Av dr A. Zahoor och dr Z. Haq

I ett historiskt sammanhang, så lånades den typen av terminologi gällande Muhammad, Islam och muslimer från tidigare europeiska skrivare från 1100- till 1900-talet en period då okunnighet och fördomar härskade. Citeringar vittnar om dessa faktum.

Thomas Carlyle i ’’Heroes and Hero Worship and the Heroic in History’’, 1840.

‘’Lögnerna (västerländskt förtal) som välmenande entusiaster runt denne man (Muhammad) uttalat är förnedrande endast för oss själva. ’’

’’En tyst stor själ, när det gäller det kan man inte vara annat än uppriktig. Han lyste upp världen, världens Skapare hade bestämt det.’’

A.S. Tritton i ’’Islam’’, 1951.

Bilden av en muslimsk soldat som tar sig framåt med ett svärd i den ena handen och en Koran i den andra är falsk.

De Lacy O’Leary i ’’Islam at the Crossroads’’, London, 1923.

Historien gör det tydligt att legenden om fanatiska muslimer som sveper över världen och tvingar på Islam med svärdets spets på de besegrade raserna, är en av de mest fantastiska absurda myter som historiker någonsin har uppprepat.

Gibbon i ’’The Decline and Fall of the Roman Empire’’, 1823.

Muhammads goda karaktär föraktade kunglig ståt. Guds apostel underkastade sig familjens enkla tjänst, han tände brasan, torkade golvet, mjölkade tackorna, och sydde sina egna skor och kläder. Utan ansträngning iakttog han den återhållsamma arabiska dieten.

Edward Gibbon och Simon Oakley i ’’History of the Saracen Empire’’, London, 1870.

‘’Den största framgången i Muhammads liv påverkades av ren moralisk styrka.’’

’’Det är inte propagerandet utan varaktigheten i hans religion som förtjänar vår förundran, samma rena och perfekta intryck som han har inristat i Mecka och Medina och som har bevarats efter århundraden av revolutioner av indiska, afrikanska och turkiska proselyter mot Koranen....Muhammedanerna har enhetligt motstått frestelsen att reducera sin tro och hängivenhet till en nivå med sinnena och föreställningar hos människan. ’’Jag tror på En Gud och Muhammad Guds apostel’’ är den enkla och oföränderliga trosbekännelsen i Islam. Den intellektuella bilden av gudomen som har aldrig degraderats av någon synlig idol, ärandet av profeten har aldrig överskridit måttet för mänsklig dygd, och hans levnadsföreskrifter har resulterat i tacksamheten hos hans följeslagare inom gränserna för resonemang och religion.’’

Kyrkoherede Bosworth Smith i ’’Muhammad och Muhammedanism’’, London, 1874.

’’Som ledare för staten och kyrkan, så var han Caesar och påven i ett; men han var påven utan påvens anspråk, och Caesar utan legioner, utan en väntande armé, utan livvakt, utan polisstyrka, utan stadig inkomst. Om någonsin en man har styrt med riktig gudomlighet, så var det Muhammad, för han hade alla krafter utan deras stöd. Han brydde sig inte om maktens kläder. Enkelheten i hans liv var detsamma som hans offentliga liv.’’ 

"I Muhammedanism så är allting annorlunda. Istället för en skuggor och mystik har vi historia...Vi känner till Muhammads yttre historia....medan när det gäller hans inre historia efter att hans mission hade utropats, så har vi en bok som är unik i sitt ursprung och i dess bevarande...av en Väsentlig auktoritet över vilken ingen har kunnat kasta seriösa tvivel.’’. 

Edward Montet, ’’La Propagande Chretienne et ses Adversaries Musulmans’’, Paris 1890. (Också i T.W. Arnold i ‘’The Preaching of Islam’’, London 1913.)

‘’Islam är en religion som är väsentligt rationalistisk i sin vidaste betydelse etymologiskt och historiskt....Profetens läror, Koranen har oförändrat behållit sin plats vid sin fundamental startpunkt, och dogmat om Guds Enhet har alltid tillkännagivits med en storhet, en majestät, i oföränderlig renhet och med en notering av säker övertygelse, vilket är svårt att hitta utanför Islams sfär...En så exakt lära, frånskalad all teologisk komplexitet och konsekvenser så tillgänglig för den vanliga förståelsen borde förväntas innehålla och innehåller sannerligen en underbar kraft som finner sin väg till människors medvetande.’’

Alphone de LaMartaine i ’’Histoire de la Turquie’’, Paris, 1854.

‘’Aldrig har någon man satt upp för sig själv, frivilligt eller icke frivilligt, ett mer ädelt mål, eftersom målet var övermänskligt; att kullkasta vidskepelse som hade blivit pålagt människan och hennes Skapare, att överlämna Gud till människan och människan till Gud, att återuppbygga den rationella och heliga idén om gudomlighet mitt i kaoset av de materiella och vanprydda statygudarna, som då var existerande.’’

’’Aldrig hade en man tagit itu med sånt arbete som var bortom människans kraft med så svaga medel, för han (Muhammad) hade uppfattningen såväl som utförandet av en sådan stor planläggning, inget annat instrument än han själv och ingen annan hjälp förutom en handfull av män som levde i ett hörn av öknen.’’ 

’’Slutligen, aldrig har någon man åstadkommit en så stor och varande revolution i världen, efter mindre än två århundraden efter dess inträde så regerade Islam i tro och utrustning över hela Arabien, och erövrade, i Guds namn, persiska Khorasan, Transoxanien, västra Indien, Syrien, Egypten, Abyssinien, och den kända kontinenten av Nordafrika, flera öar i Medelhavet, Spanien och delar av Gallileén.’’ 

’’Om storhet är syftet, om litenhet är medlen, och förvånande resultat är de tre kriteria av en människas väsen, vem skulle våga jämföra någon stor man i historien med Muhammad? De flesta kända män har bara vapen, lagar och kungadömen. Dom har grundat, om någonting alls, inget mera än materiella krafter som ofta smulats sönder inför deras ögon. Denne man berörde inte bara armeér, lagstiftning, imperier, människor, dynastier, utan miljoner av män i den tredjedel av världen som då var bebodd; och mer än detta, han förflyttade altare, gudar, religioner, ideér, trosuppfattningar och själar.’’ 

’’Baserat på en Bok, ur vilken varje bokstav har blivit lag, skapade han en andlig nationalitet som blandade samman människor med olika språk och raser. Och han har lämnat en outplånlig karaktär på denna muslimska nationalitet hatet mot falska gudar och passionen för En och Okroppslig Gud. Denna patriotism mot vanhelgandet av Himlen formade dygden hos följeslagarna till Muhammad; erövringen av en tredjedel av jorden till dogmen var hans mirakel; eller snarare det var inte en människas mirakel utan gjordes med förnuftet. ’’ 

’’Idén om en Enhetsgud, tillkännagivandet mitt under uttalandet av fabulösa texter, var i sig själv ett sånt mirakel att när han yttrade det förstörde det tidigare tempel där statyer dyrkats och satte eld på en tredjedel av världen. Hans liv, hans meditation, hans heroiska avslöjanden om vidskepelserna i hans land, och hans djärvhet i att trotsa styrkan i statydyrkandet, hans beslutsamhet under de femton åren i Mecka, hans acceptans av rollen av allmänhetens hån och som nästan vara ett offer av sina landsmän...’’ 

’’Denna dogma var tvåfaldig, Guds enighet och okroppsligheten av Gud: det första berättar vad Gud är, det senare är Gud inte är; den ena kullkastande falska gudar med svärdet, den andra påbörjande en idé med ord.’’

’’Filosof, talare, apostel, lagstiftare, erövrare av ideér, återuppbyggare av rationell tro...Grundaren av tjugo världsliga imperier och ett andligt imperium sån var Muhammad. När det gäller den standard med vilken mänsklig storhet kan mätas, kan vi fråga oss, finns det någon man som stärre än honom?’’

Mahatma Gandhi, uttalande publicerades i ’’Young India’’ 1924.

Jag ville veta det bästa om den som idag som sätter otaliga hjärtan i gungning hos miljoner människor....Jag blev än mer övertygad att det inte var svärdet som gjorde plats för Islam i dessa dagar. Det var den strikta enkelheten, den yttre självuppgivelsen hos profeten den skrupulösa hänseendet till löften, hans intensiva hängivenhet till sina vänner och följeslagare, hans oförskräcklighet, hans oräddhet, hans absoluta tillförlit till Gud och hans egen mission. Dessa och inte svärdet bar fram allting och övervann varje hinder. När jag avslutade den andra volymen (av profetens biografi) var jag ledsen att det inte fanns mer för mig att läsa om detta stora liv.

Sir George Bernard Shaw i ’’The Genuine Islam’’ vol 1, nummer 8, 1936.

‘’Om någon religion skulle ha möjligheten att styra över England, nej över Europa inom de nästa hundra åren, skulle det vara Islam.’’

’’Jag har alltid hållit Muhammads religion med hög aktning eftersom den är underbart levande. Det är den enda religion som för mig verkar ha möjligheten att sammansmälta med existensens förändring som kan tilltala varje tidsålder. Jag har studerat honom – en underbar man enligt mig och långt från att vara anti-Christ, så måste han kallas för mänsklighetens räddare. ’’

’’Jag tror att om en man som han skulle ta rollen av en diktator i den moderna världen så skulle han klara av att lösa dess problem på ett sådant sätt så att det skulle få vad det behöver fred och lycka: Jag har profiterat om Muhammads tro att den skulle vara acceptabel för morgondagens Europa när det börjar att accepteras idag.’’

Michael Hart i ’’The 100, A Ranking of the Most Influential Persons In History’’, New York, 1978.

Mitt val av Muhammad att leda listan av världens mest inflytelserika personer kommer säkert att förvåna en del läsare och kommer att ifrågasättas av andra, men han är den ende mannen i historien som var överlägset framgångsrik både på sekulär och religiös nivå....Det beror antagligen på att Muhammads relativa inflytande på Islam har varit större än både Jesus Christus och sankt Pauls inflytande varit på Kristendomen...Det är denna ojämförbara kombination av sekulärt och religiöst inflytande som gör att jag känner att Muhammad kan anses vara den mest inflytelserika figuren i mänsklig historia.

Dr William Draper i ‘’History of Intellectual Development of Europe’’.

Fyra år efter att Justiian dog, år 569 e.Kr. föddes det i Mecka i Arabien en man, som av alla män utövade det största inflytandet på den mänskliga rasen....Att vara det religiösa överhuvudet för flera imperier, att dagligen leda det dagliga livet för en tredjedel av mänskligheten, må kanske berättiga titeln Guds Budbärare.

Arthur Glyn Leonard i ’’Islam, Her Moral and Spiritual Values’’.

Det var Muhammads starka sida, den ande som han blåste i Araberna genom Islams själ som upphöjde dem. Det fick dem att resa sig från apatin och den låga stamnivån upp till en hög nivå nationellt och som ett imperium. Det var upphöjdheten av Muhammads deism, enkelheten, nykterheten och renheten som inberäknade trofastheten av dess grundare av sina egna grundsatser, som handlade utifrån deras moral och intellekt och med all tänkbar magnetism av sann inspiration.

Philip K. Hitti i ’’History of the Arabs’’.

Inom tidsperioden för ett kort livsspann, frammanade Muhammad ett kompromisslöst material, en nation, som aldrig tidigare varit sammansvetsad; i ett land som hittills endast en geografisk punkt och där etablerade han en religion som i vissa ämnen vida översteg Kristendom och Judendom, och lade grunden för ett imperium som snart skulle omfamnas långt utanför dess gränserna för dess vackra landskap.

Rodwell har skrivit i inledningen till hans översättning av den Heliga Koranen.

Muhammads karriär är ett underbart exempel på den livskraft som fanns i den som har en intensiv tro på Gud och på den osedda världen. Han kommer alltid att bli sedd som en av dem som har haft inflytande över tron, god moral och när det gäller det mänskliga livet på jorden, vilket bara en stor man har gjort, eller kan utföra; och vars ansträngningar kommer att resultera i att sanningen kommer att växa.

W. Montgomery Watt i ‘’Muhammad at Mecka’’, Oxford, 1953.

Hans villighet att genomgå förföljelse för sin tro, den höga moralen hos de män som trodde på honom och såg upp till honom som en ledare, och storheten i hans ultimata prestation – allt bottnar i hans ultimata integritet. Att föreslå att Muhammad var en bedragare ger mer problem än det löser. Därutöver så har ingen av storheterna i historien varit så illa ansedd i väst som Muhammad....Så vi kan inte endast ära Muhammad med att vara ärlig och ha integritet när det gäller orsak, om vi vill förstå honom; om vi ska rätta till alla fel som vi har ärvt från det förflutna, så får vi inte glömma det slutliga bevis som kräver mera än att visa rimlighet, och som när det gäller en sak som detta endast kan fås genom svårighet.

D.G. Hogarth i ‘Arabia’.

Seriös eller obetydlig, hans daliga rutin har givit ett rättesnöre som millioner har i färskt minne. Ingen av de som ansetts vara en perfekt människa har blivit så noggrant imiterad. Grundaren av Kristendom har inte påverkat det vanliga livet för hans utövare. Därutöver har ingen grundare av någon religion lämnat en så enskilt högt anseende som den muslimske aposteln.

Washington Irving ’’Mahomet and His Successors’’

Han var måttfull och återhållsam i sin diet och iakttog rigoröst fasta. Han tillät sig inte magnifika kläder, avhöll sig från skrytsamt av ett småsint sinne; inte heller påverkades hans klädsel utan var ett resultat av sann likgiltighet för olikhet från en sådan obetydlig källa.

I sina privata affärer var han rättvis. Han behandlade vänner och främlingar, rika och fattiga, de mäktiga och de svaga, med jämlikhet och var omtyckt av folk för den vänlighet med vilka han behandlade dem, och när han lyssnade på deras problem.

Hans militära triumf väckte ingen stolthet och ingen högfärdig ära, vilket de skulle ha gjort om de hade varit ett resultat p.g.a. egoistiska orsaker. När han var som mest maktfull behöll han samma enkelhet i sitt uppförande som han hade haft tidigare. Han var missnöjd om någon, då han kom in i ett rum, visade någon ovanlig överdriven respekt för honom, Om hans mål var en universell makt, så var det trons makt; så som det världsliga styret som växte inför hans händer, så använde han det utan skrytsamhet, och han vidtog inga åtgärder att införa det på hans familj.

James Michener i ’’Islam: The Misunderstood Religion’’, Reader’s Digest, maj 1955, sidor 68-70.

’’Ingen annan religion i historien har spridit sig så fort som Islam. Väst har trott att framvällandet av denna religion gjordes möjligt via svärdet. Men ingen modern lärd accepterar denna idé. Och Koranen stödjer uttryckligen medvetandets val.’’

’’Som nästan varje större profet före honom, kände sig Muhammad blyg för att agera som förmedlare av Guds ord medveten om sin egen otillräcklighet. Men Ängeln beordrade honom ’’Läs’’. Så vitt vi vet, så kunde Muhammad inte läsa eller skriva, men han började att recitera de inspirerade orden som snart skulle komma att revolutionera en stor del av jorden: ’’Det finns bara en Gud.’’

’’I alla ting var Muhammad mycket grundlig. När hans älskade son Ibrahim dog, inträffade en solförmörkelse och rykten om Guds personliga kondoleanser satte fart. Då lär Muhammad ha tillkännagivit, ’’Solförmörkelse är ett naturfenomen. Det är dumt att sammankoppla det med ting om mänsklig död eller födelse.’’

’’Vid Muhammads död gjordes ett försök att gudomligförklara honom, men mannen som skulle bli hans administrativa efterträdare dödade hysterin med ett av de ädlaste religiösa talen i historien: ’’Om någon bland er dyrkade Muhammad, så är han död. Men om det är Gud som ni dyrkar så lever Han för alltid. ’’

Lawrence E Browne i ’’The Prospects of Islam’’, 1944.

Det kan nämnas i förbigående att dessa väletablerade fakta gör slut på ideén som livnär kristna skriverier att muslimer, vart dom än vände sig, tvingade människor att acceptera Islam inför svärdet.

K.S. Ramakrishna Rao i ’’Mohammed: The Prophet of Islam’’, 1989.

Mitt problem att skriva detta är lättare, eftersom ni numera inte generellt matas med denna avvikande historia och det går inte åt mycket tid till att peka ut missförstånden i Islam. Teorin om Islam och svärdet t.ex. finns det ingen som numera nämner. Islams princip ’’det finns inget tvång i religionen’’ är väl känt. 

Översättning: Islam-Svarar