Följande punkter ska tas upp,

• ’’TVÅNG skall inte förekomma i trosfrågor’’ Koranen 2:256

• Religiös frihet för icke muslimer i den islamiska staten

• Domslut angående avfall från Islam

• Slaveri

Notering: Rätten till tankens frihet, inte till otro

I en av dessa frågor undrar frågeställaren hur det är förenligt med trons frihet när det gäller gudstro då det finns vissa begränsningar i Islam.

Rätten till frihet är garanterad. Gud begåvade människan med sinnen och med möjligheten att tänka, för att reflektera och att finna sanningen. Det är hennes skyldighet att tänka korrekt och seriöst. Det är hennes ansvar att inte låta sina sinnen gå till spillo, eller att använda dessa utifrån felaktiga grunder.

När det gäller trons frihet är den inte absolut så att man kan tro vad man vill för att tro. Det är påbjudet för alla förnuftiga vuxna att tro på Gud som en gudom och Herre, att acceptera Hans rättighet att få lydnad och att Han visas underkastelse.

Det finns bevis om dessa faktum i vårt universum. Dess delar har inte satts samman på måfå; utan är uppbygga enligt en exakt plan och perfekta lagar. Vad som än flyger omkring uppåt och neråt är kontrollerat av lagar; allt det som flyter omkring på vattnets vågor kontrolleras av lagar; allt det som växer på marken kontrolleras av lagar som ger plantor olika smaker och färger. Alla som söker efter sanningen behöver endast betrakta universum i detalj för att komma fram till sådana fakta som kommer att öka hennes tro på Skaparen, hur Perfekt och Exakt Han är.

När en människa föds vet hon ingenting, men hon har möjligheten till kunskap, tanken, hörandet och seendet. Människan föds för att söka efter sanningen och att hitta fram till sanningen, och inte för att följa falska vägar.

Tankens frihet är absolut i den betydelsen att kunna exploatera universum och upptäcka dess tecken och lagar och människan kan ta hjälp av all kraft som hon har att undersöka universums hemligheter. Men människans önskningar kan inte tillfredsställas utan vissa restriktioner. Människans energi är begränsad, och om hon slösar den energin på nöjen och kroppsliga begär kommer inget att återstå för att kunna hitta sanningen och möjligheten att göra gott. Om vi tillämpar dessa observationer på dagens samhälle skulle vi kunna säga att den mänskliga tanken ofta verkar vara sysselsatt med positiva konstruktioner, vilket är bra och beundransvärt, men sådana aktiviteter som kan leda till lidande, förfall, psykoser och fysisk skada bör fördömas då det kan vara ett resultat av att släppa loss begär och nöjen.

Det är av den anledningen som vi kan säga att medan tankens frihet ska garanteras så ska eftergivenheten för begären begränsas.

Så när frihet diskuteras måste man skilja mellan dessa två sätt för att kunna få förståelse för det.

Sann frihet

När vi säger att människan inte är fri att tro på vad hon vill, att hon är bunden att tro på den Gud som är hennes Gud och Herre, att inte underkasta sig någon annan är olydnad mot Gud – när vi säger det beskyddar vi då inte sann frihet på jorden?

Människor har lidit genom historien i de flesta nationer för de falska händer som varit deras herrar och som har förnedrat människor. Mycket av den mänskliga friheten och värdigheten har försvunnit från de som har underkastat sig någon annan herre än Gud.

Alla former av underkastelse, rädsla, förvåning, absolut lydnad bör inte ges till någon annan än Gud – Han är den Ende som innehar egenskaperna av absolut perfekthet. Endast Han är absolut Rik, Duglig, Dominerande, Domare, Rättvis. Det är omöjligt för Gud att vara orättvis, eftersom orättvisa är ett resultat av svaghet och behov, och Gud kan inte ges karaktären av antingen eller.

Den som underkastar sig någon annan än Gud avstår så mycket av sin frihet då hon då underkastar och ödmjukar till andra än till sin Herre.

De falska herrarna som förnekar människor deras frihet är av två sorter: korrupta lärda, munkar, spåmän, ledare och livlösa ting som pengar.

En del av dessa falska herrar gick så långt som att förändra Guds skrifter som givits till Hans budbärare, för att legitimera deras egna infall.

De har korrumperat skrifterna genom att tillägga material till dem. En del av dem har gått så långt som att garantera belöning i det kommande livet till en del människor och straff till andra, genom att sälja ’’eftergivenhet’’ och därmed lova Paradiset till en del individer.

Moderna former att acceptera falska herrar innefattas i materialism och i slaveriet till kroppsliga begär och nöjen.

Således är grunden för tron på en Gud en kallan till frihet och lyftande av förtryckares underkuvande av människor.

Det är på det sättet som människans frihet skyddas från att bli stulet av arroganta tyranner. Och det är genom att inse att människan inte kommer att buga sig inför någon eller acceptera att bli underställd någon alls som friheten infinner sig.

’’TVÅNG får ej förekomma i trosfrågor’’ (1)

I Islam, är tvång i alla former otillåtna. Här är några av dessa:

För det första

Den som tvingas till att acceptera Islam drar ingen nytta av tron, och det gagnar henne inte i det kommande livet. Det är väsentligt för att tron ska vara gällande att individen tar till sig tron utifrån sin egen önskan och i enlighet med ett övertygat hjärta.

Koranen berättar och beskriver Farao, vid den tidpunkten när han drunknade, att han tillkännagav sin tro på Gud som sin Herre och målet för sin dyrkan. Men hans tro var inte till någon nytta vid den tidpunkten.

’’OCH VI förde Israels barn genom havet, förföljda av en förbittrad Farao och hans armè: och när (de framvällande) vattenmassorna hotade att dränka honom ropade han: ’’Jag tror att ingen gud finns utom Den som Israels barn tror på, och jag är en av dem som underkastar sig Hans vilja!’’

(Gud sade: ) ’’Nu (tror du)! Förut trotsade du Mig och var en av dem som stör ordningen och sprider fördärv (på jorden)!’’ Koranen 10:90-91

Skriften talar också om vissa personer,

’’Och när de fick skåda Vårt straff, sade de: ’’Vi tror (nu) på den Ende Guden och vi tar avstånd från det som vi förr satte vid Hans sida!

Men den tro de gav uttryck för när de fick se Vårt straff, var dem till ingen nytta – så har Gud alltid gått till väga gentemot Sina tjänare. Och så var de i denna stund förlorade, de som hade förnekat sanningen.’’ Koranen 40:84-85

På samma sätt så är ånger från synder och felaktiga gärningar oacceptabla så vida individen inte utför det med bestämdhet och fast övertygelse.

För det andra

Uppgiften för Guds budbärare och alla de som utför da’wah (2) är begränsat till att framföra budskapet och att klargöra sanningen. De är inte ansvariga för människors konversion och accepterande av religionen. De bör göra vad de kan för att ge goda råd, att kalla människor till att göra gott och förbjuda dem att göra ont. När det gäller vägledning till sanning och till tro så är ansvaret inte budbärarnas eller de som utför da’wah.

Ovanstående punkt indikerar en aspekt av frihet – människans frihet från alla former av övervakning gällande hennes relation med hennes Skapare. Denna relation är direkt, och ingen mellanhand har tillåtelse att ingripa mellan människan och hennes Skapare, inte ens en ängel eller en profet. Detta kan stödjas med följande vers från Koranen, där profeten Muhammad (fred vare med honom) adresseras,

’’Påminn dem (Muhammad)! Din uppgift är att påminna – men över deras (sinnen) har du ingen makt.’’ Koranen 88:21-22

För det tredje

 Situationen för icke muslimer i den islamiska staten

Icke muslimer brukade leva ett normalt liv i den islamiska staten, utan att plågas angående deras tro eller skrifter. När profeten (fred vare med honom) kom till Medina inkluderade han följande artikel i det dokument som gällde upprätthållande av livet i Medina,

’’...Varje jude som lever under oss har rätt till beskydd och jämlikhet...Judarnas religion är deras egen, och muslimernas religion är deras egen...Våra grannar är jämlika, de får inte antastas eller kallas syndiga.’’ (3)

Judarna fick praktisera deras religion, och deras egendom förblev orörd. Samma behandling gällde de kristna i Najran.

Budbärarens följeslagare tog efter hans sätt att behandla icke muslimer. Abu Bakr (må Allah vara nöjd med honom) sa till en ledare för en av sina armeér: ’’..Du kommer att stöta på personer som är hängivna att dyrka i enskildhet, så lämna dem ifred...’’

På liknande sätt beordrade kalifen Umar sina ombud: ’’Jag påbjuder att icke muslimer i staten ska behandlas vänligt, och att pakter som ingåtts med dem ska hållas. Varje fiende som närmar sig dem måste slås tillbaka. De får inte utsättas för uppgifter som är bortom deras möjlighet...’’

På liknande sätt, förband sig Ali den fjärde kalifen: ’’...den som ingår avtal med oss kommer att beskyddas på samma sätt som oss, och hans diyah (4) (den är garanterad)...’’

Det finns en gammal tradition i islamisk historia som tillåter utövarna av andra religioner att praktisera deras religion och att hålla fast vi sin tro. Ingen tvingades till att acceptera Islam.

Det är väl känt att denna toleranta attityd inte var ett resultat av svaghet i den islamiska staten. Det antogs vid maktens höjdpunkt när staten var växande. Det skulle ha varit relativt lätt att tvinga människor att konvertera till Islam, men det gjordes inte.

För det fjärde

Den muslimsk man som gifter sig med en kristen eller judisk kvinna kan inte tvinga henne att överge sin religion och bli muslim. Hon har full rätt att vidhålla sin religion, och hon åtnjuter alla rättigheter som en fru.

 Domen när det gäller avsteg från Islam

När detta diskuteras behöver flera aspekter tas i beaktande:

För det första

Som indikerats ovan, att tvingas in i Islam med våld är inte giltligt – det innebär att en individ inte anses vara muslim så vida han eller hon inte träder in i denna religion av sin egen vilja, och är fullt medveten om sitt beslut.

Denna attityd tas då det anses vara säkert att en förnuftig person kommer att inse det perfekta och sanningsenliga i denna religion, att det uppfyller det goda för människan och är i samstämmighet med det oförfalskade i skapelsens natur.

För det andra

Under Islams långa historia, har det nästan inte förekommit något avfall från Islam på eget bevåg. I de fall då avfall har skett, så har det i huvudsak berott på två saker. En del människor har konspirerat för att lura muslimer genom att träda in i Islam på morgonen och lämna det på kvällen. Det är vad judar gjorde under den första tiden i Medina för att skapa osäkerhet bland de troende. Då judarna hade kännedom om tidigare skrifter, så skulle en del muslimer kunna påverkas av det och få för sig att Bokens folk hade hittat något som var fel i den nya religionen vilket fick dem att förneka den. Den verkliga orsaken av denna manöver var dock upproriskhet, att avskräcka människor från att acceptera Islam eller stanna kvar inom dess ramar. En annan orsak för avfällan är att släppa lös sina begär.

För det tredje

Att överge Islam anses som ett förnekande av ett generellt system, eftersom Islam omfattar hela livsvägen. Det beskriver människans relation till sin Herre så väl som hennes relation till andra människor, så som hennes maka/make, släktingar, grannar, och även hennes fiender. Det är av en omfattning som inkluderar ritualer, relationer, strafflag, rättslag. Det omfattar alla ting som vanligtvis ingår i civila lagar och även mer än det.

Därför är det av vikt att se Islam som utifrån dess omfattning och inte som begränsat endast till människans relation till Gud, som icke muslimer ofta ser det som.

Det är inom detta begrepp som avfall kan ses som förnekande av ett generellt system.

För det fjärde

Genom att göra avfall straffbart med döden så är det två typer av konvertiter som avskräcks, de som accepterar Islam utifrån hyckleri och de som gör det för att vinna materialistiska fördelar. Människor ska inte acceptera Islam före de noga reflekterat över sitt beslut, och med öppna ögon. Denna religion medför varierande antal tungt ansvar och kräver ritualer som en hycklare eller en person som inte är seriös omöjligt kan följa.

För det femte

Före accepterandet av Islam, är människor helt fria att välja om de vill anta Islam som religion eller inte. Om de föredrar en annan trosinriktning, så är de fria att göra det, och de har rätt till ett tryggt och fridfullt leverne inom den islamiska staten. Men när de väl har antagit Islam, bör de hålla sig till dess åligganden och läror.

Läsaren bör reflektera över följande – Är det tankens frihet att tillåta en person förneka samhällets system, att inte kännas vid dess normer, att skapa förvirring bland dess medborgare? Är det frihet att vara en förrädare och att spionera för fiendens räkning? Är det frihet att sprida kaos överallt och att förlöjliga traditioner och det heliga? Det är verkligen löjligt att förvänta sig att muslimerna ska tolerera en sådan situation. Det är vansinne att be troende att garantera fredfullt liv för de som strävar efter att vanhelga deras religion och för att beröva dem deras sociala organisation.

Därför tvekar vi inte att säga att de som manipulerar med människors tro och korrumperar moral och värderingar har blivit som ett rutinarbete för vissa grupperingar bland de kristna missionärerna, som hyser ett hat gentemot Islam, dess Bok, profet och troende. De sparar inte på ansträngningen att skada det islamiska samfundet och att störa dess lugn.

Den åsikten bekräftas när vi observerar den vanhedrande attityden i vissa länder i den fria världen – så som Frankrike, England och USA – gentemot muslimerna i dessa länder som visar en tendens att hålla fast vid ålägganden som deras religion påbjuder – genom att hålla fast vid den, dvs vid något som är anpassat till Islam. Fransmännen har varit speciellt oresonliga i deras reaktion när det gäller islamisk klädsel för kvinnor, trots att deras lag ger rätt till alla trosinriktningar att praktisera sina läror i deras religion. Men dessa människor har under förevändningen generell säkerhet och beskydd tagit sin tillflykt till dessa vanhedrande aktioner. Det är också relevant att minnas vad som händer muslimska minoriteter i Ryssland och Bulgarien. Vad som har blivit känt är kränkande, vad som är gömts kan vara ännu värre.

När det gäller dödsstraff för brott som innefattar droger, så förekommer det i flera moderna lagar idag. Självklart så anser de som praktiserar det som starkt avskräckande för att begå brott och för att beskydda samhället från dess effekter. Ingen skulle säga att idka dödsstraff i dessa fall är en kränkning av deras frihet eftersom deras frihet har gjort intrång på andras frihet, och har fördärvat det fredfulla levernet för andra.

Dödsstraff utfästs också när det handlar om förräderi och liknade brott, och ingen skulle säga att sådana straff skymfar friheten. Den berörda missionära institutionen skulle troligtvis inte kritisera sådan praktik, och det är därför det är korrekt att ifrågasätta avsikten hos frågeställaren.

För att avsluta detta med trons frihet och avfällan är det dags att citera några uttalanden när det gäller attityden gentemot muslimer och den fanatism och illvilja de möts av när tillfälle ges.

Gibbon, historikern skriver: ’’När korsfararna, Herrens tjänare, erövrade Jerusalem 1099 e.Kr. bestämde de sig för att glädja Herren genom att skära halsarna av 70.000 muslimer. De visade ingen barmhärtighet för de gamla, för barnen, eller för kvinnorna i massakern som pågick under tre dagar och nätter. De krossade barnens huvuden mot murarna, kastade ner småbarn från hustaken, grillade man och kvinnor över elden, och skar upp folks magar för att se om de hade svalt något guld...’’ Sedan tillägger han: ’’Dessa människor var självbelåtna nog att efter allt detta vända sig till Gud med en bön om välsignelse och förlåtelse.’’ (5)

Gustav Lebon beskriver korsfararnas uppförande gentemot muslimerna i Spanien med dessa ord: ‘’När araberna, dvs muslimerna – evakuerades från Spanien år 1610 e.Kr. användes varje tillgänglig förevändning för att utrota dem. När evakuerinen avslutades hade tre miljoner människor dödats. Som kontrast kan nämnas att när araberna erövrade Spanien lät de människor glädja sig av religiös frihet, och behålla deras institutioner och hierarki. Arabisk tolerans under deras styre i Spanien nådde såna höjder som knappast har skådats i vår tid.’’ (6)

Under senare tid kan vi läsa i judiska dokument om palestinierna ‘’Och ättlingar av Israel, gläds åt goda nyheter. Dagen är nära där dessa massor av djur kommer att samlas i lador, vi ska underkuva dem till vår vilja och låta dem arbeta för oss.’’ (7)

I kommunistiska Ryssland, stängde regeringen 14.000 moskeér i republiken Turkistan, 7.000 moskeér i provinsen Ural och 4.000 i Kaukasus.

Många av dess moskeér omvandlades till bordeller, pubar, stall och lador för djur. Muslimer eliminerades fysiskt – under ett kvarts århundrade dödades 6 miljoner människor, de torterades och dödades. Andra länder inom Sovjetunionen följde efter. Tito i forna Jugoslavien utrotade tex en miljon muslimer.

Även idag, jagas islamiska rörelser och partier i Filippinerna, i Indonesien, i Östafrika, helt öppet, hur är det inte då med hemliga operationer i dessa länder....

Så var praktiseras frihet? Vem är fanatiker och vem är tolerant?

Noter

(1) Koranen, 2:256.

(2) Aktivitet som utförs för att få människor att omfamna en religion och anpassa sig till den.

(3) V.g. se the Sirah of Ibn Hisham, Vol. II, sidorna 148-149, och Tafseer of Ibn Katheer, Vol. 1ll, (pp. 246 - 247).

(4) En summa pengar som betalas som kompensation till familjen för en som dödats.

(5) Kamel Al-Diqs, International Relations, sidan 333

(6) Gustav Lebon, "Arabs' Civilization", sidan 279

(7) Abdul-Rahman Al-Maidani, Jewish Scheming Through History, sidan 446 ff, citat från judiska historiska dokument som publicerats i Jawad Rif: "Islam and the Descendants of Israel".

Översättning: Islam-Svarar