi har tur, så samarbetar våra barn efter den fjärde gången vi har bett eller efter en hög men annars harmlös utskällning. Vi klagar över att våra barn aldrig lyssnar på oss, vi frågar våra mammor hur de fick sina barn att uppföra sig, äta sina grönsaker, eller gå och lägga sig. Vi letar efter svaren i böcker och internetsidor vid alla tidpunkter för att nå en bättre barnuppfostran och disciplin och annan teknik som föräldrar använder sig av. Och ändå, så lyssnar fortfarande inte våra barn.

Men, de observerar. När vi skriker åt dem, så iakttar de oss; när vi argumenterar med våra män, så iakttar de; när vi muttrar förbannelser när vi får utbrott, så iakttar de; och när vi pratar med våra vänner i telefon, så iakttar de oss. Om du har små barn, så börjar du redan att lägga märke till det här. Du kan se dem mima fram konversationer på sina leksakstelelfoner. De rör sig runt i huset med huvudet böjt och axlarna höjda för att hålla fast leksaksmobilen med blinkande lampor. Så våra barn iakttar alla våra rörelser, även om de inte lysssnar på ett enda ord som vi har att säga. 

Vad de lär sig

Sanningen är att vi inte skulle behöva oroa oss för att våra barn aldrig lyssnar på oss. Istället skulle vi oroa oss för att de alltid iakttar oss. Det är sant. När vi säger till våra barn att plocka upp sina leksaker, så lyssnar de inte. Vi höjer våra röster, och de ignorerar oss fortfarande. Sedan blir vi rasande och skriker, och de får ett utbrott eller börjar att gråta. Men inte förrän de noga har noterat våra handlingar. Varje gång som vi ’’säger åt’’ våra barn att göra någonting, så lär vi dem någonting. Vi säger åt dem att göra en sak, men vi visar dem istället hur man gör någonting annat. När vi är arga och skriker åt dem, visar vi dem hur man gör för att få någon annan att lyssna på en. När vi kastar leksaker i leksakslådan eller sparkar undan leksaker, under tiden som vi pekar finger, så visar vi dem hur vi ska visa upp vår ilska.

Tänk på när du kör barnen till skolan på morgonen. En förarare som har bråttom kör in framför dig och du girar för att slippa bli påkörd. ’’Idiot!’’ skriker du, när du rättar upp bilen. Du rycker på axlarna och tackar tyst Allah (Subhanahu wa Ta’ala) att ingenting hände. Dina barn i baksätet såg vad som hände. I den här typen av situationer, förklarar vi sällan för våra barn att den andra föraren gjorde ett misstag genom att byta körfil utan att signalera eller svängde till höger samtidigt som vi körde vid grönt ljus. Istället visar vi dem hur såna här situationer hanteras: med förbannande och klagomål.

Vad det är som vi vill lära dem

Det är nästan omöjligt att hantera varje situation varje dag på ett sätt som är välgörande för att lära våra barn. Men om vi är medvetna om möjligheterna (och de överhängande farorna) i sådana situationer, så kan vi i alla fall göra det bästa av så många situationer som möjligt. Vi vet t.ex. att disciplinera barnen är en av de största utmaningarna som vi möter varje dag. Och under dagens gång och disciplinering så upptäcker vi att vi skriker, blir arga, ger utskällningar, och sedan ångrar vi oss för våra arga ord eller känslor. Om vi skulle kunna se oss själva på det sätt som våra barn troligtvis gör, skulle vi kunna lära oss ett och annat.

Det är väl så att vi inte kan se oss själva och vi kan knappast hindra oss själva i ’stridens hetta’, men vi kan förbereda oss för dessa stunder. Om vi i förväg bestämmer oss för vad vi vill lära våra barn, så kan vi skapa en sorts lek för den typen av situationer. Vi vill t.ex. att våra barn ska lära sig att de inte behöver skrika för att göra sig hörda. Så nästa gång du ber din son att plocka upp pusselbitar och göra sig redo för middagen, ta dig samman. Om du vill att han ska förstå att han måste lyssna på dig och lyda, fundera då ut ett sätt som innebär att han lyssnar på dig. Be honom att titta på dig eller gå ner på knän och händer och visa honom hur man plockar upp bitarna och lägg dem i lådan. Gör något, men skrik inte.  

Vad är det som vi lär oss

Om vi gör en medveten ansträngning att komma ihåg att våra barn iakttar oss, så påminner det oss. Vi tänker på hur vi uppför oss, vi talar lugnare, vi kommer att kunna kontrollera våra känslor, och slutligen ser vi att våra barn iakttar oss, vi börjar att uppföra oss på det sätt som vi vill att de ska uppföra sig. Med andra ord, det är en cirkelgång som slutligen tränar föräldrar och deras barn mot ett bättre uppförande och behärskande av känslor. Om vi vet att våra barn iakttar oss hela tiden, kommer vi att tänka oss för hur vi uppför oss och visa dem genom vårt eget exempel. Då kommer våra barn att ta efter det goda uppförandet och i slutändan vinner alla på det. 

Att lova något är en situation som kan bli knepig för föräldrar som försöker att vara goda förebilder. Föräldrar från alla världens hörn har sitt sätt att ge löften, hålla och bryta dem. Det är lätt att ge löften, och det är lättare att bryta dem. Många gånger lovar föräldrar på grund av ett infall och märker senare att de varken höll eller kunde hålla sitt ord. Ibland glömmer de helt och hållet att de har givit ett löfte. Hur många gånger har du sagt till ditt barn, ’’Ja, ja, inshaAllah (om Allah vill), jag ska ge dig det  ..... (fyll i ditt eget ord) snart’’, bara för att barnet ska vara tyst? Det ögonblick som orden lämnar dina läppar, så ska du anse det löftet vara hugget i sten. Ett barn som har blivit lovad ett eftertraktat pris/leksak/resa kommer aldrig att glömma det löftet och kommer aldrig att låta dig glömma att du lovade det. Sorgligt nog så himlar många barn med ögonen när de hör sina föräldrar säga ’’InshaAllah’’ för fruktan att InshaAllah egentligen betyder ’’kanske’’ eller ’’ja, ja’’ eller rakt av ’’nej’’. 

Mycket av vårt uppförande beror på vår avsikt. Om du verkligen menar att du ska köpa den leksaken till din son, försäkra honom då om att du kommer att göra det. Om du inte planerar att köpa den, var då ärlig. Ett oärligt löfte kan ge dig ett par minuters tystnad om tjat för att du ska shoppa, men i slutändan kommer det att leda till att ditt barn misstror dig ännu mer. Att leda barnen på en väg av falska löjften är ett garanterat sätt att uppvisa det uppförandet för dina barn som aldrig kommer att glömma det och som de antagligen själva kommer att ta efter när de blir vuxna.

Så sammantaget, vi designar våra barns framtid med vårt eget uppförande. Varför göra sig skyldig till ett uppförande i våra barn som vi själva inte skulle vilja ha? Att hela tiden minnas att våra barn inte bara iakttar oss utan också lär sig av oss borde vara ett tillräckligt skäl för oss att ändra vårt uppförande, före det skrivs i sten för de kommande generationerna. 

Att lära barnen ett gott uppförande

Precis som ett barn ska lära sig ritualer av dyrkan, skall barnet också lära sig goda vanor och etikellt tills det blir som en andra natur i barnet. Profeten (fred vare med honom) sade, ’’Troende som har den bästa Iman (tron) är de som har det bästa uppförandet.’’

Gott uppförande är ett drag som måste förvärvas och antas från en ung ålder. Sådant uppförande är följande:

• Att lära barnen att vara respektfulla och plikttrogna mot sina föräldrar

Den första personen som ett barn lär sitt goda uppförande ifrån är fadern. Om ett barn uppfostras i ett gott islamiskt hem, då är det en naturlig sak för barnet att behandla sina föräldrar respektfullt.

Allah Säger: ’’Er Herre har befallt, att ni inte skall dyrka någon annan än Honom. Och (Han har anbefallt er) att visa godhet mot (era) föräldrar. Om en av dem eller båda uppnår hög ålder i din vård, var då inte otålig eller sträng mot dem, tillrättavisa dem inte, och tala alltid hövligt och vänligt till dem. Och sänk ödmjukt (ömhetens) vinge över dem och be: ’’Herre! När jag var liten vårdade och fostrade  de mig (med kärlek); förbarma Dig (nu) i Din nåd över dem!’ (Koranen 17:23-24)

• Att lära dem att bibehålla goda relationer med släktingar

God uppfostran bidrar till att barnen bibehåller en god relation med sina släktingar. Allah Säger: ’’TILLBE GUD och sätt ingenting, vad det än kan vara, vid Hans sid. Och visa godhet mot era föräldrar och nära anförvanter, mot de föräldralösa och de behövande, mot grannen som står er nära och grannen som är främling, mot vännen vid er sida och mot vandringsmannen och mot dem som ni rättmätigt besitter.’’ (Koranen 4:36)

Uppfyllandet av det Gudomliga påbudet kan utföras bara genom en god uppfostran vilket får dem att känna tillgivenhet för sina släktingar genom att lyda Allah.

Då släktingar är en förlängning av familjen och om banden med dem stärks, så stärks hela familjen och genom det stärker det hela samfundet och det reflekterar ett islamiskt samfund som ger en sammanhängande struktur. Profeten sade, ’’De troende i sin ömsesidiga kärlek och barmhärtighet är som en mänsklig kropp, när ett av dess organ lider så hålls resten av kroppen vaken och får feber.’’

• Inpränta broderlig kärlek i barnen

Broderlig kärlek och och de troendes solidaritet måste ingjutas i barnen - att de är troende bröder i tron. Att t.ex. följa de fromma föregångarna, Muhajireen och Ansar, vars broderliga kärlek och altruism Allah påbjuder i Hans Bok.

Att visa en vänlig gest eller framföra en glad hälsning till muslimska bröder frambringar vänlighet i deras hjärtan och stärker kärleken bland de troende. Det är sannerligen ett fint drag, som föreskrivits av Allah, den Upphöjde. Han beskriver de troende genom att Säga: ’’De som följer honom är oböjligt fasta gentemot dem som förnekar sanningen, men sinsemellan fulla av värme och vänskap.’’ (Koranen 48:29)

Allah vänder Sig också till Hans Budbärare och Säger: ‘’...om du hade varit sträng och hård och tillslutit ditt härta (för dem), skulle de helt säkert ha dragit sig ifrån dig.’’ (3:159)

• Goda ord

Att uttala ett gott ord är ett sätt att ihågkomma Allah, att säga sanningen, vakta sin egen tunga för att inte förtala andra människor, är goda handlingar. Den bästa muslimen enligt profeten är den som känna sig trygg från en muslims tunga.

Föräldrar ska göra sina barn medvetna om allvaret i att skymfa andra med sina tungor och att tungan är tvåeggad och ett farligt vapen. Därför ska de varnas för hur den kan användas.

Att varna barnen mot baktaleri och förtal

Barnen ska läras att baktaleri är att förtala en person som inte är närvarande. Profeten sade: ’’Vet ni vad Gheebah (baktaleri) är?’’ De sade, ’’Allah och Hans Budbärare vet bäst.’’ Han sade, ’’Det är att ge egenskaper till din broder som han ogillar.’’ Han frågades, ’’Vad anser du om det som jag säger om min broer är sant?’’ Han sade, ’’Om det som du säger om honom är sant, då har du baktalat honom, och om det inte är sant, då har du ljugit om honom.’’

Namima (att skvallra) är att skicka runt förtalande rykten mellan två personer för att skada eller slita av banden mellan dem. Profeten sade, ’’Nej Nammam (att skvallra) kommer att tillåtas i Jannah (Paradiset).’’ 

Förlöjliga människor i deras frånvaro genom att göra ansiktsgrimaser eller göra gester med händerna när de inte är medvetna om det är förbjudet i Islam.

Varna dem för att ljuga

Barnen måste få lära sig att säga sanningen och avhålla sig från att ljuga, som är en hemskt ful ovana. Profeten sade, ’’Det finns fyra drag som visar vem som är en ren hycklare, och han som har en av dessa, har ett drag av hyckleri såvida han inte slutar med det. De är: när han talar, uttalar han en lögn, och när han ingår ett avtal, så handlar han falskt, och när han ger ett löfte, så bryter han sitt löfte, och när han tvistar, så handlar han opålitligt. Lögnaren får ta emot Allahs vrede på Återuppståndelsens Dag.’’

Han sade också, ’’Att ljuga leder till Helveteselden och sanningen leder till Jannah.’’

Föräldrar ska inte ta lätt på detta onda eller tycka det är roligt när deras barn ljuger, eftersom senare blir det lätt för dem att ljuga utan skrupler.

Att skymfa andra

Bland de värsta uppförandet är att smäda och svära åt dem. Om den dåliga ovanan inte avhjälps när barnet växer upp, blir det svårt för honom att undvika det senare.

Islam påbjuder att vakta tungan. Profeten sade, ’’Den som vaktar det som finns mellan hans käkar (tungan) och det som finns mellan hans lår (privata delar), han garanteras Jannah.’’

Det betyder att vakta sin tunga mot att uttala någonting som Allah inte tycker om, och att vakta sina privata delar emot att begå olagliga handlingar eller otukt.

Att ge barnet självförtroende

’’MÄNNISKOR! Tillbe er Herre, som har skapat er och dem som levde före er –kanske skall er gudsfruktan (fördjupas).’’ (Koranen 2:21)

Fråga: ’’Barnen uttrycker ofta känslor att de inte är omtyckta av andra barn och inte kan göra saker före de försöker att göra dem. Hur kan man uppmuntra självförtroende till barnen?’’

Svar: ’’Barn som är mer moraliskt och andligt medvetna utvecklar en känsla av egenvärde. Att hjälpa våra barn att utveckla hälsosamt självförtroende är något av det viktigaste som föräldrar kan göra för sina barn; det är grunden för deras tro och förpliktelse gentemot Allah. Barn behöver försäkras om att de är en speciell gåva från Allah och att de ska hänge sitt tal och resurser till Hans tjänst – det ger dem ett värde, en orsak och riktning i livet. Genom varje stadie av barnens utveckling, behöver de förses med moraliska och andliga berikanden som uppmuntrar dem att känna innerlig vördnad för Allah och genom det värdesätta skönheten i sig själva.

’’Vi har sannerligen skapat människan i den bästa skepnad.’’ (Koranen 95:4) Det finns inga fel i Allahs skapelse; till människan gav Allah den renaste och bästa naturen. Vår plikt är att bevara, och nära den utmärkande egenskap som Allah har skapat.

Hälsosamma känslor om sig själv eller gott självförtroende ges bäst i hemmet, och det behöver implanteras i våra barn från födseln. Tacksamhet för att Allah gjorde oss till den vi är baseras i första hand på hur våra föräldrar eller beskyddare ser oss. Barn betraktar andras syn på dem, de mäter sig själva via den standard av de som formar våra liv har. Ett barn behöver vår ovillkorliga kärlek. När vi visar missnöje för felaktiga handlingar, behöver barnet fortfarande känna sig omtyckt. Vi är vägledda: ’’...Ingen utom den som ger förnekar sanningen ger upp hoppet om att få erfara den tröst som Guds nåd skänker.’’ (12:87) Vår ovillkorslösa medkänsla för våra barn kommer att gynna och uppmuntra deras tro på Allah och inge tanken att ’’Jag är älskvärd, jag känner mig trygg.’’

Personer som har ett hälsosamt självförtroende kan lättare fatta beslut, de visar tacksamhet för vad de uträttar, de tar gärna ansvar, och kan bättre handskas med stressiga situationer. De möter och känner entuiasm för utmaningar. Ofta kan en student med en hög IQ och ett lågt självförtroende vara dålig i skolan, medan en annan som är mer medelmåttig och som har ett högt självförtroende tillhöra de främsta. Den tankegång som inövas i en peson från tidiga år påverkar hela livet.

Det positiva och det negativa gällande islamiskt föräldraskap

Av Shahina Siddiqui

En av de största utmaningarna som en muslim någonsin kommer att möta är att vara förälder. Det är en utmaning som många av oss är minst förbereddda för.

Allah (Subhanahu wa Ta’ala) säger till oss i Koranen att våra barn är vår prövning och därför ska vi ta föräldraskap på allvar, och börja att lära från varandra. Enligt min erfarenhet när det gäller min egen familj och att rådgöra med andra muslimska familjer, så har en modell utvecklats för det som jag kallar ’’Positiva och negativa C’s.’’ Jag be till Allah (Subhanahu wa ’Ta’ala) att detta enkla bidrag kommer att hjälpa föräldrar och deras barn att diagnostisera och återbygga deras familjehälsa.

Positivta C’s

Medkänsla (Rahma)

Profeten Muhammad (fred vare med honom) sade, ’’Den är inte utav oss som inte har medkänsla för sina medmänniskor.’’

Det är intressant att notera att när det kommer till Hadith som den här eller Koranens citat som har att göra med mänsligt beteende, slutar vi aldrig att tänka att våra barn eller familjemedlemmar också är våra medmänniskor och att dessa gyllene regler också måste gälla dem.

Medkänsla är bara en ingrediens av konceptet barmhärtighet (Rehmat) – de andra är vänlighet, respekt och givetvis kärlek. Kom ihåg profeten Muhammads (fred vare med honom) som ogillande när en beduin berättade för honom att han aldrig hade kysst något av sina tio barn.

Rådgivning (Shura)

Proften har berättat att Allah Säger: ’’Oh Min Slav. Jag ser på styrkan i hårdheten som någonting som inte är tillåtet för mig själv, och jag har förbjudit det för er. Så förtryck inte varandra.’’

När vi rådgör med varandra på hemmaplan, måste både man och fru visa respekt för varandra. Det är ett av det bästa sätten att komma överens och att lära sig att lyssna på varandra och att lösa konflikter. Dock så kommer rådgivningen bara att bära frukt om den är innerlig och inte endast en formalitet. Att pålägga ens egna idéer med lite hänsyn till hela familjens välbefinnande förgör avsikten av den viktigaste Koraniska principen, Shura.

Samarbete

Konceptet för att samarbeta i Islam illustreras vackert i sura Al-Asr: ’’...och råder varandra (att hålla fast vid) sanningen och råder varandra (att bära motgångarna med) tålamod.’’ (Koranen 103:3)

När en familj samarbetar på det här sättet, då har de sannerligen fångat Islams själ – välbefinnandet för varje familjemedlem blir viktig för varandra.

Åtaganden

Det är oerhört viktigt att våra familjer åtar sig att förena sig till Allah och Hans profet(er): ’’Lyd Gud och lyd Sändebudet och dem bland er åt vilka myndighet och ansvar anförtrotts...’’ (Koranen 4:59) Det kollektiva åtagandet ger oss en identitet och kartlägger vår avsikt – nämligen att vi tillhör Allah och är redovisningsskyldiga och ansvariga inför Honom.

Kommunikation

Kommunikation är mer än prat. Det är en väsentlig del av vårt familjeliv. Det är både att uppföra sig på ett sätt så att andra kan förstå en, och att höra på ett sätt så att man kan höra och förstå andra.

Det är så många gånger som människor säger att de inte har några kommunikationsproblem eftersom de alltid pratar. Men många gånger så pratas det ’’mot’’ och inte ’’till’. Det sättet brukar vanligtvis leda till att mottagaren stänger av. Många barn lär sig från en tidig ålder att stänga av sina föräldrar.

När kommunikationen är ett medel för att lyssna, förstå och för att utväxla tankar, är det ett mycket kraftfullt sätt för att kunna effektivisera föräldraskap och det bästa skyddet mot jämlikhet och samhällsförtryck.

Det lär också barnen händighet i hur de ska lösa problem. En viktig komponent i positiv kommunikation är att ha sinne för humor när föräldrar och barn kan skratta tillsammans. Kommunikation kan också vara ett medel för att föra vidare familjehistorien och därigenom skapa enhet och sammanslutning genom att dela ett gemensamt arv (barn älskar att höra familjeberättelser). 

Fasthet

Effektivt föräldraskap kräver att vi är fasta i våra värderingar, har disciplin och en moralisk måttstock. Många föräldrar intar oavsiktligt en dubbelmoral till pojkar och flickor när det kommer till socialt uppförande och hemmets miljö. Det är oacceptabelt  och leder till syskonrivalitet och sterotyper av män och kvinnor.

Förtrolighet

Familjen är den som du kan känna dig trygg med. Där vi vet att våra hemligheter är i trygghet och där det finns en ömsesidig tillit. Tyvärr avslöjar föräldrar ofta barnens förtroende när de diskuterar sina angelägenheter, vilka de anförtror till utomstående. Det leder till misstro, och förr eller senare kommer våra barn att sluta att anförtro sig till oss. Det kan leda till att de hittar andra utanför familjen att anförtro sig åt, ibland icke-muslimska jämlikar, och det kan bli skadligt för deras andliga och moraliska tillväxt.

Belåtenhet

Den största gåva som vi kan ge till våra barn är belåtenhet. Det kan utvecklas mycket tidigt i livet genom att uppmuntra våra barn att tacka Allah för allt de har genom försöka förhindra materialism med ord och exempel, och genom att varje natt räkna välsignelserna och ihågkomma de som har det sämre.

Förtroende

Det är en plikt för föräldrarna att bygga upp barnets självkänsla genom att uppmuntring och ärlighet och innerlig uppbackning. Genom att utveckla självkänslan, ger vi våra barn mod att stå upp för sig själva och deras tro och att kunna handskas med motstånd.

Kontroll

Genom att lära ut återhållsamhet och undvika överdrifter utvecklar vi våra barns kontroll så att de inte blir slavar till sina begär (Nafs).

Lugn

Genom att uppmuntra och visa lugn vid motstånd och vid panik så kan vi förbättra vår Taqwa (Gudsmedvetenshet) och lära våra barn att förlita sig på Allah och att vända sig till endast Allah för sina behov.

Mod

Övertygelsens mod kan endast nås när vi har lärt våra barn det sanna Islam. Vi ska ta vara på varje tillfälle att lära som en familj så att vår tro (Iman) frodas och utvecklas mot Ihsam som en familjeenhet. På det sättet kan vi vara en källa av styrka för varandra.

Kritiskt tänkande

Koranen uppmuntrar oss om och om igen att tänka, reflektera, förstå och analysera. Ändå gör vi sällan det. Föräldrar måste uppmuntra sina barn att ställa frågor. Våra svar på knepiga frågor från våra barn är att säga, ’’gör det för jag sa det.’’ Det avhåller barnen från att utveckla ett kritiskt tänkande. De blir lata och självbelåtna och blir ett lätt byte för kulter. Att ge ting ett nominalvärde gör oss sårbara.

Kärleksfullhet

Den viktigaste egenskapen för en muslim är, som profeten Muhammad (fred vare med honom) sade, ’’Önskar ni inte att Allah ska förlåta er? Förlåt då era bröder och systar.’’ Många relationer bryter samman på grund av att människor inte kan förlåta varandra. Det är viktigt att föräldrar visar sina barn genom att förlåta varandra efter en argumentation. Profeten Muhammad (fred vare med honom) sade, ’’Önska för din broder det som du önskar för dig själv.’’ Så om man och fru förväntar sig respekt från varandra så bör de visa respekt.

En kärleksfull natur uppmuntrar också oss att överse med människors tillkortakommanden och att vara känsliga och att känna empati.

Negativa C’s

Det finns många negativa C’s, vilka också ska identifieras så att vi kan undvika dem eller åtminstone vara medvetna om dem. Som du kommer att märka när du läser vidare, så visar närvaron av ett negativt C en annullering av ett positivt C.

Tävling

I en autentisk hadith säger profeten Muhammad (fred vare med honom), ’’Se upp till den som är frommare så att du strävar efter att bli som honom och se på den som är under dig i materiell status så att du kan vara tacksam för Allahs Nåd.’’

Som ett muslimskt samfund upplever vi det motsatta. Vi bokstavligen dödar oss själva för att vinna större och bättre ting än andra och för samtidigt vidare denna tävlingsanda till våra barn.

Om broder X:s son går på Yale, så måste min son gå på Harvard annars är han ett misslyckande, det spelar ingen roll hur god Mumin (troende) han är i jämförelse med broder X:s son. Vi sätter så stor press på våra barn att tävla i Dunya (den här världen) att vi faktiskt skadar deras självförtroende och knuffar bort dem. Kom ihåg att om barn inte känner att de accepteras för vilka de är och vad de klarar av i sitt hem, så kommer de att hitta det någon annanstans.

Jämförelse

Jämförelese beror på negativt tävlande som är grymt och föder förakt och ilska. Många föräldrar jämför sina barn med andra och vänjer den vid vanan att beklaga sig. Gräset ser alltid grönare ut på grannens tomt, men en närmare granskning kan uppvisa det motsatta. Ingen av oss är perfekt, och därför skall vi sluta att leta efter perfektionen i andra.

Kontroll

Den negativa aspekten av kontroll visar sig i form av en kontrollerande personalitet, dvs ’jag är chefen så du gör som jag säger till dig’. I extrema fall så leder detta behov att kontrollera till skymfande och försummelse. Ilska är också ett vapen för kontrollfanatiker. I de flesta fall är det fadern, även om mödrar kan uppvisa detta drag.

Kritik

Konstant, destruktiv kritik är ett tecken på dysfunktionellt föräldraskap. Upprepningar och verbala sammandrabbningar förstör hemmets lugna atmosfär. Självförtroendet för mottagarna av denna kritik är extremt låg och det utvecklas i dem en offermentalitet. De kommer antingen att söka sig till skymfande förhållanden eller vända ryggen åt sina familjer. Många rymlingar kommer från en sådan familjebakgrund.

Korruption

’’Men om sanningen hade varit sådan som överensstämmer med deras önskningar, skulle himlarna och jorden ha gått under och deras invånare med dem!...’’ (Koranen 23:71)

Svag Nafs och hjärtats sjukdomar leder till en dålig karaktär, som givetvis är resultatet av missunnsam undergivelse och villkorlig tro. Då korrumperar vi vår Deen (religion) genom att plocka russin, genom att praktisera det som passar oss bäst och motstår och tar bort det som inte passar oss, vi betalar ett enormt pris genom att förlora oss själva till Dunya och driva bort våra barn från Islam.

Förvirring

Föräldrar är förvirrade över sin egen identitet och sina värderingar. De har inte kunnat utveckla en struktur för rätt och fel grundat på Koranen och Hadith och därför när det kommer till att implementera så uppstår ger det konfliktsignaler till deras barn.

Vi måste som föräldrar utveckla en islamisk referensram, som skulle kunna medverka till att utveckla ett muslimsk medvetande hos våra barn och en grund för bedömningar. Genom att undersöka vårt kulturella bagage och öka vår kunskap så kan vi nå detta.

Förakt

Förakt för andra beror på stolthet, arrogans och inbilskhet. Vi måste förhindra arrogans hos barnen och hela tiden vara vaksamma om det då många muslimska ungdomar faller offer för det och utveklar förakt gentemot sina föräldrar. Det är en sak att berömma och en helt annan att sätta upp dem på pidestal. Vi bör alltid komma ihåg ’’kunskap är stolt då den vet så mycket – visdom är ödmjukt och den vet inget mera’’.

Konsumtion

Konsumtion en last för dagens samhälle, det kryper in i de muslimska samfunden. När habegär blir måsten, och föräldrar börjar att kompensera för sin tidsbrist att spendera med barnen med materiella gåvor, förevigas konsumtion – allting kan köpas. Det är dock inte sant. Så många unga människor som jag ger råd säger alltid ’’Jag skulle kunna vara utan den här nya datorn om bara mina föräldrar skulle spendera mer tid med mig.’’

Materialismens arv överlever i generationer eftersom det tillgodoser vårt simpla jag. Se upp för det.  

Motsägelser

När det finns motsägelse i ett ord och gärning så kallas det för hyckleri. Barn är mycket känsliga för denna last och kan se en hycklare på mils avstånd.

När vi uppför oss heligare än ni gör i Masjid (moskén) men sen visar en annan sida i våra göranden, då ger vi våra barn budskapet att det är okej att vara en hycklare.

Som profeten Muhammad (fred vare med honom) påminde oss om i hans sista predikan, ’’Shaytan kan inte leda oss fel i större ting i tron, men i mindre ting.’’ Det är där vår vårdslöshet och brist på flit kan leda fram till en vek karaktär.

Kolonisation

Det är en tankeställare som många invandrade föräldrar har förmedlat vidare till sina barn – en känsla av underlägsenhet, ett komplex att Europeiska och västerliga kulturer är överlägsna och bättre än deras hemländers. Det är en mentalitet som uppmuntrar imitering, att följa och vara tjänande snarare än att ta ledarskap.

Det finns många fler positiva och negativa C’s som jag skulle kunna ta upp men kanske det skulle kunna vara underhållande om familjerna sitter ner tillsammans och ser hur många de kan komma fram till, och på så sätt utföra en diagnostisk test av sina egna familjer baserat på detta ödmjuka bidrag. 

Översättning: Islam-Svarar

Från: http://muslimchild.blogspot.com/