Volym 4, bok 56, nummer 659

Berättat av Rabi bin Hirash:

’Uqba bin ’Amr sade till Hudhaifa, ’’Kan du inte berätta för oss vad du har hört Allahs Budbärare berätta?’’ Han sade, ’’Jag hörde honom säga, ’’När Al-Dajjal framträder, kommer han att ha eld och vatten med sig. Det som folket kommer att anse vara kallt vatten, kommer att vara eld som kommer att bränna (ting). Så om någon av er skulle stöta på det, ska han ramla i det som ser ut att vara eld, för i verkligheten är det färskt kallt vatten.’’ Hudhaifa tillade, ’’Jag hörde honom också säga, ’’Bland folket som föregick er generation, fanns det en man som dödens ängel besökte för att tillfångata hans själ. (Så hans själ tillfångatogs) och han tillfrågades om han hade utfört någon god gärning.’’ Han svarade, ’’Jag kommer inte ihåg någon god gärning.’’ Han blev ombedd att tänka över saken. Han sade, ’’Jag kommer inte ihåg, förutom att jag brukade idka handel med människor på jorden och jag brukade ge uppskov för de rika och förlåta de fattiga (av mina geldenärer). Så Allah lät honom träda in i Paradiset.’’ Hudhaifa sade sedan, ’’Jag hörde honom också säga, ’’En gång var det en man som på sin dödsbädd, när han hade förlorat allt hopp om att leva vidare, sade till sin familj: När jag dör, samla ihop en stor hög av ved och gör en eld (för att bränna mig). När elden äter upp mitt kött och når fram till mitt skelett och när skelettet brinner, ta det och mal det och vänta på en blåsig dag för att kasta det (dvs det malda) ut över havet. De gjorde det, men Allah samlade ihop hans delar och frågade honom:

’’Varför gjorde du så?’’ Han svarade, ’’Av fruktan för Dig. Så Allah förlät honom,’’ ’Uqba bin ’Amr sade, ’’Jag hörde honom säga det. Den israeliske mannen brukade gräva upp de dödas gravar (för att stjäla deras svepningar.)’’

Volym 4, bok 56, nummer 660

Berättat av ’Aisha och Ibn ’Abbas:

På sin dödsbädd lade Allahs Budbärare en tygbit över sitt ansikte och när han kände sig varm, tog han bort den. När han höll på så (täckte över sig och tog bort tygbiten) sade han, ’’Må Allah förbanna judarna och de kristna för att de bygger platser för dyrkan vid deras profeters gravar.’’ (Genom det) ville han varna (muslimerna) från det som de (dvs judar och kristna) hade gjort.  

Volym 4, bok 56, nummer 661

Berättat av Abu Huraira:

Profeten sade, ’’Israeliterna brukade styras och vägledas av profeter. När en profet dog övertog en annan hans plats. Det kommer ingen profet efter mig, men det kommer att finnas kalifer som kommer att öka i antal.’’ Folket frågade, ’’Oh Allahs Budbärare! Vad beordrar du oss (att göra)?’’ Han sade, ’’Lyd den som kommer att avge löfte om allians först. Uppfyll deras (dvs kalifernas) rättigheter, för Allah kommer att fråga dem (om alla tillkortakommanden) när det gäller styrande av de som Allah har satt under deras beskydd.’’

Volym 4, bok 56, nummer 662

Berättat av Abu Said:

Profeten sade, ’’Ni kommer att följa era föregångares vägar så fullständigt och bokstavligt att om de skulle bege sig in i ett hål av en dabbagamer så kommer ni att följa efter dit.’’ Vi sade, ’’Oh Allahs Budbärare! Menar du judarna och de kristna?’’ Han svarade, ‘’Vem annars?’’ (Han menade, givetvis judarna och kristna.)

Volym 4, bok 56, nummer 663

Berättat av Anas:

Folket nämnde elden och klockan (i betydelsen för utrop vid bönetiden) och med ett sådan förslag refererade de till judarna och de kristna. Men Bilal beordrades att, ’’Utropa orden i Adhan (dvs kallan till bön) två gånger och Iqama endast en gång.’’ 

Volym 4, bok 56, nummer 664

Berättat av ’Aisha:

Att hon ogillade att man skulle hålla sina händer på sidorna under bönen. Hon sade att judarna brukade göra på det sättet.

Volym 4, bok 56, nummer 665

Berättat av Ibn ’Umar:

Allahs Budbärare sade, ’’Er tid (dvs muslimernas tid) i jämförelse med tidigare nationers tid, är som tiden mellan bönerna mellan ’Asr och solnedgången. Och ert exempel i jämförelse med judarna och de kristna är som exemplet av en person som anställde några arbetare och frågade dem, ’’Vem vill arbeta för mig  från morgonen till middagstid för en Qirat var?’’ Judarna arbetade under en halv dag för en Qirat var. Personen frågade, ’’Vem vill arbeta för mig från middagstid fram till tiden för ’Asr (bönen) för en Qirat var?’’ De kristna arbetade från middagstid fram till ’Asr bönen för en Qirat. Sedan frågade personen, ’’Vem vill arbeta för mig från ’Asr till solnedgången för två Qirat var?’’ Profeten tillade, ’’Det är ni (dvs muslimer) som utför arbetet från ’Asr till solnedgången, så ni kommer att få dubbel belöning. Judarna och de kristna blev arga och sade, ’’Vi har utfört mer arbete men får mindre betalt.’’ Allah säger, ’’Har jag varit orättvis mot er när det gäller era rättigheter?’’ De sade, ’’Nej.’’ Så Allah säger, ’’Då är det Min Välsignelse som Jag skänker till den som Jag så önskar.’’  

( Hadithen återges i Volym 3, bok 36, nummer 468 och Volym 6, Book 61, Nummer 539)

Volym 4, bok 36, nummer 666

Berättat av Ibn Abbas:

Jag hörde ’Umar säga, ’’Må Allah förbanna den och den! Vet han inte att profeten har sagt, ’’Må Allah förbanna judarna för de var förbjudna att (äta) fett, men de smälte det och sålde det.’’

Volym 4, bok 56, nummer 667

Berättat av ’Abdullah bin ’Amr:

Profeten sade, ’’Framför (mina läror) till folket även om det så är bara är en enda mening och berätta för andra historier om Bani Israel (som ni har fått lära er), för det är inte syndigt att göra det. Den som avsiktligt berättar en lögn om mig, kommer sannerligen att inta sin plats i (Helvetes) Elden.’’ 

Volym 4, bok 56, nummer 668

Berättat av Abu Huraira:

Allahs Budbärare sade, ’’Judarna och kristna färgar inte (sina gråa hårstrån), så ni skall göra tvärtom mot vad de gör (dvs färga era gråa hårstrån och skägg).’’

Volym 4, bok 56, nummer 669

Berättat av Jundub:

Allahs Budbärare sade, ’’I de nationerna före er tid fanns det en man som blev sårad och då han blev otålig (på grund av smärtan av skadan), tog han en kniv och skar sig i handen med den och blodet slutade inte rinna förrän han dog. Allah har sagt, ’’Min slav hade bråttom att ta sig själv till döden så Jag har förbjudit honom (att träda in i) Paradiset.’’

Volym 4, bok 56, nummer 670

Berättat av Abu Huraira:

Att han hörde Allahs Budbärare säga, ’’Allah ville sätta tre israeler på prov, en var spetälsk, en var blind och en var hårlös. Så Han skickade en ängel till dem som först kom till den spetälske och sade, ’’Vad önskar du mest av allt?’’ Han svarade, ’’En fin och bra hudfärg, för folket känner en stark motvilja mot mig.’’ Ängeln nuddade vid honom och hans sjukdom kurerades, och han gavs en fin färg och en underbar hud. Ängeln frågade honom, ’’Vilken egendom tycker du bäst om?’’ Han svarade, ’’Kameler (eller kor).’’ (Återberättaren tvekar, för antingen var det den spetälske eller den hårlöse mannen som ville ha kameler och den andre ville ha kor.) Så han (den spetälske) fick en havande hon-kamel, och ängeln sade (till honom), ’’Må Allah välsigna den.’’

Ängeln begav sig sedan till den hårlöse mannen och sade, ’’Vad önskar du mest av allt?’’ Han sade, ’’Jag tycker om vackert hår och vill bli kurerad från den här sjukdomen, för folket känner motvilja mot mig.’’ Ängeln nuddade vid honom och han botades, och han gavs ett vackert hår. Ängeln frågade (honom), ’’Vilken egendom tycker du bäst om?’’ Han svarade, ’’Kor.’’ Ängeln gav honom en havande ko och sade, ‘’Må Allah välsigna den.’’

Ängeln begav sig sedan till den blinde mannen och frågade, ’’Vad önskar du mest av allt?’’ Han svarade, ’’(Jag önskar) att Allah ska ge mig synen tillbaka så att jag kan se människorna.’’ Ängeln nuddade vid hans ögon och Allah gav honom hans syn tillbaka.’’ Ängeln frågade honom, ’’Vilken sorts egendom tycker du bäst om?’’ Han svarade, ’’Får.’’ Ängeln gav honom ett havande får. En tid senare födde de tre havande djuren sin avkomma, och förökades så mycket så att var och en av de tre männen hade en hjord av djur, en hade en hjord av kameler som fyllde dalen, en hade en hjord av kor som fyllde dalen och en hade en flock av får som fyllde dalen.

Sedan kom ängeln förklädd som en spetälsk och gick till den spetälske och sade, ’’Jag är en fattig man, som har förlorat mitt levebröd när jag var på en resa. Så ingen kan tillfredsställa mina behov förutom Allah och du. I Hans namn som har givit dig en sådant fin och underbar hud och så mycket egendom, så ber jag dig att ge mig en kamel så att jag kan nå fram till mitt mål. Mannen svarade, ’’Jag har många förpliktelser (så jag kan inte ge något till dig).’’ Ängeln sade, ’’Jag tror att jag känner dig, var du inte en spetälsk som många människor kände stark motvilja emot? Var du inte en fattig man och sedan gav Allah dig (all denna egendom)?’’ Han svarade, ’’(Det stämmer inte), jag fick egendomen genom ett arv av mina förfäder.’’ Ängeln sade, ’’Om det du säger är en lögn, låt Allah göra dig så som du var förut.’’   

Sedan kom ängeln förklädd som en hårlös man till den hårlöse mannen och sade till honom samma som han hade sagt till den förste mannen, och han svarade detsamma som den förste mannen hade gjort. Ängeln sade, ’’Om det du säger är en lögn, låt Allah göra dig så som du var förut.’’

Sedan kom ängeln förklädd som en blind man till den blinde mannen och sade, ’’Jag är en fattig man och resande, vars levebröd har förbrukats under en resa. Jag har ingen som kan hjälpa mig förutom Allah och du. Jag ber dig i Hans namn som gav dig tillbaka din syn, att ge mig ett får, så att jag med hjälp av det kan fortsätta min resa.’’ Mannen sade, ’’Det råder ingen tvekan om att det var Allah som gav mig min syn tillbaka. Jag var fattig och Allah gjorde mig rik; så du kan ta vad du vill av min egendom. Vid Allah, jag kommer inte att hindra dig från att ta det (som du behöver) av min egendom och som du får ta för Allahs skull.’’ Ängeln svarade, ’’Behåll din egendom hos dig. Ni (dvs 3 män) har utsatts för en prövning och Allah är nöjd med dig och är arg på dina två följeslagare.’’

Volym 4, bok 56, nummer 671

Berättat av Ibn ’Umar:

Allahs Budbärare sade, ’’En gång så var tre personer på en resa (de tillhörde en tidigare nation) och plötsligt började det att regna och de sökte skydd i en grotta. Ingången till grottan stängdes när de befann sig inne i grottan. De sade till varandra, ’’Oh ni! Ingenting kan rädda oss förutom sanningen, så var och en av oss måste be om Allahs Hjälp genom att ta upp en sådan gärning som han tror att han gjorde uppriktigt (dvs för att vinna Allahs Glädje).’’ Så en av dem sade, ’’Oh Allah! Du vet att jag hade en arbetare som arbetade för mig för en Faraq (dvs tre Sa’s) av ris, men han gav sig iväg och lämnade det (dvs sin lön). Jag sådde den Faraq av ris och med dess avkastning köpte jag kor (till honom). När han efter en tid kom till mig för att be mig sin lön sade jag (till honom), ’’Gå till de där korna och driv bort dem.’’ Han sade till mig, ’’Men du har en Faraq av ris att betala till mig.’’ Jag sade till honom, ’’Gå till dessa kor och ta dem, för de är frukten av din Faraq (av ris).’’ Så han drev iväg dem. Oh Allah! Om Du anser att det jag gjorde var på grund av fruktan för Dig, flytta då undan stenen.’’ Stenen flyttade sig en bit från ingången till grottan. Den andre mannen sade, ’’Oh Allah. Du vet att jag hade gamla föräldrar som jag brukade förse med mjölk från mina får varje natt. En natt var jag försenad och när jag kom hade de somnat, och min fru och mina barn grät av hunger. Jag brukade inte låta dem (dvs min familj) dricka om inte mina föräldrar hade druckit först. Så jag ogillade att väcka dem och också att de skulle sova utan att ha druckit det, så jag väntade på dem (att de skulle vakna) fram till gryningen. Oh Allah! Om Du anser att det jag gjorde var på grund av fruktan för Dig, ber dig flytta undan stenen.’’ Så stenen flyttade sig och de kunde se himlen genom öppningen. Den (tredje) mannen sade, ’’Oh Allah! Du vet att jag hade en kusin (dvs min farbrors dotter) som var den mest älskade för mig och jag ville förföra henne men hon vägrade, såvida jag inte betalade henne etthundra Dinarer (dvs guld bitar). Så jag samlade ihop beloppet och gav det till henne, och hon tillät mig att sova med henne. Men när jag satt mellan hennes ben sade hon, ’’Frukta Allah och beröva mig inte min oskuld förutom på ett lagligt sätt.’’ Jag ställde mig upp och lämnade de etthundra Dinarerna (till henne). Oh Allah! Om Du anser att det jag gjorde var på grund av fruktan för Dig, ber jag dig flytta undan stenen.’’ Så Allah räddade dem och de kom ut (från grottan).’’

(Den här hadithen visar att man kan be Allah om hjälp direkt eller man kan göra det genom sina goda gärningar. Men att be Allah genom döda eller frånvarande profeter, helgon, andar, heliga män, änglar osv är absolut förbjudet i Islam och är en sorts otro.)

(Hadithen återges i Volym 3, bok 34, nummer 418, Volym 3, bok 39, nummer 526, Volym 8, Bok 73, Nummer 5)

Volym 4, bok 56, nummer 672

Berättat av Abu Huraira:

Att han hörde Allahs Budbärare säga, ‘’När en dam satt och ammade sitt barn passerade en ryttare förbi och hon sade, ‘Oh Allah! Låt inte mitt barn dö förrän han blir som honom (dvs ryttaren).’ Barnet sade, ’Oh Allah! Gör mig inte som honom,’ och återvände sedan till sin mammas bröst (för att drick mjölk). (Efter en stund) passerades de av en dam som retades (av folket). Barnets moder sade, ’Oh Allah! Gör inte mitt barn som henne.’ Barnet sade, ’Oh Allah! Gör mig som henne.’ Sedan sade han, ‘När det gäller ryttaren så är han en otroende, medan damen är anklagad för att ha begått äktenskapsbrott (på falska grunder) och hon säger; Allah är tillräcklig för mig (Han vet sanningen).’’

(Hadithen återges i Volym 4, bok 55, nummer 645 )

Volym 4, bok 56, nummer 673

Berättat av Abu Huraira:

Profeten sade, ’’När en hund gick runt en vattenkälla och höll på att dö av törst, såg en israelisk prostituerad den och tog av sin sko och gav den vatten. Så Allah förlåt henne på grund av den goda handlingen.’’    

Volym 4, bok 56, nummer 674

Berättat av Humaid bin ’Abdur-Rahman:

Att han hörde Muawiya bin Abi Sufyan (som talade) från predikstolen det året som han utförde Hajj. Han tog ett löshår och sade, ’’Oh folket av Medina! Var finns era lärda män? Jag hörde att profeten förbjöd det här (dvs oäkta hår) och han brukade säga, ’’Israelerna förgjordes när deras damer hade för vana (att använda oäkta hår för att förlänga sitt eget hår.)’’

Volym 4, bok 56, nummer 675

Berättat av Abu Huraira:

Profeten sade, ’’Bland folket som har kommit före er brukade det finnas ’Muhaddithun’ (dvs personer som kan gissa sig till vad som kommer att inträffa senare, som om de personerna har blivit inspirerade av en gudomlig kraft), och om det finns några sådana personer bland mina efterföljare, så är det ’Umar bin Al-Khattab.’’

Volym 4, bok 56, nummer 676

Berättat av Abu Said Al-Khudri

Profeten sade, ‘’Bland Bani Israels män fanns det en man som hade mördat nittionio personer. Sedan började han fråga (om hans ånger skulle accepteras eller inte). Han mötte en munk och frågade honom om hans ånger kunde accepteras. Munken svarade nekande så mannen dödade honom. Han fortsatte att fråga tills en man gav honom rådet att gå till den och den byn. (Så han begav sig iväg till den) men han dog på vägen dit. När han var döende vände han sitt bröst mot byn (där han hade hoppats att hans ånger skulle accepteras), så barmhärtighetens änglar och straffens änglar grälade med varandra gällande honom. Allah beordrade byn (som mannen var på väg emot) att flytta sig närmare honom, och beordrade byn (därifrån mannen hade kommit)  att flytta sig längre bort, och sedan beordrade Han änglarna att mäta avståndet mellan mannens kropp och de två byarna. Det visade sig att han var en spann närmare byn (dit han var på väg). Så han blev förlåten.’’   

Volym 4, bok 56, nummer 677

Berättat av Abu Huraira:

En gång utförde Allahs Budbärare morgonbönen och vände sig sedan till folket och sade, ’’När en man drev på en ko, red han på den och slog den. Kon sade, ’’Vi har inte skapats för det här, men vi har skapats för plöjning.’’ När folket hörde det sade förvånat, ’’Ärad vare Allah! En ko som talar!’’ Profeten sade, ‘’Jag tror på det, och Abu Bakr och ‘Umar tror också på det, även om ingen av dem var närvarande då. När en person befann sig bland sina får, attackerade en varg och tog ett av fåren. Mannen jagade vargen tills han räddade fåret från vargen, då sade vargen, ’Du har räddat den från mig; men vem ska vakta den på dagen för de vilda bestarna när det inte kommer att finnas någon fåraherde att vakta dem förutom jag (på grund av upploppen och lidandet)?’ ’’ Folket sade förvånat, ’’All ära till Allah! En varg som talar!’’ Profeten sade, ’’Men jag tror på det, och Abu Bakr och ’Umar tror också på det, även om ingen av dem var närvarande då.’’ (Hadithen återges i Volym 3, bok 39, nummer 517, Volym 5, Book 57, nummer 15:)

Volym 4, bok 56, nummer 678

Berättat Abu Huraira:

Allahs Budbärare sade, ’’En man köpte en bit mark från en annan man, och köparen fann där en lerkruka full av guld. Köparen sade till säljaren, ’’Ta ditt guld, eftersom jag endast har köpt marken av dig, men jag har inte köpt något guld av dig.’ Den (tidigare) ägaren av marken sade, ’’Jag har sålt marken till dig och allting som finns i den.’’ Så de tog båda sitt ärende till en man som frågade, ’’Har ni barn?’’ En av dem sade, ’’Jag har en son.’’ Den andre sade, ’’Jag har en dotter.’’ Mannen sade, ‘’Låt flickan gifta sig med pojken och spendera sedan pengarna på dem båda och ge bort resten av det i välgörenhet.’ ’’

Volym 4, bok 56, nummer 679

Berättat av Usama bin Zaid:

Allahs Budbärare sade, ’’Pest är ett sorts straff som sändes till en grupp Israeler (eller till några människor före er tid). Så om ni hör om dess spridning i ett land, närma er det inte och om den skulle uppstå i ett land där ni befinner er, lämna då inte det landet för att springa ifrån det (dvs prtsen).’’ 

Volym 4, bok 56, nummer 680

Berättat av ’Aisha:

(Profetens fru) Jag frågade Allahs Budbärare om petsen. Han berättade för mig att det var ett straff som skickas av Allah till den som Han så önskar och Allah har gjort det till en källa av barmhärtighet för de troende. För om man i en tid när petsen  finns stannar tålmodigt i sitt land och hoppas på Allahs belöning och tror att inget kommer att hända honom bara om Allah har skrivit det för honom, så kommer han att få en martyrs belöning.’’

Volym 4, bok 56, nummer 681

Berättat av ’Aisha:

Folket av Quraish var oroliga för en dam från Bani Makhzum som hade begått stöld. De frågade, ’’Vem vill medla för henne med Allahs Budbärare?’’ Någon sade, ’’Ingen vågar att göra det förutom Usama bin Zaid, som står Allahs Budbärares nära.’’ När Usama talade med Allahs Budbärare sade Allahs Budbärare (till honom), ’’Försöker du förmedla för någon i ett fall som står i samband med Allahs Föreskrivna Straff?’’ Sedan ställde han sig upp och höll en predikan och sade, ’’Det som förgjorde nationer före er var om en av de ädla bland dem stal så brukade de förlåta honom, och om en fattig person bland dem stal, brukade de straffa honom. Vid Allah, om Fatima, dotter till Muhammad, skulle ha stulit skulle jag ha huggit av henne handen.’’

Volym 4, bok 56, nummer 682

Berättat av Ibn Mas’ud:

Jag hörde en person recitera en (koranisk) vers på ett visst sätt och jag hörde profeten recitera samma vers på ett annat sätt. Så jag tog med honom till profeten och berättade för honom om det men jag lade märke till tecken av missnöje i hans ansikte och sedan sade han, ’’ Båda två av er har rätt, så var inte oeniga för nationer före er var oeniga så de förgjordes.’’

Volym 4, bok 56, nummer 683

Berättat av ’Abdullah:

Som om jag skulle ha sett profeten tala om en av profeterna vars nation hade slagit honom och orsakat honom att blöda, när han rengjorde blodet från sitt ansikte och sade, ’’Oh Allah! Förlåt min nation, för de har ingen kunskap.’’

Volym 4, bok 56, nummer 684

Berättat av Abu Sa’id:

Profeten sade, ’’Bland de människor som fanns före er tid, var det en man som Allah hade givit mycket pengar. När han var på sin dödsbädd, kallade han på sina söner och sade, ’’Vilken sorts fader har jag varit till er?’’ De svarade, ’’Du har varit en god fader.’’ Han sade, ’’Jag har aldrig utfört en enda god gärning, så när jag dör bränn mig, krossa min kropp och sprid askan när det är en blåsig dag.’’ Hans söner gjorde som han ville, men Allah samlade ihop hans partiklar och frågade (honom), ’’Vad fick dig att vilja det?’’ Han svarade, ’’I fruktan för Dig.’’ Så Allah skänkte honom Hans Barmhärtighet (förlät honom).’’

Volym 4, bok 56, nummer 685

Berättat av Rib´i bin Hirash:

’Uqba sade till Hudhaifa, ’’Kan du inte berätta för oss vad du hörde Allahs Budbärare säga?’’ Hudhaifa sade, ’’Jag hörde honom säga, ’’Döden närmade sig en man när han inte hade något hopp om att överleva, så han sade till sin familj, ’’När jag dör, samla ihop mycket ved för mig och gör upp en eld (för att bränna mig). När elden har ätit upp mitt kött och når fram till mitt skelett, ta benen och mal dem och sprid ut det pulver som blir över havet en het (eller blåsig) dag.’’ (Det gjordes.) Men Allah samlade samman hans partiklar och frågade (honom), ’’Varför ville du ha det så?’’ Han svarade, ’’I fruktan för Dig.’’ Så Allah förlät honom.’’

Volym 4, bok 56, nummer 686

Berättat av ’Abdul Malik:

Som den tidigare hadithen sägandes, ’’På en blåsig dag.’’

Volym 4, bok 56, nummer 687

Berättat av Abu Huraira:

Allahs Budbärare sade, ’’En man brukade ge lån till människor och brukade säga till sin tjänare, ’’Om en gäldenär är fattig, förlåt honom så att Allah kan förlåta oss.’’ Så när han mötte Allah (efter sin död) förlät Allah honom.’’ 

Volym 4, bok 56, nummer 688

Berättat av Abu Huraira:

Profeten sade, ’’En man brukade utföra syndiga gärningar och när döden nådde honom, sa han till sina söner, ’’Efter min död så bränn mig och krossa mig sedan sprid pulvret för vinden, för vid Allah om Allah har kontroll över mig, kommer Han att ge mig ett sådant straff som Han aldrig tidigare har givit till någon annan.’’ När han dog uppfyllde hans söner hans önskan. Allah beordrade jorden genom att säga, ‘’Samla ihop det av hans partiklar som ni har.’’ Det blev gjort och se! Där stod (mannen). Allah frågade (honom), ’’Vad fick dig att göra det som du gjorde?’’ Han svarade, ‘’Oh min Herre! Jag var rädd för Dig.’’ Så Allah förlåt honom.’’ En annan återberättare sade, ’’Mannen sade, ’’Fruktan för dig, Oh Herre!!’’

Volym 4, bok 56, nummer 689

Berättat av ’Abdullah bin ’Umar:

Allahs Budbärare sade, ’’En dam straffades på grund av en katt som hon hade hållit fången tills den dog. Hon fick träda in i (Helvetes) Elden på grund av det, för hon gav den varken mat eller vatten då hon höll den i fångenskap, inte heller frigav hon den för att den själv skulle kunna äta av jordens skadedjur.’’

Volym 4, bok 56, nummer 690

Berättat av Abu Masud Uqba:

Profeten sade, ’’Ett av profeternas uttalanden som folket har fått är, ’’Om ni inte känner skam, gör då vad ni vill.’’

Volym 4, bok 56, nummer 691

Berättat av Abu Mas’ud:

Profeten sade, ’’Ett av profetens uttalanden som folket har fått är, ’’Om ni inte känner skam, gör då vad ni vill.’’ 

Volym 4, bok 56, nummer 692

Berättat av Ibn ’Umar:

Profeten sade, ’’När en man var ute och promenerade och han släpade sin klädesdräkt med stolthet, svaldes han av jorden och kommer att fortsätta att sjunka i den tills Återuppståndelsens Dag.’’

Volym 4, bok 56, nummer 693

Berättat av Abu Huraira:

Profeten sade, ’’Vi är de sista (som har kommit) men vi kommer att vara de främsta på Återuppståndelsens Dag, nationer har givits Boken (dvs Skrifter) före oss, och vi gavs den Heliga Boken efter dem. Denna dag (dvs fredag) är den dag som vi var oense om. Så nästa dag (dvs lördag) föreskrevs för judarna och dagen efter det (dvs söndag) för kristna. Det är ålagt varje muslim att tvätta sitt huvud och kropp den dagen (dvs fredag) (åtminstone) var sjunde dag.’’ 

Volym 4, bok 56, nummer 694

Berättat av Said bin Al-Musaiyab:

När Muawiya bin Abu Sufyan kom till Medina för sista gången, höll han en predikan för oss. Han tog ut en hårtofs och sade, ’’Jag trodde aldrig att någon annan än judarna skulle göra någonting sådant (dvs använda oäkta hår). Profeten kallade den sortens praktiserande för ’Az-Zur’ (dvs falskhet),’’ vilket betyder att använda oäkta hår.

Volym 4, bok 56, nummer 695

Berättat av Ibn Abbas:

När det gäller versen: ’’...Vi har samlat er i folk och stammar...(49:13) där Shu’ub betyder det stora Qabail (dvs nationer) medan Qabail (dvs stammar) betyder förgreningar.

Volym 4, bok 56, nummer 696

Berättat av Abu Huraira:

En gång fick Allahs Budbärare frågan, ’’Vem är den mest ärbara bland folket?’’ Han sade, ’’Den mest rättfärdige (dvs som fruktar Allah) bland er.’’ De sade, ’’Vi frågar dig inte om det.’’ Han sade, ’’Då är det Josef, Allahs profet.’’

Volym 4, bok 56, nummer 697

Berättat av Kulaib bin Wail:

Jag frågade Zainab bint Abi Salam (dvs profetens frus dotter), ’’Berätta för mig om profeten. Tillhörde han stammen Mudar? Hon svarade, ’’Ja han tillhörde stammen Mudar och var ättling till An-Nadr bin Kinana.’’

Volym 4, bok 56, nummer 698

Berättat av Kulaib:

Jag fick veta av profetens rabiba (dvs dotter till profetens fru), jag tror det var Zainab, att profeten förbjöd kärl (för vin) Ad-Dubba, Al-Hantam, Al-Muqaiyar och Al-Muzaffat. Jag sade till henne, ’’Berätta för mig vilken stam som profeten tillhörde; var han från stammen Mudar?’’ Hon svarade, ’’Han tillhörde stammen Mudar och var ättling till An-Nadr bin Kinana.’’

Volym 4, bok 56, nummer 699

Berättat av Abu Huraira:

Allahs Budbärare sade, ’’Ni kan se att människor har olika natur. De som var de bästa i den för-islamiska eran är också de bästa i Islam om de har religiös kunskap. Ni ser att de bästa bland människorna när det gäller detta (dvs vilja att styra) är de som hatar det mest. Och ni ser att de värsta bland människorna är de med två ansikten som visar ett ansikte till dessa och till andra visar de ett annat ansikte (dvs en hycklare).’’

Volym 4, bok 56, nummer 700

Berättat av Abu Huraira:

Profeten sade, ’’Quraish stam har företräde framför andra människor när det gäller detta (dvs rätten att styra). Muslimerna följer muslimerna bland dem, och de otroende följer de otroende bland dem. Människor har olika natur. De bästa bland dem i den för-islamiska eran är de bästa i Islam under förutsättning att de innehar religiös kunskap. Ni kommer att märka att de bästa bland människorna när det gäller detta (dvs att styra) är den som hatar det mest (dvs tanken på att styra) tills han ges löfte om allians.’’

Volym 4, bok 56, nummer 701

Berättat av Tawus:

Ibn ’Abbas reciterade Koranversen: ’’...jag ber bara att ni ger (medmänniskorna) den kärlek (de har rätt att vänta).’’ (42:23) Said bin Jubair sade, ’’(versen antyder) släktskap med Muhammad.’’ Ibn ’Abbas sade, ’’Det fanns inte ett enda hus i Quraish som inte har släktskap med profeten så denna vers uppenbarades i samband med det och dess tolkning är: ’’Oh Quraish! Ni ska hålla goda relationer mellan mig (dvs Muhammad) och er.’’

Volym 4, bok 56, nummer 702

Berättat av Abi Mas’ud:

Profeten sade, ’’Från den östra sidan kommer plågor att komma. Oförskämdhet och brist på barmhärtighet är de lantliga beduinernas egenskaper som är upptagna med sina kameler och kor (och inte ägnar uppmärksamhet åt religionen.) Sådana är stammarna Rabi’a och Mudar.’’

Volym 4, bok 56, nummer 703

Berättat av Abu Huraira:

Jag hörde Allahs Budbärare säga, ’’Stolthet och arrogans är de lantliga beduinernas egenskaper medan stillhet återfinns bland ägare av får. Tro är jemenitisk och visdom är också jemenitisk dvs jemeniterna är välkända för deras sanna tro och visdom.’’ Abu ’Abdullah (Al-Bukhari) sade, ’’Jemen kallas så för det är beläget öster om Kaba, och Mash´ama kallades så eftersom det var beläget väster om Kaba.

Volym 4, bok 56, nummer 704

Berättat av Muhammad bin Jubair bin Mut’im:

Att när han följde med en delegation från Quraish till Muawiya fick Muawiya höra nyheten att ’Abdullah bin ’Amr bin Al-’As sade att det skulle vara en kung från stammen Qahtan. Då blev Muawiya arg, ställde sig upp och ärade Allah som Han  förtjänar att äras och sade sedan, ’’Jag har hört att några av männen bland er berättar ting som varken finns i den Heliga boken och inte heller har berättats av Allahs Budbärare. De männen är de bland er som är okunniga. Var uppmärksamma på sådana förhoppningar som får människor att ta fel väg, för jag hörde Allahs Budbärare säga, ’Auktoriteten att styra kommer att förbli hos Quraish och de som är fientligt inställda till dem kommer Allah att förgöra, så länge som Quraish håller sig fast vid religionens lagar.’’ 

Volym 4, bok 56, nummer 705

Berättat av Ibn ’Umar:

Profeten sade, ’’Auktoritet att styra kommer att förbli hos Quraish, även om endast två av dem skulle finnas kvar.’’

Volym 4, bok 56, nummer 706

Berättat av Jubair bin Mut’im:

’Uthman bin Affan gick (till profeten) och sade, ’’Oh Allahs Budbärare! Du gav egendom till Bani al-Muttalib och gav inget till oss, även om vi och de är lika nära i släktskap till dig.’’ Profeten sade, ’’Endast Bani Hashim och Bani Al-Muttalib är densamme (när det gäller familjestatus).’’

Berättat av Urwa bin Az-Zubair: ’Abdullah bin Az-Zubair gick med några kvinnor från stammen Bani Zuhra till ’Aisha som brukade behandla dem på ett bra sätt på grund av deras släktskap med Allahs Budbärare.

Volym 4, bok 56, nummer 707

Berättat av Abu Huraira:

Allahs Budbärare sade, ’’Quraish stam, Ansar, folket av stammen Juhaina, Muzaina, Aslam, Ashj´a’ och Ghifar är mina lärljungar och har inga beskyddare förutom Allah och Hans Budbärare.’’

Volym 4, bok 56, nummer 708

Berättat av ’Urwa bin Az-Zubair:

’Abdullah bin Az-Zubair var den mest älskade personen för ’Aisha förutom profeten och Abu Bakr och han i sin tur var den som var henne mest hängiven. ’Aisha brukade inte hålla tillbaka de pengar som gavs till henne av Allah, utan hon brukade spendera dem i välgörenhet. (’Abdullah) bin Az-Zubair sade, ’’ ’Aisha bör stoppas från att göra så.’’ (När ’Aisha hörde det) protesterade hon och sade, ’’Skall jag stoppas från att göra så? Jag svär att jag aldrig kommer att tala med ’Abdullah bin Az-Zubair igen.’’ Då bad Ibn Az-Zubair några människor från Quraish och i synnerhet två av Allahs Budbärares morbröder att de skulle medla med henne, men hon vägrade (att tala med honom). Az-Zuhriyun, profetens morbröder, inklusive Abdur-Rahman bin Al-Aswad bin ’Abd Yaghuth och Al-Miswar bin Makhrama sade till honom, ’’När vi ber om tillåtelse att besöka henne, gå in i hennes hus tillsammans med oss (utan att be om hennes tillåtelse).’’ Han gjorde det (och hon accepterade deras medling). Han skickade tio slavar till henne som hon frigav mot en försoning för (att inte ha hållit) sitt svurna löfte. ’Aisha frigav fler slavar av samma anledning tills hon hade frigivit fyrtio slavar. Hon sade, ’’Jag önskar att jag skulle ha specificerat vad jag skulle ha gjort ifall jag inte hade fullföljt mitt löfte när jag gjorde det, så att det skulle ha blivit lättare.’’

Volym 4, bok 56, nummer 709

Berättat av Anas:

’Uthman kallade på Zaid bin Thabit, Abdullah bin Az-Zubair, Said bin Al-’As och ’Abdur-Rahman bin Al-Harith bin Hisham, och sedan skrev de den Heliga Koranens manuskrift i form av en bok i flera kopior. ’Uthman sade till de tre personerna från Quraish, ’’Om ni är oense med Zaid bin Thabit om någonting i Koranen, skriv det då på Quraishs dialekt, då Koranen uppenbarades på deras dialekt.’’ Så de gjorde på det sättet. (Zaid bin Thabit var en Ansari och inte från Quraish).

Volym 4, bok 56, nummer 710

Berättat av Salama:

Allahs Budbärare passerade förbi en grupp personer från stammen Aslam som var bågskyttar. Han sade, ’’Oh Ismails barn! Kasta (pilar), för er fader var en bågskytt. Jag är med Bani den och den,’’ vilket betydde ett av de två lagen. Det andra laget slutade att kasta, då sade profeten, ’’Vad är det som har hänt med dem?’’ De svarade, ’’Hur ska vi kunna kasta när du är med Bani den och den?’’ Han sade, ’’Kasta för jag är med er alla.’’   

Volym 4, bok 56, nummer 711

Berättat av Abu Dhar:

Profeten sade, ’’Om någon gör anspråk på att vara son till någon annan än sin sanna fader med flit, då tror han inte på Allah, och om någon gör anspråk på att tillhöra ett folk som han inte hör till, låt en sådan person inta sin plats i (Helvetes) Elden.’’

Volym 4, bok 56, nummer 712

Berättat av Wathila bin Al-Asqa:

Allahs Budbärare sade, ’’Sannerligen är en av de värsta lögnerna att falskt göra anspråk på att vara son till någon annan än sin verklige fader, eller att göra anspråk på att haft en dröm som man inte har haft, eller att säga att jag har sagt något som jag inte har sagt.’’

Volym 4, bok 56, nummer 713

Berättat av Ibn Abbas:

Delegater från ’Abd-ul-Qais kom till Allahs Budbärare och sade, ‘’Oh Allahs Budbärare! Vi är från stammen Rabi’a och de otroende i Mudar stammen finns mellan oss och er, så vi kan inte komma till er förutom under de Heliga månaderna. Därför vill vi att du ska ge oss några instruktioner som vi kan följa och överföra till vårt folk som vi lämnat kvar.’’ Profeten sade, ’’Jag beordrar er att iaktta fyra ting och förbjuder er (att göra) fyra ting; (Jag beordrar er) att tro på Allah och bevittnar att Ingen har rätt att dyrkas förutom Allah; att utföra bönen perfekt; att betala Zakat; och att ge en femtedel av krigsbyte för Allahs skull. Och jag förbjuder er att använda Ad-Dubba, Al-Hantam, An-Naqir och Al-Muzaffat.’’ (Dessa är namn på kärl i vilka alkoholhaltiga drycker serveras.)

Volym 4, bok 56, nummer 714

Berättat ’Abdullah bin ’Umar:

Jag hörde Allahs Budbärare säga från predikstolen, ’’Sannerligen kommer plågor (att börja) härifrån,’’ och han pekade österut, ’’varifrån satans horn kommer ut.’’

Volym 4, bok 56, nummer 715

Berättat av Abu Huraira:

Profeten sade, ’’Stammarna Quraish, Al-Ansar, Juhaina, Muzaina, Aslam, Ghifar, och ’Ashja är de som hjälper mig, och de har ingen beskyddare (dvs Mästare) förutom Allah och Hans Budbärare.’’

Volym 4, bok 56, nummer 716

Berättat av Abdullah bin ’Umar:

När Allahs Budbärare stod i predikstolen sade han, ’’Må Allah förlåta stammen Ghifar! Och må Allah bevara stammen Aslam! ’Usaiya stammen har varit olydiga mot Allah och Hans Budbärare.’’

Volym 4, bok 56, nummer 717

Berättat av Abu Huraira:

Profeten sade, ’’Må Allah bevara stammen Aslam, och må Allah förlåta stammen Ghifar!’’

Volym 4, bok 56, nummer 718

Berättat av Abu Bakra:

Profeten sade, ’’Tror ni att stammarna Juhaina, Muzaina, Aslam och Ghifar är bättre än stammarna Bani Tamim, Bani Asad, Bani ’Abdullah bin Ghatafan och Bani Amir bin Sasaa?’’ En man sade, ’’De är utan framgång och förlorare.’’ Profeten tillade, ’’De är bättre än stammarna Bani Tamim, Bani Asad, Bani Abdullah bin Ghatafan och Bani Amir bin Sasaa.’’

Volym 4, bok 56, nummer 719

Berättat av Abu Bakra:

Al-Aqra’ bin Habis sade till profeten, ’’Ingen har givit dig löfte om allians förutom rånarna av pilgrimerna (dvs de som brukade råna pilgrimer) som var från stammarna Aslam, Ghifar, Muzaina.’’ (Ibn Abi Ya’qub tvekar om Al-Aqra också sade ’Och Juhaina.’) Profeten sade, ’’Tror ni inte att stammarna Aslam, Ghifar, Muzaina (och också kanske) Juhaina är bättre än stammarna Bani Tamim, Bani Amir, Asad och Ghatafan?’’ Någon sade, ’’De var utan framgång och förlorare!’’ Profeten sade, ’’Ja, vid Honom i Vars Händer mitt liv finns, de (dvs de tidigare nämnda) är bättre än dem (dvs de senare nämnda).’’

Abu Huraira sade, ’’(Profeten sade), ’(Folket av) Bani Aslam, Ghifar och några människor från Muzaina (eller några människor från Juhaina eller Muzaina) är bättre inför Allah (eller på Återuppståndelsens Dag) än stammarna Asad, Tamim, Hawazin och Ghatafan.’ ’’

Volym 4, bok 56, nummer 720

Berättat av Jabir:

Vi var tillsammans med profeten under en Ghazwa. Ett stort antal utvandrare förenade sig med honom och bland dem fanns det en person som brukade skoja (eller skoja med spjut), så han (utan att mena det) träffade en Ansari man i höften. Ansari mannen blev så arg att de båda samlade ihop sitt folk. Ansari mannen sade, ’’Hjälp, Oh Ansar!’’ Och utvandraren sade, ’’Hjälp, Oh utvandrare!’’ Profeten kom ut och sade, ‘’Vad är det med människorna (då de kallar) till seder som hör till okunnighetens tid?’’ Sedan sade han, ’’Vad är det med dem?’’ Så han fick höra om det slag som utvandraren hade givit Ansari mannen. Profeten sade, ’’Sluta med denna (dvs vädjan om hjälp) för det är en ond kallan.’’ Abdullah bin Ubai bin Salul (en hycklare) sade, ’’Utvandrarna har kallat och (samlats mot oss), så när vi återvänder till Medina, så kommer sannerligen de mer hedervärda människorna att utesluta de dåliga bland dem.’’ Då sade ’Umar, ’’Oh Allahs Budbärare! Skall vi inte döda denna onda person (dvs Abdullah Ubai bin Salul)?’’ Profetens sade, ’’(Nej), annars skulle folket säga att Muhammad brukade döda sina följeslagare.’’ 

Volym 4, bok 56, nummer 721

Berättat av ’Abdullah (bin Mas’ud):

Profeten sade, ’’Den som slår sig i ansiktet eller sliter sönder sina kläder eller åkallar på det sätt som åkallades på under tiden för okunnighet, är inte en av oss.’’

Volym 4, bok 56, nummer 722

Berättat av Abu Huraira:

Allahs Budbärare sade, ’’ ’Amr bin Luhai bin Oam’a bin Khindif var fader till Khuza’a.’’

Volym 4, bok 56, nummer 723

Berättat av Said bin Al-Musaiyab:

Al-Bahira var ett djur vars mjölk sparades för statyer och andra gudomligheter, så ingen hade tillåtelse att mjölka den. As-Saiba var ett djur som de (dvs de otroende) brukade befria i deras gudars namn så att den inte skulle kunna användas till att bära någonting. Abu Huraira sade, ’’Profeten sade, ’Jag såg Amr bin ’Amir bin Luhai Al-Khuzai dra sina inälvor i (Helvetes) Elden, för han var den förste mannen som började med vanan att befria djuren (för falska gudar).’’

Volym 4, bok 56, nummer 724

Berättat av Ibn Abbas:

När nyheten om profetens ankomst nådde Abu Dhar, sade han till sin broder, ’’Rid till denna dal och ge mig nyheterna från denne man (dvs profeten) som gör anspråk på att vara en profet som tar emot information från himlen. Lyssna på vad han har att säga och kom sedan till mig.’’ Hans broder gav sig iväg tills han kom till profeten och han lyssnade till hans tal och återvände till Abu Dhar och sade till honom, ’’Jag har sett honom uppmuntra människor till dygd och hans tal var inte som poesi.’’ Abu Dhar sade, ’’Du har inte gjort mig nöjd och givit mig det svar som jag ville ha.’’ Så han tog mat med sig för sin resa och fyllde vattenskinnet och gav sig iväg tills han nådde fram till Mecka. Där gick han till moskén och letade efter profeten, som han inte kände och han ville inte fråga någon var han kunde hitta honom. Så en del av natten passerade förbi och ’Ali såg honom och han insåg att han var en främling. Abu Dhar följde med honom (till hans hus), men ingen av dem frågade den andre någonting tills det blev morgon, då han tog sitt vattenskinn och mat och gick till moskén. Han tillbringade dagen där utan att profeten lade märke till honom tills det blev natt och då återvände han till sin sovplats.’’ ’Ali passerade igen förbi honom och sade, ’’Har inte mannen (dvs Abu Dhar) hittat sin boningsplats ännu?’’ Så ’Ali bad honom att ställa sig upp och tog med honom (till sitt hus), men ingen av dem frågade den andre någonting, tills det var den tredje dagen då ’Ali igen såg detsamma och Abu Dhar stannade hos honom. ’Ali frågade då, ’’Vill du inte berätta för mig varför du har kommit hit?’’ Han svarade, ’’Om du ger mig ditt löfte och är överens med mig att du kommer att vägleda mig, då kommer jag att berätta för dig.’’ När ’Ali gjorde det, berättade Abu Dhar för honom (om varför han hade kommit). ’Ali sade, ’’Det är Sanningen, och han (dvs Muhammad) är Allahs Budbärare. Så när det blir morgon, följ med mig och om jag skulle uppfatta att någon fara hotar dig, så ger jag dig ett tecken om det genom att jag låtsas gå till toaletten. Men om jag fortsätter att gå vidare, följ mig tills jag går till den plats som jag kommer att gå in till.’’ Abu Dhar gick med på det och följde ’Ali tills han gick in till profetens plats och Abu Dhar gick in tillsammans med honom. Han lyssnade sedan till profetens tal och omfamnade Islam omedelbart. Profeten sade till honom, ’’Gå tillbaka till ditt folk och meddela dem (om denna religion) tills du får höra (mera) vad du ska göra.’’ Abu Dhar sade, ’’Vid Honom i Vars Händer mitt liv finns! Jag kommer att tillkännage min konversion till Islam offentligt bland dem (dvs de otroende).’’ Han gick iväg tills han nådde fram till moskén och tillkännagav så högt som möjligt, ’’Jag bevittnar att Ingen har rätt att dyrkas förutom Allah och att Muhammad är Allahs Budbärare.’’ Folket ställde sig då upp och slog honom tills de slog ner honom. Al-’Abbas kom och täckte över honom med sin kropp (för att beskydda honom) och sade, ’’Ve er! Vet ni inte att han är från Ghifar och att vägen för era handelsmän på väg till Sham går via platsen där hans stam finns?’’ På det sättet räddade honom från dem. Abu Dhar gjorde detsamma nästa dag och folket slog honom igen och Al-’Abbas täckte igen över honom med sin kropp (på samma sätt som tidigare, för att rädda honom).

Volym 4, bok 56, nummer 725

Berättat av Abu Jamra:

Ibn ’Abbas sade till oss, ’’Skall jag berätta för er om Abu Dhars konversion till Islam?’’ Vi sade, ’’Ja.’’ Han sade, ’’Abu Dhar sade; Jag var en man tillhörande stammen Ghifar. Vi hörde att en man hade framträtt i Mecka som gjorde anspråk på att vara en profet. Jag sade till min broder, ’Gå till den mannen och tala med honom och berätta sedan för mig vad han har sagt.’ Han gav sig iväg, träffade honom och återvände sedan. Jag frågade honom, ’Vad har du att berätta?’ Han sade, ‘Vid Allah, jag såg en man påbjuda det som är gott och förbjuda det som är ont.’’ Jag sade till honom, ’’Du har inte gjort mig nöjd med den lilla informationen.’ Så jag tog ett vattenskinn och en käpp och begav mig iväg till Mecka. Jag varken kände honom (dvs profeten) inte heller ville jag fråga någonting om honom. Jag fortsatte att dricka Zam-zam vatten och stannade i moskén. När ’Ali passerade förbi mig sade han, ’Jag tror du är en främling här?’ Jag sade, ’Ja.’ Han fortsatte till sitt hus och jag följde med honom. Han frågade mig inte om någonting och jag sade ingenting till honom. Nästa morgon gick jag till moskén för att fråga om profeten men ingen berättade någonting om honom för mig. ’Ali passerade igen förbi mig och frågade, ’’Har mannen ännu inte hittat sin boendeplats?’ Jag sade, ’Nej.’ Han sade, ’Kom med mig.’ Han frågade mig, ‘Vilken handel idkar du? Vad har du tagit med dig till den här staden?’ Jag sade till honom, ’Om du kan hålla det hemligt så ska jag berätta det för dig.’ Han sade, ’Det ska jag göra.’ Jag sade till honom, ‘Vi har fått höra att en person har framträtt här som gör anspråk på att vara en profet. Jag har skickat min broder för att tala med honom och när han återvände, blev jag inte nöjd av det som han berättade; så jag ville träffa honom personligen.’ ’Ali sade (till Abu Dhar), ’Du har nått ditt mål, jag skall gå till honom nu så följ med mig, och när jag går in, gå då in efter mig. Om jag ser någon som skulle kunna ge dig bekymmer, kommer jag att ställa mig nära en vägg och låtsas att snygga till mina skor (som en varning till dig) och då ska du gå din väg.’ ’Ali fortsatte framåt och jag följde med honom tills han gick till en plats och jag gick in tillsammans med honom till profeten, och jag sade till honom, ’Berätta för mig vad Islam är för något (dess principer).’ När han gjorde det, omfamnade jag genast Islam. Han sade till mig, ’Oh Abu Dhar! Håll din konversion hemlig och återvänd hem till din stad, och när du hör om vår seger, återvänd till oss.’ Jag sade, ’Vid Honom i Vars Händer som har skickat dig med Sanningen, jag kommer att tillkännage min konversion till Islam för dem (dvs för de otroende).’ Abu Dhar gick till moskén, där några personer från Quraish var närvarande, och sade, ’’Oh folk av Quraish! Jag bevittnar att Ingen har rätt att dyrkas förutom Allah, och jag bevittnar (också) att Muhammad är Allahs Slav och Hans Budbärare.’ När männen från Quraish (hörde det) sade de, ’’Ge er på den här Sabi´ (dvs som har bytt religionen)!’ De ställde sig upp och slog mig nästan till döds. Al-’Abbas såg mig och täckte över mig med sin kropp för att beskydda mig. Han vände sig sedan till dem och sade, ’Ve er! Ni vill döda den här mannen från stammen Ghifar, trots att er handelsväg och resväg går via Ghifars område?’ Så de lät mig vara. Nästa morgon återvände jag (till moskén) och sade samma sak som jag hade sagt dagen före. De sade igen, ’Ge den där Sabi!’ Jag behandlades på samma sätt som den tidigare dagen, och igen hittade Al-’Abbas mig och täckte över mig med sin kropp för att beskydda mig och sade till dem detsamma som han hade sagt dagen före.’ Så det var Abu Dhars konversion (må Allah vara Barmhärtig mot honom) till Islam.’’     

Volym 4, bok 56, nummer 726

Berättat av Ibn ’Abbas:

Om ni vill veta hur det var med arabernas okunnighet, referera till Sura Al-Anam efter vers nummer 130; ’’De som utan att förstå (det oerhörda i denna handling), i sin dårskap dödar sina barn har förlorat allt! Och (likaså de) som förklarar förbjuden den föda som Gud har gett dem för deras livsuppehälle – en (annan) lögn om Gud, som de har diktat upp. De saknar helt vägledning och har gått vilse.’’ (6:140)

Volym 4, bok 56, nummer 727

Berättat av Ibn Abbas:

När versen; ’’Och varna dem som står dig närmast (för Guds straff)’’ (26:214) uppenbarades, började profeten kalla (de arabiska stammarna), ’’Oh Bani Fihr, Oh Bani ’Adi och nämnde först de olika grenarna av stammen Quraish.

Berättat av Ibn ’Abbas: När versen; ’’Och varna dem som står dig närmast (för Guds straff)’’ (26:214) uppenbarades, började profeten att kalla alla stammar vid deras namn. 

Volym 4, bok 56, nummer 728

Berättat av Abu Huraira:

Profeten sade, ’’Oh Bani ’Abd Munaf! Köp er från Allah (dvs rädda er själva från Elden); Oh Bani ’Abdul-Muttalib! Köp er från Allah; Oh moder till Az-Zubair bin Al-Awwam, faster till Allahs Budbärare, och Oh Fatima bint Muhammad! Köp er från Allah, för jag kan inte försvara er inför Allah. Ni (båda) kan be att få från min egendom så mycket som ni vill.’’

Volym 4, bok 56, nummer 729

Berättat av Anas:

Profeten skickade efter Ansar (och när de kom), frågade han, ’’Finns det någon främling bland er?’’ De sade, ’’Nej, förutom sonen till vår syster.’’ Allahs Budbärare sade, ’’Sonen till systern till någon, tillhör dem.’’

Volym 4, bok 56, nummer 730

Berättat av ’Aisha:

Att under Minas dagar, kom Abu Bakr till henne, när två flickor var med henne och de slog på trummor, och profeten (låg) och täckte sig själv med sitt klädesplagg. Abu Bakr tillrättavisade de två flickorna, men profeten avtäckte sitt ansikte och sade, ’’Oh Abu Bakr! Låt dem vara, för det här är dagarna för Eid (högtid).’’ De dagarna vara Minas dagar. ’Aisha tillade, ’’Profeten täckte över mig när jag tittade på etiopierna som lekte i moskén. ’Umar tillrättavisade dem, men profeten sade, ’’Låt dem vara, Oh Bani Arfida! Lek (för) ni är trygga.’’

Volym 4, bok 56, nummer 731

Berättat av ’Aisha:

En gång bad Hassan bin Thabit profeten om lov att smäda (dvs recitera satirisk poesi i nedsättande ton) till de otroende. Profeten frågade, ’’Hur är det då med det faktum att jag har gemensam härstamning med dem?’’ Hassan svarade, ’’Jag skall ta bort dig från dem så som hår tas bort från en deg.’’

Berättat av ’Urwa: Jag började att skymfa Hassan framför ’Aisha, då sade hon, ’’Skymfa inte honom, för han brukade försvara profeten (med sin poesi).’’

Volym 4, bok 56, nummer 732

Berättat av Jubair bin Mutim:

Allahs Budbärare sade, ’’Jag har fem namn: Jag är Muhammad och Ahmad, jag är Al-Mahi genom vilken Allah kommer att utrota otron, jag är Al-Hashir som kommer att bli den förste som kommer att återuppväckas, därefter återuppväcks folket, och jag är också Al-’Aqib (dvs det kommer inte att komma någon profet efter mig).’’

Volym 4, bok 56, nummer 733

Berättat av Abu Huraira:

Allahs Budbärare sade, ’’Förvånas ni inte över hur Allah beskyddar mig från Quraish skymfningar och förbannande? De skymfar Mudhammam och förbannar Mudhammam när jag är Muhammad (och inte Mudhammam).’’