"And fight in the way of Allah those who fight you, but transgress not: Allah loves not the transgressors."
 [The Qur'an, 2:190]

Citat från Ibn Tamiyyah:

"När det gäller tillfångtagna, så är det emiren (ledaren) som avgör vilken är den mest fördelaktiga handlingen av fyra möjliga" .

Dessa fyra alternativ är:

• att avrätta fången, om man anser att denne kommer att utgöra en fara för samfundet efter frigivandet (här kan göras jämförelsen med Saddam Hussein som togs som krigsfånge och som avrättades.)

• att bli slav

• att friges mot lösen

• att förlåtas och friges

Vad som är av stor vikt är att komma ihåg att det alltså inte är vem som helst som kan ta fångar och inte vem som helst som kan utdöma straffet eller frisläppandet. Det ska göras av en gudsfruktande amir/imam som är i den givna positionen.

Här bör även noteras att det sätt som en del som tar lagen i egna händer avrättar sina offer på är oislamiskt, förutom att själva handlingen de utför är även den olaglig givetvis. Varken handlingen i sig eller sättet är i enlighet med Islam.

Ett sätt som verkställande av dödsdomar kan utföras på, dvs under de korrekta omständigheterna, är via halshuggning liknande forna tidens giljotinstraff.

Den som tar fångar och utdömer straff utan rätt till det mandatet, har alltså istället tagit lagen i egna händer, något som är strängt förbjudet i Islam. Det är således ett handlande som starkt strider mot Islams läror.

Den här versen förklarar vem det är som ska följas och lydas, när det gäller ens handlade och gärningar.

‘’O ye who believe! Obey Allah, and obey the Messenger, and those charged with authority among you. If ye differ in anything among yourselves, refer it to Allah and His Messenger, if ye do believe in Allah and the Last Day: That is best, and most suitable for final determination.’’
Koranen 4:59

Återigen versen,

"And fight in the way of Allah those who fight you, but transgress not: Allah loves not the transgressors."
[The Qur'an, 2:190]

När det handlar om muslimer som kämpar mot orättvisor och förtryck, som nämns i denna vers, brukar ofta generellt missförstås och därmed framställas versen som om den vore gällande generellt över hela världen. Så är inte fallet och i samband med detta kan nämnas tillfällen då länder invaderas och ockuperas av främmande makt. Då har muslimer en plikt att kämpa (Jihad) mot dessa förtryckare och inte bara låta främmande makt mörda, våldta, förstöra grödor osv utan muslimer beordras att försvara sig och samfundet mot inkräktarnas attacker.

‘’And fight them on until there is no more tumult or oppression, and there prevail justice and faith in Allah altogether and everywhere; but if they cease, verily Allah doth see all that they do.’ Koranen 8:39

Följande förklaring angående versen finns tillgänglig från tafsir, Maariful Quran.

’’Två ord här är av vikt, Fitnah och Deen. Betydelsen av dessa har rapporterats från auktoriteter från Sahahah och Tabi’in. Fitnah betyder Kufr och Shirk, och Deen betyder Islams deen.

Tafsir från Seyyidna ’Abdullah ibn Abbas.

Med denna exegetiska syn betyder versen att muslimer måste fortsätta att kämpa mot otroende tills otro upplöses och Islam kommer i dess ställe och det inte finns någon religion eller annan tro än Islam. Åläggandet gäller endast folket i Mecka och folket i Arabien – eftersom den arabiska halvön är Islams hem. När det gäller resten av världen kan andra religioner och trossystem existera, vilket berräftas av andra verser i Koranen och genom ahadith.’’

Ordförklaring:

Fitnah (prövning, test mm)

Deen (tron)

Sahabah (de som var samtida och följeslagare till Islams profet)

Tabi’in (den andra generationen av muslimer)

Kufr (otro, dvs förnekelse av Islam och dess profet)

Shirk (att tillsätta någon eller något vid sidan av Allah, eller tex avgudadyrkan)

Tafsir (förklaring av Koranen)

Detta baserat utifrån en autentisk diskussion på ett svenskt forum.

(/syster umm Zakaria)